På vilket sätt är den jobbig? Är ämnet jobbigt eller är den jobbigt/dåligt skriven?
Ämnet, främst. Det är förskräckligt att läsa om hur hon och hennes vänner blev behandlade på behandlingshemmen (officiella handlingar så inget hittepå-drama) - och hur fruktansvärt hon har haft det i livet. Ingen människa ska behöva gå igenom hälften av det hon gjort. Jag grät som ett barn när jag läste om hur hon som sextonåring fick styra om allt för sin egen lillebrors död, identifiering och begravning, och sedan se hur hennes pappa "sålde sorgen" till pressen, und so weiter.
Sedan är den ingen Nobelpriskandidat heller, men det hade jag inte väntat mig.
==
Inatt läste jag om Timmarna av Michael Cunningham, så otroligt strålande även denna gång.
==
Ja, @mandalaki - du har rätt i att Gidlund är en helt annan sak än VM i misär. Han var en så strålande skribent att varenda ord faller rakt in i själen. Dessutom skrattade jag högt flera gånger när jag läste hans (första) bok. Det låter bisarrt men det är sant. Trots att jag då visste vad som komma skulle, även om han fortfarande fanns i livet när jag läste den första gången, så kunde jag på något sätt möta texten utan att bara tänka på despair och världens sorgligaste scenario.