Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Nej, särskrivning kan man leva med - men komplicerade och långa meningar med mycket information?
Jag har verkligen retat mig på särskivning. Och gör fortfarande. För mig blir det helt andra betydelser och jag tycker att texterna blir imbecilla.
Men så häromdagen så fick jag en viss aha upplevelse från en av mina extremt dyslektiska kompisar, han sa att särskrivning för honom ofta händer därför att det är enklare att stava korta ord. Det är en förklaring som jag faktiskt kan leva med, även om det sticker i ögonen.
Jag har familjemedlemmar och släktingar på fb som skriver så. Jag blir tokig på det och det kliar i fingrarna varje gång jag ser det. Jag har gjort mig ovän med några just pga deras sätt att skriva och de som är kvar vill jag inte göra mig ovän med, så jag står ut.Hehe ...
på ett annat forum har jag en person som skriver såhär dvs utan styckeindelning skiljetecken och stor bokstav jag har aldrig träffat henne hon är säkert hur trevlig och bra som helst men jag fattar inte varför hon frivilligt framstår som totalt imbecill i text för det är ju vad som händer
Ja, på min utbildning får man undervisning i svenska språket och hur man skriver journaler samt det här med förkortningar. När vi sedan kommer ut i arbetslivet via praktiken först så får vi rätta oss efter vad de gör på respektive avdelning och vårdcentral. Det är inte bara de medicinska sekreterare som skriver journalen, utan många gånger finns det läkare som anser att man INTE får skriva något annat än vad denne säger. Oftast är det en han.Men jounalanteckningar? Borde inte de vara väldigt noggrant skrivna? Jag menar, lite missförstånd på grund av något syftesfel i texten, samt oklar information måste vara riskabelt för patienten.
Jag vet förstås att man gör sig rolig över journalgrodor osv, men ändå. Jag trodde i min enfald att omvårdnadspersonal (såväl som polisen) fick extra träning i detta.
Jag har verkligen retat mig på särskivning. Och gör fortfarande. För mig blir det helt andra betydelser och jag tycker att texterna blir imbecilla.
Men så häromdagen så fick jag en viss aha upplevelse från en av mina extremt dyslektiska kompisar, han sa att särskrivning för honom ofta händer därför att det är enklare att stava korta ord. Det är en förklaring som jag faktiskt kan leva med, även om det sticker i ögonen.
Ja, på min utbildning får man undervisning i svenska språket och hur man skriver journaler samt det här med förkortningar. När vi sedan kommer ut i arbetslivet via praktiken först så får vi rätta oss efter vad de gör på respektive avdelning och vårdcentral. Det är inte bara de medicinska sekreterare som skriver journalen, utan många gånger finns det läkare som anser att man INTE får skriva något annat än vad denne säger. Oftast är det en han.
Jag har med andra ord fått skriva svenska som jag inte vill skriva egentligen. Det svider och när jag väl har ett jobb ska jag skriva lite mer korrekt så långt det går. Det utbildas fler och fler medicinska sekreterare så hoppet är inte ute. Vi ska bara försöka få igenom det sätt vi lärt oss skriva på.
Skriva kort.... ni skulle verkligen se hur kort det är. Pat.betyder patient och behl. betyder behandling, är bara två av alla förkortningar man stöter på ibland, det verkar ju vara två skitlånga ord att stava till. Jag har fått lära mig att man förkortar så lite som möjligt och då endast vedertagna förkortningar. DVS och PGA använder jag som förkortning. Ibland UA, i övrigt inga. Varför skulle jag? Pat. var dessutom ett av "hatorden" som läraren tog upp i utbildningen.
Det ÄR dock inte alla journaler som är skrivna på ett dåligt vis, tvärtom ser jag journaler som har ett bra, fint och korrekt språk.
Skriva kort.... ni skulle verkligen se hur kort det är. Pat.betyder patient och behl. betyder behandling, är bara två av alla förkortningar man stöter på ibland, det verkar ju vara två skitlånga ord att stava till. Jag har fått lära mig att man förkortar så lite som möjligt och då endast vedertagna förkortningar. DVS och PGA använder jag som förkortning. Ibland UA, i övrigt inga. Varför skulle jag? Pat. var dessutom ett av "hatorden" som läraren tog upp i utbildningen.
.
Ja den där LÅNGT-varningen är ofta ett tecken på att trådskaparen kände att texten blev massiv och svårläst men inte förmådde fixa det (dvs styckeindela). Längden på texter är ju inte ett problem för läsbarheten i sig. Inte i forumformat i alla fall, det finns väl en gräns för hur många tecken som ryms i ett inlägg.Eller...tja...postar någon en tråd som det står (LÅNGT!) i rubriken så kan ni slå er i backen på att det i nio av tio fall är ett halvmeter långt textstycke utan radbrytning. Ofta saknas punkter, kommatecken, versaler i början på meningar och - jag gör mig inte ens besväret att läsa då. Då blir jag superhyperdyslektisk och texten är inte läsbar.
När det är dyslexi som är orsaken tycker jag inte att det är något problem. Men antalet särskrivare verkar överstiga antalet dyslektiker.
Hu jag får rysningar av bara tanken på att utföra den arbetsuppgiften.Gnnngngngngnnnn (biter på naglarna i frustration då jag i skrivande stund rättat färdigt uppsatserna från nationella provet)!