Är helt urvriden sedan igår... sjukhemmet ringde och berättade att mamma är döende (inte covid-19 utan Alzheimers). De kan givetvis inte säga något definitivt men sköterskan tyckte jag skulle vara förberedd på veckor snarare än månader.
Det tog hårdare än vad jag trodde (mamma har ju inte känt igen mig på länge så till viss del har jag ju förlorat och sörjt henne redan). Men ja... det känns.
Sedan får jag också flashbacks från när pappa var döende och jag höll på att kräkas varenda gång telefonen ringde. Lägg sedan till att jag inte är riktigt kontant med moster och har inte varit på många år så är det rätt jobbigt att ha kontakt med henne plötsligt igen.
Så, summerar man allt är det rätt skit just nu och jag tänker inte vara nykter ikväll.
Edit: Är väldigt glad att jag har min lilla pälsboll