Som barn: Bilmekaniker som pappa eller
polis (min alkoholiserade pappa frågade mig, helt stensäker på att svaret från mig skulle vara ett annat, om jag hade givit honom böter om jag upptäckt att han körde full. Jag sa självklart att jag hade gjort det, INTE populärt, den minen minns jag än i dag och jag var 6 år gammal!
Som tonåring: Journalist, författare, eller något inom
vården. Min veterinärsvän tryckte på att jag hade en väldig fin kontakt med djur och att sådana personer behövs inom veterinäryrket, så tanken fanns, men inte betygen.
Som ung vuxen: Rättsläkare, kriminolog.
Vad jag blev: eh... jag jobbade några dagar på ett
äldreboende innan mitt graviditetsillamående gjorde mig sjuklig- tack och lov, sedan jobbade jag 9 år som
städerska och nu som
medicinsk sekreterare.
Jag har ALLTID sagt, så länge jag kan minnas, att jag ALDRIG skulle bli städerska, väldigt många kvinnliga släktingar har slitit i år inom städ, tex mamma, mormor, farmor osv, ALDRIG gå deras väg, tja.... Gick ju sådär!
Sedan har jag pluggat i en massa år olika kurser, tex ett år på lärarutbildningen med sikte på att bli lärare i svenska (så klart) och religion, kriminologi osv. Jag skulle kunna plugga hela livet, finns ju så mycket att lära, man är aldrig fullärd!!
Slutligen gick jag utbildningen till medicinsk sekreterare och lär väl sluta som det när jag är gammal antar jag. Fast jag vill fortfarande bli författare i hemlighet!