Vad gör vi? Del CCIX

[Islandshästryttare]

Jag väntar med spänning på den och vill köpa ett exemplar

Åh min första köpare klar Lovar att skicka ett pm när den kommer ut. Dröjer nog minst ett år från nu iallafall.

 

[sthu]

Happ, började gråta helt utan förvaring och anledning.

Nu går jag och lägger mig. Lika bra..

 

[ufot]

Har fått bud på huset.
Går back 150 000 om jag godtar det.
Surt, men visste redan från början att jag skulle gå back.

Kan kanske få mer om jag avvaktar, men samtidigt flyttar jag om drygt en månad och hade varit skönt att lägga Skåne bakom sig för alltid.

Har lovat att ge besked imorgon. Lutar åt att jag godtar budet.

Det är sura pengar, men jag är högavlönad och har fått en hyresrätt med ok hyra på nya stället, så kommer att vara helt skuldfri senast till sommaren.

 

[tuaphua]

Sambo skulle eg mocka och mata idag iom att jag är enarmad pga operation. Men han har sån jääättelång dag och kommer nog hem lagom till att lägga sig typ. Så jag plastade in armen och mockade med den andra. Pålle var SÅ glad över att ses igen. Trots att jag kastade in lite hö åt honom så han skulle äta när jag mockade så skulle han bara umgås och dutta på en. Om han åt stod han och tittade på mig trots att jag var bakom honom. Mitt gullehjärta!

 

[Ceta]

Fortsatt samma status - mensvärk och melankolisk, men jobbet gick skapligt. Var ute på lite tillsyn med en kollega, och kom vidare i lite ärenden.

Tråkigare var en skrivelse där jag anklagades för myndighetsmissbruk mm mm vilket tog rätt hårt när jag bara gjort mitt jobb och personen informerats om vilket resultat som kan bli aktuell i hens ärende och valde ändå att gå vägen som ledde till det resultatet

Trevlig kväll dock med lite rep med en bekant inför att sjunga ihop lite i kyrkan på söndag.

Ska bli skönt att jobba hemifrån imorgon, hoppas jag ska bli piggare snart

 

[bumpo]

Får jag kaka nu?

 

[Sonic76]

Jag och sonen hade lite roligt ikväll.
Men han hoppas lite för mycket ibland

 

[MJLee]

Hemma efter en sant helvetisk färd. Det har varit kaos hela tiden jag varit där, har i princip bara hunnit med att skydda min lilla mamma mot blodiglarna i familjen (som jublade när jag måste åka hem). Begravningen har pågått hela tiden. Lördagen (kom tre på fredag natt) stora delar av dagen åkte vi runt med kistan tillsammans med poliseskort så folk kunde säga hej då i grupper. Slutade i Komarock (MYSAS ungdomsanläggning) där det var tal medan vi satt bakom kistan. Hem, där fler kom för kondoleanser - vilket pågott hela veckan, hundratals personer som ringlade sig för att prata med min med mamma som satt där i en fotölj. Tack och lov hade några som jobbat för henne för 20 år sedan kommit resande och lagade mat konstant till alla som kom. Måndag kyrkobegravning. Tisdag möten, onsdag närvara vid kremering.

Av någon anledning så behövde alla kvinnorna likadana svarta klänningar till kyrkan (nej jag vet inte varför) och de var inte klara i tid så det blev katastrof - löste sig till slut tack vare lillebror som åkte runt och lånade byxor och annat klockan elva kvällen innan. Kyrkobegravning i fyra timmar, live streamades, och en miljon tal. Begravningslunch där det bara välde in människor som inte alls var bjudna. Ungefär en miljon möten när det inte fanns något annat att göra. Vi spred askan enligt testamente. Halva vid Komarock (under ett avokadoträd). Hälften i Karura forest som är ett naturreservat där man absolut inte får sprida aska så det krävdes diverse förhandlingar för att det skulle bli möjligt. Middag med familjevän. Handlade och lagade mat till delar av familjen som bara kom hem och slog sig ner och väntade att få allt serverat. Mer möten.

En mamma som är helt förkrossad, hon har mist sin själsfrände där de var tillsammans i nästan 50 år. Sov bredvid henne för att ge stöd, klockan ringer fem varje morgon när hon behöver gå till jobbet - ja hon jobbar 12 om dagen, sex dagar i veckan. Försöker desperat hitta hus eftersom de kommer bli utslängda av värden som sålt landet för att de ska bygga en kyrka där. Släpar med mig en mamma som inte har tid och är stressad.

Mer möten. Mamma tänker inte klart och jag är nästan den enda hon möjligtvis lyssnar på. Hon blir arg för allting, som aldrig är arg. Jävla blodsugare utnyttjar henne ekonomiskt till max. Ännu fler möten Massa konspirationer och saker eftersom det är ett maktvakum när min bonuspappa dog. Möten. Hjärtat slits itu att jag måste åka hem och lämna henne oskyddad. Känner mig så helvetiskt hjälplös nu när jag är hemma.

Kom på samma dag att jag skulle flyga hem på lördagen inte söndagen, strul med ombokningen. På lördagskvällen var det över tusen ungdomar som samlades i Mathare (slummen där allting startade). Flög hem klockan fem på morgonen, kunde inte sova på dagen. Satt i flera timmar i Istanbul. Planet överbokat, kom trots det med. Tog en bolt från Arlanda orkade inte åka kommunalt, express eller flygbuss. Har dessutom med mig min mormors silver hem, så väskan vägde ett ton. Sjukt många säkerhetskontroller, inklusive att ta av sig skorna så jag visade alla min tår där strumpan gått sönder. Det finns ett erbjudande att sälja en del av familjens tillgångar som skulle lösa en hel del problem, mamma vill bara sälja, resten av oss vet att det slumpas bort. Försöker resonera med mamma som blir arg.

Om någon undrar så googla Bob Munro. Det har varit konstant media uppmärksamhet, tidningar, tv, allt i två veckor. Hämtade hem katten och nu sitter jag här med paniken och ångesten som river i mig. Just nu orkar jag inte. Det är ingen idé att säga att jag ska tänka på mig själv.

Har själv ännu inte hunnit smälta sorgen efter min älskade bonuspappa som var min pappa i allt förutom namn. Jävla skit och helvete

 

[Luzzan]

Sitter i soffan och målat naglarna. Innan dess blev det träning och middag På jobbet spenderade jag 9,5 arbetade timmar, inte bra för mitt flexkonto som redan är nära max

 

[Mia_R]

Hemma efter en sant helvetisk färd. Det har varit kaos hela tiden jag varit där, har i princip bara hunnit med att skydda min lilla mamma mot blodiglarna i familjen (som jublade när jag måste åka hem). Begravningen har pågått hela tiden. Lördagen (kom tre på fredag natt) stora delar av dagen åkte vi runt med kistan tillsammans med poliseskort så folk kunde säga hej då i grupper. Slutade i Komarock (MYSAS ungdomsanläggning) där det var tal medan vi satt bakom kistan. Hem, där fler kom för kondoleanser - vilket pågott hela veckan, hundratals personer som ringlade sig för att prata med min med mamma som satt där i en fotölj. Tack och lov hade några som jobbat för henne för 20 år sedan kommit resande och lagade mat konstant till alla som kom. Måndag kyrkobegravning. Tisdag möten, onsdag närvara vid kremering.

Av någon anledning så behövde alla kvinnorna likadana svarta klänningar till kyrkan (nej jag vet inte varför) och de var inte klara i tid så det blev katastrof - löste sig till slut tack vare lillebror som åkte runt och lånade byxor och annat klockan elva kvällen innan. Kyrkobegravning i fyra timmar, live streamades, och en miljon tal. Begravningslunch där det bara välde in människor som inte alls var bjudna. Ungefär en miljon möten när det inte fanns något annat att göra. Vi spred askan enligt testamente. Halva vid Komarock (under ett avokadoträd). Hälften i Karura forest som är ett naturreservat där man absolut inte får sprida aska så det krävdes diverse förhandlingar för att det skulle bli möjligt. Middag med familjevän. Handlade och lagade mat till delar av familjen som bara kom hem och slog sig ner och väntade att få allt serverat. Mer möten.

En mamma som är helt förkrossad, hon har mist sin själsfrände där de var tillsammans i nästan 50 år. Sov bredvid henne för att ge stöd, klockan ringer fem varje morgon när hon behöver gå till jobbet - ja hon jobbar 12 om dagen, sex dagar i veckan. Försöker desperat hitta hus eftersom de kommer bli utslängda av värden som sålt landet för att de ska bygga en kyrka där. Släpar med mig en mamma som inte har tid och är stressad.

Mer möten. Mamma tänker inte klart och jag är nästan den enda hon möjligtvis lyssnar på. Hon blir arg för allting, som aldrig är arg. Jävla blodsugare utnyttjar henne ekonomiskt till max. Ännu fler möten Massa konspirationer och saker eftersom det är ett maktvakum när min bonuspappa dog. Möten. Hjärtat slits itu att jag måste åka hem och lämna henne oskyddad. Känner mig så helvetiskt hjälplös nu när jag är hemma.

Kom på samma dag att jag skulle flyga hem på lördagen inte söndagen, strul med ombokningen. På lördagskvällen var det över tusen ungdomar som samlades i Mathare (slummen där allting startade). Flög hem klockan fem på morgonen, kunde inte sova på dagen. Satt i flera timmar i Istanbul. Planet överbokat, kom trots det med. Tog en bolt från Arlanda orkade inte åka kommunalt, express eller flygbuss. Har dessutom med mig min mormors silver hem, så väskan vägde ett ton. Sjukt många säkerhetskontroller, inklusive att ta av sig skorna så jag visade alla min tår där strumpan gått sönder. Det finns ett erbjudande att sälja en del av familjens tillgångar som skulle lösa en hel del problem, mamma vill bara sälja, resten av oss vet att det slumpas bort. Försöker resonera med mamma som blir arg.

Om någon undrar så googla Bob Munro. Det har varit konstant media uppmärksamhet, tidningar, tv, allt i två veckor. Hämtade hem katten och nu sitter jag här med paniken och ångesten som river i mig. Just nu orkar jag inte. Det är ingen idé att säga att jag ska tänka på mig själv.

Har själv ännu inte hunnit smälta sorgen efter min älskade bonuspappa som var min pappa i allt förutom namn. Jävla skit och helvete

Så tråkigt att det ska jävlas en massa och att folk försöker utnyttja situationen, som om det inte räckte med den tråkiga orsaken till resan och jag förstår verkligen att du mår fruktansvärt dåligt. Både att din älskade bonuspappa dött men även att du blev tvungen att lämna din mamma åt gamarna.

Jag har tänkt mycket på dig och undrat hur det gått, så ledsamt att läsa hur du fått kämpa både innan du åkte, resan dit, tiden hos din mamma och resan hem. Jag hoppas du kan få sova inatt.

 

[Scata]

Hemma efter en sant helvetisk färd. Det har varit kaos hela tiden jag varit där, har i princip bara hunnit med att skydda min lilla mamma mot blodiglarna i familjen (som jublade när jag måste åka hem). Begravningen har pågått hela tiden. Lördagen (kom tre på fredag natt) stora delar av dagen åkte vi runt med kistan tillsammans med poliseskort så folk kunde säga hej då i grupper. Slutade i Komarock (MYSAS ungdomsanläggning) där det var tal medan vi satt bakom kistan. Hem, där fler kom för kondoleanser - vilket pågott hela veckan, hundratals personer som ringlade sig för att prata med min med mamma som satt där i en fotölj. Tack och lov hade några som jobbat för henne för 20 år sedan kommit resande och lagade mat konstant till alla som kom. Måndag kyrkobegravning. Tisdag möten, onsdag närvara vid kremering.

Av någon anledning så behövde alla kvinnorna likadana svarta klänningar till kyrkan (nej jag vet inte varför) och de var inte klara i tid så det blev katastrof - löste sig till slut tack vare lillebror som åkte runt och lånade byxor och annat klockan elva kvällen innan. Kyrkobegravning i fyra timmar, live streamades, och en miljon tal. Begravningslunch där det bara välde in människor som inte alls var bjudna. Ungefär en miljon möten när det inte fanns något annat att göra. Vi spred askan enligt testamente. Halva vid Komarock (under ett avokadoträd). Hälften i Karura forest som är ett naturreservat där man absolut inte får sprida aska så det krävdes diverse förhandlingar för att det skulle bli möjligt. Middag med familjevän. Handlade och lagade mat till delar av familjen som bara kom hem och slog sig ner och väntade att få allt serverat. Mer möten.

En mamma som är helt förkrossad, hon har mist sin själsfrände där de var tillsammans i nästan 50 år. Sov bredvid henne för att ge stöd, klockan ringer fem varje morgon när hon behöver gå till jobbet - ja hon jobbar 12 om dagen, sex dagar i veckan. Försöker desperat hitta hus eftersom de kommer bli utslängda av värden som sålt landet för att de ska bygga en kyrka där. Släpar med mig en mamma som inte har tid och är stressad.

Mer möten. Mamma tänker inte klart och jag är nästan den enda hon möjligtvis lyssnar på. Hon blir arg för allting, som aldrig är arg. Jävla blodsugare utnyttjar henne ekonomiskt till max. Ännu fler möten Massa konspirationer och saker eftersom det är ett maktvakum när min bonuspappa dog. Möten. Hjärtat slits itu att jag måste åka hem och lämna henne oskyddad. Känner mig så helvetiskt hjälplös nu när jag är hemma.

Kom på samma dag att jag skulle flyga hem på lördagen inte söndagen, strul med ombokningen. På lördagskvällen var det över tusen ungdomar som samlades i Mathare (slummen där allting startade). Flög hem klockan fem på morgonen, kunde inte sova på dagen. Satt i flera timmar i Istanbul. Planet överbokat, kom trots det med. Tog en bolt från Arlanda orkade inte åka kommunalt, express eller flygbuss. Har dessutom med mig min mormors silver hem, så väskan vägde ett ton. Sjukt många säkerhetskontroller, inklusive att ta av sig skorna så jag visade alla min tår där strumpan gått sönder. Det finns ett erbjudande att sälja en del av familjens tillgångar som skulle lösa en hel del problem, mamma vill bara sälja, resten av oss vet att det slumpas bort. Försöker resonera med mamma som blir arg.

Om någon undrar så googla Bob Munro. Det har varit konstant media uppmärksamhet, tidningar, tv, allt i två veckor. Hämtade hem katten och nu sitter jag här med paniken och ångesten som river i mig. Just nu orkar jag inte. Det är ingen idé att säga att jag ska tänka på mig själv.

Har själv ännu inte hunnit smälta sorgen efter min älskade bonuspappa som var min pappa i allt förutom namn. Jävla skit och helvete

Jag vet inte vad jag ska säga, jag skulle vilja ge dig en kram i allt elände - du får den på distans för tillfället och vetskapen att jag tänker på dig

 

[Fjordfrälst]

Det var allt lite segt att lämna sängen när den är så skön och nyrenbäddad meeen nåja nu blir det ju ljusare allt tidigare om morgonen och vilket underbart soligt och kallt väder idag (förutom där solen värmde upp), bara snön som saknas .
Passade på att köra en kort skrittsväng med rockarden längs grusvägen idag i finvädret, första vagnsturen detta år så det var härligt .
Medan pållan fick äta klart sitt lunchhö efteråt tog jag en promenad med hennes hagkompis som var piggelin, skönt . Inte alls skönt var det att försöka ut stickan under ena nageln sen igår- gjorde ont som satan att få ut den, men bara bita ihop, och ut kom den.
En glad älskling som kom hem lagom till raggmunkarna till middag var klart som han önskade och nu efter Farmen och Husdrömmar ska vi natta kaninerna och så hästarna .

 

[Hippocampus]

Ska sova. Läser om vandrande pinnar

 

[Fjordfrälst]

Hemma efter en sant helvetisk färd. Det har varit kaos hela tiden jag varit där, har i princip bara hunnit med att skydda min lilla mamma mot blodiglarna i familjen (som jublade när jag måste åka hem). Begravningen har pågått hela tiden. Lördagen (kom tre på fredag natt) stora delar av dagen åkte vi runt med kistan tillsammans med poliseskort så folk kunde säga hej då i grupper. Slutade i Komarock (MYSAS ungdomsanläggning) där det var tal medan vi satt bakom kistan. Hem, där fler kom för kondoleanser - vilket pågott hela veckan, hundratals personer som ringlade sig för att prata med min med mamma som satt där i en fotölj. Tack och lov hade några som jobbat för henne för 20 år sedan kommit resande och lagade mat konstant till alla som kom. Måndag kyrkobegravning. Tisdag möten, onsdag närvara vid kremering.

Av någon anledning så behövde alla kvinnorna likadana svarta klänningar till kyrkan (nej jag vet inte varför) och de var inte klara i tid så det blev katastrof - löste sig till slut tack vare lillebror som åkte runt och lånade byxor och annat klockan elva kvällen innan. Kyrkobegravning i fyra timmar, live streamades, och en miljon tal. Begravningslunch där det bara välde in människor som inte alls var bjudna. Ungefär en miljon möten när det inte fanns något annat att göra. Vi spred askan enligt testamente. Halva vid Komarock (under ett avokadoträd). Hälften i Karura forest som är ett naturreservat där man absolut inte får sprida aska så det krävdes diverse förhandlingar för att det skulle bli möjligt. Middag med familjevän. Handlade och lagade mat till delar av familjen som bara kom hem och slog sig ner och väntade att få allt serverat. Mer möten.

En mamma som är helt förkrossad, hon har mist sin själsfrände där de var tillsammans i nästan 50 år. Sov bredvid henne för att ge stöd, klockan ringer fem varje morgon när hon behöver gå till jobbet - ja hon jobbar 12 om dagen, sex dagar i veckan. Försöker desperat hitta hus eftersom de kommer bli utslängda av värden som sålt landet för att de ska bygga en kyrka där. Släpar med mig en mamma som inte har tid och är stressad.

Mer möten. Mamma tänker inte klart och jag är nästan den enda hon möjligtvis lyssnar på. Hon blir arg för allting, som aldrig är arg. Jävla blodsugare utnyttjar henne ekonomiskt till max. Ännu fler möten Massa konspirationer och saker eftersom det är ett maktvakum när min bonuspappa dog. Möten. Hjärtat slits itu att jag måste åka hem och lämna henne oskyddad. Känner mig så helvetiskt hjälplös nu när jag är hemma.

Kom på samma dag att jag skulle flyga hem på lördagen inte söndagen, strul med ombokningen. På lördagskvällen var det över tusen ungdomar som samlades i Mathare (slummen där allting startade). Flög hem klockan fem på morgonen, kunde inte sova på dagen. Satt i flera timmar i Istanbul. Planet överbokat, kom trots det med. Tog en bolt från Arlanda orkade inte åka kommunalt, express eller flygbuss. Har dessutom med mig min mormors silver hem, så väskan vägde ett ton. Sjukt många säkerhetskontroller, inklusive att ta av sig skorna så jag visade alla min tår där strumpan gått sönder. Det finns ett erbjudande att sälja en del av familjens tillgångar som skulle lösa en hel del problem, mamma vill bara sälja, resten av oss vet att det slumpas bort. Försöker resonera med mamma som blir arg.

Om någon undrar så googla Bob Munro. Det har varit konstant media uppmärksamhet, tidningar, tv, allt i två veckor. Hämtade hem katten och nu sitter jag här med paniken och ångesten som river i mig. Just nu orkar jag inte. Det är ingen idé att säga att jag ska tänka på mig själv.

Har själv ännu inte hunnit smälta sorgen efter min älskade bonuspappa som var min pappa i allt förutom namn. Jävla skit och helvete

Usch så jobbigt det låter, verkligen. Kramar till dig .

 

[Seabaz]

Städar städar städar, moppar, torkar av, sprayar om och om och om igen.
Jepp, det regnar fortfarande. Har regnat sedan 1 Februari och även om huset och bilarna är så mögliga just nu, har vi haft otroligt mer tur än många på fastlandet

 

[LadyCovergirl]

Har slöat en stund i sängen men nu måste jag gå upp.

 

[bettysmatte]

Hemma efter en sant helvetisk färd. Det har varit kaos hela tiden jag varit där, har i princip bara hunnit med att skydda min lilla mamma mot blodiglarna i familjen (som jublade när jag måste åka hem). Begravningen har pågått hela tiden. Lördagen (kom tre på fredag natt) stora delar av dagen åkte vi runt med kistan tillsammans med poliseskort så folk kunde säga hej då i grupper. Slutade i Komarock (MYSAS ungdomsanläggning) där det var tal medan vi satt bakom kistan. Hem, där fler kom för kondoleanser - vilket pågott hela veckan, hundratals personer som ringlade sig för att prata med min med mamma som satt där i en fotölj. Tack och lov hade några som jobbat för henne för 20 år sedan kommit resande och lagade mat konstant till alla som kom. Måndag kyrkobegravning. Tisdag möten, onsdag närvara vid kremering.

Av någon anledning så behövde alla kvinnorna likadana svarta klänningar till kyrkan (nej jag vet inte varför) och de var inte klara i tid så det blev katastrof - löste sig till slut tack vare lillebror som åkte runt och lånade byxor och annat klockan elva kvällen innan. Kyrkobegravning i fyra timmar, live streamades, och en miljon tal. Begravningslunch där det bara välde in människor som inte alls var bjudna. Ungefär en miljon möten när det inte fanns något annat att göra. Vi spred askan enligt testamente. Halva vid Komarock (under ett avokadoträd). Hälften i Karura forest som är ett naturreservat där man absolut inte får sprida aska så det krävdes diverse förhandlingar för att det skulle bli möjligt. Middag med familjevän. Handlade och lagade mat till delar av familjen som bara kom hem och slog sig ner och väntade att få allt serverat. Mer möten.

En mamma som är helt förkrossad, hon har mist sin själsfrände där de var tillsammans i nästan 50 år. Sov bredvid henne för att ge stöd, klockan ringer fem varje morgon när hon behöver gå till jobbet - ja hon jobbar 12 om dagen, sex dagar i veckan. Försöker desperat hitta hus eftersom de kommer bli utslängda av värden som sålt landet för att de ska bygga en kyrka där. Släpar med mig en mamma som inte har tid och är stressad.

Mer möten. Mamma tänker inte klart och jag är nästan den enda hon möjligtvis lyssnar på. Hon blir arg för allting, som aldrig är arg. Jävla blodsugare utnyttjar henne ekonomiskt till max. Ännu fler möten Massa konspirationer och saker eftersom det är ett maktvakum när min bonuspappa dog. Möten. Hjärtat slits itu att jag måste åka hem och lämna henne oskyddad. Känner mig så helvetiskt hjälplös nu när jag är hemma.

Kom på samma dag att jag skulle flyga hem på lördagen inte söndagen, strul med ombokningen. På lördagskvällen var det över tusen ungdomar som samlades i Mathare (slummen där allting startade). Flög hem klockan fem på morgonen, kunde inte sova på dagen. Satt i flera timmar i Istanbul. Planet överbokat, kom trots det med. Tog en bolt från Arlanda orkade inte åka kommunalt, express eller flygbuss. Har dessutom med mig min mormors silver hem, så väskan vägde ett ton. Sjukt många säkerhetskontroller, inklusive att ta av sig skorna så jag visade alla min tår där strumpan gått sönder. Det finns ett erbjudande att sälja en del av familjens tillgångar som skulle lösa en hel del problem, mamma vill bara sälja, resten av oss vet att det slumpas bort. Försöker resonera med mamma som blir arg.

Om någon undrar så googla Bob Munro. Det har varit konstant media uppmärksamhet, tidningar, tv, allt i två veckor. Hämtade hem katten och nu sitter jag här med paniken och ångesten som river i mig. Just nu orkar jag inte. Det är ingen idé att säga att jag ska tänka på mig själv.

Har själv ännu inte hunnit smälta sorgen efter min älskade bonuspappa som var min pappa i allt förutom namn. Jävla skit och helvete

Usch... Men välkommen hem i alla fall. Antar att Megara var jätteglad att se dig också !

 

[sthu]

Väntar på bussen. Har fortfarande lite huvudvärk.. men har tre besök idag som jag inte gärna kan flytta på igen

 

[Luzzan]

Ska strax köra till jobbet!

 

[Hermelin]

På tåget mot stan. Fullproppad mötesdag. Men å andra sidan har jag sen semester resten av veckan.