Uppgivenheten och oron kring TVn blev ganska snart den ganska klassiska "Nej, nu är jag trött på det här, tänker inte ge mig, sådeså"
Så har varit och bytt väggfäste, killen i butiken gav mig en som har plats för massa skruvar så installatörerna får skruva sig blå på torsdag.
Eftersom jag fick tillbaka ca 2500 kr för byte av väggfäste (ja alltså, det första väggfästet var ett monster, vägde 10kg bara det
Så stormade jag in på MediaMarkt och köpte en dammsugare eftersom den billiga jag köpte på ÖoB har ett något fruktansvärt himla ljud. Hade då 800kr kvar som jag spenderade på mat från Willys.
Så i dag har jag gått + - 0, men fått en dammsugare och massa mat i det priset.
Pappas kommentar var typ "Men jösses vad du är lik farfar, ni är fan lika tjurskalliga. Ni ger er ju aldrig när ni väl bestämt er. Bäst man inte är i vägen liksom". Ligger väl något i det kanske.
Är dock emotionellt slut nu. Jag undrar verkligen om farfar är likadan när han gått igenom en "Jag ger mig inte!"- period.