Sv: Vägrar abort som 17åring, då kastar mamman ut henne!
Om om det är så fruktansvärt med abort, hur kan man då med och använda preventivmedel? Tänk på alla barn som går miste om livet!
Är det
någon i tråden som sagt att abort i sig är fruktansvärt?
Jag är absolut för fri abort. Men du (o några till) tycker ju tydligen att
motsatsen är "fruktansvärd" - att välja att föda barnet när/om man är 17 år.
Nu handlar faktiskt tråden om en 17åring som själv valde att föda sitt barn och som hade en egen mamma som bröt kontakten med henne under flera månader samt talar i ett TV-program om sin stora besvikelse över dottern. Hon kastar ut sin dotter. Det handlar
INTE om en 17åring som valde abort. Det handlar
INTE om en mamma som stöttade och
hjälpte henne till eget boende.
Ni som argumenterar "emot" - vad
exakt är det ni anser? Att mamman gjorde
rätt som slutade tala med sin 17åring? Att hon gör
rätt som uttalar sin besvikelse över sin "fina dotter" i TV? Att hon gör
rätt i att kasta ut (ja, det handlade faktiskt om det) sin gravida tonårsdotter?
Huvudfrågan är ju inte huruvida alla 17åringar är mogna eller bör planera att bli föräldrar. Huvudfrågan (som jag ser det) är hur man som förälder till en 17åring skulle agera om denna 17åring blev gravid.
Ska jag tolka dig (mfl som tycker samma sak) som att du tycker man SKA tvinga en 17åring till abort och kasta ut barnet?
Om nu inte mammahormonerna inte har någon inverkan på oss kvinnor, hur kommer det sig då att en person som aldrig velat ha barn och mest tyckt dom varit jobbiga helt plötsligt vill ha barn bara för hon närmar sig 30? Barn blir ju inte annorluna bara för att man blir äldre lixom... Och om jag får lov att gissa utan någon fakta bakom skulle jag tro att de flesta som tycker att abort är så fruktansvärt är mammor.
Nej, det är inte några "mammahormoner" - före man fått barn så är man inte mamma och det finns inget hormonellt som är annorlunda för att man fyller 30. Hormonellt förändras kvinnor vid några större förändringar i livet:
* Pubertet (då man får mens)
* Graviditet (och amning)
* Menopaus (klimakteriet)
Det finns liksom ingen hormonstorm som börjar brusa runt i kroppen plötsligt vid 30 (eller för den delen 25, 28, 35 eller annan ålder heller) för att man ska börja känna för barn. Den hormonella påverkan fanns liksom där redan vid mens.
Däremot existerar vi alla i en värld där vi påverkas socialt och emotionellt av SÅ mycket annat än det kroppsliga. Som kvinna
vet man dessutom (intellektuellt) att man bara har en viss tid på sig att få barn. Så; att fundera över
om man ska ha barn eller inte och när blir förmodligen av detta skäl mer aktuellt för de flesta kvinnor på ett annat sätt än för män (som ju inte har samma typ av fysiska begränsningar till att bli föräldrar i riktigt samma omfattning).
Det har inget med hormoner att göra.
Hur starkt hormoner påverkar är överhuvudtaget rätt olika från människa till människa. Jag har t ex aldrig känt några PMS-besvär. Det betyder inte att de inte finns och att andra känner av dem. Det betyder bara att den hormonella förändringen som alla kvinnor genomgår varje månad inte påverkar mitt psyke på något sätt.