Vägrar abort som 17åring, då kastar mamman ut henne!

[JennyF]

Sv: Vägrar abort som 17åring, då kastar mamman ut henne!

Sen beror det på vad karriär är. Hon jobbade heltid, var hemma klockan 16.

 

[Giganten]

Sv: Vägrar abort som 17åring, då kastar mamman ut henne!

Dem har offrat av sitt liv för att vi barn skulle få en fantastisk uppväxt. Mina föräldrar är mina förebilder. Men någon gång är det deras tur att få sina drömmar uppfyllda. Och deras tid är nu, innan dem blir för gamla. Hade jag skaffat barn som 16-17 åring så tror jag faktiskt att jag fått mina föräldrar att rasa ihop. Min mamma var hemma med oss på heltid tills jag var drygt 10-12 år. Sen började hon med sin karriär. Efter att vi blivit självgående. Och nu har dem verkligen kämpat för att kunna unna sig själva saker. Jag hade aldrig kunnat bo kvar hemma om jag skaffat barn så tidigt, jag hade inte velat det. Men självklart hade mina föräldrar stöttat och hjälpt. Men jag hade faktiskt valt själv att flytta. Mina föräldrar hade säkerligen byggt ett litet hus åt mig på tomten tills jag fixat eget boende. Men att tvinga på dem en till utgift som barnet ändå är, nej, det hade jag aldrig gjort. Barnet är mitt ansvar.

 

[Invinciblestables]

Sv: Vägrar abort som 17åring, då kastar mamman ut henne!

Det får vara hur kliniskt tänkande som helst. Men jag vill INTE ha barn nu. Skyddar mig (och jag vet att det inte är 100% säkert, därför jag är för abort) och har som sagt just nu en sambo som skulle stå bakom mitt beslut vilket självklart gör det lite lättare.

Jag ser mig heller inte sitta i den situationen där jag kan låta känslor styra. Jag vill som sagt inte ha barn nu... Ska jag föda ett barn som är inte är "välkommet" från början? Jag har hellre en bra start med min graviditet.

Men det är ju inte riktigt enbart dig vi pratat om här! Ditt kliniskt tänkande rör ju andra som gör andra val än dig. Du anser att det ska vara på ett speciellt vis, men glömmer dessa personers känslor, bara fört att du tycker att man antingen ska göra abort eller klara sig helt på egen hand vid 17 års ålder.

Valet att göra abort utifrån sin egen situation är valfri, ingen har väl påstått något annat!? Men man ska även ha det valet när man t.ex. är 17 år, och för den skull inte förväntas flytta hemifrån och klara sig på egen hand iom. att man är gravid.

Kicki

 

[Calazirya]

Sv: Vägrar abort som 17åring, då kastar mamman ut henne!

*KL*

Jag tror inte alls att diskussionen kommer att komma längre nu faktiskt, vi får alla inse att man rent generellt tänker olika beroende på i vilken del av livet man är.

Det är bara att gå till sig själv och hur man tänkte som ex 1:a års student på högskolan (19-20 åring) utan barn och hur man ser på livet nu när man snart är mamma ( redan är ).

 

[Sol]

Sv: Vägrar abort som 17åring, då kastar mamman ut henne!

Dem har offrat av sitt liv för att vi barn skulle få en fantastisk uppväxt. Mina föräldrar är mina förebilder. Men någon gång är det deras tur att få sina drömmar uppfyllda. Och deras tid är nu, innan dem blir för gamla. Hade jag skaffat barn som 16-17 åring så tror jag faktiskt att jag fått mina föräldrar att rasa ihop. Min mamma var hemma med oss på heltid tills jag var drygt 10-12 år. Sen började hon med sin karriär. Efter att vi blivit självgående. Och nu har dem verkligen kämpat för att kunna unna sig själva saker. Jag hade aldrig kunnat bo kvar hemma om jag skaffat barn så tidigt, jag hade inte velat det. Men självklart hade mina föräldrar stöttat och hjälpt. Men jag hade faktiskt valt själv att flytta. Mina föräldrar hade säkerligen byggt ett litet hus åt mig på tomten tills jag fixat eget boende. Men att tvinga på dem en till utgift som barnet ändå är, nej, det hade jag aldrig gjort. Barnet är mitt ansvar.

Är det dina föräldrar som sagt att de har offrat av sitt liv för att ge sina barn en bra uppväxt eller är det dina ord? Jag har visserligen inte varit mamma sådär väldigt länge men jag ser absolut inte att jag har offrat något med att skaffa barn.

 

[Sol]

Sv: Vägrar abort som 17åring, då kastar mamman ut henne!

Ska dottern bara anta att föräldrarna står för alla kostnader och barnvaktar? Då hon själv går på gymnasiet, med ett eventuellt deltidsjobb

Nej, vem har sagt det? Den unga mamman får FP. FP+barnbidrag räknade jag till ungefär 5100 kr. Lägg till pengar från pappan där också, i runda slängar 1200 kr enligt uppgifter i tråden. Det blir 6300 kr. Det klarar sig mamman och barnet på. Sedan får hon såklart ta hand om sitt barn själv. Gymnasiet får hon fortsätta när barnet kan lämnas på förskola (eller liknande alternativ) men visst, jag som förälder skulle definitivt ställa upp som barnvakt när den unga mamman behöver plugga.

Min mamma och mina svärföräldrar barnvaktar mitt barn också, när jag gör betydligt mindre viktiga saker än att plugga.

 

[Calazirya]

Sv: Vägrar abort som 17åring, då kastar mamman ut henne!

Jag har visserligen inte varit mamma sådär väldigt länge men jag ser absolut inte att jag har offrat något med att skaffa barn.

Precis, det är ju självvalt ( i de allra flesta fall ) att ha barn eller inte. Då förstår jag inte hela diskussionen med att "offra".

Känner man att man måste "offra" i den negativa bemärkelsen som kommer fram då och då i tråden så ska man kanske inte ha barn alls tänker jag ..

 

[Giganten]

Sv: Vägrar abort som 17åring, då kastar mamman ut henne!

jag trodde vi la ner hela diskutionen? Lät så på ditt förra inlägg...

 

[Giganten]

Sv: Vägrar abort som 17åring, då kastar mamman ut henne!

Den dag jag skaffar barn så kommer jag få ge upp mitt eget liv väldigt mycket till förmån för barnen. Men någonstans måste man ju kunna ta upp sitt liv igen också. Eller ska man hela livet leva för sina barn ifall dem hamnar i trubbel så man måste ställa upp och hjälpa till och lösa med plats hemma eller ekonomiskt?

 

[Calazirya]

Sv: Vägrar abort som 17åring, då kastar mamman ut henne!

jag trodde vi la ner hela diskutionen? Lät så på ditt förra inlägg...

Så att

Jag tror fortfarande inte vi kommer längre, men jag tyckte Sol skrev bra och ville kommentera det.

Några problem ?

 

[Sol]

Sv: Vägrar abort som 17åring, då kastar mamman ut henne!

Den dag jag skaffar barn så kommer jag få ge upp mitt eget liv väldigt mycket till förmån för barnen. Men någonstans måste man ju kunna ta upp sitt liv igen också. Eller ska man hela livet leva för sina barn ifall dem hamnar i trubbel så man måste ställa upp och hjälpa till och lösa med plats hemma eller ekonomiskt?

Så länge man ser det som att man kommer få ge upp sitt eget liv ska man nog inte skaffa barn. Jag ser barn som något som tillför livet något.

Och ja, jag ser det som en självklarhet att man hjälper sina barn när de hamnar i trubbel. Det heter som sagt att älska villkorslöst...

 

[Javan]

Sv: Vägrar abort som 17åring, då kastar mamman ut henne!

Skaffar man barn så får man ju vara medveten om att det kanske inte blir rosenrött. Man får vara beredd på att barnet kanske kommer hem och är gravid som sextonåring, det kanske föds handikappat och ALDRIG "blir vuxen och kan ta ansvar för sig själv", barnet kan hamna i trubbel och man får tillbringa tonåren med att jaga det på stan och besöka det på institutioner.
.

Detta är något väl värt att fundera på samt även meningen efter att bli förälder innebär ju just det att man faktiskt inte vet när och OM man någonsin kan släppa ansvaret så klokt!

- jag måste säga att jag TUSEN gånger föredrar att Isak blir pappa vid 17 år än att han ex börjar prova droger...

Kommer aldrig slänga ut honom för att han slarvat med p-medel och ska bli pappa utan då får vi hitta en lösning från det helt enkelt.

 

[Björk]

Sv: Vägrar abort som 17åring, då kastar mamman ut henne!

Eller ska man hela livet leva för sina barn ifall dem hamnar i trubbel så man måste ställa upp och hjälpa till och lösa med plats hemma eller ekonomiskt?

Mitt svar: absolut inte!
Men när/om "trubbel" uppstår så tror jag de allra flesta föräldrar gör allt de kan för att hjälpa till. Som man brukar göra i en familj.

Föräldrar som bara lever "genom" sina barn och inte unnar sig själva något i livet är lite sorgligt enligt mig. Mina föräldrar lever sitt eget liv och jag har som vuxen inga behov av att få pengar eller annat från dem (och får det inte heller, jag har försörjt mig själv i ungefär 20 år nu). Däremot vet jag ändå att OM en katastrof skulle vara framme så finns de där för mig/oss. Det innebär inte att de sitter med "reservkonton" med pengar för oss barn. Det innebär bara att om de kan så kommer de hjälpa efter bästa förmåga i ett krisläge. Liksom jag skulle göra för dem (och även för min bror).

Och nu handlar ju tråden om en 17åring som faktiskt bor hemma och blir försörjd redan nu så att säga. Om denna sen blir gravid så blir ju eventuell extrakostnad och tid utifrån bebisens behov. Och en bebis kostar faktiskt inte så mycket mer än det barnbidrag man får under det första halvåret (löpande kostnader i alla fall).

 

[lobell]

Sv: Vägrar abort som 17åring, då kastar mamman ut henne!

Den dag jag skaffar barn så kommer jag få ge upp mitt eget liv väldigt mycket till förmån för barnen. Men någonstans måste man ju kunna ta upp sitt liv igen också. Eller ska man hela livet leva för sina barn ifall dem hamnar i trubbel så man måste ställa upp och hjälpa till och lösa med plats hemma eller ekonomiskt?

Jag ser det inte som att jag ger upp eller offrar väldigt mycket av mitt liv för att jag har fått barn. Mtt liv har inte stannat i och med barnen, utan utvecklats och berikats. Hade jag tyckt annorlunda hade jag nog inte velat ha alls. Verkar jobbigt att tänka så

Jag fick 2 barn i tidig 20-årsålder och de är ganska stora nu så det är väl nu "jag skulle ta upp mitt egna liv" som du utrycker dej, men då skaffade jag 2 till istället så nu borde ju mitt straff bli livstid då eftersom jag är närmare 60 när de är vuxna.

Jag ser dem som mina barn och mitt ansvar så länge jag lever. Inte så att de inte får ta ansvar själva när de är mogna men att jag ska finnas där och hjälpa i den mån jag orkar och kan. Man kan gå igenom skilsmässa som vuxen och kanske man då behöver tillfällig bostad eller ekonomisk hjälp och kan jag då hjälpa så klart jag gör det.
Tror man får tillbaka det på nåt vis senare. Och sen kommer det väl barnbarn och då blir det livstidsstraff

Tror / hoppas att du tänker annorlunda när du väl får barn. För både ditt och barnets skull. Ban är glädje och ger mening med livet, de är inget tidsbestämt offer man gör.

 

[cirkus]

Sv: Vägrar abort som 17åring, då kastar mamman ut henne!

Den dag jag skaffar barn så kommer jag få ge upp mitt eget liv väldigt mycket till förmån för barnen. Men någonstans måste man ju kunna ta upp sitt liv igen också. Eller ska man hela livet leva för sina barn ifall dem hamnar i trubbel så man måste ställa upp och hjälpa till och lösa med plats hemma eller ekonomiskt?

Jag tycker det är synd att du tror att man måste ge upp sitt eget liv när man skaffar barn. Om dina föräldrar har präntat in det i dig så har de inte gjort världens bästa jobb... tycker jag. Jag hoppas att det inte är så utan bara din egen naiva inställning till barn.

Jag har tre ungar och jag har inte någongång givit upp mitt liv och mina drömmar. Det skulle jag hellerinte göra om någon av de numera tonåriga barnen skulle komma hem och ha en bebis. Barnen är en sorts BONUS som tillför mig en massa, men jag har inte givit upp något annat och jag ägnar inte dagarna åt att curla dem.

 

[Minna86]

Sv: Vägrar abort som 17åring, då kastar mamman ut henne!

Jag anser fortfarande att om man väljer att skaffa barn så väljer man oxå att bli vuxen oavsett hur gammal man är. Det ena följer med det andra och det är inte så skoj att vara vuxen alla gånger.

Och jag vet ungefär hur min mamma kommer vara som mormor/farmor eftersom jag vet hur min mormor är. Och det är väl inget fel att passa sina barnbarn men om ens barnbarn bor hos en blir det mer än någon stund då och då.

Jo, min mamma skulle se det som en belastning. Som sagt, om hon ville ha ett barn till hade hon väl skaffat det.

Tycker inte man kan jämföra föräldraskapet till en litet barn och en som går på gymnasiet.

Jag antar att du, Calazirya, inte pluggade när du var 20 eftersom du hade så gott ställt. Om man inte har glidit på ett bananskall har man sällan ett kanonjobb som 20-åring eftersom du varken har erfarenhet eller utbildning. Sen är det klart de finns undantag men de kanske inte skall få representera den normala 20-åringen.

Om det är någon lill-gammal 17-åring som känner sig mogen som mamma så borde det ju inte vara något problem om hon får flytta och klara sig själv? Sen spelar det ingen roll hur mogen man är, jag tycker inte man har tillräckligt med resurser (inte bara pengar) för att vara en så bra mamma som jag skulle vilja vara.

Om om det är så fruktansvärt med abort, hur kan man då med och använda preventivmedel? Tänk på alla barn som går miste om livet!

Och det är inget fel på mina föräldrar. Min mamma slutade jobba och var hemma i 10 år med oss barn vilket gjorde deras ekonomi ansträngd. Jag är så tacksam att mamma var hemma med oss men samtidigt kan jag ha dåligt samvete eftersom hon t ex hade kunnat ha ett arbete som hon trivs med idag om hon inte hade varit borta från arbetsmarknaden i 10 år.
Det är inte från föräldrarna ens bild av barn blir påspädd utan från allt i media.

Om nu inte mammahormonerna inte har någon inverkan på oss kvinnor, hur kommer det sig då att en person som aldrig velat ha barn och mest tyckt dom varit jobbiga helt plötsligt vill ha barn bara för hon närmar sig 30? Barn blir ju inte annorluna bara för att man blir äldre lixom... Och om jag får lov att gissa utan någon fakta bakom skulle jag tro att de flesta som tycker att abort är så fruktansvärt är mammor.

Och alla olika bidrag och grejer ni pratar om tycker jag är lite sorgligt. Man ska väl inte vara beroende av staten? Visst är det trevligt med lite extra pengar men hela hemekonomin ska väl inte bestå av bidrag i olika former....

Men detta handlar inte om min syn på barn utan skaffar man någonting levande att ta hand om skall man kunna göra det på alla plan och kan man inte ta hand om sig själv på alla plan så tycker jag inte det är lämpligt.

 

[Invinciblestables]

Sv: Vägrar abort som 17åring, då kastar mamman ut henne!

Den dag jag skaffar barn så kommer jag få ge upp mitt eget liv väldigt mycket till förmån för barnen. Men någonstans måste man ju kunna ta upp sitt liv igen också. Eller ska man hela livet leva för sina barn ifall dem hamnar i trubbel så man måste ställa upp och hjälpa till och lösa med plats hemma eller ekonomiskt?

Det är mycket "offra och ge upp" i ditt resonemang! Och "ta upp sitt liv igen också"?? Du har ett märkligt synsätt, å ena sidan anser du att väljer man att föda ett barn vid ung ålder så ska man baske mig bli vuxen över en natt, för att sedan anse att föräldraskapm inte är livslångt!

Och om man ser det som att man offrar sig och ger upp sitt liv iom. att man skaffar barn så bör man låta bli! Och som tidigare skrivits i tråden, är det vad dina föräldrar förmedlat till dig så är det ytterst beklagligt.

Barnen är ju en stor del av mitt liv, den största delen och jag offrar inget, jag får något! Allt jag gör för mina barn är av kärlek och glädje, mitt liv pågår nu, det är inget som står och väntar på att mina barn ska växa upp. Man slutar ju inte att leva bara för att man skaffar barn, de tillför livet något ytterligare.

Kicki

 

[Invinciblestables]

Sv: Vägrar abort som 17åring, då kastar mamman ut henne!

Jag anser fortfarande att om man väljer att skaffa barn så väljer man oxå att bli vuxen oavsett hur gammal man är. Det ena följer med det andra och det är inte så skoj att vara vuxen alla gånger.

Om om det är så fruktansvärt med abort, hur kan man då med och använda preventivmedel? Tänk på alla barn som går miste om livet!

Väljer att bli vuxen, inte visste jag att det var så enkelt!?

Hur kan du närmelsevis göra en liknelse mellan abort och preventivmedel!? Här har du ju ingen som helst aning om vad du snackar om! Har du gjort en abort någon gång?

Kicki

 

[Invinciblestables]

Sv: Vägrar abort som 17åring, då kastar mamman ut henne!

Min mamma slutade jobba och var hemma i 10 år med oss barn vilket gjorde deras ekonomi ansträngd. Jag är så tacksam att mamma var hemma med oss men samtidigt kan jag ha dåligt samvete eftersom hon t ex hade kunnat ha ett arbete som hon trivs med idag om hon inte hade varit borta från arbetsmarknaden i 10 år.

Av vilken anledning har du dåligt samvete? Antar att din mamma gjorde ett medvetet val här, för att hon ville ha det på det här viset? Det var ju knappast för att hon saknade valmöjligheter?

Visst kunde hon t.ex. nu ha haft ett annat, bättre jobb. Men för henne så var ni det viktigaste och tiden som hon har fått tillbringa med er när ni var små. Den tiden kommer aldrig igen, den är ovärderlig!

Kicki

 

[lobell]

Sv: Vägrar abort som 17åring, då kastar mamman ut henne!

Lustigt att de som inga barn har här i tråden verkar vara de som tycker att barn är mest belastning och verkar veta precis hur allt ska gå till när ens barn skulle bli gravid vid t.ex 17..
Vi som har barn tycker att man ställer upp för dem oavsett misstag eller ej. och vi vet oxå vad vi skulle ge oss in i, i och med att vi redan har oxå.

Jag om nån med 4 egna + 2 bonusbarn och fyllda 40 borde väl nästan gå i täten för att " slänga ut ungen och låta henne ta ansvar " .. men det funkar ju inte så. Moderskärleken finns kvar ovsett misstag och "strulpellar"

Jag är ingen abortmotståndare, gjorde själv abort när jag var 19 då jag ändå åt p-piller. Inget jag skäms över, men inget jag vill göra igen heller.
När min 16-åring trodde att hon var med barn sa jag att abort var det bästa och hon höll med, men hade hon absolut velat ha eller att det var försent så hade hon fått bo kvar hemma. Det där med att du tycks tro att vi förespråkar bidrag är helt fel enligt mej, därför jag vill att dottern ska bo kvar hemma, så att JAG hjälper henne så hon SLIPPER börja med bidrag, utan kan få CHANSEN att plugga och sen försörja sig själv.

Och att du går runt och har dåligt samvete för att din mamma var hemma i 10 år verkar ju skumt då hon väl valde det själv?? Är väl inget man gnäller om till sina barn eller?

Mina föräldrar var 17 och 19 när de fick barn och de har aldrig gnällt över att vi gjorde att de behövde offra sina karriärer. de skaffade oss, inte tvärtom.