Vad gjorde ni....

Fibusen

Trådstartare
Vad gjorde ni när grav.testet visade possitivt?

Kom ni i chock,vart överlycklig,skrattade,grät,m.m?

Vad gjorde den blivande pappan,och hur och när berättade du det?

Tycker att den här tråden ska bli väldigt kul och intressant att läsa! :D
 
Sv: Vad gjorde ni....

Jag blev ganska chockad, men fick ganska fort konstaterat varför jag mådde som jag gjorde och saker och ting fick en naturlig förklarning.
När det hade lagt sig lite blev jag innerst inne väldigt glad, men hade så mkt att "fixa" runtomkring och kände mig väldigt stressad.
Pappan har redan en 5-årig dotter och blev väl inte jätteglad först. Men efter att nyheten hade fått lägga sig lite, så var även han glad och vi pratade igenom allting noggrant om och om igen och då såg vi båda fram emot bebisen jättemycket.
(Tyvärr gick det inte som det skulle, och vi har inget barn ihop idag.)
 
Sv: Vad gjorde ni....

Jag hade märkt att mina bröst var svullna, och ömmade, inget mer. Mensen var lite försenad, men det hade den varit förr.

Men, jag åkte och köpte ett gravtest, som visade ett starkt +, jag var på jobbet när jag gjorde det. Jag var helt övertygad om att det visade fel, så efter jobbet köpte jag ett till, och när jag och sambon var på pizzerian för att äta, så smög jag på toan och gjorde ett till, också det med ett + :D

När vi satte oss i bilen så sa jag att jag hade en present åt sambon, och gav honom gravtestet. Det tog några minuter innan han fattade, men sen vart han jätte glad. Och jag började lipa :o

Jag berättade för mamma på kvällen, hon vart helt överlycklig.

Nu är jag i Vecka 19, så än är det inte över! :D
 
Sv: Vad gjorde ni....

Fattade ingenting. Berättade för min sambo (alltså, jag hann inte dra upp byxorna innan testet hade slagit om) som bara svarade "Jaha, det visste jag väl", och såg skitnöjd ut. Gjorde om testet dagen därpå för att jag fick för mig att det kanske visat fel. Det hade det inte. Jag är troligtvis världens mest flummiga person. Vårt barn är superplanerat.
 
Sv: Vad gjorde ni....

Visste att det var något skumt med kroppen den var inte som den brukade så jag sa till min sambo att jag tror att jag är gravid. Jaha sa han helt cool har du tagit ett sånt där graviditets test? Nä sa jag ska köpa ett imorgon. dan efter så visade den lilla stickan ett stort + . så jag knatade in till min sambo och sa jaa du vi ska ha barn. Oj sa han men det måste vi ju kunna fixa. va sa jag vill du göra abort (vart jag nu fick det ifrån) Nä sa han men du och jag måste ju klara det.sen bara log och skrattade vi resterande delen av dagen. hon var inte speciellt planerad men otroligt lyckad i alla fall:D
.
 
Sv: Vad gjorde ni....

Forsta gangen gjorde vi testet tillsammans, hade misstankt att ngt var pa g, och skrattade och grat av gladje och rusade runt huset i gladjeyra (fick tyvarr missfall nagra veckor senare).

Andra gangen gjorde jag testet sjalv, bara en dryg vecka efter befruktning (IVF igen), och svimmade nastan nar jag sag att det var positivt for jag trodde verkligen inte att det skulle vara det. Tror att jag rusade runt huset igen i gladjeyra men minns inte sa mkt av det :D
Maken fick veta nar han kom hem, jag gav honom testet i kuvertet med hans fodelsedagskort (han fyllde 37) och han borjade grata av gladje och sade att det var den basta present han nagonsin fatt :love:

Nu vet vi inte hur det kommer att ga eftersom det ar valdigt tidigt annu (bara v.5) men det ar iaf ett MYCKET efterlangtat barn!!!
 
Senast ändrad:
Sv: Vad gjorde ni....

Min första graviditet
Jag gjorde testet en tiiidig morgon vid fyra. Ser att det är positivt, rusar upp till sambon som sov. Han kastade sig upp när jag vrålade att det var ett plus. Sedan konstaterade han att det inte brann inne, som han trodde, la sig på kudden och somnade om medan jag lyckorusig satt på sängkanten och inte kunde fatta att han somnade! Redan där höll vår son på att bli faderlös ;)


Min andra graviditet:
Jag gjorde testet en kväll när jag och sambon var lite smått osams. Han hade lovat att ha middagen klar när jag kom hem, och när jag kom var han inte ens hemma. Väl hemma ställde han sig muttrande och lagade mat, medan jag i hemlighet gick in och gjorde testet. Efter någon minut (närmare exakt två) knatade jag ut, men hann inte mer än öppna munnen innan han sa:

"-Var inte så arg. Jag gör ju maten nu."

Jag: *som knappt kan hålla mig för skratt, jag bara skakar och fnissar och flinar* "-Jag är inte arg. Jag har en suprise på toaletten åt dig."

Han: "-Jag ser väl att du är arg. Du är skitsur för att jag inte hade maten klar."

Jag: "-Men NEJ! Jag är inte ARG!" *börjar faktiskt bli sur för att han är så envis* "-Kan du gå och kolla på toaletten eller!?"

Han: "-Vadå´rå, vad har du gjort med den? Har du spräckt den?" (Sambon spräckte dagarna innan vår toalett på ovanvåningen som skulle vara i badrummet där. Den har stått i vägen i två år, och nu när den ska in om en månad slår han omkull den.)

*Sambon går in på toaletten, jag har lagt testet på toalettlocket.*

"-Men älskling, vad är det här? EN TILL?!?"

:D
 
Sv: Vad gjorde ni....

Glömde skriva att vi försökt få barn i nästan 2.5 år, så det var ju en supernyhet första gången. Andra gången blev vi mest förvånade, eftersom det bara var fem månader efter jag fött den första :o
 
Sv: Vad gjorde ni....

Första gången, för 11 år sedan, grät jag som en gris. Jag var helt förstörd och helt oförberedd. Jag var bara 29 år ( ;) ) och inte alls beredd på att bli mamma. Min då nyblivna man var överlycklig för han älskade barn och bara längtade efter att bli pappa. Så efter en del förhandlande om föräldraledighet osv så var det bara att löpa linan ut.
 
Sv: Vad gjorde ni....

Jag anade att det var nått på G. Så jag bad sambon att köra mig till Ungdomsmottagningen (skitstörande att behöva ta testet där men det var ju gratis:D)
Så iallafall jag gick upp till U.M. och gjorde testet.
Barnmorskan sa: ja om det blir ett + på stickan så är du gravid.
Jag: Aha du menar ett sånt!?
Bm: OJ du är nog VÄLLDIGT gravid :)
Jag belv total chockad och glad samtidigt som jag belv rädd.
Jag gick på skakiga ben ut till sambon som väntade i bilen. Fick inte fram ett ord bara stirrade... Men till slut lyckades jag svara på hans frågor och undringar hur det gått. Och berättade att han skulle bli pappa.
Sen tog vi hela helgen efter för oss själva och funderade igenom om vi verkligen skulle klara av att bli tre och det kom vi fram till att det gjorde vi. Så nu på Onsdag är det 4 veckor sen vi fick vår lilla dotter :love:
 
Sv: Vad gjorde ni....

Jag köpte gravitetstest själv. Gick hem och gjorde det. När första visa positivt så tänkte jag men jag gör en till. Och den andra visade positivt. Då började jag skaka och började gråta av lycka. Så jag åkte och köpte en till och väntade på sambon (ex nu). Gjorde testet med honom och visade honom alla stickorna. Han kramade bara om mig och sa vad kul. Sen vart det inget mer.


Mvh
 
Sv: Vad gjorde ni....

Jag var inlagd på sjukhus för magsmärtor då jag fick veta att jag var gravid, hade aldrig anat det innan (märktes öht inget alls att jag var gravid förän magen började växa)

blev jätteglad, och ringde min mamma 5 på morgonen (hade åkt in på natten) och hon blev också jätteglad.

Pappan, ja han blev jättearg och drog, men dök upp ett par veckor innan förlossning och ville vara pappa, i år fyller barnet 2 år och pappan är en toppenpappa till sitt barn trots att vi inte är tillsammans idag så löste det sig endå väldigt bra till slut.
 
Sv: Vad gjorde ni....

Första gången, för 11 år sedan, grät jag som en gris. Jag var helt förstörd och helt oförberedd. Jag var bara 29 år ( ;) ) och inte alls beredd på att bli mamma..

Ha ha, det där är ju jag till 110 % :D :D

Min då nyblivna man var överlycklig för han älskade barn och bara längtade efter att bli pappa.

Och det där är min andra hälft till 110 % :D

Antar att alltid föll på plats när du väl blev mamma?
/ofrivilligt gravid 29-åring
 
Sv: Vad gjorde ni....

min mens var 1 vecka sen, så jag köpte 2 test efter jobbet och gick direkt upp på toa och testade, det blev mega positivt, satt där en stund och väntade på dne där choken, typ, skrattanfall, gråten...inget hände ;)

Gick ner till sambon med världens puls, han satt vid datorn så jag la bara testet framför honom, han vänder sig om, kollar på min mage, ler JÄTTE stort och frågar "Är du gravid?" Å så kollar han på min mage igen ;)
 
Sv: Vad gjorde ni....

Tvingade barnmorskan att göra ett test till på mig eftersom jag inte trodde på hemma testet, trots utebliven mens, ömmande bröst, mensliknande smärtor och illamående.

Jag tror fortfarande inte på det till 100 % så nu väntar jag på ultraljudet för att få lite mer tro på det.
 
Sv: Vad gjorde ni....

Första gången satt jag hos en kompis och gnällde över att jag hade en sån lustig mensvärk på ett och samma ställe neråt höger ljumske.
-Jag tror du kan vara gravid sa hon... Så vi knatade ner på stan och köpte ett test på apoteket. Maken (då sambo) hade länge pratat om barn.
Hemma hos kompis så gör jag testet och nog blev det två streck!! Blev så snopen så jag ropade på henne och gick och lade mig i hennes säng :rofl: . Efter en stund körde vi ner till gubbens jobb. Jag gick fram till honom där han stod i verkstaden och mekade med en bil och sa att: Du ska bli pappa! Varpå han glodde på mig sa JAHA och gick runt och fortsatte skruva!!! Nu slutatde denna grav i ett missfall i v.12. Sen blev det inga fler grav. på några år trots försök.

Vi påbörjade barnlöshetsutredning, graviditet lyste med sin frånvaro.
Sedan strax innan jul ringer en väninna som bor ca 20 mil från oss och säger att hon har en känsla av att jag är gravid. Nehe, inte en chans, inga tecken här inte muttrar jag. Min mens kan vara oregelbunden och lovade att hade den inte kommit efter nyår så skulle jag testa. Den 6 januari köper jag och numera maken ett test och då han mekar bil på jobbet gör jag testet där och det blir två streck!!!! Visar honom och denna gång svarar han, visste jag redan!!!! Du brukar inte äta tallriksvis med frysta hallon.. -något jag själv inte tänkt på att jag gjort!

Gången därpå blev mer dramatisk. Vi hade nu aktivt försökt skaffa ett syskon i två år, utan resultat. Var på rehab en månad pga min EDS och sista dagen innan juluppehållet så röntgades mitt bäcken, händer och fötter. I mellandagarna började jag fundera på om min mens tänkte bli sen samt att jag var lite tjyvtjock. Köpte ett test och det var positivt! Maken glad och jag mindre glad! Pga röntgen. Efter att ha bölat i 1½ dygn av oro så ringde jag BB som kopplade in mig till den förlossningsläkare som hade jour och som bedyrade att det inte brukar bli något galet, sålänge man inte gör tarmröntgen etc. Men vi skulle ringa första vardag för ul så jag skulle slippa oro. Då uppdagades tvillingar!!! Tyvärr var den ena död, men den andre levde och resulterade i vårt andra barn som för övrigt samma läkare som gett mig tröstande ord nu förlöste!

Nästa gång hade vi bestämt oss för att försöka oss på att få ett tredje barn och räknade med att det skulle ta tid. Men det tog sig på första försöket. Jag hade köpt ett test utan att säga något till maken. Skuttar in på dass medan han tar in ungar och varor från bilen, då vrålar jag från dass: Kolla, kolla och det var positivt. Hans kommentar, -Det var som fanken!

Sista gången Var egentligen såhär efteråt väldigt komisk. Efter tredje barnet var jag igång och jobbade redan efter en månad. Stormen Gudrun drog fram när lillkillen var 4 månader och strax därefter var det dags för fölningarna att dra igång. Jag blev headhuntad från mitt arbete till en konkurrent (trots att jag skulle vara mammaledig en tid framöver).
Brorsan kom hen och deklarerade stolt att de skulle ha barn. Bra! De fick alla våra bäbisgrejer -för vi skulle inte ha flera. Dessutom så steriliserades jag vid förlossningen (kejsarsnitt). Jag hade en del huvudvärk, men trodde det var stress/sömnbrist reslaterat. Mensen kom som brukligt och jag var bara lite sliten. Sen vet jag inte hur vi kom att prata om grav, men det var maken som hävde ur sig det först. Åkte in till mödravården och lämnade urin och sedan ringde en bm upp mig på e.m. och sa att det var positivt. Då fick jag stora brytningen och bölade i flera dagar, sen var jag den som var stark. Maken tyckte att vi skulle göra abort, var allmänt grinig...
Men jag sa att det ska vi inte! Efter några veckor och en vända hos kurator så tyckte maken att det hela var ok. Då bröt jag ihop på nytt :crazy: Sen gick hösten och jag hann knappt jobba så mycket.
Komplikationer tillstötte, men allt slutade lyckligt och maken undrar hur han någonsin kom på tanken att önska bort vår lilla tjej!


Gira :banana:

ps. :angel: Läkaren hade glömt sterilisera mig...... Men det är åtgärdat numera!:)
 
Sv: Vad gjorde ni....

Ha ha, det där är ju jag till 110 % :D :D



Och det där är min andra hälft till 110 % :D

Antar att alltid föll på plats när du väl blev mamma?
/ofrivilligt gravid 29-åring

Hehe, roligt att det finns någon mer knäppgök som jag ;)

Jorå, visst är det meningsfullt med en lång graviditet så man hinner mogna till lite. Men jag tyckte ändå att det var jobbigt och jag hade ff några år till svårt för barn (utom min egen prins då) men när han var tre så bestämde vi oss för en till och det tog sig direkt så jag inte hann ångra mig ;)
Nu är barnen så stora och det blir ff roligare för varje dag som går :love: så jag undrar var det ska sluta :)
 
Sv: Vad gjorde ni....

Jag gjorde ingenting. Varken lipade, blev chockad, överraskad eller annat. Jag visste redan eftersom jag är aldrig sen. Den blivande pappan sa bara: Jamen det visste vi väl redan.

Vi var helt inställd på abort båda 2, men på undersökningen då jag fick titta på skärmen så ändrade jag mig...och sen när jag talade om hur fostret såg ut (kidneyböna), så ändrade sig pappan med.

Så, nu tar vi en dag i taget och bara låter saker ha sin gång. Inget mer med det.
 
Sv: Vad gjorde ni....

Vad gjorde ni när grav.testet visade possitivt?

Kom ni i chock,vart överlycklig,skrattade,grät,m.m?

Vad gjorde den blivande pappan,och hur och när berättade du det?

Jag sa till sambon att "imorgon bitti kissar jag på sticka". När jag kissat på den såg jag direkt ett svagt plustecken och gick in till sambon som fick titta han med. Vi väntade de minutrarna man ska och konstaterade sen att plusset var kvar.

Det var väntat eftersom mensen var några dagar sen och vi planerat för detta. Jag blev mycket glad, men inte så att jag grät eller skrattade högt. Han log, men blandat med lite "skräck" (som väntat). ;)

Under de närmsta veckorna efter vi testat plus så var det svårt att begripa det hela (det är nästan svårt att förstå fullt ut ännu.... och nu är jag i v 14). Vissa stunder har jag drabbats av sånt där glädjerus så att jag blir tårögd av lycka. Sambon gläds lika mycket som jag nu inför faktum och vi pratar om det nästan dagligen.
 
Sv: Vad gjorde ni....

Graviditeten va planerad men jag vart ändå lite chockad=)

Sambon satt och väntade på att jag skulle komma ut från toan och berätta resultatet.

Jag började gråta när jag såg plusset, så sambon trodde de va negativt först. Han blev nog ganska chockad, fast han erkänner det inte=)
 

Liknande trådar

Småbarn Jag och maken har börjat diskutera hur vi vill dela vår FL när lillebror kommer i vår. Med dottern gjorde vi en överlappning: först var...
2 3
Svar
50
· Visningar
4 095
Senast: gulakatten
·
Övr. Barn Jag har en äldre vän som sagt rakt ut att jag inte ska ha några barn med motiveringen att jag alltid är trött. (Vilket inte ens...
Svar
6
· Visningar
1 158
Kropp & Själ Jag är och har nästan alltid varit singel. Kanske inte helt frivilligt men ändå självvalt kan man säga. Problemet är att jag sen typ...
3 4 5
Svar
93
· Visningar
14 074
Senast: Svartkatt
·
  • Låst
  • Artikel
Dagbok Jag tänkte göra en dagboks tråd här. Inte för jag har nåt jätte viktigt att skriva om eller att jag tror att jätte många är så...
2
Svar
23
· Visningar
3 725
Senast: L(i)FE
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp