Sv: Vad gör man i katastrofläge? *Aktuellt med tanke på årstiden*
Ja men dåså, då kan man kräla sig ut och försöka hjälpa hunden.
Jag skulle dessutom ha försökt leta rätt på en lååång 'plank' liknande gren/pinne what ever att ha med, att om jag nu själv gå igenom isen kunna hålla mig kvar och försöka 'klättra' upp med hjälp av den, då 'pinnen' är kvar ovan på isen och hållet emot som ett jämt tryck. Om ni fattar-svårt att beskriva i text.
Tycker inte att Du/ni bör vara så förbannat negativa och försöka säga hur pass rent omöjligt det är, mirakel och under kan ske-och ingenting är egentligen omöjligt-beroendes på hur man gör det.
Men som många(inkl. jag själv) redan har sagt så är det ett (undermedvetet)val man tagit när man väl ger sig ut på isen i hopp om att kunna rädda Sin hund.
Hur hade du/ni ställt er till om det vore ert/ett barn som gått igenom isen? Skulle ni fortfarande stå kvar på torra land och säga "nej, det går inte" ?
Nu blir det en massa påhopp om att det är en helt annan femma när det gäller ett/ens barn. Men nej, det är det inte alltid, som någon sa här i tråden så kommer hän inte ha några barn, därav blir hunden som ens 'barn', och så är det för Många!
Bara för att isen inte håller för en medelstor hund just där den gått igenom betyder inte att den inte håller för den längre in (eller ut, eller till höger, vänster, ni fattar)
En människa må väga mer än en medelstor hund räknat i kg, men sprattlande i nära nollgradigt vatten iklädd vinterkläder kan man inte frambringa särskilt mycket kraft, oavsett adrenalinflöd.
Ja men dåså, då kan man kräla sig ut och försöka hjälpa hunden.
Jag skulle dessutom ha försökt leta rätt på en lååång 'plank' liknande gren/pinne what ever att ha med, att om jag nu själv gå igenom isen kunna hålla mig kvar och försöka 'klättra' upp med hjälp av den, då 'pinnen' är kvar ovan på isen och hållet emot som ett jämt tryck. Om ni fattar-svårt att beskriva i text.
Tycker inte att Du/ni bör vara så förbannat negativa och försöka säga hur pass rent omöjligt det är, mirakel och under kan ske-och ingenting är egentligen omöjligt-beroendes på hur man gör det.
Men som många(inkl. jag själv) redan har sagt så är det ett (undermedvetet)val man tagit när man väl ger sig ut på isen i hopp om att kunna rädda Sin hund.
Hur hade du/ni ställt er till om det vore ert/ett barn som gått igenom isen? Skulle ni fortfarande stå kvar på torra land och säga "nej, det går inte" ?
Nu blir det en massa påhopp om att det är en helt annan femma när det gäller ett/ens barn. Men nej, det är det inte alltid, som någon sa här i tråden så kommer hän inte ha några barn, därav blir hunden som ens 'barn', och så är det för Många!
Senast ändrad: