Jag ska försöka göra mig så förstådd som möjligt och göra en lång historia kort.
Jag skriver det här för min pappa då varken han eller vi vet vad vi ska ta oss till längre.
Min kusin "flyttade" hem till pappa. Till en början var det lugnt. Han var inte där hela tiden men allt eftersom flyttade han dit allt mer och mer saker. Folkbokförde sig och bytte postadress. Pappa förstod ingenting. Men eftersom att han inte kan säga nej till någonting sa han ingenting.
Nu, ett år senare bor han kvar och i mina ögon har det eskalerat.
Min kusin är tidigare fosterbarn. Har inte haft problem men hållit på med droger.
Efter att bott här soppas länge har han lärt känna en drös med "pack" som springer hemma hos oss pappa. Pappa har sagt ett flertal gånger till min kusin att han inte vill att det springer folk här men han varken lyssnar eller respekterar.
Jag har haft på känn ett bra tag att han börjat med droger.
Han sover hela tiden, åker iväg på nätterna, har gått ner allt mer och mer i vikt, är blek och har aldrig pengar. För cirka 2 månader sedan hittades amfetamin i huset. Ingen hade varit där förutom min kusin och hans vänner som var där när amfetaminet hittades. Polis tillkallades men dom "kunde inte göra något". Kort därefter hittade vi gräs men där kunde dom heller inte "sätta någon på det".
Vänner till mig som umgås med några utav hans vänner har både sett honom och hört att han tagit bland annat amfetamin och marijuana/gräs/hasch, ja vad det nu heter.
Pappa orkar inte mer.
Jag har försökt ta diskussionen med min kusin att flytta men han lyssnar inte och det blir bara kaos.
Min lillebror som är 15 år har försökt att prata med honom och samma reaktion där.
Pappa har även han försökt prata med honom men inte lyssnar han där heller.
Varken vi eller allra minst min lillebror ska finna sig runt droger. Vad ska vi göra?
Han lyssnar inte! Det ända han gör är att skrika och hota med saker och gömmer sig för att inte ta diskussionen.
Kan man tillkalla någon eftersom att han ger blanka fan i vad vi säger?
Snälla, inga dömande kommentarer. Endast hjälpsamma, tack.
Jag skriver det här för min pappa då varken han eller vi vet vad vi ska ta oss till längre.
Min kusin "flyttade" hem till pappa. Till en början var det lugnt. Han var inte där hela tiden men allt eftersom flyttade han dit allt mer och mer saker. Folkbokförde sig och bytte postadress. Pappa förstod ingenting. Men eftersom att han inte kan säga nej till någonting sa han ingenting.
Nu, ett år senare bor han kvar och i mina ögon har det eskalerat.
Min kusin är tidigare fosterbarn. Har inte haft problem men hållit på med droger.
Efter att bott här soppas länge har han lärt känna en drös med "pack" som springer hemma hos oss pappa. Pappa har sagt ett flertal gånger till min kusin att han inte vill att det springer folk här men han varken lyssnar eller respekterar.
Jag har haft på känn ett bra tag att han börjat med droger.
Han sover hela tiden, åker iväg på nätterna, har gått ner allt mer och mer i vikt, är blek och har aldrig pengar. För cirka 2 månader sedan hittades amfetamin i huset. Ingen hade varit där förutom min kusin och hans vänner som var där när amfetaminet hittades. Polis tillkallades men dom "kunde inte göra något". Kort därefter hittade vi gräs men där kunde dom heller inte "sätta någon på det".
Vänner till mig som umgås med några utav hans vänner har både sett honom och hört att han tagit bland annat amfetamin och marijuana/gräs/hasch, ja vad det nu heter.
Pappa orkar inte mer.
Jag har försökt ta diskussionen med min kusin att flytta men han lyssnar inte och det blir bara kaos.
Min lillebror som är 15 år har försökt att prata med honom och samma reaktion där.
Pappa har även han försökt prata med honom men inte lyssnar han där heller.
Varken vi eller allra minst min lillebror ska finna sig runt droger. Vad ska vi göra?
Han lyssnar inte! Det ända han gör är att skrika och hota med saker och gömmer sig för att inte ta diskussionen.
Kan man tillkalla någon eftersom att han ger blanka fan i vad vi säger?
Snälla, inga dömande kommentarer. Endast hjälpsamma, tack.