Varför ska ägaren betala fd ägaren nör denne har gjort som denne vill utan att förankra med ägaren och utan att kunna bevisa några kostnader?
Det är ju ganska stor skillnad på bete och stall när det gäller kostnader.
Ägaren har försökt nå en förlikning men fd ägaren vägrar. Denne vägrar också ta fram kvitto från hovslagaren.
Ägaren har sagt att denne betalar så fort kvitton kommer fram från hovslagaren. Höet är lite väl högt och dessutom har fler hästar ätit av det.
Det verkar vara gott om kommunikationsmissar från båda håll här.
Hovslagare två ggr på tre månader: Låter rimligt. En gång på tre månader hade jag reagerat mer på.
Rimligt att inte ringa och fråga om lov, utifrån den överenskommelse som var "stoägaren ska betala kostnaderna för stoet".
Avseende val av installning och foder hellre än bete: beror som tidigare sagts på var i landet man nu befinner sig.
Men hos mig i Värmland har betet verkligen inte varit tillräckligt för ett dräktigt, digivande sto fram tills för en vecka sedan.
Här hade det dock varit lämpligt och rimligt att uppfödaren kontaktat stoägaren när uppstallning blev aktuell, för att informera om förändringen.
Jag kan möjligen förstå att man "glömt" att meddela eftersom man antagligen tog för givet att även stoägaren skulle förstå behovet men visst har man gjort fel som inte meddelat.
Normal kostnad för hösilage är här 2.50kr/kg. Ett dräktigt, digivande sto av varmblodig ras får väl förväntas behöva minst 20kg/dygn alltså en femtilapp per dygn. Och så behövs väl antagligen lite extra proteintillskott och liknande med tanke på att hon ger di vilket kan "suga ut" stona rätt hårt.
Så en dygnskostnad för foder på 60-70kr kan jag tycka är rätt rimlig utan att blinka.
Så om vi räknar ihop två omgångar med hovslagare för i runda slängar 750kr per gång (jag utgår från min "hovis" som tar 1000kr plus moms dock ingår skor då), och så foder för säg en månad: 1500kr för hovslagare, 30 dagar à 70kr blir 2100kr så ca 4000kr låter rätt rimligt (om jag lägger till lite för strö).
Men igen: något slags redovisning för given fodermängd hade varit bra.
Att stoägaren skulle bestämma fodermängden tycker jag nog inte eftersom det är uppfödaren som kunnat se aktuellt hull och därmed avgöra om stoet fått tillräckligt eller inte.
Så egentligen, beroende på vilken summa uppfödaren kräver, tycker jag att grundfelet är en kommunikationsbrist och möjligen inte orimligt ekonomiskt krav.