Vägrar abort som 17åring, då kastar mamman ut henne!

[mik]

Sv: Vägrar abort som 17åring, då kastar mamman ut henne!

*kl*

Det här har inte direkt med tråden att göra, men jag bara funderar..

måste man plugga vidare och bli "något stort" för att ses som ansvarstagande och seriös? Tänk om era barns högsta dröm är att köra buss.. är det skam och ansvarslöst?

Jaja, har inte med tråden att göra, men jag reagerade stort på det.

Ansvar för mig är att göra sitt bästa utifrån dom förutsättningarna man har. Och det har ingenting med utbildning att göra. Att behålla barnet kan också ses som att ta ansvar för sina handlingar, precis som att göra abort kan ses som det.

Ansvaret ligger mycket i ens personliga värderingar. För vissa är det ansvar att plugga vidare, för andra är det att göra det som man själv finner mest givande.

Föräldrar har alltid skyldighet att älska sina barn, men barn har aldrig skyldighet att älska sina föräldrar.

Om det vore min dotter så skulle jag givetvis stötta. Det är mitt ansvar som förälder att se till att guida mina barn på rätt väg, och hjälpa dom in i vuxenlivet. Vissa är snabba på detta, vissa lite långsammare. Och vissa tar det i fel ordning (barn t.ex), och vissa lever precis "som man skall" enligt normen. För mig är inget av det fel, och jag skulle se barnbarn som ett privilegium. Ett privilegium att min dotter skulle anförtro mig en sådan sak, och vilja bo hemma och ha mitt stöd och råd. Det är ingen självklarhet i "min värld".

Jag skulle aldrig kasta ut mina barn. Jag är som en hund - när jag väl älskar, så älskar jag villkorslöst.

Mkt bra skrivet.

Du satte ord på mkt av det som jag inte fick ur mig igår (idag).

 

[jarakamandan]

Sv: Vägrar abort som 17åring, då kastar mamman ut henne!

kl

Jag reagerar lite på att så många skriver att en 17-åring inte är redo att ta hand om ett barn osv osv, och därför ska 17-åringen i fråga kastas ut. Det är lite märklig logik tycker jag. Blir det lättare att ta hand om ett barn på ett ansvarsfullt sätt för att ens föräldrar har kastat ut en hemifrån?

I samma program finns också många exempel på unga mammor som har fått stöd och hjälp hemifrån och fått stanna hemma hos sina föräldrar för att på bästa sätt lära sig ta hand om sitt barn, samtidigt som de går färdigt skolan.

Jag hoppas innerligt att det kommer vara det självklara valet även för mig om jag i framtiden skulle ha barn som tidigt blir föräldrar. Jag har aldrig själv behövt ta beslut om att göra abort, men jag kan aldrig tänka mig att det alltid är ett lätt beslut, även om man är 15 eller 17. Det är ju otroligt svårt att säga hur man skulle tänka och resonera i en sån situation när man aldrig själv har behövt uppleva den.

För den aktuella tjejen skulle man ju kunna tänka sig att det är tillräckligt jobbigt att pappan till barnet har deklarerat att han inte på något sätt kommer ta något ansvar. Att då dessutom bli utkastad på gatan av sin mamma lär inte hjälpa henne ett dugg till att bli en bättre mamma själv.

 

[Björk]

Sv: Vägrar abort som 17åring, då kastar mamman ut henne!

kl

Jag reagerar lite på att så många skriver att en 17-åring inte är redo att ta hand om ett barn osv osv, och därför ska 17-åringen i fråga kastas ut. Det är lite märklig logik tycker jag. Blir det lättare att ta hand om ett barn på ett ansvarsfullt sätt för att ens föräldrar har kastat ut en hemifrån?
---------------
För den aktuella tjejen skulle man ju kunna tänka sig att det är tillräckligt jobbigt att pappan till barnet har deklarerat att han inte på något sätt kommer ta något ansvar. Att då dessutom bli utkastad på gatan av sin mamma lär inte hjälpa henne ett dugg till att bli en bättre mamma själv.

Instämmer helt!! Var är logiken? Och hur ska det kännas för den 17åriga dottern att mamma tycker man "svikit" henne för att man blivit gravid och väljer att behålla barnet? (Hela det resonemanget är ju oerhört omoget; som om dotterns "uppgift" i livet är att göra sin mamma glad/stolt och nöjd.)

Däremot kan jag se en vinst i att dottern får eget boende ändå. Speciellt för denna dotter som faktiskt inte verkar ha en mamma som verkligen är en mogen förälder. Men även allmänt. Jag skulle aldrig slänga ut min tonåring om denna får barn, men jag skulle absolut ta upp just boendefrågan till diskussion med tonåringen. Mest för tonåringens skull faktiskt. Jag tror det finns en ganska stor risk att vi föräldrar annars "tar över" för mycket av ansvaret för barnbarnet. Att tonåringen både riskerar känna sig "överkörd" och även riskerar bli "bekväm" med att inte behöva ta det FULLA ansvaret för barnet. Det är ju mitt barn som är förälder, inte jag.

För egen del kan jag tänka mig att vi åtminstone skulle han en plan för eget boende för tonåringen inom barnets första år (beroende på hur det ser ut och vad tonåringen själv vill). Då skulle jag/vi som föräldrar hjälpa till ekonomiskt och förstås även med barnpassning. Men då får också tonåringen vara ifred och hitta sin egen väg till föräldraskapet utan att mamma/pappa ständigt finns där och riskerar ta över i all välmening.

Det är ju bara att se alla trådar där fullvuxna kvinnor redogör för mammor och svärmödrar som "lägger sig i". Det blir nog mycket, mycket svårare att låta bli att lägga sig i när man har en tonåring som ju ÄR ung och delvis "barn" fortfarande och dessutom har den nya söta lilla bebisen nära inpå sig i det egna hemmet. Att kombinera sitt eget föräldraskap till tonåringen med att låta denne vara vuxen förälder själv är nog inte helt lätt tror jag...

 

[cirkus]

Sv: Vägrar abort som 17åring, då kastar mamman ut henne!

Men för en 17-åring är man ju fortfarande vårdnadshavare.

Jag skulle aldrig någonsin slänga ut något av mina barn. Om någon av dem skulle bli förälder så skulle jag göra allt jag kunde för att underlätta för den nya familjen. Vi har ju ett sånt bra hus att det får plats en hel till familj i helt eget boende med kök, badrum och hela killevippen, självklart skulle vi erbjuda det ifall att den nya familjen vill.

 

[cirkus]

Sv: Vägrar abort som 17åring, då kastar mamman ut henne!

Sen beror det ju helt och hållet på hur min dotter är. Är det en strulpella redan från dag ett så är det klart att man har mindre lust att ha den kvar boendes hos sig, men säg att dottern sköter sig, sköter skolan, har planer på att plugga vidare till något stort, självklart skulle jag göra allt för min dotter

Hua, vilken syn - bara "duktiga" barn som presterar duger alltså ?

 

[Calazirya]

Sv: Vägrar abort som 17åring, då kastar mamman ut henne!

Du tror risken är större ja, men det är nog långt ifrån verkligheten iaf

Nu glider vi ju liksom in på abort oavsett, alla ser inte lika "lätt" på abort som vissa gör och det får man ha i baktanke.

Själv skulle jag inte göra abort om graviditeten innebär livsfara för mig eller om det visar sig att mitt barn har en så pass allvarlig skada att h*n inte kommer överleva utanför livmodern ( obs att jag respekterar och förstår att inte alla tänker så ).

En graviditet betyder inte per automatik att tjejen antingen planerat barn eller struntar i att skydda sig, det finns en stor gråskala för allt är inte svart eller vitt

Jag tycker du har en lite konstig syn på barn öht: Skötsamma, underbara och ordningsamma barn kommer du ställa upp för alltså. Men om dom hamnar snett i livet så har du ingen lust att ha barnen boende hos dig :/

 

[Calazirya]

Sv: Vägrar abort som 17åring, då kastar mamman ut henne!

Jaja, har inte med tråden att göra, men jag reagerade stort på det.

Självklart är du välkommen att deltaga i tråden, varför skulle du inte ha med tråden att göra?

Jag är ju inte heller mamma.... än

 

[Sol]

Sv: Vägrar abort som 17åring, då kastar mamman ut henne!

Man måste absolut inte plugga vidare och bli någonting "stort", men en 17-åring har inte ens gått ut gymnasiet och gymnasiet tycker jag faktiskt att man ska gå. Oavstt vilket yrke man har i sikte. Det kan vara nog så svårt att få jobb idag och jag tror inte att chanserna ökar om man står utan gymnasieutbildning.

 

[jarakamandan]

Sv: Vägrar abort som 17åring, då kastar mamman ut henne!

Instämmer helt!! Var är logiken? Och hur ska det kännas för den 17åriga dottern att mamma tycker man "svikit" henne för att man blivit gravid och väljer att behålla barnet? (Hela det resonemanget är ju oerhört omoget; som om dotterns "uppgift" i livet är att göra sin mamma glad/stolt och nöjd.)

Däremot kan jag se en vinst i att dottern får eget boende ändå. Speciellt för denna dotter som faktiskt inte verkar ha en mamma som verkligen är en mogen förälder. Men även allmänt. Jag skulle aldrig slänga ut min tonåring om denna får barn, men jag skulle absolut ta upp just boendefrågan till diskussion med tonåringen. Mest för tonåringens skull faktiskt. Jag tror det finns en ganska stor risk att vi föräldrar annars "tar över" för mycket av ansvaret för barnbarnet. Att tonåringen både riskerar känna sig "överkörd" och även riskerar bli "bekväm" med att inte behöva ta det FULLA ansvaret för barnet. Det är ju mitt barn som är förälder, inte jag.

För egen del kan jag tänka mig att vi åtminstone skulle han en plan för eget boende för tonåringen inom barnets första år (beroende på hur det ser ut och vad tonåringen själv vill). Då skulle jag/vi som föräldrar hjälpa till ekonomiskt och förstås även med barnpassning. Men då får också tonåringen vara ifred och hitta sin egen väg till föräldraskapet utan att mamma/pappa ständigt finns där och riskerar ta över i all välmening.

Jag håller absolut med om att ett eget boende absolut skulle kunna vara väldigt bra. Framförallt om pappan till barnet också skulle finnas med i bilden. Men i det här fallet hade tjejen inget eget boende, utan fick flytta till sin mormor (eller vad det nu var för släkting). Hon skulle ut bara. Gräsligt!

 

[lobell]

Sv: Vägrar abort som 17åring, då kastar mamman ut henne!

*kl*

Det här har inte direkt med tråden att göra, men jag bara funderar..

måste man plugga vidare och bli "något stort" för att ses som ansvarstagande och seriös? Tänk om era barns högsta dröm är att köra buss.. är det skam och ansvarslöst?
Jaja, har inte med tråden att göra, men jag reagerade stort på det.

Ansvar för mig är att göra sitt bästa utifrån dom förutsättningarna man har. Och det har ingenting med utbildning att göra. Att behålla barnet kan också ses som att ta ansvar för sina handlingar, precis som att göra abort kan ses som det.

Ansvaret ligger mycket i ens personliga värderingar. För vissa är det ansvar att plugga vidare, för andra är det att göra det som man själv finner mest givande.

Föräldrar har alltid skyldighet att älska sina barn, men barn har aldrig skyldighet att älska sina föräldrar.

Om det vore min dotter så skulle jag givetvis stötta. Det är mitt ansvar som förälder att se till att guida mina barn på rätt väg, och hjälpa dom in i vuxenlivet. Vissa är snabba på detta, vissa lite långsammare. Och vissa tar det i fel ordning (barn t.ex), och vissa lever precis "som man skall" enligt normen. För mig är inget av det fel, och jag skulle se barnbarn som ett privilegium. Ett privilegium att min dotter skulle anförtro mig en sådan sak, och vilja bo hemma och ha mitt stöd och råd. Det är ingen självklarhet i "min värld".

Jag skulle aldrig kasta ut mina barn. Jag är som en hund - när jag väl älskar, så älskar jag villkorslöst.

Att jag skrivit att det är viktigt att dottern ska få göra färdigt sin utbildning, beror inte på att jag förväntar mej att hon ska bli något stort, utan för att hon VILL gå gymnasiet. Hon har inte ens börjat och skulle hon bli gravid och behålla barnet och jag skulle "slänga" ut henne så skulle chansen för henne att få gå gymnasiet ligga långt borta.
Därför har jag sagt att om hon av nån anledning skulle bli tvungen att behålla ett barn, t.ex att mensen kommer och det blir för sent för abort ( som hon själv säger att hon skulle göra) så får hon bo kvar hemma, att jag stöttar henne och hjälper henne, men att ansvaret ligger hos henne till största del.
men hon ska aldrig behöva känna sig orolig att bli utslängd för en sån sak.

Sen om hon efter gymnasiet vill jobba i en korvkiosk eller om hon vill plugga vidare är upp till henne.

I dag måste man ha minst gymnasiet för att få ett vanligt jobb så det är självklart för mej att hon ska kunna gå oavsett om hon är gravid eller inte.

 

[Calazirya]

Sv: Vägrar abort som 17åring, då kastar mamman ut henne!

Själv skulle jag inte göra abort om inte graviditeten innebär livsfara för mig eller om det visar sig att mitt barn har en så pass allvarlig skada att h*n inte kommer överleva utanför livmodern ( obs att jag respekterar och förstår att inte alla tänker så ).

Såg att det blev ett fel i meningen, har ändrat nu

 

[californication]

Sv: Vägrar abort som 17åring, då kastar mamman ut henne!

Man måste absolut inte plugga vidare och bli någonting "stort", men en 17-åring har inte ens gått ut gymnasiet och gymnasiet tycker jag faktiskt att man ska gå. Oavstt vilket yrke man har i sikte. Det kan vara nog så svårt att få jobb idag och jag tror inte att chanserna ökar om man står utan gymnasieutbildning.

Och förutom gymnasiet så finns det folkhögskolan och komvux.

F.ö. så kan man ha gått ut gymnasiet som 17åring. Jag skulle ha gjort det om jag tagit studenten.

 

[californication]

Sv: Vägrar abort som 17åring, då kastar mamman ut henne!

Självklart är du välkommen att deltaga i tråden, varför skulle du inte ha med tråden att göra?

Jag är ju inte heller mamma.... än

Jag menade mer att min utbildningsfundering inte hade så mkt med tråden att göra.

 

[californication]

Sv: Vägrar abort som 17åring, då kastar mamman ut henne!

Att jag skrivit att det är viktigt att dottern ska få göra färdigt sin utbildning, beror inte på att jag förväntar mej att hon ska bli något stort, utan för att hon VILL gå gymnasiet. Hon har inte ens börjat och skulle hon bli gravid och behålla barnet och jag skulle "slänga" ut henne så skulle chansen för henne att få gå gymnasiet ligga långt borta.
Därför har jag sagt att om hon av nån anledning skulle bli tvungen att behålla ett barn, t.ex att mensen kommer och det blir för sent för abort ( som hon själv säger att hon skulle göra) så får hon bo kvar hemma, att jag stöttar henne och hjälper henne, men att ansvaret ligger hos henne till största del.
men hon ska aldrig behöva känna sig orolig att bli utslängd för en sån sak.

Sen om hon efter gymnasiet vill jobba i en korvkiosk eller om hon vill plugga vidare är upp till henne.

I dag måste man ha minst gymnasiet för att få ett vanligt jobb så det är självklart för mej att hon ska kunna gå oavsett om hon är gravid eller inte.

Jag syftade mest på andra som skrev att dom förväntade sig att deras barn skulle plugga "något stort".

Jag gillar f.ö inte den här gymnasiehysterin. Gymnasiekompetens kan man även få på komvux och folkhögskolan. Alla passar inte in i skolformen, och då kan allt bara gå totalt galet om man känner sig tvingad.

Men vill man gå gymnasiet så går det ju absolut ändå. Barnet kan ju vara på dagis den tiden man är i skolan eller dyl. Sånt går alltid att lösa om man ser möjligheterna istället för hindren.

Man får trots allt börja gymnasiet till och med det året man är 19, och ta ett studieuppehåll under bebistiden om det är så.

Möjligheter före hinder, alltid!

 

[Calazirya]

Sv: Vägrar abort som 17åring, då kastar mamman ut henne!

Jag menade mer att min utbildningsfundering inte hade så mkt med tråden att göra.

Aha, det blev ett litet sidospår men faktiskt en intressant diskussion iaf

 

[Sol]

Sv: Vägrar abort som 17åring, då kastar mamman ut henne!

Och förutom gymnasiet så finns det folkhögskolan och komvux.

F.ö. så kan man ha gått ut gymnasiet som 17åring. Jag skulle ha gjort det om jag tagit studenten.

Visst finns det andra alternativ för att få gymnasiekompetens, men jag utgår ifrån att en 17-åring redan har påbörjat något av alternativen och de flesta brukar vilja slutföra det spår de valt.

Vad jag egentligen avser är att jag definitivt skulle hjälpa mitt barn att fixa gymnasiekompetens, vilken väg som tas är mindre viktigt. Men jag anser att det är viktigt med gymnasiekompetens med tanke på arbetsmarknaden.

 

[californication]

Sv: Vägrar abort som 17åring, då kastar mamman ut henne!

Visst finns det andra alternativ för att få gymnasiekompetens, men jag utgår ifrån att en 17-åring redan har påbörjat något av alternativen och de flesta brukar vilja slutföra det spår de valt.

Vad jag egentligen avser är att jag definitivt skulle hjälpa mitt barn att fixa gymnasiekompetens, vilken väg som tas är mindre viktigt. Men jag anser att det är viktigt med gymnasiekompetens med tanke på arbetsmarknaden.

Men alla ser det som omöjligt. Varför inte ta ett sabbatsår? Man kan ju gå tillbaka till där man slutade. Det är inte omöjligt, men folk verkar se det som omöjligt.

 

[Sol]

Sv: Vägrar abort som 17åring, då kastar mamman ut henne!

Men alla ser det som omöjligt. Varför inte ta ett sabbatsår? Man kan ju gå tillbaka till där man slutade. Det är inte omöjligt, men folk verkar se det som omöjligt.

Vem säger att det är omöjligt, det är väl snarare en självklarhet med sabbatsår? När hon har en nyfödd bebis kan hon inte direkt gå på skolan, hon måste ta ett uppehåll.

 

[Invinciblestables]

Sv: Vägrar abort som 17åring, då kastar mamman ut henne!

Jag tror risken är större att man curlar om dottern fortfarande bor kvar hemma. Någonstans måste ju dottern också ta ansvar för beslut som hon tar i livet, och inse att vissa beslut leder till vissa konsekvenser. Har man inte råd eller möjlighet att ha barn så skaffar man inte barn. Jag väntar tills jag har rätt förutsättningar för att bilda familj. Så varför skulle min framtida dotter inte kunna göra samma sak.

Att curla och ta sitt ansvar som förälder är inte samma sak! Och som tidigare skrivits i tråden så händer det ibland saker som inte var tänkt, har det aldrig hänt dig!?

Kicki

 

[Invinciblestables]

Sv: Vägrar abort som 17åring, då kastar mamman ut henne!

Till mik, lobell, Calazirya och jarakamandan för era inlägg!

Kicki