ameo
Moderator
Sv: Vad tycker ni om Mamma Mu?
Jag kan se att vissa böcker och filmer absolut kan diskuteras ur ett genusperspektiv. Ibland blir man alldeles matt över de rosa pluttenuttiga flickorna och de tuffa grabbarna...
Men jag kan inte riktigt se på vilket sätt Mamma Mu sätts in i genusperspektivet. Hon är en ko som råkar vara en ko och har en kompis som är en kråka (egentligen av obestämt kön).
Vi får helt klart med oss mycket av vårt sätt att tänka från vår egen uppväxt. Jag själv har aldrig varit någon "rosa flicka" och det har för mig alltid varit självklart att "alla kan" om allt, oavsett kön. Detta trots att min pappa lagade bilen och mamma lagade maten när jag var liten. Jag lärde mig tidigt att sladda med cykeln ihop med grabbarna på gården, klättra i träd och gå på styltor. I vuxen ålder har jag tagit mig för att byta olja o filter på motorcykel enbart med en instruktion via telefon och jag byter bromsbelägg på bilen. Lika väl som jag lagar mat men är värdelös på handarbete.
Min moster brukar säga att "din mor och jag har gjort våra döttrar en otjänst genom att få dem att förstå att de kan vad de vill".
Med detta vill jag säga att jag tror att jag kanske har ett lite inbyggt jämställdhetstänkande utan att jag egentligen är medveten om det. Och jag hoppas att jag har överfört det till mina barn.
Jag får väl kanske se det som positivt att min äldsta son lyssnar på Klaraböckerna när han ska sova och att han gärna tittar på både Tingeling (feminin älva som är oerhört tekniskt begåvad...) och lilla sjöljungsfrun på video.
Vi diskuterar också ofta om detta med vad man kan göra som tjej och kille och jag brukar alltid ställa frågan "Varför?" om jag hör nån kommentar om att man inte kan göra ditten eller datten för att man är tjej/kille.
Jag kan se att vissa böcker och filmer absolut kan diskuteras ur ett genusperspektiv. Ibland blir man alldeles matt över de rosa pluttenuttiga flickorna och de tuffa grabbarna...
Men jag kan inte riktigt se på vilket sätt Mamma Mu sätts in i genusperspektivet. Hon är en ko som råkar vara en ko och har en kompis som är en kråka (egentligen av obestämt kön).
Vi får helt klart med oss mycket av vårt sätt att tänka från vår egen uppväxt. Jag själv har aldrig varit någon "rosa flicka" och det har för mig alltid varit självklart att "alla kan" om allt, oavsett kön. Detta trots att min pappa lagade bilen och mamma lagade maten när jag var liten. Jag lärde mig tidigt att sladda med cykeln ihop med grabbarna på gården, klättra i träd och gå på styltor. I vuxen ålder har jag tagit mig för att byta olja o filter på motorcykel enbart med en instruktion via telefon och jag byter bromsbelägg på bilen. Lika väl som jag lagar mat men är värdelös på handarbete.
Min moster brukar säga att "din mor och jag har gjort våra döttrar en otjänst genom att få dem att förstå att de kan vad de vill".
Med detta vill jag säga att jag tror att jag kanske har ett lite inbyggt jämställdhetstänkande utan att jag egentligen är medveten om det. Och jag hoppas att jag har överfört det till mina barn.
Jag får väl kanske se det som positivt att min äldsta son lyssnar på Klaraböckerna när han ska sova och att han gärna tittar på både Tingeling (feminin älva som är oerhört tekniskt begåvad...) och lilla sjöljungsfrun på video.
Vi diskuterar också ofta om detta med vad man kan göra som tjej och kille och jag brukar alltid ställa frågan "Varför?" om jag hör nån kommentar om att man inte kan göra ditten eller datten för att man är tjej/kille.