Zimzallabim
Trådstartare
Jag velar fram och tillbaka i en relation just nu om hur jag ska göra. Börjar från början..
Vi träffades ganska snabbt efter att jag blev singel efter ett kortare förhållande på 1år, tanken var egentligen från början att ligga för att jag då skulle flytta utomlands 3mån senare och stanna utomlands i 3år. (förutom när man åker hem för att hälsa på)
Så vi båda var på det klara med att jag flyttar och han var tydlig med att han inte vill ha ett distansförhållande när det gäller utanför Sveriges gränser så att säga. Båda väldigt öppna och tydliga från början, men vi klickade ju så hårt två människor kan klicka. Vi upplever att vi aldrig kunnat kommunicera på det här sättet tidigare med andra personer och allt fungerar utmärkt. Upp över öronen förälskade vet vi inte riktigt hur vi ska göra och vi pratar väldigt mkt om olika alternativ, men jag känner att jag behöver inblick från annat håll som blir lite mer objektivt.
Detta är alltså en person jag kan tänka mig att bygga en framtid med, men problemet ligger i att han blivit bedragen x antal gånger tidigare och vi har bara känt varandra ett kort tag så ett distansförhållande i 3år är inget han säger sig klara av. Han mår väldigt dåligt. Mkt hjärnspöken osv. Inget jag egentligen vill utsätta honom för.
Så vi lekte lite med tanken på ett öppet förhållande, med vissa regler osv såklart. Han sa att det skulle ta bort rädslan för otrohet osv, men samtidigt också ge honom möjlighet till att ligga såklart. Med tanke på att vi inte kommer kunna ses med flertalet månader emellan. Jag vet inte hur jag kommer reagera eller så, men det är klart tanken på att han skulle ligga med någon annan är jobbig då jag i grund och botten är monogam av mig. Å andra sidan har jag tidigare haft flera KK's helt utan känslor från min sida, så jag kan skilja på sex och känslor. Det är däremot svårare när man har såpass starka känslor för någon, jag kan lix inte tänka mig att ligga med någon annan heller? Om ni förstår vad jag menar.
Alternativt är väl egentligen att bara försöka vara vänner, inte prata om vilka eller om man ligger med någon och sedan ta upp relationen om 3år då. Men det känns svårt att se att det finns kvar något?
Jag är velig. Vet inte vad jag ska göra tänka eller tycka i allt det här. Jag vill ju vara med honom, bara honom egentligen och jag tycker inte det är konstigt att man inte vill ha distans utomlands i 3år heller så jag förstår honom. Vilket säkert kan ändras men som planen är nu hade jag tänkt jobba utomlands på olika platser i minst 2år i alla fall, helst 3år då.
Förlåt för super rörigt inlägg, men någon med erfarenheter kring ämnet kanske kan bidra med synpunkter.
Är jag super naiv? Borde jag bara glömma mina känslor för den här personen och gå vidare? Eller är det värt att hitta någon lösning som fungerar för oss båda?
Vi träffades ganska snabbt efter att jag blev singel efter ett kortare förhållande på 1år, tanken var egentligen från början att ligga för att jag då skulle flytta utomlands 3mån senare och stanna utomlands i 3år. (förutom när man åker hem för att hälsa på)
Så vi båda var på det klara med att jag flyttar och han var tydlig med att han inte vill ha ett distansförhållande när det gäller utanför Sveriges gränser så att säga. Båda väldigt öppna och tydliga från början, men vi klickade ju så hårt två människor kan klicka. Vi upplever att vi aldrig kunnat kommunicera på det här sättet tidigare med andra personer och allt fungerar utmärkt. Upp över öronen förälskade vet vi inte riktigt hur vi ska göra och vi pratar väldigt mkt om olika alternativ, men jag känner att jag behöver inblick från annat håll som blir lite mer objektivt.
Detta är alltså en person jag kan tänka mig att bygga en framtid med, men problemet ligger i att han blivit bedragen x antal gånger tidigare och vi har bara känt varandra ett kort tag så ett distansförhållande i 3år är inget han säger sig klara av. Han mår väldigt dåligt. Mkt hjärnspöken osv. Inget jag egentligen vill utsätta honom för.
Så vi lekte lite med tanken på ett öppet förhållande, med vissa regler osv såklart. Han sa att det skulle ta bort rädslan för otrohet osv, men samtidigt också ge honom möjlighet till att ligga såklart. Med tanke på att vi inte kommer kunna ses med flertalet månader emellan. Jag vet inte hur jag kommer reagera eller så, men det är klart tanken på att han skulle ligga med någon annan är jobbig då jag i grund och botten är monogam av mig. Å andra sidan har jag tidigare haft flera KK's helt utan känslor från min sida, så jag kan skilja på sex och känslor. Det är däremot svårare när man har såpass starka känslor för någon, jag kan lix inte tänka mig att ligga med någon annan heller? Om ni förstår vad jag menar.
Alternativt är väl egentligen att bara försöka vara vänner, inte prata om vilka eller om man ligger med någon och sedan ta upp relationen om 3år då. Men det känns svårt att se att det finns kvar något?
Jag är velig. Vet inte vad jag ska göra tänka eller tycka i allt det här. Jag vill ju vara med honom, bara honom egentligen och jag tycker inte det är konstigt att man inte vill ha distans utomlands i 3år heller så jag förstår honom. Vilket säkert kan ändras men som planen är nu hade jag tänkt jobba utomlands på olika platser i minst 2år i alla fall, helst 3år då.
Förlåt för super rörigt inlägg, men någon med erfarenheter kring ämnet kanske kan bidra med synpunkter.
Är jag super naiv? Borde jag bara glömma mina känslor för den här personen och gå vidare? Eller är det värt att hitta någon lösning som fungerar för oss båda?
