Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
@EmmaW Jag lider med dig. Hoppas det vänder snart.
Klok tanke men jag dricker som jag ska. Det är inte underbenen som svullnat utan låren, främst på insidan.@EmmaW Hoppas du får hjälp som ger resultat
Långskott (vet ju inget om det onda närmare men en tanke): dricker du ordentligt med vatten?
Kom och tänka på svullna ben och en del dricker mindre för att inte svullna och samla vätska och blir värre.
Som sagt långskott och taget ur luften men ändå.
Bihålorna
Vilat en stund på soffan och försöker sakta vakna till liv igen. Känner mig otroligt uppgiven. Smärtan i benen har blivit värre, ökat medicinen men det tycks inte hjälpa. Kan vara en biverkan, så nu funderar jag på om jag ska sänka dosen. Der kan också vara stress eller nåt faktiskt allvarligt inser jag. Känner att smärtan tar över mitt liv till och från. Att inte kunna gå normalt pga av smärta är lixom rätt svårt att ignorera. Önskar att jag fick träffa en läkare som faktiskt tog reda på vad som är fel. Svårt att behandla eller agera rätt när jag inte vet och jag börjar oroa mig rätt regält nu eftersom det blir värre. Haft ångest över det här i två dagar nu och var rätt länge sen jag kände av ångest. Har inte kunnat rida sista två veckorna heller. Saknar det enormt. Försöker tvinga mig ut på promenad varje dag för att må bättre. Det gör ont, men det går för det mesta.
Känner att jag gör vad som helst för att bli frisk, eller i alla fall få tillbaka ett fungerande liv. Uppgiven är ordet.
Ursäkta mitt gnäll men jag behöver få ut det någonstans.
Vilat en stund på soffan och försöker sakta vakna till liv igen. Känner mig otroligt uppgiven. Smärtan i benen har blivit värre, ökat medicinen men det tycks inte hjälpa. Kan vara en biverkan, så nu funderar jag på om jag ska sänka dosen. Der kan också vara stress eller nåt faktiskt allvarligt inser jag. Känner att smärtan tar över mitt liv till och från. Att inte kunna gå normalt pga av smärta är lixom rätt svårt att ignorera. Önskar att jag fick träffa en läkare som faktiskt tog reda på vad som är fel. Svårt att behandla eller agera rätt när jag inte vet och jag börjar oroa mig rätt regält nu eftersom det blir värre. Haft ångest över det här i två dagar nu och var rätt länge sen jag kände av ångest. Har inte kunnat rida sista två veckorna heller. Saknar det enormt. Försöker tvinga mig ut på promenad varje dag för att må bättre. Det gör ont, men det går för det mesta.
Känner att jag gör vad som helst för att bli frisk, eller i alla fall få tillbaka ett fungerande liv. Uppgiven är ordet.
Ursäkta mitt gnäll men jag behöver få ut det någonstans.
Funderar hur jag ska hantera ett elakt meddelande som jag fick igår kväll. Såg det i morse. Har redan svarat men misstänker att personen blockerat mig för att slippa få svaret. Det är liksom hennes signum, att skriva något och sen blockera så man inte kan ge respons.
Snart dags för party. Jag har inte med mig några direkta festkläder (vikten i klädbagen ligger snarast på varmt och vattentätt ) men har iaf paljetter på toppen och sidenbyxor. Inte direkt @tornblommas nivå men det får gå