Vad gör vi? Kids edition - del 4

Den här våren slår helt klart alla rekord i sjukdom, hos hela familjen. Idag var barnet äntligen tillbaka på förskolan, första dagen den här veckan efter senaste omgången magsjuka.

Fick i början av veckan meddelande från fsk att det går vattkoppor, magsjuka och scharlakansfeber. Avslutades med "This too shall pass" (både ovanligt många barn och pedagoger är sjuka. Plus engelskspråkig förskola därav engelskan.)
 
Äldsta börjar förskoleklass i höst och jag är redan trött på allt som krånglar. Den som har ansvaret för skolskjuts här påstår att vi inte får skolskjuts om vi har fritidsplats. Vi kommer nyttja fritids kanske max 4h/vecka.
Så orimligt att jag ska behöva väcka alla barn tidigt för att skjutsa och sedan hämta på lediga dagar?
Vi bor på landet och har det avstånd som krävs till skolan, jag jobbar mest kvällar och helger men enstaka dagar. Jag kan heller inte säga i förtid vilka dagar det blir han inte ska åka med då vi får olika scheman var sjätte vecka. 🙄
 
Äldsta börjar förskoleklass i höst och jag är redan trött på allt som krånglar. Den som har ansvaret för skolskjuts här påstår att vi inte får skolskjuts om vi har fritidsplats. Vi kommer nyttja fritids kanske max 4h/vecka.
Så orimligt att jag ska behöva väcka alla barn tidigt för att skjutsa och sedan hämta på lediga dagar?
Vi bor på landet och har det avstånd som krävs till skolan, jag jobbar mest kvällar och helger men enstaka dagar. Jag kan heller inte säga i förtid vilka dagar det blir han inte ska åka med då vi får olika scheman var sjätte vecka. 🙄

Mja skolan är bara skyldig att erbjuda skolskjuts till och från skola, ej fritids. Sen är det många kommuner som gör det ändå.

Men det borde ju inte vara första gången som de har föräldrar med ojämna scheman med kort varsel så just en sån situation borde de ju kunna hantera tycker man...
 
Mja skolan är bara skyldig att erbjuda skolskjuts till och från skola, ej fritids. Sen är det många kommuner som gör det ändå.

Men det borde ju inte vara första gången som de har föräldrar med ojämna scheman med kort varsel så just en sån situation borde de ju kunna hantera tycker man...
Jag efterfrågar ingen skjuts till och från fritids, utan de dagar han ej kommer gå på fritids. Jag har ju många lediga dagar i veckan då jag inte vill behöva skjutsa och hämta, när bussen ändå kör förbi oss. Men denna människa menar att han inte får åka med pga mina jobbtider, dvs att han kommer nyttja fritids typ en dag i veckan (då jag givetviskör honom).
 
Jag efterfrågar ingen skjuts till och från fritids, utan de dagar han ej kommer gå på fritids. Jag har ju många lediga dagar i veckan då jag inte vill behöva skjutsa och hämta, när bussen ändå kör förbi oss. Men denna människa menar att han inte får åka med pga mina jobbtider, dvs att han kommer nyttja fritids typ en dag i veckan (då jag givetviskör honom).
Gud vad dåligt. Undra om de verkligen får säga så.
Här får grannbarnet åka buss till skolan fastän han går på fritids och jag räknar med samma för mitt barn.
Ofta har grannbarnet åkt buss med min grabb på morgonen (då kommer han hit och så följer jag med dem) och sen gått på fritids på eftermiddagen tills hans mamma hämtat. Alltså åkt buss ena vägen på samma dag.
 
Jag efterfrågar ingen skjuts till och från fritids, utan de dagar han ej kommer gå på fritids. Jag har ju många lediga dagar i veckan då jag inte vill behöva skjutsa och hämta, när bussen ändå kör förbi oss. Men denna människa menar att han inte får åka med pga mina jobbtider, dvs att han kommer nyttja fritids typ en dag i veckan (då jag givetviskör honom).

Ja det var det jag menade med att de borde ha erfarenhet sedan tidigare med föräldrar med ojämna scheman. Att det kan finnas en lösning för de som bara behöver skolskjuts då och då. Ledsen om jag var otydlig!
 
Gud vad dåligt. Undra om de verkligen får säga så.
Här får grannbarnet åka buss till skolan fastän han går på fritids och jag räknar med samma för mitt barn.
Ofta har grannbarnet åkt buss med min grabb på morgonen (då kommer han hit och så följer jag med dem) och sen gått på fritids på eftermiddagen tills hans mamma hämtat. Alltså åkt buss ena vägen på samma dag.
Ja jag tänker gå vidare högre upp om han inte ger sig. I senaste mailet skrev han också att bussen ändå kör förbi oss varje morgon, vad är då problemet tänker jag.. 🙄
 
Ja det var det jag menade med att de borde ha erfarenhet sedan tidigare med föräldrar med ojämna scheman. Att det kan finnas en lösning för de som bara behöver skolskjuts då och då. Ledsen om jag var otydlig!
Ingen fara! Var mest citat på din första del, så jag ville förtydliga att jag självklart kör de dagar han ska på fritids. 😊
 
Här är en till i tråden som tampas med 3-åring just nu. Jag har haft inställningen att det är svårt att vara småbarn, och om vi kan välja våra strider med omsorg och försöka underlätta för dem så är det bra. Jag har låtit henne välja när det varit möjligt, och undvikit saker som kan leda till konflikt. Men nu känns det som att vi bara har målat in oss i ett hörn. Hon styr och ställer, och när hon inte får som hon vill levererar hon utbrottet från avgrunden. Det känns som att vi går på äggskal här hemma och hennes regler kring saker bara växer och växer. Så för någon vecka sen fick jag nog och började sätta emot mer. Hon får välja vilka kläder hon ska ha på sig, om hon vill borsta tänderna eller håret först, vilken nalle hon vill ha med sig och allt det där som är fullt rimligt. Äpple med eller utan skal, kokt ägg eller äggröra. Men min tolerans för tjafs är just nu i botten. Jag ger henne chanser. ”Om du inte klär på dig själv så kommer jag att göra det”, ”Sista chansen, klä på dig nu eller så gör mamma det”. Men när kläderna slängs i en hög på marken och hon börjar hoppa på dom så drar jag tillslut på henne dem och låt mig säga att det blir hus.i.helvete. Vi har både startat och slutat dagen med bråk idag när jag tillslut satt en gräns och sedan hållit den. Kvällens sammanbrott urartade helt. Suck, jag känner mig som vanligt helt vilsen som mamma och frågan som ständigt gnager i mig är ”Gjorde jag rätt?”. Jag hoppas att tydligare gränser tillslut ska skapa trygghet i tydliga ramar och att det som sägs gäller. Att hon kanske tillslut förstår att hon inte får bestämma vad som helst och bete sig hur som helst. Men just nu tas det inte emot väl.
 
En halv dag avklarad med grabbarna ensam och jag är typ helt utbränd. De vaknade på strålande humör och hade verkligen laddat upp med energi över natten. Själv vaknade jag med PMS och var fortfarande inte utvilad efter mina två nattpass på jobbet. Meeen nu kommer snart en kompis och vi ska till lekplatsen med kidsen. Sockerstinn fika och kaffe ska med, så att denna morsan eventuellt vaknar till. Hoppas att tiden går i rasande fart till sambon kommer hem. Tur att denna typ av energitapp hos mig ofta bara kommer i samband med PMS för det är fruktansvärt :crazy:
 
Här är en till i tråden som tampas med 3-åring just nu. Jag har haft inställningen att det är svårt att vara småbarn, och om vi kan välja våra strider med omsorg och försöka underlätta för dem så är det bra. Jag har låtit henne välja när det varit möjligt, och undvikit saker som kan leda till konflikt. Men nu känns det som att vi bara har målat in oss i ett hörn. Hon styr och ställer, och när hon inte får som hon vill levererar hon utbrottet från avgrunden. Det känns som att vi går på äggskal här hemma och hennes regler kring saker bara växer och växer. Så för någon vecka sen fick jag nog och började sätta emot mer. Hon får välja vilka kläder hon ska ha på sig, om hon vill borsta tänderna eller håret först, vilken nalle hon vill ha med sig och allt det där som är fullt rimligt. Äpple med eller utan skal, kokt ägg eller äggröra. Men min tolerans för tjafs är just nu i botten. Jag ger henne chanser. ”Om du inte klär på dig själv så kommer jag att göra det”, ”Sista chansen, klä på dig nu eller så gör mamma det”. Men när kläderna slängs i en hög på marken och hon börjar hoppa på dom så drar jag tillslut på henne dem och låt mig säga att det blir hus.i.helvete. Vi har både startat och slutat dagen med bråk idag när jag tillslut satt en gräns och sedan hållit den. Kvällens sammanbrott urartade helt. Suck, jag känner mig som vanligt helt vilsen som mamma och frågan som ständigt gnager i mig är ”Gjorde jag rätt?”. Jag hoppas att tydligare gränser tillslut ska skapa trygghet i tydliga ramar och att det som sägs gäller. Att hon kanske tillslut förstår att hon inte får bestämma vad som helst och bete sig hur som helst. Men just nu tas det inte emot väl.
Det är så himla svårt. Jag kommer ihåg att jag körde en blandning av muta och hota 🙈 just med påklädningen när vi hade jätte strul med det på morgonen (vissa strumpor var inte bra, det fanns bara två par trosor som dög osv..) jag var då ensam och skulle lämna kl 7.15 varannan månad.. det som vi till slut landade i var att barnet klädde på sig själv, i eget rum och sen fick lite skärmtid innan vi skulle gå, ju snabbare påklädning desto mer skärmtid såklart. Jag tror att jag till slut sa att nu orkar jag faktiskt inte tjafsa mer på morgnarna och jag vill inte vara osams, och så kom vi nog ändå gemensamt fram till ungefär hur vi skulle göra, så gott det nu går med en treåring. Det blev inte friktionsfritt men bättre även om det kändes rätt jobbigt att hen skulle klä på sig själv med stängd dörr i den lösningen. Jag tänker att det är viktigt att lära sig att även mammor och pappor har gränser för att själv kunna dra gränser (vilket ju är precis vad de pysslar med att lära sig hela uppväxten).
 
Här är en till i tråden som tampas med 3-åring just nu. Jag har haft inställningen att det är svårt att vara småbarn, och om vi kan välja våra strider med omsorg och försöka underlätta för dem så är det bra. Jag har låtit henne välja när det varit möjligt, och undvikit saker som kan leda till konflikt. Men nu känns det som att vi bara har målat in oss i ett hörn. Hon styr och ställer, och när hon inte får som hon vill levererar hon utbrottet från avgrunden. Det känns som att vi går på äggskal här hemma och hennes regler kring saker bara växer och växer. Så för någon vecka sen fick jag nog och började sätta emot mer. Hon får välja vilka kläder hon ska ha på sig, om hon vill borsta tänderna eller håret först, vilken nalle hon vill ha med sig och allt det där som är fullt rimligt. Äpple med eller utan skal, kokt ägg eller äggröra. Men min tolerans för tjafs är just nu i botten. Jag ger henne chanser. ”Om du inte klär på dig själv så kommer jag att göra det”, ”Sista chansen, klä på dig nu eller så gör mamma det”. Men när kläderna slängs i en hög på marken och hon börjar hoppa på dom så drar jag tillslut på henne dem och låt mig säga att det blir hus.i.helvete. Vi har både startat och slutat dagen med bråk idag när jag tillslut satt en gräns och sedan hållit den. Kvällens sammanbrott urartade helt. Suck, jag känner mig som vanligt helt vilsen som mamma och frågan som ständigt gnager i mig är ”Gjorde jag rätt?”. Jag hoppas att tydligare gränser tillslut ska skapa trygghet i tydliga ramar och att det som sägs gäller. Att hon kanske tillslut förstår att hon inte får bestämma vad som helst och bete sig hur som helst. Men just nu tas det inte emot väl.
Känner igen mig i allt, så svårt att hitta balansen. Antingen känner jag mig för mjäkig och att hon kommer bli helt vidrigt bortskämd, eller så känner jag mig jättehård.
 
Så märkligt detta med utveckling. Dottern gillar att rita, men bara varit klotter hittills. Har googlat på huvudfotingar och det verkar ju väldigt olika när det kommer.

Så satt hon tidigare idag och skulle rita en teckning åt morfar som skulle komma på besök. Jag hör att hon säger "här är mamma, och här är pappa, och här är jag". Går dit och tittar och så har hon ritat tre klockrena huvudfotingar?! Från en dag till en annan? Så konstigt hur det funkar!

20250405_170152.webp
 
Här är en till i tråden som tampas med 3-åring just nu. Jag har haft inställningen att det är svårt att vara småbarn, och om vi kan välja våra strider med omsorg och försöka underlätta för dem så är det bra. Jag har låtit henne välja när det varit möjligt, och undvikit saker som kan leda till konflikt. Men nu känns det som att vi bara har målat in oss i ett hörn. Hon styr och ställer, och när hon inte får som hon vill levererar hon utbrottet från avgrunden. Det känns som att vi går på äggskal här hemma och hennes regler kring saker bara växer och växer. Så för någon vecka sen fick jag nog och började sätta emot mer. Hon får välja vilka kläder hon ska ha på sig, om hon vill borsta tänderna eller håret först, vilken nalle hon vill ha med sig och allt det där som är fullt rimligt. Äpple med eller utan skal, kokt ägg eller äggröra. Men min tolerans för tjafs är just nu i botten. Jag ger henne chanser. ”Om du inte klär på dig själv så kommer jag att göra det”, ”Sista chansen, klä på dig nu eller så gör mamma det”. Men när kläderna slängs i en hög på marken och hon börjar hoppa på dom så drar jag tillslut på henne dem och låt mig säga att det blir hus.i.helvete. Vi har både startat och slutat dagen med bråk idag när jag tillslut satt en gräns och sedan hållit den. Kvällens sammanbrott urartade helt. Suck, jag känner mig som vanligt helt vilsen som mamma och frågan som ständigt gnager i mig är ”Gjorde jag rätt?”. Jag hoppas att tydligare gränser tillslut ska skapa trygghet i tydliga ramar och att det som sägs gäller. Att hon kanske tillslut förstår att hon inte får bestämma vad som helst och bete sig hur som helst. Men just nu tas det inte emot väl.
Låter på pricken som lilla E för något halvår sedan. Jag gör precis som du, ger rimliga val, säger tex att "väljer inte du så väljer mamma detta", om hon låser sig och tex inte vill komma med/göra x kan jag säga "vill du göra det själv eller ska jag?" och det gör faktiskt tillvaron drägligare. Jag märker skillnad jämfört med exet som kanske öppnar hela garderoben och ber henne klä på sig, medan jag tar fram två par byxor och erbjuder. Lilla E har haft helt galna utbrott när jag gjort verklighet av de satta gränserna, men nästa gång har det funkat. Jag tror gränser är toppen, och att det är okej att vara hård om man samtidigt är kärleksfull.


Sen kan man ändå ha en dag som idag när jag växlat ungefär sjuttio gånger mellan snäll/dum/världens bästa mamma/dumhetsmamma/osv 🤪 men inga stora utbrott och det känns som en helt naturlig fas att uttrycka sig så, så det gör mig inte så mycket...

(Dock var det ganska roligt när lilla E imorse hade bett om en dubbelmacka med leverpastej och sen direkt när hon fått den istället krävde en med kaviar. Jag sa nej och hon gick argt från bordet. Kom tillbaka en kvart senare och sa "mamma jag är inte arg längre" men ville fortfarande ha en kaviarmacka. Jag sa att min gräns var kvar även om hon inte var arg längre, och då blev hon arg igen 🙈😁 Men fem minuter senare var det glömt. 😛)
 
Så märkligt detta med utveckling. Dottern gillar att rita, men bara varit klotter hittills. Har googlat på huvudfotingar och det verkar ju väldigt olika när det kommer.

Så satt hon tidigare idag och skulle rita en teckning åt morfar som skulle komma på besök. Jag hör att hon säger "här är mamma, och här är pappa, och här är jag". Går dit och tittar och så har hon ritat tre klockrena huvudfotingar?! Från en dag till en annan? Så konstigt hur det funkar!

Visa bifogad fil 165090
Lilla E gjorde samma sak för någon månad sedan :) från en dag till en annan. Väldigt coolt!
 

Liknande trådar

Övr. Barn Det är lite roligt att jag startade en tråd, skrev inte färdigt i originalinlägget men tråden fick god fart ändå... 😁🙈 Tråd 'Mens'...
Svar
3
· Visningar
608
Senast: pajaztar
·
Övr. Barn Det blir kanske ett brandtal det här, vi får se. Dottern har börjat på gymnastik. Eller mer korrekt - lek i gymnastiksal för småbarn...
Svar
18
· Visningar
1 956
Övr. Barn Jag håller på att bli knäpp av allt velande och tankar och funderingar fram och tillbaka 😅 Jag har idag ett barn på 1,5år. Jag lever... 2
Svar
26
· Visningar
1 886
Övr. Barn Det sägs ju vara ganska vanligt men vi känner oss verkligen helt ensamma. Vår gosse fyller 6 i sommar och kissar fortfarande mycket på... 2
Svar
27
· Visningar
1 782
Senast: Amha
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp