Du har gett upp för tidigt i dressyrmomenten. Har du börjat en nej- eller fy-övning så måste du se till att hunden ger sig. Slutar du för tidigt innan hunden gett sig så har hunden segrat och då har du byggt upp hans självförtroende samtidigt som du gett upp = minskat ditt eget.
Nästa gång du försöker så har du en allt mer motsträvig valp, samtidigt som du ger dig, och den kedjan blir bara värre och värre.
Du måste ta i din valp och lägga ner honom och hålla honom nere till dess han somnar. Släpper du innan han har somnat så har valpen återigen segrat och blir alltmer besvärlig.
Observera att du ska inte slå eller misshandla valpen utan bara hålla fast valpen och morra grovt om valpen försöker komma loss, men släpp absolut inte förrän valpen har somnat. Det kan ta en, två timmar eller längre om du har gjort din valp riktigt motsträvig, så släng omkull valpen framför tv:n när det är ett trevligt program, för kom ihåg att du på inga villkor får ge dig. Det är denna dominansövning som tiken gör, på ett mycket mer kraftfullt sätt än vad vi kan åstadkomma, men det är på det enda språk valpen förstår.
Samma sak med bitande, skor o.d. Nu har du gett efter för tidigt och det innebär att du måste ta i med bestämda metoder. Släpper du nu kommer du att få en odräglig vuxen hund.
Jag har nu två vuxna Vorsteh tillsammans med min snart tolv veckors valp och jag kan försäkra att valpen muckar inte med dem när de säger till. Det blir en svag morrning numera och om valpen fortsätter så smäller det till. De biter inte men de tar i så man är säker på att de äter upp valpen. Men numera blir morrningarna allt tystare och valpen alltmer lyhörd. Ledarskapet är helt klart och det ledarskapet är jag mycket mån om att vidmakthålla. Jag är flockledaren för alla hundarna och då ska mina undersåtar göra som jag vill. Men jag kan också försäkra att mina hundar därför avgudar mig.
Se till att du blir ledare över valpen så löser det sig med valpen.