Vad gör vi nu då? Del LXIV

[cili]

Har tappat tilltron till min egen förmåga. Fullständigt.

 

[supersonic]

Ja det är inskolning där första skoldagarna iaf. Jag hade tänkt ha egen inskolning nu eftersom A inte bara är att lämna, men jag vet inte ens vilken byggnad de är i nu...

Du har inte fått nåt telefon nr eller mejl till kontaktperson? Så du kan höra dig för?

 

[LadyCovergirl]

Ja det är inskolning där första skoldagarna iaf. Jag hade tänkt ha egen inskolning nu eftersom A inte bara är att lämna, men jag vet inte ens vilken byggnad de är i nu...

Aha, okej. Att det skiljer sig så mellan olika ställen. Hoppas att ni får till en bra inskolning!
Mathilde hade inskolning i själva skolklassen i maj så det ska bara vara att lämna nu. Hoppas jag eftersom jag ska jobba Men med Mathilde är det heller inte så knussligt. Hon kan vara var-som-helst så det brukar vara lugnt

 

[avslutat medlemskap]

Vissa ska bara inte ha djur

Exakt, men det är oftast dom som skaffar ett helt zoo.

 

[Alexis]

Har tappat tilltron till min egen förmåga. Fullständigt.

Den kommer tillbaka!! Det är okej att inte vara på topp hela tiden

Men om det varit så länge kan det vara allvarligt..... kanske behövs hjälp från nån kunnig? Hoppas det löser sig!

 

[avslutat medlemskap]

Jag tänkte äta lite men kom på att allt bröd som finns hemma är fryst

Det är sånt man har en micro till, min gamla Kuben som är mer än 30 år gammal och ärvd av landstinget gör daglig tjänst för att värma mjölken till Oboyen på morgonen.

 

[hallonsaft]

@EmmaW @Linta
@cili den verkar väldigt onödig att tappa bort, du har bevisat dina förmågor förr på flera olika områden.
Jag vet att du fixar så väl det ena som det andra så passar på att påminna lite.
Vill du ha ett bollplank att studsa mot så vet du mitt tfn. nummer.

 

[Snurrfian]

Har tappat tilltron till min egen förmåga. Fullständigt.

 

[Ninnurur]

Du har inte fått nåt telefon nr eller mejl till kontaktperson? Så du kan höra dig för?

Jo och jag mailade mina frågor innan skolan slutade innan sommaren och har inte fått något svar på det mailet än...

Inskolning denna vecka var ju för att A och jag ska bli tryggare, men just nu känns det bara enormt otryggt!

 

[avslutat medlemskap]

Ger upp för idag, batteriet i skruvdragaren tog slut och ryggen krävde citodon.
Kaffe o soffhäng resten av kvällen.

Det är därför man har 2 batterier att växla mellan.
Ryggen kan man däremot inte växla och det är synd, verkligen.

Igår shoppade jag IGEN, det blev en spikpicka till, Biltemas mindre, den jag har finns inte 2-tumsspik till utan dom börjar vid 65mm. Biltemas kan rekommenderas för den är skitbra så här långt. Snickra med kass kropp kräver "invalidhjälpmedel" och jag har ju några tusen spik som ska i innan bygget är klart, dessutom är Biltemas maskinspik billigare än bygghandelns handspik.

 

[Ninnurur]

Aha, okej. Att det skiljer sig så mellan olika ställen. Hoppas att ni får till en bra inskolning!
Mathilde hade inskolning i själva skolklassen i maj så det ska bara vara att lämna nu. Hoppas jag eftersom jag ska jobba Men med Mathilde är det heller inte så knussligt. Hon kan vara var-som-helst så det brukar vara lugnt

Och A har separationsångest så att det är svårt att lämna hos mormor ibland. Situationen är inte direkt optimal för oss... tur att både mormor och jag är lediga första skolveckorna!

 

[EmmaW]

Om jag hade vetat att jag skulle må så här av PTSD terapin så hade jag ALDRIG gjort den. Psykologien kan inte hjälpa mig så jag gick därifrån. Vi har ingen mer tid bokad. Känns inte aktuellt heller, han kan inte hjälpa mig och vad ger det att sitta där när han ändå ska försvinna. Jag har en tid bokad om en vecka på nya stället. Jag jobbar då och vill ändå inte gå dit. Vad ger det? Att jag ska sitta där och berätta hela skiten igen och må ännu sämre? För att sen utvärderas, få ett antal gånger och sen stå där själv igen? Nej tack! Jag ligger redan på gränsen som det är just nu och det skrämmer mig
Jag vet verkligen inte alls hur jag ska ta mig ur det här

Och stör mina inlägg någon så ignorera mig, jag tänker inte starta en tråd och bli lynchad....

 

[LadyCovergirl]

Och A har separationsångest så att det är svårt att lämna hos mormor ibland. Situationen är inte direkt optimal för oss... tur att både mormor och jag är lediga första skolveckorna!

Får hoppas att det löser sig för alla inblandade

 

[cili]

Den kommer tillbaka!! Det är okej att inte vara på topp hela tiden

Men om det varit så länge kan det vara allvarligt..... kanske behövs hjälp från nån kunnig? Hoppas det löser sig!

Har varit hos psykolog pga hur psyket tar stryk av att kroppen inte funkar, men där fokuseras det mest på att acceptera att jag inte längre kan träna och flänga omkring som jag tidigare gjort. Jag har haft rätt svåra skador förut, men då har det funnits en rehabplan med flera mål längs vägen. Nu ska jag plötsligt acceptera att det här förmodligen kommer fortsätta att bli stegvis sämre på obestämd framtid (en månad, ett halvår, ett år... ingen vet) innan det förhoppningsvis vänder igen.

Det här med tilltron har kommit smygande, och rör egentligen bara kapacitet som sitter i huvudet. Som att jag känner att jag inte kan tillräckligt mycket för mitt jobb (som jag ska tillbaka till nästa vecka för att se om det funkar att jobba rent kroppsligt), att jag inte kan tillräckligt för att reda ut problemen med hästen, att jag inte är psykiskt stark nog att ta mig igenom det här.

Hästen jag köpte när prognosen såg bättre ut än den gör idag blev inte alls den verklighetsflykt och trevliga avbrottet från allt skit som jag tänkt. Istället för att kunna göra små trevliga saker som att gå in i stallet och borsta bara jag och hon, ta en långsam promenad i naturen eller påbörja inridning+inkörning så måste jag ha sambons hjälp dagligen (han är helt ointresserad av hästar). Och hästen testar gladeligen sina gränser på diverse sätt som jag har svårt att reda ut p.g.a. det kroppsliga. Jag har skrittat på henne en gång på ridbanan, men eftersom hon inte respekterar sambon och gärna försöker ge honom ett tjuvnyp så är det svårt att fortsätta när jag inte har tillgång till annan hjälp från marken.

Väldigt uppgiven, på alla plan.

 

[cili]

Om jag hade vetat att jag skulle må så här av PTSD terapin så hade jag ALDRIG gjort den. Psykologien kan inte hjälpa mig så jag gick därifrån. Vi har ingen mer tid bokad. Känns inte aktuellt heller, han kan inte hjälpa mig och vad ger det att sitta där när han ändå ska försvinna. Jag har en tid bokad om en vecka på nya stället. Jag jobbar då och vill ändå inte gå dit. Vad ger det? Att jag ska sitta där och berätta hela skiten igen och må ännu sämre? För att sen utvärderas, få ett antal gånger och sen stå där själv igen? Nej tack! Jag ligger redan på gränsen som det är just nu och det skrämmer mig
Jag vet verkligen inte alls hur jag ska ta mig ur det här

Och stör mina inlägg någon så ignorera mig, jag tänker inte starta en tråd och bli lynchad....

Du stör inte, skriv så mycket du behöver

 

[athena_arabians]

Väntar på att mag-tarm ska ringa (nya recept). De borde redan ha ringt...

 

[dobbis]

Det är därför man har 2 batterier att växla mellan.
Ryggen kan man däremot inte växla och det är synd, verkligen.

Det har jag men det var en bra ursäkt för att sluta.

 

[avslutat medlemskap]

Jag mjukstartade med ett skimmelsto, sedan skaffade jag en fuxmärr Ston och hingstar är bäst, jag har aldrig klickat med en valack. Visst, jag har träffat de som är trevliga men... nej.

Jag "mjukstartade" med en folkilsken NewForest / Lippizzanerblandning som högg folk och var ohanterlig (socialisering för hon köptes av en bekant som just då fick barn), sen blev det en snäll fjorda, sen blev det Madam, min älskade buskompis som också hade satt tänderna i folk och var ett varmblod.
Jag klickar inte heller med vallackar.

 

[dobbis]

Har varit hos psykolog pga hur psyket tar stryk av att kroppen inte funkar, men där fokuseras det mest på att acceptera att jag inte längre kan träna och flänga omkring som jag tidigare gjort. Jag har haft rätt svåra skador förut, men då har det funnits en rehabplan med flera mål längs vägen. Nu ska jag plötsligt acceptera att det här förmodligen kommer fortsätta att bli stegvis sämre på obestämd framtid (en månad, ett halvår, ett år... ingen vet) innan det förhoppningsvis vänder igen.

Det här med tilltron har kommit smygande, och rör egentligen bara kapacitet som sitter i huvudet. Som att jag känner att jag inte kan tillräckligt mycket för mitt jobb (som jag ska tillbaka till nästa vecka för att se om det funkar att jobba rent kroppsligt), att jag inte kan tillräckligt för att reda ut problemen med hästen, att jag inte är psykiskt stark nog att ta mig igenom det här.

Hästen jag köpte när prognosen såg bättre ut än den gör idag blev inte alls den verklighetsflykt och trevliga avbrottet från allt skit som jag tänkt. Istället för att kunna göra små trevliga saker som att gå in i stallet och borsta bara jag och hon, ta en långsam promenad i naturen eller påbörja inridning+inkörning så måste jag ha sambons hjälp dagligen (han är helt ointresserad av hästar). Och hästen testar gladeligen sina gränser på diverse sätt som jag har svårt att reda ut p.g.a. det kroppsliga. Jag har skrittat på henne en gång på ridbanan, men eftersom hon inte respekterar sambon och gärna försöker ge honom ett tjuvnyp så är det svårt att fortsätta när jag inte har tillgång till annan hjälp från marken.

Väldigt uppgiven, på alla plan.

Vad gör hon förutom att bitas?

 

[supersonic]

Jo och jag mailade mina frågor innan skolan slutade innan sommaren och har inte fått något svar på det mailet än...

Inskolning denna vecka var ju för att A och jag ska bli tryggare, men just nu känns det bara enormt otryggt!

Det var dåligt! Kanske du ska skicka igen alt gå högre upp? Typ rektor?