Vad gör vi? Del CXIV

[lil-sis]

Barnet somnade. Jag skulle kunna göra något vettigt men jag ids inte. Troligen sover han till 09 imorgon så kan gå upp tidigt istället

 

[Problematisk]

Det är dock det du visar här. Du behöver professionell hjälp nu.

Men ffs, jag har redan skrivit att jag ska sluta dela såna tankar här eftersom det uppenbarligen gör vissa irriterade/upprörda/whatever. Jag får hålla sånt för mig själv istället. Är det okej om jag fortsätter skriva om hur mycket jag tycker om mina hästar och att det är varmt ute och sånt eller är det också "att inte göra annat än att slå på mig själv" och "vara min egen mobbare"?

 

[Tonto]

Men ffs, jag har redan skrivit att jag ska sluta dela såna tankar här eftersom det uppenbarligen gör vissa irriterade/upprörda/whatever. Jag får hålla sånt för mig själv istället. Är det okej om jag fortsätter skriva om hur mycket jag tycker om mina hästar och att det är varmt ute och sånt eller är det också "att inte göra annat än att slå på mig själv" och "vara min egen mobbare"?

Jag tror att det är svårt att förvänta sig att folk inte ska reagera när någon regelbundet skriver om självskadebeteenden.

 

[Problematisk]

Jag tror att det är svårt att förvänta sig att folk inte ska reagera när någon regelbundet skriver om självskadebeteenden.

Okej, för det första så håller jag inte med om ordvalet "självskadebeteenden" men whatever.
1. Reagera är en sak, att berätta för någon annan vad denne gör och hur den tänker är nåt helt annat
2. För tredje och sista gången: JAG SKA SLUTA VENTILERA JOBBIGA TANKAR OCH KÄNSLOR HÄR OKEJ?!?

 

[godisklubba]

Nej, jag tänker inte ta att nån annan som inte känner mig berättar för mig hur jag tänker och vad jag gör (vad jag gör fel), när det dessutom inte är sant och ramas in med nedlåtande "jösses". Sen om personen vill kalla det omtanke eller nåt annat struntar jag faktiskt i. Jag tycker nog att jag vet bättre än @tanten om vad jag gör och vad som händer i min hjärna.

Jag förstår både dig och @tanten. Om jag utgår ifrån mig själv kan det jag tänker vara en grej, men det jag gör vara en annan grej. Det kanske är liknande för dig? Jag kan tex tänka att jag inte orkar, vill eller kan duscha, men jag gör det ändå. Men för oss som bara läser det du skriver här och inte känner dig kan det vara svårt att avgöra vad som är tanke och handling.

Jag tycker att du ska fortsätta lufta dina tankar här om det hjälper Dock kan det ju medföra reaktioner när folk blir oroliga för dig. Jag är väldigt säker på att @tanten inte menade något illa. Just ordet "jösses" kanske kändes hånfullt, men ibland när man är i den där onda spiralen så uppfattar man (iallafall jag) allt som hånfullt och elakt.

Oavsett om du väljer att fortsätta skriva här eller inte så hoppas jag att du kan få proffessionell hjälp så snart som möjligt

 

[Fjordfrälst]

Det där stämmer inte, jag gör mycket annat än "slår på mig själv" och inte är jag min egen mobbare heller. Däremot luftar jag mina negativa tankar om mig själv ibland men om det ger kritik och påhopp om att jag "inte gör annat än att slår på mig själv" så ska jag självklart sluta lufta sånt här.

Är inte menat att du skulle ta det så; men du förtjänar såklart att få må bra! ❤

 

[MJLee]

En SSD kanske?
Jag krämade i rejält när jag köpte ny dator sist. 2 SSD med 2T, och en HDD med 5T för foton och annat. Kommer nog aldrig fylla allt

Man kan aldrig ha för mycket HDD. Jag har, tror jag, senast jag räknade 22TB uppdelat på ett ganska stort antal externa hdd, en ssd och två vanliga hdd i datorn.

Kanske inte så konstigt att jag aldrig hittar vad jag letar efter.

 

[Problematisk]

Jag förstår både dig och @tanten. Om jag utgår ifrån mig själv kan det jag tänker vara en grej, men det jag gör vara en annan grej. Det kanske är liknande för dig? Jag kan tex tänka att jag inte orkar, vill eller kan duscha, men jag gör det ändå. Men för oss som bara läser det du skriver här och inte känner dig kan det vara svårt att avgöra vad som är tanke och handling.

Jag tycker att du ska fortsätta lufta dina tankar här om det hjälper Dock kan det ju medföra reaktioner när folk blir oroliga för dig. Jag är väldigt säker på att @tanten inte menade något illa. Just ordet "jösses" kanske kändes hånfullt, men ibland när man är i den där onda spiralen så uppfattar man (iallafall jag) allt som hånfullt och elakt.

Oavsett om du väljer att fortsätta skriva här eller inte så hoppas jag att du kan få proffessionell hjälp så snart som möjligt

Fast då kanske man kan vara lite försiktig med att berätta för någon annan hur den tänker och vad den gör? Jag blir faktiskt jävligt ledsen av att någon påstår som nån slags sanning att jag inte gör annat än slår på mig själv och är min egen mobbare när JAG VET att det inte är sant och jag har jobbat hårt och mycket för att komma dit jag är idag.

Och nej jag känner mig inte alls bekväm med att ventilera här längre även om det hjälper mig att sortera tankar och se det utifrån, så det måste jag sluta med.

 

[Gnist]

Nu har jag gjort kväll, en varm dusch hägrar och sen blir det soffhäng och för den som är intresserad av mitt lilla projekt som jag pysslar med, så finns en uppdatering och lite bilder i projekttråden på fritid

 

[athena_arabians]

Men ffs, jag har redan skrivit att jag ska sluta dela såna tankar här eftersom det uppenbarligen gör vissa irriterade/upprörda/whatever. Jag får hålla sånt för mig själv istället. Är det okej om jag fortsätter skriva om hur mycket jag tycker om mina hästar och att det är varmt ute och sånt eller är det också "att inte göra annat än att slå på mig själv" och "vara min egen mobbare"?

Nu ska jag vara brutalt ärlig. Jag har varit där du är och höll på att dö. Det du gör är att slå på dig själv, jag känner så extremt väl igen hur du tänker. Det kunde ha varit jag för sådär en 25 år sedan. Att få ångest när man äter och tycka man är dum är ett självskadebeteende.

Jag slog också ifrån mig när någon försökte säga åt mig att det jag höll på med inte var bra.

Vi säger ifrån för att vi bryr oss om dig och många av oss vet av egen erfarenhet hur ätstörningar fungerar. Jag kommer aldrig att stryka någon medhårs som uttrycker sådana tankar för det hjälper inte.

I mitt fall var det få som vågade säga ifrån. Det gjorde att jag kunde misshandla min kropp ännu längre. Det betalar jag för fortfarande.

Vi bryr oss, oavsett vad du tror

 

[Problematisk]

Nu ska jag vara brutalt ärlig. Jag har varit där du är och höll på att dö. Det du gör är att slå på dig själv, jag känner så extremt väl igen hur du tänker. Det kunde ha varit jag för sådär en 25 år sedan. Att få ångest när man äter och tycka man är dum är ett självskadebeteende.

Jag slog också ifrån mig när någon försökte säga åt mig att det jag höll på med inte var bra.

Vi säger ifrån för att vi bryr oss om dig och många av oss vet av egen erfarenhet hur ätstörningar fungerar. Jag kommer aldrig att stryka någon medhårs som uttrycker sådana tankar för det hjälper inte.

I mitt fall var det få som vågade säga ifrån. Det gjorde att jag kunde misshandla min kropp ännu längre. Det betalar jag för fortfarande.

Vi bryr oss, oavsett vad du tror

Jag har redan sagt flera gånger att JAG VET ATT DET INTE ÄR BRA, vad mer ska jag göra? JAG får inte tycka att jag är dum i huvudet som håller på såhär men NI får berätta för mig att jag inte gör annat än slår på mig själv? Hur är det rimligt?

Det spelar ju ingen roll vad jag gör så kan jag inte göra rätt oavsett. Försvarar jag mig så är det ätstörningen som pratar, tycker jag att det jag gör är idiotiskt så är det också fel. HUR gör jag rätt i det läget?

 

[karamelldrottningen]

Borde kanske sova ute inatt, det var länge sedan nu. Men orkar inte göra iordning sängen där såhär sent. Skulle ha tänkt på det lite tidigare.
Har korsdrag fast utan vidare drag.
Ska väl inte gälla. Sen kommer vintern och då gnäller man över det istället.
Så ja bara att gilla läget. Snart borde det bli mer ok temperatur även inne.

 

[Mia_R]

Fast då kanske man kan vara lite försiktig med att berätta för någon annan hur den tänker och vad den gör? Jag blir faktiskt jävligt ledsen av att någon påstår som nån slags sanning att jag inte gör annat än slår på mig själv och är min egen mobbare när JAG VET att det inte är sant och jag har jobbat hårt och mycket för att komma dit jag är idag.

Och nej jag känner mig inte alls bekväm med att ventilera här längre även om det hjälper mig att sortera tankar och se det utifrån, så det måste jag sluta med.

Ingen har kommenterat av elakhet utan av oro. Ingen är tankeläsare så inget vet om eller hur mycket du tar åt dig när det uttrycks oro för dig. Om du orkar förklara så vet andra hur de ska svara dig för att inte lägga sten på bördan.

Självklart är det bra om du orkar ventilera hur du mår här, men du bör även försöka få hjälp IRL och inte bara använda buke som ett andningshål. Det är av omtanke, inte för att klanka ner på dig som folk kommenterar, men utan förklaring och utan att känna vet ju ingen vad du tar illa vid av.

Sluta inte skriv, berätta hur du mår och även vad du tar illa vid dig av så vi vet hur vi ska svara dig för att stötta och hjälpa.

Du kommer inte enbart få medhåll utan även mothugg, men det är med omtanke och inte för att hacka på dig.

 

[godisklubba]

Fast då kanske man kan vara lite försiktig med att berätta för någon annan hur den tänker och vad den gör? Jag blir faktiskt jävligt ledsen av att någon påstår som nån slags sanning att jag inte gör annat än slår på mig själv och är min egen mobbare när JAG VET att det inte är sant och jag har jobbat hårt och mycket för att komma dit jag är idag.

Och nej jag känner mig inte alls bekväm med att ventilera här längre även om det hjälper mig att sortera tankar och se det utifrån, så det måste jag sluta med.

Ja absolut. Men om någon är sjuk så hjälper det inte att stryka medhårs. Ätstörning är en allvarlig sjukdom, som du nog redan vet, och även om man blivit frisk en gång kan den komma tillbaka med samma kraft.

Jag är selektiv och måste passa mig hela tiden, även om jag har en bra relation till mat idag. Annars kommer jag att falla tillbaka snabbt. När bakslagen kommer så fungerar inget annat än vad som skulle kunna kallas hårt mot hårt, jag måste få höra sanningen även om jag slår ifrån mig den och även om det är jobbigt. Det hör liksom till sjukdomen att inte vilja se och att inte vilja ta tag i problemet, men det blir inte enklare genom att låtsas som att det regnar.

Vi vill inte såra dig eller vara elaka, men som sagt, ätstörning är en allvarlig sjukdom och du behöver söka hjälp så snart det går. Har du något nummer till psykiatrin du kan ringa? Om personen du ringer inte kan hjälpa dig borde personen i alla fall kunna hjälpa dig visare, för du behöver hjälp nu.

 

[Problematisk]

Ja absolut. Men om någon är sjuk så hjälper det inte att stryka medhårs. Ätstörning är en allvarlig sjukdom, som du nog redan vet, och även om man blivit frisk en gång kan den komma tillbaka med samma kraft.

Jag är selektiv och måste passa mig hela tiden, även om jag har en bra relation till mat idag. Annars kommer jag att falla tillbaka snabbt. När bakslagen kommer så fungerar inget annat än vad som skulle kunna kallas hårt mot hårt, jag måste få höra sanningen även om jag slår ifrån mig den och även om det är jobbigt. Det hör liksom till sjukdomen att inte vilja se och att inte vilja ta tag i problemet, men det blir inte enklare genom att låtsas som att det regnar.

Vi vill inte såra dig eller vara elaka, men som sagt, ätstörning är en allvarlig sjukdom och du behöver söka hjälp så snart det går. Har du något nummer till psykiatrin du kan ringa? Om personen du ringer inte kan hjälpa dig borde personen i alla fall kunna hjälpa dig visare, för du behöver hjälp nu.

Alla kan få påpeka att det är ätstörda tankar hur mycket de/ni vill. Det är som sagt inte det jag blir ledsen och upprörd över.

Och för övrigt är det kanske annorlunda där andra bor men här är det inte lätt att få hjälp. Psykiatrin har inget annat att erbjuda än evighetslång väntan på att börja medicinera ADD. Finns ingen anledning att gå i samtal där när man har en diagnos tydligen. Och ätstörningsbehandling är för det första minst lika evighetslång behandling, och för det andra har jag iallafall inte lyckats "bli accepterad" där förr så jag vet inte varför jag skulle bli det nu.

 

[karamelldrottningen]

Alla kan få påpeka att det är ätstörda tankar hur mycket de/ni vill. Det är som sagt inte det jag blir ledsen och upprörd över.

Vad är du ledsen och upprörd över?

 

[karamelldrottningen]

Nej nu måste jag lägga mig. Orkar knappt hålla ögonen öppna..

 

[Problematisk]

Vad är du ledsen och upprörd över?

Jag har skrivit det ett antal gånger nu, men att någon som inte känner mig berättar för mig hur jag tänker och vad jag gör. Någon skrev att jag "plågar mig själv", jag höll inte med och då berättade någon för mig att jag inte gör annat än att slå på mig själv och är min egen mobbare. Ingen lyssnar på mig när jag säger att det inte stämmer, för tydligen vet alla andra mer än mig om hur jag tänker och vad jag gör. Det gör mig väldigt ledsen.

 

[Raderad medlem 68338]

Jag har kommit på en grej jag är jävligt bra på:
UKULELE! Är även hyfsat bra på att sjunga olika variationer och stämmor på ”varmkorv boogie”. Det går bra nu....det går bra nu...

 

[godisklubba]

Alla kan få påpeka att det är ätstörda tankar hur mycket de/ni vill. Det är som sagt inte det jag blir ledsen och upprörd över.

Och för övrigt är det kanske annorlunda där andra bor men här är det inte lätt att få hjälp. Psykiatrin har inget annat att erbjuda än evighetslång väntan på att börja medicinera ADD. Finns ingen anledning att gå i samtal där när man har en diagnos tydligen. Och ätstörningsbehandling är för det första minst lika evighetslång behandling, och för det andra har jag iallafall inte lyckats "bli accepterad" där förr så jag vet inte varför jag skulle bli det nu.

Förstår om du drar sig för att söka hjälp igen om du redan har dåliga erfarenheter. Det är inte alls konstigt, det är jätteviktigt att bli accepterad när man blottar sig själv på det sättet. Men samtidigt förstår jag personalen också, det är jättesvårt att bemöta en person man inte känner på ett bra sätt, speciellt som vi alla fungerar olika. Är det länge sen du hade kontakt med psykiatrin/ätstörningsenheten? I så fall tycker jag att du ska söka hjälp igen och be om att få träffa andra personer än sist. Det kanske blir jättebra denna gången?

Även om ätstörningen kanske inte är grundproblemet, så utesluter inte det ena det andra. Ibland kan det hjälpa att behandla symptomen på ett problem under tiden man väntar på hjälp för grundproblemet. Nu vet jag ju inte om det är ADDn eller ätstörningen som är ditt grundproblem, eller om de är två helt separata problem. Men att i alla fall söka hjälp för ätstörningen är en bra början, även om kön till hjälp är lång. Jag förstår dock att det känns motigt när kön ändå är flera mil lång och du behöver hjälp nu men de kanske har någon prioriteringslista som gör att du kan få hjälp snabbare, om du redan varit där tidigare och berättar hur det ligger till?

Du förtjänar inte att må som du gör, oavsett hur mycket din hjärna försöker intala dig till det. Du förtjänar att få hjälp nu direkt och ett första steg är att söka hjälp även om det känns motigt och hjärnan säger nej. Att du inte vill söka hjälp är ett tecken på att du verkligen behöver hjälp och inte kan lösa problemet själv. Det är inget fel i att ta emot hjälp