En dinosaurie till satkärring.
"There’s a special place in hell for women who don’t help each other" - Madeline Albright
Även om en kanske inte vill hålla med om det fullt ut så är jag så pissless på kvinnor som verkligen anstränger sig för att sabla ner andra kvinnor (internaliserad misogyni, anyone?).
Jag har uppfattat att en del äldre (70+ och uppåt) kvinnor på något sätt verkar vara så indoktrinerade i att sexuella trakasserier och övergrepp "hör till", att det blev syntax error när me too blev en grej.
Få vill väl se sig själv som offer (mer om det senare), och att då tänka att man själv kanske levt en massa år med händelser som man inte kunnat styra verkar vara för mycket för en del att ta in. Vilket betyder att det blir diverse märkliga reaktioner på yngres uttalanden om sina erfarenheter.
Jag diskuterade svårigheter att förmå sig själv att söka hjälp vid familjevåld med en kompis nyligen. Ett ganska stort problem är att många drabbade tänker att "jag är inte en _sån där som drabbas av sånt_" och därför vill en del inte söka hjälp. Hur vi tänker på personer som drabbas av olika handlingar är intressant.
Min kompis sa att hon inte kunde tänka sig att hon skulle kunna bli utsatt för våld, eftersom hon är intelligent och feminist. Underförstått: i hennes föreställning är det dumma personer som drabbas av våld.
Sen drabbades hon i alla fall, mycket tråkigt nog.
Men min tanke är att det är såna här föreställningar om vem som kan bli utsatt och vad som är acceptabelt beteende som får en del äldre personer att reagera med ryggmärgsreflexen.
Lite svamligt men kanske nån fattar poängen?