Sv: Vad ska jag göra?
Jag måste nog opckså hålla Jadzia lite om ryggen här. Det låter som att din sambo är fruktansvärt osäker i sin papparoll och han verkar inte alls må bra.
Faderskapet kanske inte alls blev så som han tänkte. Har ni träffat familjerådgivningen någon gång? Nu när ni har ett barn tillsammans tycker jag att det är det minsta man kan testa innan du börjar överväga att lämna din sambo.
Jag känner också igen mig i det där från min och sambons gemensamma hundar. Vi har en "promblemhund" (nåväl, en knepig sak med mycket fasoner) och jag vill gärna vara på honom och tala om för honom hur han ska hantera henne, hur han ska lösa saker och hur han ska behandla henne. För jag är den som tar huvudansvaret för henne och jag vet vad som funkar bäst. Men att säga åt honom har inte alls den effekten jag önskar. Istället för att han gör som jag säger blir han osäker, och så vill han inte alls istället. Han dumpar över hela ansvaret på mig för att "jag kan bättre". Så jag har helt enkelt fått inse att han måste få lösa det där på sitt eget vis. Fast än jag kanske tycker att han löser en situation på ett sätt jag inte skulle göra det på, är det bättre att han i alla fall testar själv. Och hör och häpna, efter att han fått testa fritt med sina metoder, inse vad som funkar och vad som inte gör det, har han faktiskt fått till en del saker bättre än mig och dom har fått en mycket bättre kontakt. Även om jag fått bita mig själv i läppen några gånger på vägen då jag själv aldrig kommit på tanken att försöka det han gjort.
Nu kan man inte jämföra spädbarn och hundar rakt av, men jag hoppas att du förstår resonemanget.
Men din sambo kanske upplever det som att du kritiserar honom när du påpekar sakerna han gör fel, och så tappar han helt enkelt lusten att försöka för att han får bekräftat det han själv intalat sig, han är en kass pappa. Och jag vet hur jag är när jag ställs inför någonting jag tror att jag inte alls kan. Jag är inte det minsta sugen att ens försöka. Speciellt inte om det finns någon bredvid mig som kan mycket bättre. Det får han ju bekräftat hela tiden eftersom att barnet faktiskt slutar skrika när du tar det och gör på ditt sätt.
Finns det ingen gång som barnet är lugnare och sover? Hur är barnet direkt efter amning? Då brukar ju de flesta småbarn vara nöjda och pömsiga. Kan du inte bara lägga barnet bredvid honom i soffan när det redan sover så att han får chans att umgås lite försiktigt med sitt barn utan att behöva göra nåt. Då gör det ju faktiskt ingenting om han bara ligger och tittar på TV. Kanske låta det bli en vana att han får ligga bredvid barnet så fort det sover. Att han får en chans att bekanta sig försiktigt och få upp självförtroendet. Så kanske du får ta allt det "jobbiga" som att trösta skrikig bebis, byta blöjor osv ett tag eftersom att han uppenbarligen inte kan hantera det.
Får han bara upp självförtroendet tror jag att han kommer att våga försöka sig på att trösta barnet också längre fram - utan att få panik.