Vill bara säga att jag lider med dig och vet hur svårt det är att få hjälp.
Det är så himla jobbigt och man mår ännu mer dåligt eftersom man ju "måste" få godkänt där.
Jag har gått igenom samma sak men med skillnaden att vi bytte lärare på vårterminen när jag gick i 1an på gymnasiet.
Jag letade upp läraren och krävde ett möte asap, innan första idrottslektionen. Han ordnade det och jag förklarade i detalj hur jag upplever idrott, ren och skär panik, att jag går och är nervös 24/7 för att snart är det idrott igen, att jag blir skakis och kallsvettig och knappt kan andas när jag är i en gymnastiksal...
Efter alla idioter i grundskolan hade jag 0 förväntningar, men han köpte det! Jag började storböla när han sa att nämen det är klart vi fixar det!
Han fixade så jag kunde mäta min puls (pulsklocka) och la upp mål för mig, jag fick vara ute och springa mycket eftersom jag fick sådan panik av gymnastiksalarna i sig. Jag fick skriva ner hur jag tränat osv efter varje lektion, och han såg ju på pulsklockan att jag varit uppe i puls. Fick mycket mer läxa än de andra där jag skulle skriva om olika sporter och reglerna i de sporterna, eller omvad mina klasskompisar gjorde på lektionen och hur det är bra för hälsan (typ killerball är bra för reaktionsförmåga och blablabla), eller kost/annat.
Till slut kunde jag gå genom gymnastiksalen och bara få lite panik för att komma till ett litet gym som fanns där och gymma.
I trean var jag nog med på 50% av lektionerna, och kanske 50% av de gångerna hade jag inte en tanke på att det var psykiskt jobbigt.
Jag vill typ kidnappa den läraren och ge honom till dig!