Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Oj, där ljög jag visst Den hade ju landat hos utlämningsställetNu har äntligen Americanah landat i brevlådan
Den blir bara bättre och bättre ju längre man kommer. Åtminstone var det så för mig.Nu har äntligen Americanah landat i brevlådan
Oj, där ljög jag visst Den hade ju landat hos utlämningsstället
Jag gillar dock boken skarpt redan!
Köpte lite böcker igår när jag passerade Röda Korset... "Hur kunde hon?" Vet jag inte om jag klarar av att läsa utan att gråta och spy...
-> "Den sanna berättelsen om en mors svek och en dotters kamp för överlevnad
Jag gråter och känner mkt känslor när jag läser denna typ av böcker, tror det är en stor anledning till varför jag läser. Jag behöver läsa dom... Hur tokigt det än kan låta.Varför köper du sånt då?
Det låter bara jobbigt. Misery memoirs där man aldrig kan kolla sanningshalten blir lätt VM i groteska erfarenheter. Varje hemsk berättelse måste vara hemskare än den förra hemska berättelsen för att sälja.Jag gråter och känner mkt känslor när jag läser denna typ av böcker, tror det är en stor anledning till varför jag läser. Jag behöver läsa dom... Hur tokigt det än kan låta.
Läser mkt om andra världskriget av samma anledning.
Efter en lång period där jag inte kunnat läsa har jag äntligen satt igång så smått igen
Har precis läst ut The Art of Thinkning Clearly av Rolf Dobelli och under tiden jag funderar på vad jag vill läsa härnäst så bläddrar jag i The Book of Symbols — Reflections on Archetypal Images. Ooooh vilken kul och fin bok!
Åh, det kan nog ha varit jag! Du får fråga om det är något du inte förstår
Nu inspirerade du mig... beställde precis the book of symbols
På vilket sätt är den jobbig? Är ämnet jobbigt eller är den jobbigt/dåligt skriven?Jag läste Jackie Ferms Rövardotter igår. Väldigt intressant, om än ganska jobbig.
Håller med om hon är lite seg med sin fascination av brittisk överklass. Men annars tycker jag att hon är läsvärd. Om än lite omständlig ibland.Jag har gett Elisabeth George en ny chans. Och den här gången funkar det. Förr kom jag aldrig in i hennes språk och det där med titlar och överklass. Just nu läser jag Svek i Sinnet.
Jag tror att problemet med Kristian Gidlund är att det är för nära. Om inte annat så för att alla ska vi dö. Något jag inte vill tänka på riktigt än.Det låter bara jobbigt. Misery memoirs där man aldrig kan kolla sanningshalten blir lätt VM i groteska erfarenheter. Varje hemsk berättelse måste vara hemskare än den förra hemska berättelsen för att sälja.
VILL man nu absolut gråta, även om jag inte förstår varför det ska vara behållningen av att läsa, kan man ju välja t ex Kristian Gidlund (jag har inte läst honom, jag orkar inte). Hans berättelse är ju inte skriven för att man ska gråta, utan berör på ett hederligare sätt, har jag förstått.
Ja, så är det ju. Men jag förstår ändå inte fullt ut varför man skulle behöva vältra sig i andras (mer eller mindre sanningsenliga) olycka.Jag tror att problemet med Kristian Gidlund är att det är för nära. Om inte annat så för att alla ska vi dö. Något jag inte vill tänka på riktigt än.
Vad det gäller VM i elände så har de berättelserna "fördelen" att mest troligt inte ha hänt/hända en själv.
Jag antar att det är en skala från ren sensationslystnad å ena sidan, över att man dras till det som skrämmer, till en känsla av skyldighet att känna till och inte glömma (som t ex koncentrationsläger). Det är fascinerande egentligen.Ja, så är det ju. Men jag förstår ändå inte fullt ut varför man skulle behöva vältra sig i andras (mer eller mindre sanningsenliga) olycka.