Liksidig, hm det har vissa fördelar att tappa mycket muskler, hon var snedmusklad tidigare, nu är det mer jämnt.
I den sekvens av du ser så har jag precis börjat tölta. I det läget brukar pållan slå upp huvudet (högt), det gjorde hon även denna gången, men mindre än vanligt. Om jag ställer henne åt något håll så mjuknar hon och försöker hitta en huvudställning som funkar för henne, jag brukar låta henne hållas och följa med med handen, och ofta rida med lite slack på tyglen. Jag tror inte jag gjorde det här utan höll kvar huvudet ett ögonblick, och hästen fann en bra mycket läggre form än hon brukar och kom upp med ryggen mer än hon gjort tidigare i tölten och jobbade helt självmant i den formen genom kortsidan, den sekvensen finns dock inte på bild. Jag minns inte hur mycket stöd jag hade i handen, den minnesbild jag har är bara det där med ryggen och att jag mest satt och höll om (inte med vaderna dock) för att göra en något slarvig avsaktning bara för rösten och samt hoppa av hästen med det samma som belöning.
Mycket att tänka på, linjen från bettet till armbågarna såg jag själv, den kunde varit rakare. Tuttarna hade jag nog glömt, till förmån för att putta in min egen bak under mig och jag hade aldrig frivilligt riskerat att du fått syn på en bild med mig utan vaderna på plats
. Men hur ska man komma ihåg allt samtidigt
Vad får det för effekt att inte ha en rak linje från bett till armbåge?