Sv: Vad gjorde ni....
Första gången satt jag hos en kompis och gnällde över att jag hade en sån lustig mensvärk på ett och samma ställe neråt höger ljumske.
-Jag tror du kan vara gravid sa hon... Så vi knatade ner på stan och köpte ett test på apoteket. Maken (då sambo) hade länge pratat om barn.
Hemma hos kompis så gör jag testet och nog blev det två streck!! Blev så snopen så jag ropade på henne och gick och lade mig i hennes säng
. Efter en stund körde vi ner till gubbens jobb. Jag gick fram till honom där han stod i verkstaden och mekade med en bil och sa att: Du ska bli pappa! Varpå han glodde på mig sa JAHA och gick runt och fortsatte skruva!!! Nu slutatde denna grav i ett missfall i v.12. Sen blev det inga fler grav. på några år trots försök.
Vi påbörjade barnlöshetsutredning, graviditet lyste med sin frånvaro.
Sedan strax innan jul ringer en väninna som bor ca 20 mil från oss och säger att hon har en känsla av att jag är gravid. Nehe, inte en chans, inga tecken här inte muttrar jag. Min mens kan vara oregelbunden och lovade att hade den inte kommit efter nyår så skulle jag testa. Den 6 januari köper jag och numera maken ett test och då han mekar bil på jobbet gör jag testet där och det blir två streck!!!! Visar honom och denna gång svarar han, visste jag redan!!!! Du brukar inte äta tallriksvis med frysta hallon.. -något jag själv inte tänkt på att jag gjort!
Gången därpå blev mer dramatisk. Vi hade nu aktivt försökt skaffa ett syskon i två år, utan resultat. Var på rehab en månad pga min EDS och sista dagen innan juluppehållet så röntgades mitt bäcken, händer och fötter. I mellandagarna började jag fundera på om min mens tänkte bli sen samt att jag var lite tjyvtjock. Köpte ett test och det var positivt! Maken glad och jag mindre glad! Pga röntgen. Efter att ha bölat i 1½ dygn av oro så ringde jag BB som kopplade in mig till den förlossningsläkare som hade jour och som bedyrade att det inte brukar bli något galet, sålänge man inte gör tarmröntgen etc. Men vi skulle ringa första vardag för ul så jag skulle slippa oro. Då uppdagades tvillingar!!! Tyvärr var den ena död, men den andre levde och resulterade i vårt andra barn som för övrigt samma läkare som gett mig tröstande ord nu förlöste!
Nästa gång hade vi bestämt oss för att försöka oss på att få ett tredje barn och räknade med att det skulle ta tid. Men det tog sig på första försöket. Jag hade köpt ett test utan att säga något till maken. Skuttar in på dass medan han tar in ungar och varor från bilen, då vrålar jag från dass: Kolla, kolla och det var positivt. Hans kommentar, -Det var som fanken!
Sista gången Var egentligen såhär efteråt väldigt komisk. Efter tredje barnet var jag igång och jobbade redan efter en månad. Stormen Gudrun drog fram när lillkillen var 4 månader och strax därefter var det dags för fölningarna att dra igång. Jag blev headhuntad från mitt arbete till en konkurrent (trots att jag skulle vara mammaledig en tid framöver).
Brorsan kom hen och deklarerade stolt att de skulle ha barn. Bra! De fick alla våra bäbisgrejer -för vi skulle inte ha flera. Dessutom så steriliserades jag vid förlossningen (kejsarsnitt). Jag hade en del huvudvärk, men trodde det var stress/sömnbrist reslaterat. Mensen kom som brukligt och jag var bara lite sliten. Sen vet jag inte hur vi kom att prata om grav, men det var maken som hävde ur sig det först. Åkte in till mödravården och lämnade urin och sedan ringde en bm upp mig på e.m. och sa att det var positivt. Då fick jag stora brytningen och bölade i flera dagar, sen var jag den som var stark. Maken tyckte att vi skulle göra abort, var allmänt grinig...
Men jag sa att det ska vi inte! Efter några veckor och en vända hos kurator så tyckte maken att det hela var ok. Då bröt jag ihop på nytt
Sen gick hösten och jag hann knappt jobba så mycket.
Komplikationer tillstötte, men allt slutade lyckligt och maken undrar hur han någonsin kom på tanken att önska bort vår lilla tjej!
Gira
ps.
Läkaren hade glömt sterilisera mig...... Men det är åtgärdat numera!