Vad i hela friden gör vi? Del XX

Status
Stängd för vidare inlägg.
@Araminta och @GotAsecret inte bara förjävligt att behöva slänga pengar för boendestöd ej slöter sitt arbete utan dessutom en avvikelse i arbetet som bryter mot genomförandeplanen om den är uppdaretad och de arbetsuppgifter som finns inte sköts.

GotAsecret om det blir värre/sämre vid åsikter/klagomål, så på igen och chefen har en chef som har en chef som har en kommundirektör över sig.
Känns inte direkt som chefen skött sitt uppdrag??
Du ska inte på något vis bli illa behandlad för att du har åsikter, du har rättigheter till hjälp och som anställd har man skyldigheter och ska vara professionell i handhavande och bemötande.
Prata med chefen eller gruppledaren om det finns och kanske kan gå bättre? och hjälper inte det så gå vidare, var envis!
Bjuda in chefen när boendestöd har diskat, oplanerat besök så kan se själv. finns mycket man kan göra om man vill.

/fd. boendestödjare
 
När man fyller åt får man vara tant :D

Åh jag vill också ha en gungstol :love:
Älskar gungstolen. Köpt på loppis för många år sen. Gav redan då 400:-. Exet tyckte jag var idiot som köpte en ful svart gungstol med målade blommor och flagnad färg. Jag älskar den:love:
Den har fått hedesplatsen i köket. Perfekt att parkera röven i när man ska laga mat:D
 
@hallonsaft - chefer och handläggare kring boendestöd har skött sig brutalt jävla illa alldeles för många gånger, eventuellt även brutit mot sekretessen vilket satte mig i en riktig skitsits...
Vi skulle göra en sip-plan i höstas (innan olyckan så på de "gamla" premisserna s.a.s ) och jag hade kuratorn med mig för att det kanske skulle gå bättre, men det blev ungefär samma skit igen i alla fall.
Om inte värre.
Jag misstänker att de helt enkelt inte vill ha mig som kund och försöker skrämma bort mig :cool:
Chefer/handläggare står trofast vid boendestödets sida så jag är väldigt liten i det läget...
 
Vi fick ett nytt beslut av handläggaren, men den handläggaren är så sjukt rörig och beslutet därefter så allt var bara feeeeeeeeel.
Så då sa jag till om det, och sa även precis hur jag kände med det här att hon bara sitter i soffan och gör inget mer än absolut nödvändigt.
Hade det inte varit för att jag åtminstone får sällskap när hon är där hade jag i princip inte sett någon nytta med det alls.
Jag behöver mer hjälp och det har jag sagt så otroligt många gånger, men näe...
Egentligen förstår jag inte ändå eftersom mitt största problem är tvätten och det är egentligen den jag behöver hjälp med, men det går inte heller, får göra det mesta själv eftersom tiden ändå inte räcker till.
Och nu så finns inte tiden för henne eller möjligheten för mig så näe, då blir inget tvättat heller.

O_o:arghh::rage:
Sådär varken ska det eller får det gå till. Det låter som om det brister på alla möjliga plan och ett skifte av både handläggare och boendestödjare vore på sin plats. Du ska inte nöja dig med sällskapet (utifrån vad jag sett av dina inlägg verkar du klara dig utmärkt socialt på egen hand :up:) utan du ska ha hjälp med det du behöver hjälp med. Punkt. Orkar du kriga på egen hand? Annars hugg tag i någon som kan! Jag är dessvärre för dåligt insatt i reglerna själv men Buke brukar kunna ställa upp med det mesta.

.. sen att det är katastrof att man ska behöva kriga för sådana här saker öht är en annan femma :banghead:
 
Ja jag tror det är för det bästa.. Vi har bråkat en hel del sista tiden. Han sitter mest vid datorn eller grejar med sin telefon och lägger ingen tid på att umgås med mig längre..
Droppen blev idag när jag bad honom städa och plocka i ordning medan jag var i stallet (han vet hur dåligt jag mår av oreda) och när jag kommer hem sitter han med en kopp kaffe framför datorn.. "Skulle bara..."

Det känns väldigt jobbigt, vi har trots allt varit ihop i snart elva år.. Men när samma saker kommer tillbaka igen och igen, och när det känns som om han inte ens försöker förstå hur jag mår.. Får väl se om det är slut eller om det bara behövs lite luft mellan oss ett tag. Jag har väldigt stort personligt utrymme och skulle nog må bättre av att vara typ grannar istället för sambo..

:heart
 
Ja lite så känns det.. Är ju bipolär och kan svänga rätt ordentligt i humöret. Han verkar inte förstå hur otroligt viktigt struktur är för mig, även om jag säger det igen och igen. Det känns som om han inte bryr sig.. När jag säger att jag mår dåligt kan han kläcka ur sig ett "ryck upp dig" eller "tänk positivt".

Tror inte jag insett det full ut förrän jag började prata med min kollega som hjälpt mig tidigare. Han är schizofren och förstår på ett helt annat sätt vad jag går igenom och hur viktigt det är med någon som stöttar.

Jag blev attackerad på jobbet igår, ingen trevlig upplevelse. Min sambo svarade med "tur du hade larm" medan kollegan genast drog iväg mig till läkare och samtalskontakt. Bara en sån sak..

Usch nu blev det massa ventil! Det är så svårt när man inte riktigt känner någonting och samtidigt en massa känslor som inte verkar vara mina egna.. Borde kanske börja medicinera igen innan jag gör något förhastat..

Hur har du känt när du medicinerat? Har du tyckt att han bryr sig om dig då? Städar han bättre då?

Du har ju ändå ganska lång tid bakåt att jämföra med!
 
@GotAsecret chefer, handläggare och såväl boendestödjare har strikta regler och lagar att arbeta efter och kan och får inte göra och tycka som dem själva vill.
Sekretessbrott är allvarliga saker och givetvis ska du hantera det där efter.
Hoppas du har koll på skillnaderna mellan sip och genomförandeplan?

Du skriver kund, har du privat företag? Kommunen har yttersta ansvaret för insatserna och du har rätt att byta om det inte fungerar, sen om du väljer kommun eller privat är upp till dig.
Om du har privat så kontakta kommunen att dina beslut inte sköts? Brukar vara uppskattat att de får information att saker är på entreprenad och missöts, kommunen betalar ganska bra kronor till företagen nämligen.

Chefer/handläggare kan ha haft samtal med den enskilde personen du inte vet om, sköter man inte sitt arbete brukar chefer ha åsikter men inte alla gånger vilja säga för mycket inför andra.

Angående disken: fotografera? bildbevis är bra till mycket och kan kanske vara ett bra påtryckningsmedel?

Kom ihåg: LSS är en rättighetslag!
 
O_o:arghh::rage:
Sådär varken ska det eller får det gå till. Det låter som om det brister på alla möjliga plan och ett skifte av både handläggare och boendestödjare vore på sin plats. Du ska inte nöja dig med sällskapet (utifrån vad jag sett av dina inlägg verkar du klara dig utmärkt socialt på egen hand :up:) utan du ska ha hjälp med det du behöver hjälp med. Punkt. Orkar du kriga på egen hand? Annars hugg tag i någon som kan! Jag är dessvärre för dåligt insatt i reglerna själv men Buke brukar kunna ställa upp med det mesta.

.. sen att det är katastrof att man ska behöva kriga för sådana här saker öht är en annan femma :banghead:
Jag vet, det är fullständigt bedrövligt !
Jag fick byta boendestöd p.g.a att den förra var ungefär likadan, men denna är värre...undrar om det är en slump...? :cautious:
Jag har haft kurator med mig på alla möten med handläggare/kommunen/fk och andra instanser + att hon vet precis hur det varit innan...men det hjälper verkligen inte.
Nu var det ju tal om hemtjänst pga olyckan (utefter läkarnas prognoser) men det har gått såpass långt över förväntan att det liksom inte har funnits behov för det egentligen (med deras tillagda argument att "hemtjänst kommer kosta dig pengar") och jag har uttryckligen bett om att försöka få tid så att åtminstone någon stämmer ungefärligt med tvättiderna, men icke.
Som nu, hon kommer 13.30-13.45, tvättiden börjar kl 14 och håller på till 17.30...hon är kvar till typ senast 15.30, eller i allra bästa fall 16...och det funkar ju inte.

Jag ska kontakta personligt ombud i en del andra ärenden ("jag ska bara...") men det känns hopplöst verkligen.
Man får nöja sig med det man har.
I början hade jag 9 timmar i veckan, sen fick jag nytt boendestöd och 5 timmar/v, sen drog man ner det till 2,5 vid ett tillfälle i veckan...lyckades förhandla så jag fick 1,5 x 2/v i alla fall, och sen fick jag, med hjälp av kuratorn, handläggaren att inse att det behövdes mer...så då fick jag tillbaka 5 timmar.
Och tiderna ändrar de lite som de vill..."f.o.m nästa vecka kommer jag en annan dag och tid",
 
Hur har du känt när du medicinerat? Har du tyckt att han bryr sig om dig då? Städar han bättre då?

Du har ju ändå ganska lång tid bakåt att jämföra med!

Jag minns inte.. Just nu är det svårt att minnas något alls förutom bråk. Men han har alltid varit ganska slarvig (jämfört med mig), det är hela hans familj. Tidigare har jag ändå kunnat hantera det, oftast. Jag blev så väldigt avtrubbad på medicinen, kände i princip ingenting inför något. Så jag valde att sluta och försöka med kbt istället. Min handledare flyttade härifrån för något år sen och jag kom aldrig in i vården igen.

En del av mig tror att det egentligen är jag, eller snarare diagnosen, som är problemet. Jag är inte sams med mig själv och behöver nog mer stöd än han förstår. Starkare stöd på något sätt. Eller mer närvarande.

Han har till exempel inte lagt märke till att jag inte ätit mat på snart två veckor.. Käkar medhavd frukost på jobbet (men han har inte märkt att jag gått från 2 kokta ägg + musli + macka till lite filmjölk..) sen äter jag inte så mycket mer under dagen. Om det finns mat när jag kommer hem annars inte. Har liksom ingen lust att äta. Fikat ihop några gånger och jag har petat i mig lite chips och godis (men inte alls som jag brukar).. Antar att födobristen gör sitt också.


Tack kära Buke-terapeut! Det var mycket som behövde komma ut :heart
 
@hallonsaft - det är kommunalt...och det är de som säger att vi är "kunder" så jag vet inte vad man ska säga annars?
Ja alltså de har betett sig så otroligt illa så jag vet inte ens vart jag skulle börja om jag skulle dra i det.
Jag har liksom gett upp. Nöjt mig med att ha någon att babbla med och i bästa fall få lite gjort...det blir liksom inte bättre än så här.
Och då har det ändå förbättrats.
Känns inte som att jag orkar tjafsa mer :(
 
Jag vet, det är fullständigt bedrövligt !
Jag fick byta boendestöd p.g.a att den förra var ungefär likadan, men denna är värre...undrar om det är en slump...? :cautious:
Jag har haft kurator med mig på alla möten med handläggare/kommunen/fk och andra instanser + att hon vet precis hur det varit innan...men det hjälper verkligen inte.
Nu var det ju tal om hemtjänst pga olyckan (utefter läkarnas prognoser) men det har gått såpass långt över förväntan att det liksom inte har funnits behov för det egentligen (med deras tillagda argument att "hemtjänst kommer kosta dig pengar") och jag har uttryckligen bett om att försöka få tid så att åtminstone någon stämmer ungefärligt med tvättiderna, men icke.
Som nu, hon kommer 13.30-13.45, tvättiden börjar kl 14 och håller på till 17.30...hon är kvar till typ senast 15.30, eller i allra bästa fall 16...och det funkar ju inte.

Jag ska kontakta personligt ombud i en del andra ärenden ("jag ska bara...") men det känns hopplöst verkligen.
Man får nöja sig med det man har.
I början hade jag 9 timmar i veckan, sen fick jag nytt boendestöd och 5 timmar/v, sen drog man ner det till 2,5 vid ett tillfälle i veckan...lyckades förhandla så jag fick 1,5 x 2/v i alla fall, och sen fick jag, med hjälp av kuratorn, handläggaren att inse att det behövdes mer...så då fick jag tillbaka 5 timmar.
Och tiderna ändrar de lite som de vill..."f.o.m nästa vecka kommer jag en annan dag och tid",
Jag tror du har otur med personer för mina erfarenheter av de kommunala boendestöden är raka motsatsen. Noggranna med både tider och arbete som utförs, är orolig att jag inte får det stöd jag har rätt till när jag själv dragit ner på tiden, etc.
 
Jag minns inte.. Just nu är det svårt att minnas något alls förutom bråk. Men han har alltid varit ganska slarvig (jämfört med mig), det är hela hans familj. Tidigare har jag ändå kunnat hantera det, oftast. Jag blev så väldigt avtrubbad på medicinen, kände i princip ingenting inför något. Så jag valde att sluta och försöka med kbt istället. Min handledare flyttade härifrån för något år sen och jag kom aldrig in i vården igen.

En del av mig tror att det egentligen är jag, eller snarare diagnosen, som är problemet. Jag är inte sams med mig själv och behöver nog mer stöd än han förstår. Starkare stöd på något sätt. Eller mer närvarande.

Han har till exempel inte lagt märke till att jag inte ätit mat på snart två veckor.. Käkar medhavd frukost på jobbet (men han har inte märkt att jag gått från 2 kokta ägg + musli + macka till lite filmjölk..) sen äter jag inte så mycket mer under dagen. Om det finns mat när jag kommer hem annars inte. Har liksom ingen lust att äta. Fikat ihop några gånger och jag har petat i mig lite chips och godis (men inte alls som jag brukar).. Antar att födobristen gör sitt också.


Tack kära Buke-terapeut! Det var mycket som behövde komma ut :heart

Jag tycker du ska ta kontakt med sjukvården och se om det finns möjligheter att komma i kontakt med någon annan KBT- terapeut.

Man ska inte bli avtrubbad och tappa känslor av mediciner, har själv gjort det av en värkmedicin jag fick och det slutade inte väl.

Sedan kan du inte lasta honom för att han inte märkt att du inte äter, jag hade aldrig lagt märke till sånt eftersom du äter på jobbet.
 
@GotAsecret Okej då har ändå chefen en chef som har en chef osv..och högst upp en kommundirektör, ytterst är politikerna.
Förstår att du nästan gett upp men det hjälper dig inte alls tyvärr på något sätt.
Dags att fundera på att byta till privat om du kan? Informera/bolla med chefen, de brukar inte gilla såna byten p.g.a ekonomiska skäl, pengar är bra ibland men säg inget till personen utan bvara " jag funderar på att byta till ett privat bolag för jag tycker det inte fungerar pga A.B. C"
 
Jag tror du har otur med personer för mina erfarenheter av de kommunala boendestöden är raka motsatsen. Noggranna med både tider och arbete som utförs, är orolig att jag inte får det stöd jag har rätt till när jag själv dragit ner på tiden, etc.
Ja, troligtvis.
I början var det jättebra för mig med, sen hände något och då sket sig allt. Man körde över mig totalt och fullständigt.
När jag varit i kontakt med chefen ang. sånt jag upplevt inte funkat (både nu och förr, värst "förr" nu vågar jag inte säga något till dem mer) så har jag inte fått någon respons därifrån alls, utan det har istället varit boendestödet själv som kontaktat mig med inte så trevlig ton i sms/samtal...
Det var så det förra avslutades, jag sa att vissa saker inte funkade med tvätten förut heller och då fick jag sms från b.s om "jag hörde av *chefen* att...".
vilket ju känns sådär.
Men det har varit så otroligt mycket tjafs så jag undrar om det är "otur" eller personligt egentligen.
Skönt att det funkar för dig i alla fall :up:
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Tjatter Förut kom vi hem med vår helt nya bil, den är 2 dagar gammal. Då kom en granne springandes och va nyfiken och titta, pratade och va...
2
Svar
32
· Visningar
1 703
Senast: Inte_Ung
·
  • Artikel Artikel
Hästnyheter Världsettan sitter säkert på tronen, men i övrigt bjuder när den nya världsrankningen i fälttävlan på en hel del förändringar. Frida...
Svar
0
· Visningar
86
Senast: Gunnar
·
  • Omröstning Omröstning
Mat När ni köper melon, köper ni då en hel eller en delad? Jag väljer alltid delad om jag köper vattenmelon eftersom att jag vill se och...
2 3
Svar
41
· Visningar
1 864
Senast: Sonic76
·
Tjatter Jag har beställt ett mjukisdjur som kallas kärleksuttern. Det är alltså ett mjukisdjur för vuxna som sover dåligt. Den har flera...
2 3
Svar
45
· Visningar
4 473
Senast: Grazing
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp