Jag ser det som tveksamt att man har lyckats skapa en bra ekonomi när man är 20 om man fick barn när man var 17. Jag hade inget barn och min ekonomi var inte speciellt bra när jag var 20 så varför skulle den vara bättre bara för att man har ett barn att ta hand om?
Bara för att du inte lyckas ha en bra ekonomi vid en ålder av 20 så betyder det att alla är lika dig när det kommer till ekonomi? Jag hade en helt OK/bra inkomst när jag var 20 och de flesta av mina vänner lika så
Jag pratar inte om 17-åriga mammor utan 17-åringar i största allämnhet.
Vissa är inte mogna för att ha barn, varför får man krupp av det? Du kan väl inte mena, Calazirya, att vem som helst är mogen att skaffa barn oavsett ålder?
Eh ja du svarar ju för det själv: Vissa är absolut inte mogna för att skaffa barn, har aldrig påstått att alla är det heller. Det är du som snöat in på att INGEN 17åringen är mogen. Jag hävdar att det finns 17 åringar som är mogna och 30 åringar som är omogna..
Detta är just varför jag inte vill bli mamma. Man blir blödig, känslig och tänker inte logiskt länge, inte min stil alls
Det spelar mig ingen roll om andra är så men jag vill gärna se sakligt på saker och ting, även tonårsgraviditeter.
Hm syftar du på att alla "mammor" i tråden inte tänker logiskt, men att du själv gör det Yeah right!
Och om jag ser barn som något som tar tid, plats och pengar så kan väl jag få göra det. Men jag ser även barn som något mycket viktigt som man ska kunna ta om hand om på bästa sätt och jag tror inte man kan göra det som 17-åring. Det är ju bara att vänta och sen bli gravid när det passar istället, spelar väl inte så stor roll.
Men det är ju för att du ser så lätt på en ev abort ( antar jag ). Nej det kanske inte är ultimat att bli mamma som 17åring, men alla tänker inte lika lätt över abort som du verkar göra.
Skaffar man barn får man väl ta sig samman och ta hand om sitt barn, det var ju det man ville. Man visste ju innan att orken skulle ta slut, att pengarna inte skulle räcka, att man skulle sakna sin familj och att kompisarna skulle försvinna. Men man ville sitta hemma och ta hand om ett barn och då får man ju göra det. Precis som man får göra som vuxen förälder.
Jag tänker på min mamma och varför ska jag belasta henne extra mina sista år hemma när hon har tagit hand om mig i 17 år, vilket sorts tack är det?
Tja. Nu utgår du ifrån att vi diskuterar en 17åring som forts festa, leva ungdomsliv och skiter i ungen. Jag har aldrig någonsin påstått att jag skulle ställa upp som barnvakt JÄMT åt mitt barnbarn ( det har du själv bara antagit ). Men att hjälpa till och underlätta så att min dotter kan gå klart gymnasiet, det har jag INGA problem alls med som mamma och jag skulle vara tacksam om min dotter ändå vill ta det ansvaret för både barn och utbildning.
