Vad gäller?

[Golden_Heart]

Om en hund har blivit anmäld till länsstyrelsen pga att den har bitit några gånger.
Vad gäller då? Vilka rättigheter har ägaren och vilken har hunden?
En bekant till mig har en reaktiv hund som detta har hänt för.

Detta har hänt;
Hunden har bitit par-tre gånger någon när den varit i en rastgård och varit lös. Hela tiden män, då hunden inte gillar män förutom sin ägare. En gång bet den en kille på ett annat ställe, men den hade först hälsat helt lugnt och plötsligt hade hunden bitit.
Allt är anmält till länssstyrelsen, och handläggaren där lyssnar inte utan har bara bestämt sig för något. I Höstas kom det ifrån länsstyrelsen att de ville bedöma hunden osv. Ägaren har efter det ägnat hunden extra mycket tid, den fått cyklat varje dag oavsett väder, har gått en extra sväng hos en annan psykolog. Den ordinarie ägaren skrev över hunden på sin son, så han är inte ägare längre till hunden, men tar hand om den dagtid då ägaren jobbar och hunden är ju trygg med den.
Två veckor sedan hämtade länsstyrelsen hunden, placerade den på ett hundhotell. Ett hundhotell som hunden varit på ett par gånger tidigare när ägaren varit på sjukhus pga operation av lunga osv.
I veckan som var genomgick hunden mental test utan ägaren, typ sådant som utförs för polishundar och på brukshundsklubben med skott och flertal andra saker. Mentala testet fejlade den på, för den hade ju inte tryggheten ifrån ägaren. Den genomgick också en veterinärbesiktning av veterinär, där den fejlade fastän den av samma veterinär varit coollugn med ägaren, men utan ägaren så mår inte hunden bra. Veterinären den här gången gick in med inställningen att det var en reaktiv hund som skulle bort. Det som veterinären kunde klanka ner mot ägaren var att hunden hade plack plus att nu då att den var oerhört osäker. Men självklart är en reaktiv hund utan sin ägare, otrygg.
Länsstyrelsen vägrar svarar ägaren, och när de fick tag på chefen har de knappt en vecka att överklaga att hunden ska avlivas. Den ska då avlivas utan att ha någon den känner i närheten. Får de göra så?

Den ursprungliga ägaren har gjort allt i sin makt för att hunden verkligen ska ha det bra.
Med dem som hunden känner är han en riktig mysgubbe och älskar att softa i soffan med både den ursprungliga ägaren och sonen.
Det tar en lång tid för hunden att släppa in någon, men när den väl är insläppt då vill den sitta i knäet hos en och mysa.

Hunden är en hanhund, dock från utlandet och ett shelter. Den är kastrerad, för att sheltret och den som förde in propsade på det. Ingen tanke på att avla på hunden ändå. Hunden är lite över fyra år nu och varit i Sverige i snart 4½ år.
När hunden var 2-3 veckors valp var den med om något hemskt på gatan som formade den och sedan i sheltret fick den inte bo i familj som vissa hundar fick göra utan fick bo ett hägn tills veckan innan de skulle åka till Sverige.
Hunden är rädd för fyrverkerier och skott.
Tillsammans med hundpsykolog har den uppfört sig som en prins och de har inte sett de problemen som tex varit när hunden bitit.

Jag känner hunden, för jag hundens syster samt en annan från samma shelter. Den andra hunden jag har bodde i familj och är mycket tryggare med folk. Hanhundens syster som jag har, tar också lång tid för att släppa in folk, speciellt män. Tiken har aldrig bitit något, däremot voffat och försökt skrämma bort folk. Båda hundarna har varit på våra fester och uppfört sig hur bra som helst.
Hundarna är riktiga knähundar och älskar att vara nära, men de reaktiva syskonen har svårt att släppa in främmande och tar veckor för dem att verkligen acceptera dem. Ska det gå fortfarare så krävs det mycket av den personen för att det ska gå. Män är svårast.

Länsstyrelsen har bestämt sig att det är en reaktiv hund ifrån utlandet som ska utrotas.

Får länsstyrelsen ta bort hunden utan att ägaren är med?
Var det rätt av dem att låta hunden genomföra testerna utan tryggheten ifrån ägaren?
Vilka rättigheter har hunden?
Vilka rättigheter har ägaren?

 

[Nattfjäril]

Ja, länsstyrelsen får omhänderta hundar, och om de bedömer att en hund är en fara för människor, djur eller det föreligger särskilda skäl besluta att avliva den.

Jag vet inte om man kan kräva att få vara med vid avlivningen eller inte men man bör ju rimligen kunna fråga. Man kan överklaga beslutet, eller be att få det omvandlat till att hunden måste bära munkorg utanför hemmet. Känner man att det finns frågetecken eller man inte hunnit sätta sig in i alla detaljer är ju ett överklgande klokt så att man får tid på sig att bearbeta situationen och få svar på sina frågor.

Jag tror att det är praxis att utföra dessa tester utan ägaren. Det handlar ju om att få en bild av om hunden är en fara eller inte och då behöver man ju se den i verkliga situationer som kan uppstå, t.ex. att den kommer loss och är utanför ägarens kontroll.

Du säger att hunden är oerhört osäker utan ägaren. Detta plus bithistoriken gör att man frågar sig hur pass dåligt hunden mår, om den överhuvudtaget har ett drägligt liv.

Även om ägaren inte arbetar och ser till att spendera 24 timmar om dygnet med hunden, vad händer om ägaren blir sjuk eller skadad eller på något sätt oförmögen att vara hundens stöd?

Vilken ras eller rasblandning rör det sig om? Jag tänker att det kan spela in i bedömningen om det går attt rehabilitera hunden, samt hur omfattande skador den kan orsaka. Och varför i hela fridens namn släpps den i hundgård igen efter att ha bitit någon i den situationen?

 

[MiaMia]

Känner man att det finns frågetecken eller man inte hunnit sätta sig in i alla detaljer är ju ett överklgande klokt så att man får tid på sig att bearbeta situationen och få svar på sina frågor.

Tillägger att det ofta är en mer begränsad tid till förfogande vid dessa beslut, så man behöver söka inhibition också för att inte riskera att det verkställs innan domen är klar.
Tror det beror på hur de formulerat sig i beslutet om när det börjar gälla, men generellt tenderar man nog att hålla tiden kort när det är ett omhändertaget djur inblandat som ska hållas förvarat.

 

[Wingates]

Om en hund har blivit anmäld till länsstyrelsen pga att den har bitit några gånger.
Vad gäller då? Vilka rättigheter har ägaren och vilken har hunden?
En bekant till mig har en reaktiv hund som detta har hänt för.

Detta har hänt;
Hunden har bitit par-tre gånger någon när den varit i en rastgård och varit lös. Hela tiden män, då hunden inte gillar män förutom sin ägare. En gång bet den en kille på ett annat ställe, men den hade först hälsat helt lugnt och plötsligt hade hunden bitit.
Allt är anmält till länssstyrelsen, och handläggaren där lyssnar inte utan har bara bestämt sig för något. I Höstas kom det ifrån länsstyrelsen att de ville bedöma hunden osv. Ägaren har efter det ägnat hunden extra mycket tid, den fått cyklat varje dag oavsett väder, har gått en extra sväng hos en annan psykolog. Den ordinarie ägaren skrev över hunden på sin son, så han är inte ägare längre till hunden, men tar hand om den dagtid då ägaren jobbar och hunden är ju trygg med den.
Två veckor sedan hämtade länsstyrelsen hunden, placerade den på ett hundhotell. Ett hundhotell som hunden varit på ett par gånger tidigare när ägaren varit på sjukhus pga operation av lunga osv.
I veckan som var genomgick hunden mental test utan ägaren, typ sådant som utförs för polishundar och på brukshundsklubben med skott och flertal andra saker. Mentala testet fejlade den på, för den hade ju inte tryggheten ifrån ägaren. Den genomgick också en veterinärbesiktning av veterinär, där den fejlade fastän den av samma veterinär varit coollugn med ägaren, men utan ägaren så mår inte hunden bra. Veterinären den här gången gick in med inställningen att det var en reaktiv hund som skulle bort. Det som veterinären kunde klanka ner mot ägaren var att hunden hade plack plus att nu då att den var oerhört osäker. Men självklart är en reaktiv hund utan sin ägare, otrygg.
Länsstyrelsen vägrar svarar ägaren, och när de fick tag på chefen har de knappt en vecka att överklaga att hunden ska avlivas. Den ska då avlivas utan att ha någon den känner i närheten. Får de göra så?

Den ursprungliga ägaren har gjort allt i sin makt för att hunden verkligen ska ha det bra.
Med dem som hunden känner är han en riktig mysgubbe och älskar att softa i soffan med både den ursprungliga ägaren och sonen.
Det tar en lång tid för hunden att släppa in någon, men när den väl är insläppt då vill den sitta i knäet hos en och mysa.

Hunden är en hanhund, dock från utlandet och ett shelter. Den är kastrerad, för att sheltret och den som förde in propsade på det. Ingen tanke på att avla på hunden ändå. Hunden är lite över fyra år nu och varit i Sverige i snart 4½ år.
När hunden var 2-3 veckors valp var den med om något hemskt på gatan som formade den och sedan i sheltret fick den inte bo i familj som vissa hundar fick göra utan fick bo ett hägn tills veckan innan de skulle åka till Sverige.
Hunden är rädd för fyrverkerier och skott.
Tillsammans med hundpsykolog har den uppfört sig som en prins och de har inte sett de problemen som tex varit när hunden bitit.

Jag känner hunden, för jag hundens syster samt en annan från samma shelter. Den andra hunden jag har bodde i familj och är mycket tryggare med folk. Hanhundens syster som jag har, tar också lång tid för att släppa in folk, speciellt män. Tiken har aldrig bitit något, däremot voffat och försökt skrämma bort folk. Båda hundarna har varit på våra fester och uppfört sig hur bra som helst.
Hundarna är riktiga knähundar och älskar att vara nära, men de reaktiva syskonen har svårt att släppa in främmande och tar veckor för dem att verkligen acceptera dem. Ska det gå fortfarare så krävs det mycket av den personen för att det ska gå. Män är svårast.

Länsstyrelsen har bestämt sig att det är en reaktiv hund ifrån utlandet som ska utrotas.

Får länsstyrelsen ta bort hunden utan att ägaren är med?
Var det rätt av dem att låta hunden genomföra testerna utan tryggheten ifrån ägaren?
Vilka rättigheter har hunden?
Vilka rättigheter har ägaren?

Om man har brustit så mycket i sitt hundägaransvar att hunden kunnat bita flera personer så får man acceptera att myndigheter går in och avlivar hunden.
Hunden är uppenbarligen inte bra mentalt och mår nog faktiskt bäst av att somna in. Ägaren har ju dessutom brustit i att skydda sin hund mot situationer den inte kan hantera.

 

[Golden_Heart]

Ja, länsstyrelsen får omhänderta hundar, och om de bedömer att en hund är en fara för människor, djur eller det föreligger särskilda skäl besluta att avliva den.

Jag vet inte om man kan kräva att få vara med vid avlivningen eller inte men man bör ju rimligen kunna fråga. Man kan överklaga beslutet, eller be att få det omvandlat till att hunden måste bära munkorg utanför hemmet. Känner man att det finns frågetecken eller man inte hunnit sätta sig in i alla detaljer är ju ett överklgande klokt så att man får tid på sig att bearbeta situationen och få svar på sina frågor.

Jag tror att det är praxis att utföra dessa tester utan ägaren. Det handlar ju om att få en bild av om hunden är en fara eller inte och då behöver man ju se den i verkliga situationer som kan uppstå, t.ex. att den kommer loss och är utanför ägarens kontroll.

Du säger att hunden är oerhört osäker utan ägaren. Detta plus bithistoriken gör att man frågar sig hur pass dåligt hunden mår, om den överhuvudtaget har ett drägligt liv.

Även om ägaren inte arbetar och ser till att spendera 24 timmar om dygnet med hunden, vad händer om ägaren blir sjuk eller skadad eller på något sätt oförmögen att vara hundens stöd?

Vilken ras eller rasblandning rör det sig om? Jag tänker att det kan spela in i bedömningen om det går attt rehabilitera hunden, samt hur omfattande skador den kan orsaka. Och varför i hela fridens namn släpps den i hundgård igen efter att ha bitit någon i den situationen?

Den som har haft hand om hunden från det att den kom till Sverige är pensionär. Officiellt är han hundens dagmatte och hans son är ju ung, finns där som back up när den ordinarie dör. Sonen numera står som ägare.
Den släpptes i rastgården för att den sprang bättre av sig där och såg ut att vara lycklig. Förutom när det kom flera in i stora rasthagen. stor som en fårhage.
Då hunden är ifrån ett shelter så exakt vad som är i hunden vet vi inte, men vi tror att det är en blandning av schäfer, doberman, rottis och labbe. För sheltret har visat den som de tror är pappan och den är någon form av schäferblandning och mamman såg ut att ha lite doberman i sig.
Det är lättare skador ifrån när tex hunden har voffat för nära, och tänderna har kommit för nära. Typ små sår, rivsår ifrån tänderna samt kläder gått sönder.
Den här handläggaren på länsstyrelsen lyssnar inte, utan den har bestämt sig för att hunden är en reaktiv gatuhund som måste dö.

 

[Golden_Heart]

Om man har brustit så mycket i sitt hundägaransvar att hunden kunnat bita flera personer så får man acceptera att myndigheter går in och avlivar hunden.
Hunden är uppenbarligen inte bra mentalt och mår nog faktiskt bäst av att somna in. Ägaren har ju dessutom brustit i att skydda sin hund mot situationer den inte kan hantera.

Hunden älskar sin ägare så oerhört mycket och tror sig att han måste beskydda ägaren mot alla, speciellt karlar.
Dock har han varit lugnare sedan ägaren har cyklat mer regelbundet.

 

[Sel]

Den som har haft hand om hunden från det att den kom till Sverige är pensionär. Officiellt är han hundens dagmatte och hans son är ju ung, finns där som back up när den ordinarie dör. Sonen numera står som ägare.
Den släpptes i rastgården för att den sprang bättre av sig där och såg ut att vara lycklig. Förutom när det kom flera in i stora rasthagen. stor som en fårhage.
Då hunden är ifrån ett shelter så exakt vad som är i hunden vet vi inte, men vi tror att det är en blandning av schäfer, doberman, rottis och labbe. För sheltret har visat den som de tror är pappan och den är någon form av schäferblandning och mamman såg ut att ha lite doberman i sig.
Det är lättare skador ifrån när tex hunden har voffat för nära, och tänderna har kommit för nära. Typ små sår, rivsår ifrån tänderna samt kläder gått sönder.
Den här handläggaren på länsstyrelsen lyssnar inte, utan den har bestämt sig för att hunden är en reaktiv gatuhund som måste dö.

Fast frågan är ju varför den släpptes lös IGEN efter att den bitit första gången. Det visar ju på att ägaren, hur mycket denne än älskar hunden, inte tagit sitt ansvar.
Otrolig trist situation för alla inblandade oavsett.

 

[Unafraid]

Den som har haft hand om hunden från det att den kom till Sverige är pensionär. Officiellt är han hundens dagmatte och hans son är ju ung, finns där som back up när den ordinarie dör. Sonen numera står som ägare.
Den släpptes i rastgården för att den sprang bättre av sig där och såg ut att vara lycklig. Förutom när det kom flera in i stora rasthagen. stor som en fårhage.
Då hunden är ifrån ett shelter så exakt vad som är i hunden vet vi inte, men vi tror att det är en blandning av schäfer, doberman, rottis och labbe. För sheltret har visat den som de tror är pappan och den är någon form av schäferblandning och mamman såg ut att ha lite doberman i sig.
Det är lättare skador ifrån när tex hunden har voffat för nära, och tänderna har kommit för nära. Typ små sår, rivsår ifrån tänderna samt kläder gått sönder.
Den här handläggaren på länsstyrelsen lyssnar inte, utan den har bestämt sig för att hunden är en reaktiv gatuhund som måste dö.

Som handläggare reder man ut vad som hänt genom att prata med den som blivit biten och även hundägaren. När hunden bitit människor flera gången ses det som mycket allvarligt. Jag har svårt att tro att handläggaren inte lyssnar, hen hör säkert vad som sägs men tycker kanske att ägaren inte gjort tillräckligt för att förhindra att människor skadas.

 

[Wingates]

Hunden älskar sin ägare så oerhört mycket och tror sig att han måste beskydda ägaren mot alla, speciellt karlar.
Dock har han varit lugnare sedan ägaren har cyklat mer regelbundet.

Och? Man får ändå ta sitt ansvar och se till att ingenting händer. Att inte veta vad man har i kopplet är farligt, särskilt för andra. Man får helt enkelt ta de steg man behöver för att lösa det och kan man inte det så ska man inte ha hunden.
Både för andras skull och framförallt för hundens skull. En sådan hund mår inte bra och den behöver slippa hamna i situationer där den tror den behöver försvara sig.

 

[Migo]

Tycker det låter som att länsstyrelsen fattat ett väl underbyggt och klokt beslut.

 

[Lingon]

Så ägaren har alltså upprepade gånger släppt den i hägn trots att de inte var ensamma där, trots att det fanns andra män där (vilket hunden inte gillar) och vid mer än ett tillfälle trots att hunden redan bitit någon liknande situation? Snacka om att ägaren missat att ta sitt ansvar!!

 

[Golden_Heart]

Som handläggare reder man ut vad som hänt genom att prata med den som blivit biten och även hundägaren. När hunden bitit människor flera gången ses det som mycket allvarligt. Jag har svårt att tro att handläggaren inte lyssnar, hen hör säkert vad som sägs men tycker kanske att ägaren inte gjort tillräckligt för att förhindra att människor skadas.

Handläggare ska ju lyssna på båda sidorna, men den här handläggaren har inte gjort det utan har redan bestämt sig.
JA, den från början ägaren har lärt sig sin läxa och har undvikit rastgårdar där flera kan komma in utan varit i sådan där den och hundens kompis kan vara ensamma.
Jag håller med om att ägaren varit slarvig med att ha på munkorg, eller hitta en som passar och som inte hunden kan ta av sig. För den var till rasthagen en gång när den var utan munkorg pga skavsår av den, och då var olyckan framme. Visst ägaren var lite för naiv till en början.

 

[Lingon]

Hunden älskar sin ägare så oerhört mycket och tror sig att han måste beskydda ägaren mot alla, speciellt karlar.
Dock har han varit lugnare sedan ägaren har cyklat mer regelbundet.

Det spelar ingen roll. Ägaren har brustit i sitt ansvar som hundägare och hunden har vid flera tillfällen bitit människor. Det låter som ett klokt beslut att avliva den.

 

[Unafraid]

Handläggare ska ju lyssna på båda sidorna, men den här handläggaren har inte gjort det utan har redan bestämt sig.
JA, den från början ägaren har lärt sig sin läxa och har undvikit rastgårdar där flera kan komma in utan varit i sådan där den och hundens kompis kan vara ensamma.
Jag håller med om att ägaren varit slarvig med att ha på munkorg, eller hitta en som passar och som inte hunden kan ta av sig. För den var till rasthagen en gång när den var utan munkorg pga skavsår av den, och då var olyckan framme. Visst ägaren var lite för naiv till en början.

Ägaren har misslyckats upprepade gånger. Raserna du beskriver borde resultera i en ganska stor hund? En stor hund kan göra mycket skada. Länsstyrelsen har testat hunden och bedömer att den är farlig. Avlivning låter klokt.

Hade hunden bitit endast en gång och ägaren använt munkorg efter det hade det inte varit omöjligt att länsstyrelsen hade nöjt sig med det.

 

[Golden_Heart]

Så ägaren har alltså upprepade gånger släppt den i hägn trots att de inte var ensamma där, trots att det fanns andra män där (vilket hunden inte gillar) och vid mer än ett tillfälle trots att hunden redan bitit någon liknande situation? Snacka om att ägaren missat att ta sitt ansvar!!

Från början har ägaren och den som brukar följa med varit ensamma; två hundkompisar som brukar leka tillsammans.
Det har kommit in folk i hägnet och ett par gången har hunden reagerat. Detta är typ över lång tid dvs hela den långa tiden som ägaren har haft hunden.
Visst ägaren har varit lite för naiv och lagt över för mycket på hunden, som den inte klarat av.

 

[Lingon]

Från början har ägaren och den som brukar följa med varit ensamma; två hundkompisar som brukar leka tillsammans.
Det har kommit in folk i hägnet och ett par gången har hunden reagerat. Detta är typ över lång tid dvs hela den långa tiden som ägaren har haft hunden.
Visst ägaren har varit lite för naiv och lagt över för mycket på hunden, som den inte klarat av.

Ägaren har brustit i sitt ansvar. Borde sagt åt de som ville komma in att hen först ville koppla sin hund och gå ut innan de kom in i hägnet.

 

[Golden_Heart]

Visst hunden kommer med största säkerhet, men ska inte ägaren få vara med vid avlivningen i alla fall?
Hunden får dö sin husses armar?
Om man pratar humanitärt så är det väl mer än rätt mot dem båda?

 

[Golden_Heart]

Ägaren har brustit i sitt ansvar. Borde sagt åt de som ville komma in att hen först ville koppla sin hund och gå ut innan de kom in i hägnet.

Det var ju ett stor hägn på typ 2 hektar, hundarna hade upptäckt de inkommande innan ägaren och dess kompis.

 

[Sryoqwe]

Visst hunden kommer med största säkerhet, men ska inte ägaren få vara med vid avlivningen i alla fall?
Hunden får dö sin husses armar?
Om man pratar humanitärt så är det väl mer än rätt mot dem båda?

Är det verkligen snällare mot hunden att hussen är med och gissningsvis då är hussen ledsen, vilket hunden märker och då troligtvis blir hunden uppstressad?

 

[Lingon]

Det var ju ett stor hägn på typ 2 hektar, hundarna hade upptäckt de inkommande innan ägaren och dess kompis.

Om hägnet är utformat så att det är omöjligt för hundägaren att ta sitt ansvar så borde hen inte släppt sin hund där.