Vad motiverar er?

[Casteloro]

Har lite svårt att hitta den här meningen med livet just nu, och har liksom gett upp. Jag tycker att det är både sorgligt och tråkigt. Jag vet att jag är den enda som kan göra något åt min situation och blabla, men när motivationen saknas är det svårt.

Vad motiverar er?

 

[Migo]

I allmänhet: att äga min tid och vara fri. Jag är beredd att jobba hårt för att få vara ledig och kunna göra det som gör mig tillfredsställd

Just nu: tanken på att få dela hem och tillvaro med min SO. Snart snart snart är den här över ett år långa väntan slut och vårt gemensamma liv börjar på allvar.

När allt känns åt helvete: tanken på att jag är behövd, att det hjälper människorna och djuren i min närhet att jag finns och fungerar. Att ge upp är inte ett alternativ, det skulle göra allt för stor skada.

 

[yamyam]

Att få vara med hästar varje dag. Jag visste inte att det var så viktigt för mig än, men det är tydligt nu att hästarna är min sanna motivation. Den långa perioden jag var utan häst gav mig precis den känslan du beskriver.

 

[Stefffie]

Har lite svårt att hitta den här meningen med livet just nu, och har liksom gett upp. Jag tycker att det är både sorgligt och tråkigt. Jag vet att jag är den enda som kan göra något åt min situation och blabla, men när motivationen saknas är det svårt.

Vad motiverar er?

Framförallt o nuläget är det svårt med motivationen. Jag orkar liksom inte att man inte kan planera grejer på riktigt, eller att kunna resa utan att oroa sig om att reserestriktionerna ändras.
Jag har inte träffat mina föräldrar på ett år (först pga resande i NZ, sedan pga pandemi) och jag vet inte när jag kan komma hem igen.

Min ljuspunkt, utöver vänner, är de ridlektioner som jag håller på söndagsmornar (jobbar alltså ej som ridlärare) och att se och vara en del av mina elevers framsteg!
Så min rekommendation är att se om du har någon möjlighet att vara någons coach, instruktör eller tränare, i ett område du är kunnig. Jag inkluderar att träna egen hund eller häst eller liknande, men det är extra kul att dela ens intresse med någon annan och föra vidare kunskapen.

 

[Nahar]

Appen wecroak, till att börja med. Den påminner mig 5 gånger om dagen på random tider om att livet inte är oändligt, samt ger en gång i veckan en mer genomtänkt uppgift att göra för att hitta mening i livet.

Sen om jag tänker lite större, så är den mesta meningen i livet sådant som jag bestämt mig för själv, sådant som jag svurit till mig själv att jag inte ska ge upp på, ofta när livet varit som värst. När jag mådde som allra mest dåligt, och var tvångsinlagd på psyk, frågade min systerson om jag kunde komma och leka. Kunde ju inte, men lovade att jag skulle när jag blev frisk. Så det blev bara att göra mig själv frisk, för ljuga till barn gör en bara inte.

Nu var det ett extremt exempel, men vad jag vill säga är att mening är något som en får tvinga sig till ibland. För mig ganska ofta. Livet för mig kommer inte utifrån, utan inifrån. Jag har svurit till mig själv att jag aldrig ska lämna min skog, att jag aldrig ska ge upp på mitt arbete, att jag aldrig ska ge vika för de som vill mig illa, att jag aldrig ska ge upp på mina djur, och en del annat.

Livet är alldeles för jobbigt för att jag ska klara av att leva det om jag inte känner att jag kämpar för något som är större än mig själv. Så jag väljer de sakerna med stor eftertanke och precision.

En blir också bättre på att genomföra saker/hålla motivationen uppe ju mer en lyckas, har jag märkt. Så det kanske är bra att börja med mindre saker, och trappa upp.

Jag har även en pinterestbräda med sånt som motiverar mig/ger mig mening. Kollar på den ibland när jag känner mig deppig. Där finns t.ex. denna:

 

[Nahar]

Jag har funderat lite mer/bläddrat mer på min pinterest. Hittade två bilder/citat.

För mig betyder det ungefär såhär: En tar sin känsla av själviskhet och självömkan och applicerar den på något större än en själv. Då kan en helt plötsligt göra något åt saker och ting, för när någon annan/något annat ÄR en själv (en väljer att identifiera till exempel ett djur eller ett kreativt projekt med sig själv) så måste en kämpa för det, annars kan en lika gärna dö. Om en inte kopplar något utanför sig själv till sin egen essens/sitt eget liv så spelar inget någon roll. Det är ett aktivt val en gör, att välja att det här, från och med nu, är en del av mig och Jag Ger Inte Upp.

Märks att jag funderat en del på det här kanske.

 

[Nahar]

 

[Lingon]

Hmm... vad motiverar mig...

Jag har alltid varit ganska... hmm... jag vill egentligen inte kalla det egoistisk för det är fel ord... men jag har alltid varit mån om mig själv. Min pappa sa när jag växte upp att han inte var det minsta orolig att jag skulle göra något som skadar mig själv eftersom jag tycker om mig själv för mycket för att göra det. Och han sa det på ett positivt sätt. Så ta det inte negativt. Och se det inte som att jag inte ser att jag har dåliga sidor, för det har jag definitivt. Men den viktigaste personen i mitt liv är jag. Utan mig själv så finns jag inte. Utan mig själv så kan jag inte älska min familj och mina vänner. Utan mig själv får jag aldrig uppleva roliga och fantastiska saker.

Så min motivation är jag. Jag vill uppleva roliga och fantastiska platser, upplevelser, böcker, människor, mat, you name it. En annan stor motivation är min dotter. Jag vill uppleva henne. Hennes barndom, hennes uppväxt och henne som vuxen. Att få uppleva livet och världen med min man.

Jag tror att jag är bra på att uppskatta lyckan i de små detaljerna. Jag tror att det är nyckeln till lycka och jag vet också att det är svårt om man inte mår bra. Den där halvtimmen i solstolen med en bra ljudbok efter jobb. När jag hittar ett nytt bra recept. Få åka ut till hästen och rida en runda. Lyckan i den där långa härliga galoppen som är så svår att beskriva för en som inte rider. Att nu under coronatider få jobba hemifrån och vara hemma när dottern kommer hem från skolan och få höra om hennes dag och kramas lite. Att få försvinna in i en annan värld när jag läser en bra bok. Att få känna min mans armar om mig.

 

[bettysmatte]

Jag blir motiverad av att lära mig nya saker och att utmana mig själv. De senaste åren har jag lärt mig att släktforska, och just nu håller jag på att skriva en roman baserat på delar av släktforskningen. Motivationen kommer för mig när jag slänger mig in i något.

 

[ancan]

Jag finner motivationen i naturen, växterna, djuren, av att lära mig allt mer om att tillhöra allt detta, att få styra min egen tid och inte vara slav under en massa måsten. Att göra saker för min egen skull, inte bara för andras. att ta vara på min egentid utan pressa in så mkt som möjligt då, ibland genom att faktiskt göra så lite som möjligt istället.

 

[sjoberga]

Har lite svårt att hitta den här meningen med livet just nu, och har liksom gett upp. Jag tycker att det är både sorgligt och tråkigt. Jag vet att jag är den enda som kan göra något åt min situation och blabla, men när motivationen saknas är det svårt.

Vad motiverar er?

Att åstadkomma saker som ger glädje och nytta för andra och mig själv. Både små och stora saker, både för egen maskin och tillsammans med andra.

Men främsta motivationsfaktor är fortfarande nyfikenhet. Går det att göra så? Varför är det på detta viset? Var går gränserna? Hur smakar saker? Vetgirighet. Ju mer kunskap man lyckas samla på sig, desto mer inser man att man själv inte vet och att det också finns så mycket som ingen alls vet.

Och till sist, att få vila i umgänget med de som är nära.

 

[Hoarfrost]

Jag har olika motivation beroende på hur jag mår. Är jag väldigt långt ner på botten är nog min främsta motivation katten. Hon måste få mat och lådan tömd, och hon måste få busa och gosa. Får hon inte busa och gosa blir hon apatisk och då måste jag liksom skärpa mig för jag står inte ut med det. Lägligt nog brukar allt kännas lite lättare efter att vi lekt en stund, det är något med alla knasiga hopp, livsglädjen och den interaktionen som verkligen plockar upp humöret några snäpp.

Ridningen på måndagar är en annan motivation. Den gör att veckorna aldrig bara rullar på helt meningslöst, utan det finns alltid något att se fram emot varje vecka.

Sedan är även jag som @sjoberga nyfiken. Jag vill veta saker, vill testa saker, undersöka saker. Tyvärr försvinner den motivationen när jag mår lite sämre.

Andra grejer jag har är löpträningen. Inget går upp mot motivationen att till exempel kunna springa 5km på mindre än 30 minuter, eller orka springa en halvmara.
Jag gillar även att förbättra saker. Ser jag något som jag ser är onödigt krångligt till exempel, kickar genast någon mystisk inre motivation in för att lista ut hur man ska göra saker effektivare.

 

[Asko]

När det gäller det mest basala, att orka leva vidare, så är det nog min nyfikenhet. Jag vill veta vad som händer i historien härnäst, vad händer i världen i framtiden. Det är lite som att läsa en bok och jag vill veta vad som händer härnäst

 

[Snubbelfot]

Nyfikenhet är nog den största motivatorn även för mig, på liknande grunder som för @sjoberga men även nyfikenhet på upplevelser, på intryck, platser, människor, samtal mm.

Sen gör litet bekräftelse - i yrkesrollen (motsv) eller privat - också en hel del för min motivation.

 

[farin]

Så givande att läsa allas tankar, tack för trådstarten!
Jag tänker att jag delar upp vad som motiverar mig i två delar, det som motiverar i stunden och det som motiverar på lång sikt. Vissa saker är både för stunden och på lång sikt, mina barn och mina djur t.ex.

Att gå upp för att hundarna behöver mat, få gå ut, vill göra något mer än att ligga kvar i sängen och gosa. Men också att långsiktigt träna för mål jag har med hund eller häst.
Kort motivation kan också vara att jag bokat in att göra något med någon annan, familj eller vän. Men det kan också vara drivet av min egen lust, lusten att lära, utforska, skapa, röra på mig.

Motivation på lång sikt handlar mycket om drömmar och mål för mig. Jag har som mål att äga min egen tid (=inte längre vara anställd) inom 4 år. Det motiverar mig att leta möjligheter, skapa förutsättningar, peppa mig att se mig och mitt liv på nya sätt vilket i sin tur skapar motivation på kort sikt.

 

[parellikusken]

Är svårt deprimerad och då hör det till att motivationen är borta. Men de gånger jag vill leva ät motivationen olika konstprojekt jag vill göra. Att skissa på dom i huvudet ger mig motivation.
Men även att må så pass bra att jag kan skaffa en nordsvensk unghäst att utveckla själv.

 

[doppler]

För mig är det främst marsvinen som motiverar. Jag tar emot omplaceringsmarsvin, och de är ofta ensamma, misskötta och rädda. I en del fall riktigt sjuka, på grund av vanvård. Att ge dem en eller flera vänner, och vårda dem till hälsa och trygghet ger mig en enorm tillfredsställelse. Att få se en liten rädd blomma upp, och entusiastiskt komma springande emot en för att tigga godis istället för att gömma sig när man kommer, det är lika stort varenda gång.

 

[FengurLaugar]

För mig är det främst marsvinen som motiverar. Jag tar emot omplaceringsmarsvin, och de är ofta ensamma, misskötta och rädda. I en del fall riktigt sjuka, på grund av vanvård. Att ge dem en eller flera vänner, och vårda dem till hälsa och trygghet ger mig en enorm tillfredsställelse. Att få se en liten rädd blomma upp, och entusiastiskt komma springande emot en för att tigga godis istället för att gömma sig när man kommer, det är lika stort varenda gång.

OT men jag blir så ledsen av att höra att människor kan vara så grymma mot djur Har själv en hög med djur av olika sorter, bland annat två marsvin, och jag fattar inte hur man skulle kunna vara elak eller försumma dom på det viset... Du gör ett fantastiskt jobb

 

[iNHALE]

Jag vet inte riktigt vad som motiverar mig. Nu har jag haft en ganska lång period när jag inte varit helt på topp och allt är mest grådassigt och mellanmjölk. Däremot så mår jag bra när jag fixar och donar i trädgården, ser växterna man planterat etablera sig och växa upp. Mår bra när jag är ute i skogen med hunden och det är sådär lagom varmt och trevligt väder och det enda man hör är fåglarna. Mår bra när jag kan koppla bort allt som normalt tynger en. Däremot vet jag inte riktigt vad som motiverar mig i livet generellt. Tror att min största drivkraft är målsättningen att leva det "perfekta" livet så småningom. Just nu är jag lite otålig att komma dit. Men förhoppningsvis är livet långt ännu, om man har tur.

 

[athena_arabians]

Jag lever. Mycket mer än så behövs inte.

Det jag mår BRA av är att vara i skogen, slå på mitt berg () greja med trädgården, baka bröd och förhoppningsvis snart en liten kisse.

Sedan är det den där irriterande nyfikenheten... vad finns bakom nästa krök i vägen och bortanför det där berget (bildligt talat)? Vad mer hinner jag lära mig innan min hjärna checkar ut? Vilken musik och vilken konst hinner jag upptäcka?