Vägrar abort som 17åring, då kastar mamman ut henne!

[Invinciblestables]

Sv: Vägrar abort som 17åring, då kastar mamman ut henne!

Mina föräldrar jobbar heltid båda två för att ha råd med sitt drömhus. Skulle jag bli gravid och fortfarande vara hemmaboende som jag var när jag var 17, och dem skulle fått ta det ekonomiska ansvaret, det hade inte känts rätt någonstans. Mina föräldrar hade helt plötsligt fått tvingas jobba mer än heltid. Och när skulle dem då hinna avlasta mig? Jag hade blivit ännu mer ensam än om jag hade flyttat hemifrån med bebisen. För då hade dem "blivit av" med mig som utgift och inte behövt försörja Mitt barn. Och dem hade kunnat fortsätta jobba normal arbetsvecka och avlasta mig på kvällar efter jobbet om jag hade behövt plugga.
Så alla föräldrar har inte möjlighet att avlasta och försörja sina barn för att dem väljer att skaffa barn innan dem har egen inkomst...

Varför skulle de tvingas jobba mer än heltid för att hjälpa dig om du fått barn och fortfarande skulle ha bott hemma!? SÅ fruktansvärt mycket mer kostar inte en bäbis och det är ju många som har både 5 och 6 barn utan att jobba mer än heltid. Och någon timme per dygn borde de ju vara hemma iaf. hur skulle annars andra människor klara sig som har många barn? Och det finns ju inget som hindrar att flickan jobbar extra någon helg eller så i månaden för att få in lite extra pengar.

Sedan så är det ju faktiskt så att man som förälder är försörjningspliktig för sina barn fram till 21 års ålder!

Vi jobbar mer än heltid eftersom vi är mjölkproducenter, men nog sjutton skulle jag ha tid att hjälpa/avlasta min dotter om det vore så, det sitter ju faktiskt mycket i viljan och hur viktigt någonting är. Och det finns ingenting som är viktigare för mig än mina barn och i ett sådant fall även barnbarn.

Helt krasst så anser jag inte att man är ett bra föräldramaterial om man inte ställer upp på en dotter som blivit oplanerat gravid men känner att hon vill behålla barnet. Allt annat löser sig om man hjälps åt, men man kan aldrig göra en abort ogjord, den får man leva med hela livet.

Vet inte hur gammal du är men det känns som om du är väldigt ung, skulle vara intressant att ta den här diskussionen om 15 år sisådär och se hur du ser på saken då. Då har du nog lite andra referensramar skulle jag tro!

Kicki

 

[cirkus]

Sv: Vägrar abort som 17åring, då kastar mamman ut henne!

Försäkringskassan.

 

[Giganten]

Sv: Vägrar abort som 17åring, då kastar mamman ut henne!

det var ett tag sedan jag var 17 år, jag har flyttat hemifrån sen ett bra tag tillbaka och det var ett tag sedan deras försörjningsplikt tog slut.

Självklart skulle mina föräldrar ställa upp om det vore så, men om dem skulle tvingas jobba mindre så skulle dem få ge upp sin dröm att bo där dem bor nu. Och det vägrar jag ta ifrån dem. Och dem har ju själva valt antalet barn, och anpassat hela livet efter hur gamla vi varit, och dem valde att inte förverkliga sin dröm förrän jag var just 17-18 år för då visste dem att dem hade råd och tid och jag var såpass självgående att jag klarade mig ensam hela veckor om det vore så.
Och det vore verkligen att krascha deras dröm om jag skaffade barn såpass tidigt och valde att både behålla det och bo hemma. Hos mina föräldrar finns gott om utrymme, men aldrig att jag skulle kräva att dem skulle ställa upp både med tid och pengar. Det är mitt problem att lösa.

 

[cirkus]

Sv: Vägrar abort som 17åring, då kastar mamman ut henne!

Jag tycker att dina och Minna86's inlägg genomsyras av ngt som jag inte kan relatera till.

Hur har era föräldrar egentligen varit ... sett er som en belastning ?

Även om vi bor så att en till familj får plats i dagsläget hade jag inte tvekat att ta välkomna mina barn och deras barn om vi så bodde i en koja. ALDRIG skulle jag se dem som en belastning.

 

[cirkus]

Sv: Vägrar abort som 17åring, då kastar mamman ut henne!

Vet du på riktigt vad deras dröm egentligen är ?

Är det lyckliga barn eller det hus som de bor i ?

(för övrigt så kan inte du kolla upp skillnaden på de och dem ...)

 

[Giganten]

Sv: Vägrar abort som 17åring, då kastar mamman ut henne!

jag bryr mig faktiskt inte om det grammatiska.

Mina föräldrar vill självklart ha lyckliga barn som har ett stabilt liv innan de drar på sig utgifter de knappt kan hantera. Dem har kämpat för att ge oss det vi behövt hela livet och gett oss en jättekärleksfull uppfostran. Ska jag då rasera allt det dem byggt upp genom att skaffa barn som 17 åring, se till att jag blir hemmaboende ännu längre än vad som är nödvändigt (jag flyttade hemifrån direkt jag fick mitt första jobb). Och nej, jag skulle aldrig klara att rasera hela deras dröm och få dem att behöva flytta för att kunna hjälpa mig. Det är upp till mig att lösa mitt liv. Jag vill inte behöva tigga pengar av mamma som 17 åring. Därför har jag valt att vänta med barn, hade jag blivit gravid som 17 åring hade jag inte kunnat behålla det. Inte om jag velat skaffa mig en stabil framtid. Min dåvarande och nuvarande pojkvänn hade inte velat bli pappa då heller.

 

[JennyF]

Sv: Vägrar abort som 17åring, då kastar mamman ut henne!

Jag pluggar och lever på CSN och vårdnadsbidrag då jag samtidigt har en 1-åring och en 2-åring hemma. Pluggar på distans.

Måste vara en dålig mamma ...

Det säger jag inte.


JAG vill vara den bästa mamman JAG kan vara för mina barn. Säger inget om nån annans föräldrarskap.

Har hela tiden sagt att det självklart finns undantag... Men jag ser det ändå inte som optimalt. Sen vad nån annan tycker struntar jag i.

 

[Björk]

Sv: Vägrar abort som 17åring, då kastar mamman ut henne!

Vissa är inte mogna för att ha barn, varför får man krupp av det? Du kan väl inte mena, Calazirya, att vem som helst är mogen att skaffa barn oavsett ålder?
------------------

Detta är just varför jag inte vill bli mamma. Man blir blödig, känslig och tänker inte logiskt länge, inte min stil alls

Nu kan inte jag heller hålla mig utanför längre....

Vilken svart-vit syn du har på livet och barn! Visst finns det rätt många 17åringar som inte är redo/mogna att få barn. Och även några som inte är redo som 20, 32, 35 eller 40 heller. Jag fattar inte hur du resonerar.... Du verkar mest bara tala om dig själv. Det är väl bra att du inte tänker sätta barn till världen när du nu inte känner dig redo. Men alla är inte som du.

Varför skulle den som gör abort vara mer mogen än den som väljer att föda barnet och vara en ansvarsfull förälder? Jag tycker BÅDA är rätt mogna faktiskt, fast på olika sätt. Det som gör "mogenheten" är mer hur genomtänkt beslutet är; vilket beslut det än är. Den som gör abort (vare sig den är 17, 25, 32 eller vad som helst) har förmodligen goda anledningar till det och tar ansvar för situationen genom att inte föda ett barn som den inte vill eller kan ta ansvar för. Den som väljer att föda barnet (oavsett ålder) har förmodligen goda anledningar till det och tar ansvar för situationen genom att ta hand om barnet och bli en bra förälder.

Det sista jag citerade härovan är bara för mycket.... "man" blir inte nödvändigtvis känslig, blödig och slutar tänka logiskt efter att man blivit förälder. Det som möjligen gör att man kan uppleva sig själv känna så är snarast att det är en så omvälvande händelse att få ett barn, att amma, att hålla reda på allt. Huvudet blir liksom fyllt av planering för barnet och hur man ska göra. Jag har inte känt mig så särdeles annorlunda efter jag fick barn (och jag hade ett ganska långt liv som vuxen utan barn före jag fick mitt, jag var 38 när han föddes); jag är samma Björk som förut, men med tillägget att jag har en ny person som jag älskar mer än någon annan i världen i mitt liv. Om nu alla föräldrar blir ologiska - hur menar du då att världen faktiskt fortsätter fungera fastän så många är föräldrar?

Hur "blir" man förövrigt när när man är förälskad? När en nära anhörig dör? Alla möjliga livssituationer där tankarna upptas i första hand av EN sak (person) gör ju att man periodvis kan bli ganska så okoncentrerad på annat.

 

[JennyF]

Sv: Vägrar abort som 17åring, då kastar mamman ut henne!

Skaffa och skaffa, i många/flesta fall så är det ju faktiskt inte en planerad graviditet. MEN det förändrar ju inget känslomässigt när man står inför defakto och är med barn. Du ser VÄLDIGT kliniskt på en sådan här situation, du glömmer ju helt bort känslorna för det liv man faktiskt bär inom sig! Något som man INTE ska glömma bort som förälder till den tonåring som är gravid.

Kicki

När jag haft denna diskussion med vänner som inte känner som jag, säger jag ju självklart att det skulle bli jobbigt. Och rådde även min vän som är med barn nu och ska göra abort att gå till en kurator fast hon kände att hon inte behövde.

Det får vara hur kliniskt tänkande som helst. Men jag vill INTE ha barn nu. Skyddar mig (och jag vet att det inte är 100% säkert, därför jag är för abort) och har som sagt just nu en sambo som skulle stå bakom mitt beslut vilket självklart gör det lite lättare.

Jag ser mig heller inte sitta i den situationen där jag kan låta känslor styra. Jag vill som sagt inte ha barn nu... Ska jag föda ett barn som är inte är "välkommet" från början? Jag har hellre en bra start med min graviditet.

 

[cirkus]

Sv: Vägrar abort som 17åring, då kastar mamman ut henne!

Jag förstår hur du menar och på sätt och vis instämmer jag.
Men jag blir också skrämd. Jag hoppas att mina barn inte ser MINA livdrömmar som viktigare än deras liv och beslut de tar innan de är helt och hållet självständiga, för så är det inte och kommer aldrig att vara. Mina barn är viktigast. Och jag kommer att vara deras mamma till "the bitter end". Jag kommer inte att vara deras ekonomiska bank från och med den dagen de flyttar, men jag kommer att vara (förhoippningsvis, shit vilken stor betydelse jag tillägnat mig..) deras vägledare om de vill ha mig.

 

[cirkus]

Sv: Vägrar abort som 17åring, då kastar mamman ut henne!

Men i den här diskussionen diskuteras inte bara DU.
Det finns andra människor med andra förutsättningar, kan du se det ?

 

[Giganten]

Sv: Vägrar abort som 17åring, då kastar mamman ut henne!

självklart skulle mina föräldrar ställa upp utan att jag ens bad dem. Men Jag kan inte. Jag skulle aldrig klara av det. Det är mina känslor jag pratar om. Jag skulle faktiskt aldrig kunna rasera deras drömmar, när jag har sett hur mycket dem offrat hela min uppväxt för att vi barn aldrig ska behöva sakna något. Vi har alltid kommit först och gör så fortfarande. Just därför att jag sett deras osjälviskhet så kan jag inte vara självisk.

 

[Björk]

Sv: Vägrar abort som 17åring, då kastar mamman ut henne!

När jag haft denna diskussion med vänner som inte känner som jag, säger jag ju självklart att det skulle bli jobbigt. Och rådde även min vän som är med barn nu och ska göra abort att gå till en kurator fast hon kände att hon inte behövde.

Det får vara hur kliniskt tänkande som helst. Men jag vill INTE ha barn nu. Skyddar mig (och jag vet att det inte är 100% säkert, därför jag är för abort) och har som sagt just nu en sambo som skulle stå bakom mitt beslut vilket självklart gör det lite lättare.

Jag ser mig heller inte sitta i den situationen där jag kan låta känslor styra. Jag vill som sagt inte ha barn nu... Ska jag föda ett barn som är inte är "välkommet" från början? Jag har hellre en bra start med min graviditet.

Det låter ju bra att du är klar över hur du vill göra om du mot förmodan skulle råka bli gravid! Det låter både genomtänkt och vettigt.

Men; menar du att därför borde alla 17åringar tycka och göra som du? Det kan ju finnas 17åringar som också skyddar sig som de ska, men när olyckan är framme så gör de ett annat val än abort. Är det så förkastligt? Bara för att de kanske inte har ekonomi och kanske inte kan flytta hemifrån på stört?

Den stora frågan i tråden var ju hur man skulle resonera som förälder till en 17åring som fått barn. Det som är bra att minnas i det resonemanget är att 17åringen faktiskt är ens egna barn. Ett barn som man förhoppningsvis älskar och vill att det ska gå väl för i livet, som man försökt fostra till en egen individ som kan fatta egna, genomtänkta beslut. Hur skulle du resonera som förälder till en 17åring som blir gravid? Tvinga henne till abort och hota med "annars slänger jag ut dig"?

Jag säger som jag skrev tidigt i tråden: hur mogen är en förälder som säger så till sin dotter? Som om inte själva graviditeten, pappans ointresse och att få barn så tidigt i livet är NOG mycket "belastning" ändå??

Jag har full förståelse för den 17åring som väljer abort i ett sånt läge. Om mitt barn var osäker och inte visste alls skulle jag säkerligen förespråka abort. Men jag skulle aldrig "tvinga" eller "hota" barnet till det. Det skulle ändå vara hennes val och om hon valde att behålla skulle jag ställa upp så mycket som möjligt och stötta istället för att känna mig personligen förolämpad. Och det skulle jag också göra klart för henne, att även om hennes val blir att behålla så kan hon räkna med mitt fulla stöd!!

 

[JennyF]

Sv: Vägrar abort som 17åring, då kastar mamman ut henne!

Men i den här diskussionen diskuteras inte bara DU.
Det finns andra människor med andra förutsättningar, kan du se det ?

yes det kan jag och försökt få fram det.

Vilka 17åring har förutsättningar för att klara barn själva utan föräldrars stöd och ekonomiska support (Lika bra att säga här med att jag vet att det självklart finns undantag. Det finns det alltid)

 

[JennyF]

Sv: Vägrar abort som 17åring, då kastar mamman ut henne!

Det låter ju bra att du är klar över hur du vill göra om du mot förmodan skulle råka bli gravid! Det låter både genomtänkt och vettigt.

Men; menar du att därför borde alla 17åringar tycka och göra som du? Det kan ju finnas 17åringar som också skyddar sig som de ska, men när olyckan är framme så gör de ett annat val än abort. Är det så förkastligt? Bara för att de kanske inte har ekonomi och kanske inte kan flytta hemifrån på stört?

Den stora frågan i tråden var ju hur man skulle resonera som förälder till en 17åring som fått barn. Det som är bra att minnas i det resonemanget är att 17åringen faktiskt är ens egna barn. Ett barn som man förhoppningsvis älskar och vill att det ska gå väl för i livet, som man försökt fostra till en egen individ som kan fatta egna, genomtänkta beslut. Hur skulle du resonera som förälder till en 17åring som blir gravid? Tvinga henne till abort och hota med "annars slänger jag ut dig"?

Jag säger som jag skrev tidigt i tråden: hur mogen är en förälder som säger så till sin dotter? Som om inte själva graviditeten, pappans ointresse och att få barn så tidigt i livet är NOG mycket "belastning" ändå??

Jag har full förståelse för den 17åring som väljer abort i ett sånt läge. Om mitt barn var osäker och inte visste alls skulle jag säkerligen förespråka abort. Men jag skulle aldrig "tvinga" eller "hota" barnet till det. Det skulle ändå vara hennes val och om hon valde att behålla skulle jag ställa upp så mycket som möjligt och stötta istället för att känna mig personligen förolämpad. Och det skulle jag också göra klart för henne, att även om hennes val blir att behålla så kan hon räkna med mitt fulla stöd!!

Absolut inte! Jag är mest van vid att de flesta inte håller med mig!

Jag funderar mest om alla här skulle kasta ekonomiskt stöd OM tjejen betsämmer sig för att behålla barnet. Där ser jag att ansvarsfrågan kommer fram. Är de flesta 17åringar medvetna om vad som krävs med barn? Att det är ett ansvar man inte kan skicka över på föräldrarna när man vill hänga med polarna?

(Lägger till att man inte vet förän man har barn själv. Men en 25åring kanske överlag, är mer medveten än de flesta 17åringar.)

 

[Björk]

Sv: Vägrar abort som 17åring, då kastar mamman ut henne!

Absolut inte! Jag är mest van vid att de flesta inte håller med mig!

Jag funderar mest om alla här skulle kasta ekonomiskt stöd OM tjejen betsämmer sig för att behålla barnet. Där ser jag att ansvarsfrågan kommer fram. Är de flesta 17åringar medvetna om vad som krävs med barn? Att det är ett ansvar man inte kan skicka över på föräldrarna när man vill hänga med polarna?

(Lägger till att man inte vet förän man har barn själv. Men en 25åring kanske överlag, är mer medveten än de flesta 17åringar.)

Jag fattar inte ditt svar...
Hur skulle DU göra undrade jag? Om du var föräldern till 17åringen.

"kasta ekonomiskt stöd" - vad menas??

Klart det inte är så att man kan försörja 17åringen och dennes barn för resten av livet. Däremot skulle jag självklart fortsätta försörja 17åringen tills denne kunnat gå ut gymnasiet (som jag är skyldig att göra); antingen hemmaboende eller i egen lägenhet (som vi skulle hjälpa till att betala). Därefter får väl 17åringen bli självförsörjande som alla andra vuxna, precis som jag förutsätter att hon skulle bli även utan barn. Det är ju inte som att bli mamma vid 17 = för alltid arbetslös i all framtid...

Det är mycket möjligt att det är svårt för en 17åring att fatta vidden av vad det innebär att bli förälder; ur flera perspektiv. Det var svårt för mig att fatta vidden av det före jag blev förälder. Och jag var 38 år när jag blev det. Just för att det ÄR svårt för henne att kunna föreställa sig hur det blir så skulle jag som förälder stötta henne; både inför beslutet (att behålla eller inte) och inför att bli förälder (om hon valde det). Både försöka förklara och informera så att hon förstår och att också kunna finnas där som en mamma-axel att gråta mot när det kanske blir jobbigt med lilla bebisen i perioder.

Det är ofta tufft att bli förälder på flera sätt. Det är omvälvande, underbart, oroligt, spännande, läskigt, jobbigt, kul. Men det spelar ju inte någon roll hur gammal man är när det sker; det där kommer ändå liksom. Det kan förstås bli ännu tuffare för en ung människa. Och just därför skulle jag finnas där som stöd. Aldrig i livet skulle jag "ta över", men stödja skulle jag göra.

Våra föräldrar stöttar oss om vi ber dem. Fast både jag o sambon är vuxna sedan länge. Om vi behöver stödet finns de där för oss. Jag hade dock säkerligen behövt mycket mera stöd om jag hade blivit gravid och ensam mamma och säkerligen mer stöd om jag vore 17 när jag blev mamma. Men, det skulle jag också ha fått i det fallet.

 

[Inte_Ung]

Sv: Vägrar abort som 17åring, då kastar mamman ut henne!

Mina föräldrar var heltidsarbetande när jag växte upp och jag saknade inget.

Jag hade en karriär när mina nu stora barn var små.
Jag jobbade heltid och de saknade MIG.

Däremot så kunde de få allt de pekade på då även deras pappa hade en lysande karriär som gjorde att de saknade HONOM.

Vi har båda växlat om våra liv en del sedan dess.
Man lär sig med tiden.

Barn behöver tid med sina föräldrar.
Det är det viktigaste.
För att få den tiden kan man behöva tänka litet ekonomiskt och t.ex. tvätta tygblöjor.

 

[Inte_Ung]

Sv: Vägrar abort som 17åring, då kastar mamman ut henne!

... när jag har sett hur mycket dem offrat hela min uppväxt för att vi barn aldrig ska behöva sakna något.

Men allt detta tjat om att offra.
Jag förstår inte.
Glädjen ligger ju i att umgås med barnen.
Vad offrar man då?

 

[Waern]

Sv: Vägrar abort som 17åring, då kastar mamman ut henne!

Allt är inte svart eller vitt.

Man vet inte alltid hur man reagerar förräns man är där. Min kollegas 16 åriga dotter fick sitt oplanderade barn i somras... Mamman i familjen ville naturligtvis hjälpa och stöjda dottern men pappan (min kollega) pallade inte trycket. Det blev helt ekelt lite för mycket så de separerade och han bor idag ensam medans ex frun (som bor med döttrarna) har gått ner i tid för att kunna ta hand om bebisen vilken mest är hennes huvudansvar då dottern inte rikigt klarar av det.

Skulle min egen tonårsdotter mot all förmodan bli oplanerat gravid och vilja behålla barnet så tror jag att jag inte vill ha henne hemma i mitt hus. Jag skulle helt enkelt inte orka med en bebis i familjen på heltid nu.

Och det är ju hennes barn och hennes val, vilket jag inte lägger några moraliska apekter i. Men naturligtvis så skulle jag inte kasta ut henne vind för våg. Vi finge väl bygga en stuga åt henne på andra sidan ängen, då kan hon rå sig själv men ändå ha nära till hjälp och stöd.

//waern

 

[escodobe]

Sv: Vägrar abort som 17åring, då kastar mamman ut henne!

Att ta ansvar för sitt barn pratas det mycket om i tråden. Som att "ta ansvar för sitt barn" bara gäller när barnet är nyfött eller liten bebis.

Skaffar man barn så får man ju vara medveten om att det kanske inte blir rosenrött. Man får vara beredd på att barnet kanske kommer hem och är gravid som sextonåring, det kanske föds handikappat och ALDRIG "blir vuxen och kan ta ansvar för sig själv", barnet kan hamna i trubbel och man får tillbringa tonåren med att jaga det på stan och besöka det på institutioner.
Då kan man inte bara rycka på axlarna och tänka "inte mitt problem". Man kanske inte behöver ha barnet och barnbarnet boende hos sig, men nog fan ska man stötta på de vis man kan inte ta avstånd i från barnet.