Det gör jag. Har bott på andra orter tidigare och det har varit mycket bättre där. Om jag möter en hund ute som inte stirrar som om den ska göra utfall så fort den ser oss så blir jag förvånad, nästan lika förvånad som jag blir om ägarna gör något för att underlätta hundmöten eller försöker ta kontakt med sina hundar. Det finns några som gör det, men det finns långt många fler som inte gör det.
Inte ens när jag hade hem Aysus pappa några dagar så var det lugnt. Då hade jag bara med honom ut. Han sket fullständigt i andra hundar, men vi blev utskällda av andra hundar flertalet gånger ("bäst" var det äldre par med varsin fralla som kastade sig för att hålla i ett cykelställ när vi dök upp, ena handen på det, andra handen i krampaktigt tag runt kopplet samtidigt som hundarna vrålskällde på oss).
De enda hundar jag inte undviker är faktiskt alla "amstaffs" som verkar vara tänkta som någon tuffhetssymbol. De uppför sig för det mesta finfint. Där är jag mer orolig för ägarna.
Nu är han sig själv igen till hundra procent, såå skönt! 
