Lejonelle
Trådstartare
Som ni sett i annan tråd miste vi vår vuxna hund i veckan. Kvar finns 6 mån valpen och en massa förvirring, sorg och krossade planer. Det var ju nu som generationsskiftet i hundflocken var klart och vi kunde se fram emot många år med dessa två, som hade det så fint tillsammans. Alla planer och drömmar borta.
För allting var ju noga uträknat. Ålderskillnaden mellan dem var tre år, helt optimalt. Valpkurs med den lille och fortsatt spår- agilityträning med den store, eventuellt tänkte vi båda skulle få prova Rally och så skulle jag leka in draget med den lille framåt sommaren. Och vandra med båda förstås.
Hundgården som vi byggde ut just för att det skulle funka problemfritt när vi jobbar, gott om plats och sällskap av varandra.
Nu sitter jag här med bara en hund och han är valp. Dagpassningen blir plötsligt ett problem eftersom det knappast känns kul att lämna honom i hundgården ensam hela dagarna när vi jobbar. Börja om med valp är knappast lämpligt, det blir för nära i ålder och dessutom alldeles för mycket jobb just nu. Ta hem en vuxen hund gör att jag sitter med en hund för mycket om några år. En vuxen omplaceringshund kommer i regel vara en blandras som antingen ägarna inte hinner med eller som har något problem av någon sort. Jag vill inte ha problem, jag vill ha en problemfri tillvaro och kunna fokusera på valpen.
Jag har dotterns hund här hemma just nu som sällskap men det kan ju inte vara för evigt. Jag har fått erbjudande om att låna en tik men det är ju inte heller någon långsiktig lösning. Vad ska den långsiktiga lösningen vara egentligen? Ska jag hanka mig fram fram till sommaren med lånehundar och så ha ett brejk över sommaren när maken är ledig, och köpa en omplacering till hösten? Eller ska jag sätta valpen på hunddagis?
Vad jag svamlar, jag inser att buke inte kan veta vad jag ska göra men vad skulle du ha gjort?
För allting var ju noga uträknat. Ålderskillnaden mellan dem var tre år, helt optimalt. Valpkurs med den lille och fortsatt spår- agilityträning med den store, eventuellt tänkte vi båda skulle få prova Rally och så skulle jag leka in draget med den lille framåt sommaren. Och vandra med båda förstås.
Hundgården som vi byggde ut just för att det skulle funka problemfritt när vi jobbar, gott om plats och sällskap av varandra.
Nu sitter jag här med bara en hund och han är valp. Dagpassningen blir plötsligt ett problem eftersom det knappast känns kul att lämna honom i hundgården ensam hela dagarna när vi jobbar. Börja om med valp är knappast lämpligt, det blir för nära i ålder och dessutom alldeles för mycket jobb just nu. Ta hem en vuxen hund gör att jag sitter med en hund för mycket om några år. En vuxen omplaceringshund kommer i regel vara en blandras som antingen ägarna inte hinner med eller som har något problem av någon sort. Jag vill inte ha problem, jag vill ha en problemfri tillvaro och kunna fokusera på valpen.
Jag har dotterns hund här hemma just nu som sällskap men det kan ju inte vara för evigt. Jag har fått erbjudande om att låna en tik men det är ju inte heller någon långsiktig lösning. Vad ska den långsiktiga lösningen vara egentligen? Ska jag hanka mig fram fram till sommaren med lånehundar och så ha ett brejk över sommaren när maken är ledig, och köpa en omplacering till hösten? Eller ska jag sätta valpen på hunddagis?
Vad jag svamlar, jag inser att buke inte kan veta vad jag ska göra men vad skulle du ha gjort?
) Finns många som tagit sina tre kullar på tikarna men inte vill sälja dom utan bara ha fodervärd. Då är ju dessutom hundarna "beprövade" i lynnet (annars avlar man förhoppningsvis inte på dom) och vana vid valpar.
