Jag är ju, som du vet, från Eskilstuna men städer har aldrig varit "hemma" för mig trots att jag växte upp i ett lugnt villasamhälle utan landsbygden är hemma för mig. Jag tror det berodde på att somrarna spenderades i en sommarstuga vid en bondgård och gångavstånd till en sjö. Några lekkamrater fanns inte där utan det var jag och mamma i veckorna och på fredagen kom farsan, nåt jag inte såg fram mot eftersom han bara retade och tråkade mig, när söndagen kom och han hade åkt infann sig lugnet igen. Jag var mycket på sjön eller i hagen hos kossorna och den opålitliga ledarkossan var min bästis, där jag var där var hon, hon följde mig som en skugga och vi förstod varann precis och det var nog där jag lärde mig djurkommunikation misstänker jag.
Jag flydde Eskilstuna i början av 80-talet, flydde ut på landet och här är jag kvar och här kommer jag att dö, här hör jag hemma.