Vad har ni i lön?

[Bexzor]

Man kan ju välja ett yrke fast man inte är nöjd med lönen..
Mvh Jobbar med kultur och tjänar kattpiss

Håller med. Jag gick in på låg lön (under 30') på ett akademiskt jobb men i gengäld var det ett jobb som lockade mig, många förmåner samt jag var arbetslös student med 4 barn varav den minsta drygt 2 månader när jag blev erbjuden jobbet. Trodde tidigt att jag skulle studsa vidare snabbt men har kommit till insikt att jag kommer stanna minst några år till

 

[zuli]

Jobbar ca halvtid i butik, ligger runt 15’ en vanlig månad men kommer lätt upp i ca 18’ genom att ta pass med bra ob

 

[TeamLundVer]

Nej jag är inte nöjd med min lön. Är kraftigt underbetald och får erbjudanden varje månad från andra arbetsgivare (inte sökt ngt jobb) med löneerbjudanden på 20 000 mer..
Har tackat nej i 2år nu då jag arbetar för min drömarbetsgivare men om inget ändras de närmaste 6 månaderna så kommer jag titta lite mer på de erbjudanden som kommer.

 

[Terqa]

Jobbar skift inom industri. Har en lön på ca 35.000 kr +- beroende på om det är helgdagar osv. Är nöjd för det jobbet jag gör, ingen specifik utbildning krävs.

 

[Roheryn]

Haha din månadslön är tre gånger så hög som det största beloppet jag någonsin haft på mitt konto!

Å andra sidan har jag nog aldrig behövt varenda krona jag tjänat en månad så jag får väl trösta mig med att vara rik på det viset.

Jag känner mig - faktiskt - inte så ekonomiskt rik, men det där med att behöva varenda krona är ju relativt, såklart. Jag har ett sparande och jag har pengar på ett buffertkonto, så jag klarar mig även om det t.ex. blir höga elräkningar i vinter. Men min höga inkomst var ju självklart också en förutsättning för att jag ensam skulle kunna köpa min gård. Och jag känner mig extremt rik som har möjlighet att bo såhär och leva med hästarna.

 

[Stefffie]

ehm.. Jag oversatte min GBP lon till svenska, och det var en halsosam summa..

Jag ar konsult i London, och har varit sa i 6 ar. Det ar latt att bli blind pa siffrorna nar man ror sig i en miljo med overlag hogt lonelagen och hoga levnadskostnader (framforallt bostad). Jag sparar dock halsosamt varje manad och har en insats undansparad, men letar inte aktivt bostad i nulaget pa grunt av:

* Rantelaget - ligger nu pa runt 6%..! (och forvantat prisavtappning)
* Letar nytt jobb - en sak i sander
* Vill jag verkligen stanna i UK, vilket mer och mer kanns som en sjunkande o?

 

[FannyN]

Jobbar 70 procent. Ber om tjänstledigt för de övriga 30 ett halvår i taget. Inte populärt.
Lönen är 47 plus ob kanske 5 men sen går ju 30 procent bort.

 

[Roheryn]

Det känns lite konstigt faktiskt, att avråda ett barn från ett yrke pga lön. Är det dags att söka universitet kan det ev. vara relevant att ha med i diskussionen men jag hade ärligt talat även då blivit lite lack om mina föräldrar tyckte att jag skulle välja yrke efter hög lön.

Ser framför mig ett barn som ”vill bli brandman!” och föräldrarna bara ”Nej det är mycket nattarbete och dålig lön!”

Det är klart att ett barn måste få ha sina yrkesdrömmar "ifred", tycker jag! Tids nog kommer verkligheten ikapp, liksom. Samtidigt så var möjlighet att 1) få ett jobb och 2) få vettig ersättning för mitt arbete absolut parametrar som jag själv hade med i mitt val av utbildning. Jag har också haft den diskussionen med min dotter, som nu går på en yrkeshögskola, vad som kan tänkas ge ett vettigt jobb med en okej inkomst framöver.

 

[Nepenthe]

Det är innan skatt antar jag?
36,350
brukar få ut 27,000 ca

Jag tycker det är mycket och har länge drivits av att tjäna bra för jag vill kunna leva gott självständigt o framförallt ha häst.
Nu orkar jag inte psykiskt med häst längre och en viss del är just jobbet så det var ju smart av mig.
Sen var det någon undersökning från facket på jobbet och då var det en lönecirkel och där var inte ens min lön med såallt är ju relativt. Aldrig tjänat så mycket innan men fått ut mer har jag.

 

[Breaktown]

Både nöjd och inte nöjd!

Lönen ligger med marginal över gränsen för statlig skatt så det går ju inte att påstå annat än att jag har en bra lön. Samtidigt är jag underbetald så det skriker om det ifall man jämför med andra med samma utbildning och erfarenhet. Hade nog kunnat tjäna 15-20 k till om jag gjort andra val av arbetsgivare.

Å tredje sidan är det högst medvetna val jag gjort och prioriterat annat än maximal löneökning när jag gjort karriärsval så svårt att klaga för mycket Är väl snarare väldigt priviligierat att ha möjlighet att välja utifrån andra premisser Det jag är missnöjd med är väl då snarare vilka jobb som är mer välbetalda och vilka som inte är det...

 

[lykke]

55k brutto. Jag är lite underbetald, men det är mitt första jobb jag verkligen gillar och kan se mig själv jobba där tills jag blir pensionär. För mig har det inte gjort någon skillnad att gå från 37k till 55k genom att byta jobb tre gånger på sex år, jag gör och köper samma saker nu som då.

 

[Roheryn]

Jag tycker det är mycket och har länge drivits av att tjäna bra för jag vill kunna leva gott självständigt o framförallt ha häst.
Nu orkar jag inte psykiskt med häst längre och en viss del är just jobbet så det var ju smart av mig.

Jag har också - till viss del - drivits av att kunna ha en tillräckligt bra lön för att leva det liv jag vill. Men jag har också haft en liten "mental notering" som säger att om jobbet inkräktar så mycket på mig och mitt liv så att jag t.ex. inte skulle kunna ha häst, då är det dags att dra rejält i handbromsen. Nu har jag aldrig behövt det, men det har hjälpt mig när det gällt att fatta beslut kring jobbet att ha den där lilla noteringen i bakhuvudet. Inte kompromissa för mycket, inte ge upp det som är jag!

 

[FannyN]

~50 tkr som första linjens chef i offentlig sektor.
Nöjd eftersom det går att leva hyfsat gott på en sådan lön.
Lite missnöjd eftersom jag har en grundprofession som hade kunnat ge ungefär samma lön helt utan chefsansvaren. Men det var ju å andra sidan ett väldigt aktivt val av mig att söka mig bort från professionen och till den här typen av tjänst, så det kan jag ju inte gnälla över allt för mycket.

Det blir så knäppt.
På mitt jobb har cheferna verkligen inte de högsta lönerna. Vi fick en ny chef för en tid sedan med massa ansvar och egentligen otroligt ensamt. Några surdegar fick han ärva också. Och rehabärenden i mängd samt några anställda som ingen vet varför de är där. Allra minst de själva. Sedan ganska höga krav på utvecklingsarbete och många konferenser på hotell. 1-2 månad. Inte så roligt med småbarn kanske. Den kraken fick 45 och insåg efter en tid att varenda syrra på kliniken har högre tack vare en lojalitetstrappa.

 

[Blyger]

Visste du inte om löneläget innan du började din utbildning? (Mina föräldrar avrådde mig ifrån att bli bibliotekarie när jag var 10 år pga löneläget.)

Alltså vi är många akademiker som ligger i spannet kring 35'.
Är det en dålig lön?

 

[Voeux]

Det är klart att ett barn måste få ha sina yrkesdrömmar "ifred", tycker jag! Tids nog kommer verkligheten ikapp, liksom. Samtidigt så var möjlighet att 1) få ett jobb och 2) få vettig ersättning för mitt arbete absolut parametrar som jag själv hade med i mitt val av utbildning. Jag har också haft den diskussionen med min dotter, som nu går på en yrkeshögskola, vad som kan tänkas ge ett vettigt jobb med en okej inkomst framöver.

Jag har nog alltid tänkt att ”sånt löser sig”. Efter gymnasiet läste jag musikvetenskap i 1,5 år. Kanske det sämsta du kan läsa om du vill hitta ett vettigt jobb med en vettig ersättning. Men jag har hankat på och pusslat ihop kurser. Alltid försörjt mig själv och några år senare hade jag plötsligt en examen i statsvetenskap. Kom in på ett spår några år, bytte yrke för något år sedan via en internrekrytering och nu får jag lära mig nåt nytt som jag tycker är superkul. Har en lön på 45 så ska verkligen inte klaga eftersom jag är nybörjare på nytt.

Jag tänker att man inte behöver veta när man är 19 år vad man ska bli när man blir stor. Jag hade något års praktik på operan och jobbade med kulturfestival i den åldern, mina föräldrar tyckte att det verkade superspännande. Hade jag blivit kvar i kultursektorn hade jag förmodligen haft lägre lön men ett kul jobb och ja.. vad hade det gjort? Jag och maken har en del diskussioner om just detta eftersom han valde en annan typ av utbildning och är höginkomsttagare. Han tänker också att man måste tänka på framtiden när man väljer studier och jag tänker att det är väl just det man gör, men man kanske tänker på vad man brinner för eller vilka yrken som verkar roliga. Man ska ju trots allt jobba hela livet sen och jag tror inte vi hade varit mindre lyckliga med mindre pengar. Sen måste man såklart vara realistisk, som du säger, men så länge man förstår att man måste försörja sig själv och att saker kostar pengar är man ju fri att välja både yrke och utgifter därefter.

 

[Bison]

Det varierar en del beroende på ob, antal arbetsdagar per månad, om jag jobbar någon extra lördag osv men jag är nöjd.
Vi bor billigt och har låga omkostnader så jag har så jag klarar mig och lite till

 

[miumiu]

Kanske det sämsta du kan läsa om du vill hitta ett vettigt jobb med en vettig ersättning.

Skriver under på detta! Mvh. har en magister i musikvetenskap

 

[Happimess]

Det blir så knäppt.
På mitt jobb har cheferna verkligen inte de högsta lönerna. Vi fick en ny chef för en tid sedan med massa ansvar och egentligen otroligt ensamt. Några surdegar fick han ärva också. Och rehabärenden i mängd samt några anställda som ingen vet varför de är där. Allra minst de själva. Sedan ganska höga krav på utvecklingsarbete och många konferenser på hotell. 1-2 månad. Inte så roligt med småbarn kanske. Den kraken fick 45 och insåg efter en tid att varenda syrra på kliniken har högre tack vare en lojalitetstrappa.

Ja, jag kan bli lite småbitter när jag ser att mina medarbetare som egentligen ligger 15-20 under mig får ute nästan lika mycket (ibland mer!) som mig på grund av OB och några väldigt, väldigt välbetalda övertidstimmar när det har krisat. Själv har jag inga övertidsavtal alls utan samlar årsarbetstid som jag egentligen inte kan ta ut heller, för då skapar jag bara mer stress för mig själv. Men där är det ju avtalen som är lite skeva.

Mina medarbetare gör ett jättefint jobb, men de har ett väldigt begränsat ansvar, jobbar "i nuet" och kan släppa (nästan) allt varje dag när de går hem - helt tvärtemot vad jag sitter med.

1a linjens chef är ju en rätt välkänd stressig, inklämd roll. Jag ser det som att jag gör några hundår nu där jag verkligen får bekanta mig med rollen som chef och alla ansvar som följer med det, och förhoppningsvis kan jag inom sinom tid hitta en mer välbetald roll där jag får vara chef över mer välutbildade personer med mer komplexa uppgifter. Det hade varit väldigt spännande, men jag har inte bråttom dit.

 

[Voeux]

Skriver under på detta! Mvh. har en magister i musikvetenskap

Men OJ så kul det är ändå! Saknar det, nu när jag jobbar inom den väldigt kreativa och konstnärliga sektorn bygg..

 

[Nepenthe]

Jag har också - till viss del - drivits av att kunna ha en tillräckligt bra lön för att leva det liv jag vill. Men jag har också haft en liten "mental notering" som säger att om jobbet inkräktar så mycket på mig och mitt liv så att jag t.ex. inte skulle kunna ha häst, då är det dags att dra rejält i handbromsen. Nu har jag aldrig behövt det, men det har hjälpt mig när det gällt att fatta beslut kring jobbet att ha den där lilla noteringen i bakhuvudet. Inte kompromissa för mycket, inte ge upp det som är jag!

Ja jag är i en situation privat så vet knappt vad som är hönan o fjädern. Men de kan inte krångla för mycket privat innan jag inte klarar av jobbet då det kräver mycket. Vi ska i princip ha allt i huvudet med och jag tjatar om dokumentation hela tiden.