Om du är i chefsposition, så har du möjlighet att börja förändra arbetslivet till mer tillgängligt även för de som inte tillhör neuromajoriteten
.
Vi tänker inte alla på samma sätt - bokstavligen. Hjärnor fungerar olika. Vi blir motiverade av olika saker, och stressade av olika saker.
Jag upplever också att det är ganska vanligt att arbetsledare går en kurs om hur man motiverar sina anställda, men det dom lärt sig saknar helt verklighetsförankring och är endast motiverande för en ganska liten del av befolkningen. Det blir mycket "glättigt corporate bullshit".
Något jag har saknat hos arbetsledare är förståelsen för att tolerans för olikheter i arbetsgruppen måste upprätthållas uppifrån. För mig är det sociala på arbetsplatsen det största stressmomentet, flashbacks till högstadiet.
Konkret exempel: Chefen som tror det är problematiskt/dåligt att någon vill sitta själv på lunchen, och försöker uppmuntra folk att sätta sig med den personen / sätter sig själv där och börjar kallprata. Men för mig kanske det är mitt enda andningshål, och jag får svårt att ens äta upp min lunch av pressen att försöka lyckats med Lämpligt Kallprat med någon i chefsposition eller en kollega jag har svårt för. Jag har inte råd att äta ute varje dag, så då blir det skippa lunchen eller äta i min kalla bil, för att jag ska få min hjärnpaus samtidigt som näring intas. Dvs chefens insats fick mig att må sämre, för det var skönt att sitta själv för mig. Medans chefen tänkte att det var ledsamt för mig att sitta själv - hen förstod inte att folk fungerar olika.