Sv: Vady kräver ni av era 1,5 åringar?
Kräver allmänt hyfs och hörsamhet.
Jag anser att det i normal, daglig hantering inte ska märkas vad man har i grimskaftet. Dvs om jag tar ut 1.5-åringen eller om jag tar ut 12-åringen så ska de uppföra sig likadant.
Min lille leds in och ut dagligen. Väntar lugnt på sin tur vid in/utsläpp, går där han ska och sköter sig (han kan tugga lite på grimskaftet ibland och ruska på huvudet, men är man hingst så är man). Han kan stå uppbunden men jag binder rätt sällan upp honom.
Jag ska få ta överallt, han ska lyfta fötterna när han ombeds och inte ta ner dem förrän man släpper, ska sköta sig med hovslagaren, maka sig om han står i vägen när jag går in i boxen, stå still när jag borstar (vilket inte händer överdrivet ofta) osv. Allmänt hyfs.
Och givetvis ska man kunna ta en promenad med de själva, varför skulle inte det gå? Jag tillåter dock honom både kika mer på saker och "bli rädd" (tramsa) för saker i större utsträckning än en äldre. Men han måste vara hörsam och sköta sig i ledningen även om han är uppspelt, uppstressad eller liknande.
Då han inte har minsta problem med det ovan, inte sa nada om varken sadel eller täcke och rent allmänt är en lätthanterlig liten krabat så får han i princip vara ifred. Jag borstar inte mer än kanske 2 ggr/vecka, kelar och visiterar gör vi varje dag. Han sköter sig fö lika bra vid utsläpp/intag med min mamma som rycker in när jag jobbar.
Han har många år på sig att tränas, och sitter grunden är övrigt sällan problem så jag har inte bråttom med att 'göra massa saker'. De blir lika bra ändå =)
När man märker det är uttråkat och myror i kropp och knopp tar jag några dagar när vi hittar på saker, sen får han vara igen. På så sätt brukar det mesta odramatiskt och lugnt klarats av tills det är dags för allvaret.
I vinter tänkte jag han skulle få gå på släp bakom vagnen, och tömköras litegrann. Ja och bettvänja då. Men vi tar det när andan faller på så att säga.
Då han är hingst, ponny, tvärsocial och sockersöt (en inte helt lyckad kombo alla gånger) är jag dock noga med att minsta lilla ansats att bita/nafsas osv korrigeras direkt, och jag ser till att han umgås med barn och är medveten om att kring barn är uppförandekraven extra höga. Så grannens barnbarn får i sällskap av mig gå in i hagen, hälsa på honom, gosa med honom osv - men minsta lilla ens provknapra lite på en jackärm eller gummistövel korrigeras omedelbart. Den dag någon liten parvel i framtiden knallar in i hagen när jag inte är där för att pussa på den söööta ponnyn vill jag ungen kommer ut i ett stycke och med både näsa och fingrar i behåll, hur full i hingsthormoner han än är den dagen. Därför valt att ha hästvana barn runt honom redan nu.
Tillägg: Dyker något i hanteringen upp som är problem tar vi tag i det. Han fick någon tvångstanke om att hans ena öra var förbjudet område. Då kladdade jag på hans öron både morgon, middag och kväll tills det upphörde. Men normalt funkar allt liksom finfint med honom. Han blev krasslig härförleden, och tempa morgon och kväll med honom lös i boxen var inte minsta problem - och det är liksom typiskt både honom och mina tidigare unghästar, det mesta går utmärkt när grunden väl sitter. Då är de vana med att man gör som matte vill, att matte kan hitta på knäppa grejer men det aldrig är något farligt.