Vad ska jag göra?

Sv: Vad ska jag göra?

Jo, som osäker föräldern är det precis vad man behöver. Det man däremot inte blir hjälpt av är att bli dumpad eller skälld på. Karln ifråga kanske inte ens kan sätta ord på sina känslor för de är inte helt klara för honom.

Den dagen du får en alien i famnen, en övervakare bakom ryggen som ger dig onda ögat och noll förståelse från omgivningen, då kommer du förstå.

Det är kanske inte lätt att bli mamma, men jag det det är än värre att bli pappa.
 
Sv: Vad ska jag göra?

och om nu fadern vill titta på tv samtidigt kan han väl få göra det. Han måste få ha en egen relation till barnet på sina villkor. Det är inte modern som ska bestämma hur umgänget med barn ska se ut.

När han ska passa honom, då sätter han sig bara framför tv:n och håller i honom, och låter honom gallskrika

Så det är okey, det ts kille gör?
 
Sv: Vad ska jag göra?

Tja, vissa mammor är mer hönsiga än andra. Är skaderisken verkligen reell eller bara upplevd av dig. Nog kan man vara lite klumpig utan att barnet blir trasigt. Han har väl inte direkt tappat det i golvet.
 
Sv: Vad ska jag göra?

Jag försöker lämna över barnet när han är lugn, för att sambon inte bara ska ha honom när han är ledsen, men det blir samma sak ändå, han pratar några ord med honom, sen är det TV;n som gäller.

Nej, den har inte börjat än, och sambon kommer inte kunna vara med på dem ändå, han jobbar natt, så han sover hela dagarna
 
Sv: Vad ska jag göra?

Klart man får vara nojjig de första gångerna barnet är självt med pappan. Man vet ju aldrig om han lyckas ge barnet kylskåpskall mjölk eller sätter blöjan bakofram :angel: (Hände oss). Men vaddå. Han märkte själv att det inte fungerade så bra, det var ju ingenting vårat barn skadades av. Jag har säkerligen gjort knasiga saker jag med.

Men att vara så oförsiktig med ett spädbarn som din sambo tydligen är, skulle göra mig nervös. Och jag har annars is i magen.

Det blir en ond cirkel. Du litar inte på honom, och det märker han. Och bli ännu mer osäker på sig själv och törs ta ännu mindre egna initiativ. Men sådant är ju vanligt, och går att överkomma om han själv vill. Men det verkar ju vara intresset som inte finns :confused:
 
Sv: Vad ska jag göra?

Nej, men jag förstår varför han gör det. Och jag kan faktiskt inte se något fel med att se på tv samtidigt som man sitter med barnet. Man borde kunna göra det samtidigt som man pjollrar eller vad det nu är man gör för att trösta barn.

Är tv dessutom vad som krävs nu i början innan han fått självförtroende och rutin så får det väl vara så. Hellre lite gnissel i början är att barnet inte ska ha någon pappa och pappan inte något barn. Det skadar mer i längden.
 
Sv: Vad ska jag göra?

Han har glömt att hålla honom bakom nacken, så att huvudet har tippat bakåt, vad jag vet så är det farligt. Han är vädligt hårdhänt med honom.
 
Sv: Vad ska jag göra?

Upplys en okkunnig men vad gör man egentligen med ett spädbarn?

De kan ju inte prata och är inet direkt givande på andra vis så när man då sitter där och har lite mysig kroppskontakt, vad ska man då göra?

Det blir ju lite trist att bara titta på ungen i en timme.
 
Sv: Vad ska jag göra?

Jag tycker absolut inte att ts är hönsig. Även om det är första barnet, då man kanske är som mest nojjig, så tycker jag inte hon är överbeskyddande.

Jag kan inte tycka att det är hela världen om barnet skriker eller om någon missade hans nacke när han var liten. Så länge den som missar vet att det råkade bli fel, och vill göra rätt.
 
Sv: Vad ska jag göra?

Visst, inga barn dör av att skrika.

Men har jag varit uppe med honom en hel natt, och sambon ska ha honom för att jag ska kunna sova åtminstone någon timme, och han vet att jag absolut inte kan sova när barnet gallskriker, varför kan han då inte offra 10 min med att gå med honom och prata, för att sen sätta sig och kolla på tv. Då är barnet tyst, och jag är nöjd också.

Istället har han honom i famnen, testar att lägga honom på sidan, på rygg, på mage osv, och inget funkar, det har det aldrig gjort, då kan han väl åtminstone testa att gå med honom i några min.
 
Sv: Vad ska jag göra?

jag kräver inte att han ska sitta och titta på en tyst unge i en timme, men när barnet skriker, och det inte funkar att bara sitta med honom, då får man ju testa att resa på sig. När jag dessutom vet att det funkar att gå med honom, så känns det ännu värre när sambon bara sitter med honom.

Jag har visat honom, flera gånger hur han ska hålla honom, och trösta honom, men han gör inte så ändå.
 
Sv: Vad ska jag göra?

Du kanske bara kan åka iväg till dina föräldrar som på en "semester" bort från din sambo? Så att han får tänka hur han vill ha det.
Jag hoppas verkligen inte att han skadar barnet och är han 27 år bör han ju fatta att man måste vara försiktig med spädbarn.
Att han inte är intresserad av barnet gör ju inte saken bättre heller.
 
Sv: Vad ska jag göra?

Har han glömt det en gång eller händer det jämt?

Om det bara var en gång och han kommer ihåg det nu är kan du släppa det. Uppenbarligen lärde han sig något.

Vad gäller hårdhänthet så har alla olika toleransnivå. Alla är inte mjuka i händerna. Börjar barnet gråta för att pappa gör illa eller tycker du bara att det ser hårt ut?

Man får naturligtvis inte göra illa sitt barn, men samtidigt måste det inte hållas som en skört ägg heller.

Jag tror nog att din sambo skulle ha mycket att vinna på en pappa-grupp där han kan få hjälp att växa in i rollen som pappa. Lämnar du honom nu blir han inte en bättre pappa och barnet går miste om en förälder.
 
Sv: Vad ska jag göra?

Nej, men jag förstår varför han gör det. Och jag kan faktiskt inte se något fel med att se på tv samtidigt som man sitter med barnet. Man borde kunna göra det samtidigt som man pjollrar eller vad det nu är man gör för att trösta barn.

Den första tiden med spädbarn tillbringade jag vid tv:n. Så där håller jag med dig. Men det ska vara med barnet som prio ett. Skriker det ska man trösta, oavett vad discovery visar.

Är tv dessutom vad som krävs nu i början innan han fått självförtroende och rutin så får det väl vara så.

I vilket syfte "krävs" tv:n för att han ska få självförtroende? Jag uppfattar det som att han vill se på tv, och att barnet "på nåder" kan få sitta hos honom om det kniper tyst. Någon mer uppmärksamhet får det inte.


Hellre lite gnissel i början är att barnet inte ska ha någon pappa och pappan inte något barn. Det skadar mer i längden.

Eller så bör ts se varningssignalen för en eventuell barnmisshandel? Det behöver absolut inte bli så, och det är att ta i från min sida. Men det kan ju även börja så, om man nonchalerar när någon visar så svagt intresse för barnet bästa.
 
Sv: Vad ska jag göra?

jag kommer åka hem nu över jul, utan sambon.

Han sa idag att vi (jag och barnet) kunde flytta till mina föräldrar, men jag tror inte att han riktigt menar det heller.
 
Sv: Vad ska jag göra?

Tja, vissa mammor är mer hönsiga än andra. Är skaderisken verkligen reell eller bara upplevd av dig. Nog kan man vara lite klumpig utan att barnet blir trasigt. Han har väl inte direkt tappat det i golvet.

Nej, men det är ju det hon vill förhindra ifall om det händer nåt. Om ett spädbarn blir tappat i golvet kan det bli allvarliga komplikationer som det blev med min bror.
 
Sv: Vad ska jag göra?

Om det nu är så att han är osäker, så är det nog jobbigt för honom. Speciellt runt jul när allt är så familjestyrt.

Jag tror du måste prata med honom, ordentligt.
 
Sv: Vad ska jag göra?

Det har hänt fler än en gång. det hände första gången på BB, och det förstår jag varför, men redan där förklarade jag att man måste hålla barnet bakom nacken, så att den inte får chansen att kasta bak huvudet.
 
Sv: Vad ska jag göra?

Här kan vi nog ha en del av problemet och det är ett vanligt problem. Du vill att det ska göras på ditt vis för du veta att det fungerar. Sambon får då bekräftat att han är dålig, men kan samtidigt inte ta in dina råd då han går i försvar. Ofta resonerar man då att "gör det själv då" och så går man. Uppenbarligen testar han olika saker och han behöver få hitta sin metod, sin föräldraroll.

Jag är gärna på och talar om för min särbo hur hundarna ska hanteras och skötas, men det ger alltid fel effekt. Det slutar med att särbon gör noll och jag får göra det själv. Jag kan inte vara där och styra hur han ska göra för då vill han inte vara med.

Jag har förstått att det är hjärtslitande när ens barn skriker, men jag undrar om du inte får försöka stå ut med det så att din sambo kan få lyckas på egen hand. Ja, man blir otroligt arg och irriterad när karln inte bara kan göra det man vet fungerar, men nu är det så. Vi kan inte kontrollera och undervisa dem utan de måste också få försöka.

Ta semster, åk bort och låt barn och pappa öva sig på varandra (förutsatt att han inte är rent livsfarlig för barnet men det tror jag faktiskt inte)
 

Liknande trådar

Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
3 974
Senast: Anonymisten
·
Relationer För en vecka sedan fick jag ett positivt graviditetstest. Har med min tidigare partner gått igenom en barnlöshetsutredning där läkarna...
2 3
Svar
57
· Visningar
12 915
Senast: Nixehen
·
Övr. Hund Hej! Jag har sedan 2 år tillbaka min första hund. Hon är det finaste jag har, och att se henne lycklig är det bästa jag vet. Jag gör...
Svar
19
· Visningar
2 351
Senast: Hellhound
·
Hundträning Något luddig trådstart kanske men jag har ett problem med att min ena hund har gjort utfall mot barn i koppel. Med utfall menar jag att...
2
Svar
38
· Visningar
4 723
Senast: Liran
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp