Fast jag förstår hur @skiesabove menar. För mig är det inget problem att jobba. Jag är inte ett dugg arbetsskygg eller lat. Problemet med jobb för mig är att jag känner mig så bunden och ofri. Jag mår helt enkelt inte optimalt av att jobba heltid på dagtid. Det blir som ett anställningsfängelse för mig! Jag gör ingenting annat än att jobba tycker jag. Det är en av anledningarna till att jag inte jobbar som jurist, trots att jag är så utbildad. Jag behöver känna mig fri, vara ledig på dagtid och kunna göra sådant som ger mig energi.Oj! Om jag kände så som du beskriver i mellersta stycket så skulle jag vara i full färd med att byta jobb! Visst jobbar jag också för pengar och om jag hade en stor förmögenhet skulle jag inte jobba, men det var faktiskt ett av målen när jag utbildade mig en gång i tiden - att ha ett jobb jag trivs med och som jag gärna utför.
Jag har jobbat dagtid kontorstider i många år, men det är helt enkelt inte för mig. Jag mår så enormt mycket bättre på natten när jag inte behöver förhålla mig till tider och att ta semester eller annat så fort det händer någonting. Veterinären, hovslagaren etc kan komma precis när som helst till mig, jag kan fika med vänner på stan, jag kan gå till tandläkaren, frisör etc utan att ens tänka över hur jag jobbar eller schemat ser ut. Det är frihet för mig!
Sen tjänar jag bättre på natten och det är ett stort plus. Precis som @fio så ligger jag i medel kring 34k före skatt, och med ob-tillägget har jag bra lön ut. Dessutom jobbar jag statligt så jag har bra förmåner och bra pension. Bästa av båda världar!