Alltså, giv mig styrka. Ska 3-årsåldern vara såhär? Galna utbrott, vill göra allt själv men blir galen när det inte går vägen - ännu mer galen när man försöker hjälpa till, kastar saker, slåss, kan knappt leka med saker själv - enda gångerna hon sysselsätter sig själv är när hon gör sånt hon inte får, släpar pallar och stolar hit och dit för att ta saker hon inte får, går in i kylskåpet och river osv osv. Nu när jag tänker efter har hon dock faktiskt slutat bitas iallafall! Det är verkligen full gas från att hon vaknar tills hon somnar. Pust! Så sjukt tålamodsprövande, jag har erkänt sjukt bra tålamod men så rinner det över när man får en smäll i ansiktet och hon bara garvar när man försöker säga till. Och så kommer det dåliga samvetet som en käftsmäll för att man höjt rösten..
Vet att jag väl egentligen inte behöver skriva det, men hon är ju såklart också HELT fantastisk, säger så roliga och gulliga saker hela tiden och smälter hjärtat när hon ropar "mamma! Jag kommer sakna dig idag, jag älskar deeej!" Efter en när man vinkar hejdå vid lämning på förskolan.

Klassikern just nu här, pustar ut när hon äntligen somnat, och 3 minuter senare ligger man här i soffan och tittar på bilder och filmer av henne i telefonen..
Vet att jag väl egentligen inte behöver skriva det, men hon är ju såklart också HELT fantastisk, säger så roliga och gulliga saker hela tiden och smälter hjärtat när hon ropar "mamma! Jag kommer sakna dig idag, jag älskar deeej!" Efter en när man vinkar hejdå vid lämning på förskolan.

Klassikern just nu här, pustar ut när hon äntligen somnat, och 3 minuter senare ligger man här i soffan och tittar på bilder och filmer av henne i telefonen..
