Vad gör vi? Del CLVIII

Status
Stängd för vidare inlägg.
Hittade en trött humla i arbetsrummet nyss, fick upp den på ett tefat, gav den en liten pöl med vatten, en sockerbit och en liten bit papper att sitta på. Det ser ut som att den börjar repa sig nu efter att ha druckit massor och verkar ha somnat i en mörk vrå under kanten på pappret. Ska släppa ut den om en liten stund när den hunnit vila sig lite.
 
Åh, jag kom just hem från kvällsrundan med våfflan min. Mötte en man som vi stöter på då och då (han har en jätttefin, glad irländsk setter) och han var uppenbart lite full, alternativt pårökt... men han är en snäll snubbe så vi surrade lite medan hundarna nosade runt. Så plötsligt nämner han att han sett var jag bor (oookej...:cautious: ) ... men fortsätter sedan att han var så glad att se min prideflagga i trädgården. Det är såvitt jag vet den enda som är så synlig i Peebles.
Visar sig att han varit gift i nästan tjugo år, men är skild sedan fem, och inte vågar komma ut i samhället eller till familjen. Han såg så otroligt förstörd ut att jag tror att det är sant. Så väldigt sorgligt. :cry:

Edit - så även om en är HBTQ++ eller inte är det viktigt med stöd. Att plutta en liten flagga i en blomkruka eller i ett fönster någon vecka om året kostar inte särskilt mycket. :heart
Jag har ju massor med pridesaker.
Framför allt mitt pridenyckelband jag har på jobbet.
Jag har fått frågan om jag är gay på jobbet.
Blev fruktansvärt ställd just då men sen funderade jag länge på varför man var tvungen att fråga.
Jag går inte runt och frågar om folk är gifta eller sånt.
Jag är stolt över min son och visar det fullt ut.
Är så ledsen över hbtq+ fobier.
 
Löshoppning avklarat och båda ponnyerna skötte sig fint. De har dock lite olika inställning. Femåringen är snäll och försynt. Hingsten sköter allt själv och har mycket pondus.
Tyvärr var 28-åringen en sämre fotograf än dottern så på de högre sprången saknas bakdelen. Suck!

Screenshot_20220730-122758_Gallery.webp
 
Ja, jag blev rätt paff, men jag antar att det kändes tryggt, (och han var som sagt inte helt nykter.) särskilt när jag nämnde att det var först de sista två åren jag vågat ha flaggan ute i trädgården. Jag var rädd att någon skulle komma in och paja mina vackra blommor... det blev lättare att relatera kan jag tänka mig.

:( Så ledsamt. Jag är inte en person som gillar "public affection" för min egen del, men det har med mig att göra, inte att jag är gay. Jag hoppas du hittar någon som är stolt och bekväm. :heart

Visst är den tanken gräslig. Jag tror det är svårt för många att föreställa sig, att samhället är så otryggt.
Ditt inlägg fick mig att tänka. Kom att tänka på min första tjej, eller mitt första ”riktiga” förhållande. Första gången vi kysstes började hon gråta och utbrast ”det här är så fel!”. Hon hade sådan ångest inför sina föräldrar också… (med viss rätt, de var inte direkt stöttande).

Exet hade också vissa kval med sin mamma.

Själv skrev jag ett brev till min mamma, visst kändes det lite nervöst men det gick bra. Har alltid haft bra stöd och fina människor omkring mig. På mitt nuvarande jobb såg jag till att ”komma ut” redan i min jobbansökan och det var skönt! Vissa är fortfarande helt ”clueless” men de flesta vet.

Mina första och tidigare arbetsplatser var jag inte helt öppen på, fick ibland sitta igenom fikaraster där det pratades om hur onaturligt och äckligt det var att vara gay, jag var yngre då så vågade inte ställa mig upp. Det hade jag jag gjort idag. Hoppas jag! Även i gymnasiet fick jag höra det, var inte helt öppen där heller. Bland annat från min största och första crush 💔

Jag är ju inte SÅ gammal då allt detta har ju hänt i relativ närtid…
 
Hann inte med den traditionsenliga semesterskumpan igår, så jag antar att det är dags nu i stället :D dagens mål är att plocka ihop alla småpryttlar hemma, tvätta sängkläder, och tvätta alla udda glas och skålar och shit. Och klippa tyg. Helst i den ordningen men vi får se :angel:
 
Förmiddagen har gått i sysslolöshetens tecken.

Efter frukost la jag mig på balkongen med en bok och en kaffe och vad händer? Jag somnade och sov i över en timme och nu kan jag inte vakna ordentligt. Det får nog bli ytterligare en kaffe.

En tvätthög, strykbrädan och järnet tittar snett och uppfordrande på mig. Hur länge skall jag klara av att ignorera...:)
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Katthälsa Jag har två innekatter, steriliserade honkatter, syskon från samma kull och födda 2017. De har bott hos mig sen de var åtta veckor...
Svar
11
· Visningar
730
Senast: Svartkatt
·
Juridik & Ekonomi Anonymt nick. Väldigt långt inlägg, då jag delvis behövde skriva ner mina tankar för mig själv också ;) Jag är i 30-års ålder och lever...
2 3
Svar
49
· Visningar
4 842
Övr. Hund Hej! Jag ber om ursäkt för en låång text. Jag är förtvivlad över situationen med min 7 månader gamla valp, jag känner mig så jävla...
2
Svar
30
· Visningar
3 135
Kropp & Själ Jag är inne i ännu en (egentligen flera) omgång i vården och jag känner mig i sånt jävla underläge rent ut sagt. Som att ingen lyssnar...
2
Svar
27
· Visningar
3 146
Senast: Hazel
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp