Vad förlåter du och vad förlåter du inte?

[MiniLi]

Får jag försvara mig? Jag sa inte vad jag tyckte så att barnet ifråga hörde det, vill inte att något barn ska förlora självförtroendet! Hon var 8 år och ganska lång för åldern och kameran satt på ett stativ så hennes lillasysters morfar kunde inte göra något åt att hon dansade mitt framför kameraögat. Det var alltså det som jag tyckte var värst, inte dansandet! Jag skällde inte utan var helt lugn o saklig. Och jag har inte barn så jag förstår säkert inte vare sig barn eller föräldrar lika väl som ni som är föräldrar. Eftersom jag är en av hans sambos närmsta så hälsar jag på oavsett. Hans långsinthet är värre för henne än för mig.

Men varför lade du dig i det överhuvudtaget?

 

[Roheryn]

Får jag försvara mig? Jag sa inte vad jag tyckte så att barnet ifråga hörde det, vill inte att något barn ska förlora självförtroendet! Hon var 8 år och ganska lång för åldern och kameran satt på ett stativ så hennes lillasysters morfar kunde inte göra något åt att hon dansade mitt framför kameraögat. Det var alltså det som jag tyckte var värst, inte dansandet! Jag skällde inte utan var helt lugn o saklig. Och jag har inte barn så jag förstår säkert inte vare sig barn eller föräldrar lika väl som ni som är föräldrar. Eftersom jag är en av hans sambos närmsta så hälsar jag på oavsett. Hans långsinthet är värre för henne än för mig.

Men du hade väl inte med saken att göra? Om familjen vars högtid det var fråga om hade haft problem med åttaåringens dansande framför kameran så fick de väl ta tag i det själva?

 

[Tonto]

Får jag försvara mig? Jag sa inte vad jag tyckte så att barnet ifråga hörde det, vill inte att något barn ska förlora självförtroendet! Hon var 8 år och ganska lång för åldern och kameran satt på ett stativ så hennes lillasysters morfar kunde inte göra något åt att hon dansade mitt framför kameraögat. Det var alltså det som jag tyckte var värst, inte dansandet! Jag skällde inte utan var helt lugn o saklig. Och jag har inte barn så jag förstår säkert inte vare sig barn eller föräldrar lika väl som ni som är föräldrar. Eftersom jag är en av hans sambos närmsta så hälsar jag på oavsett. Hans långsinthet är värre för henne än för mig.

Men vad har du ens med det att göra? Hade du inte uppfört dig gränslöst så hade det inte varit ett problem. Att han är "långsynt" är helt rimligt. Du har orsakat problemet.

 

[Skjøldur]

Men vad har du ens med det att göra? Hade du inte uppfört dig gränslöst så hade det inte varit ett problem. Att han är "långsynt" är helt rimligt. Du har orsakat problemet.

Jag var bara jätteirriterad på snurrfian som inte visade respekt! För övrigt hade jag inte mer med saken att göra än någon annan. När jag sa det där i kyrkan så behärskade han sig, jag förstod inte ens att han blev sårad. I så fall hade jag bett om ursäkt. Senare överöste han mig med en massa extremt otrevliga sms så jag svarade att "nu läser jag inte ett enda ett till". Och sen har det som sagt inte gått att nå fram, han bara drar sig undan.

 

[gammalek]

Jag var bara jätteirriterad på snurrfian som inte visade respekt! För övrigt hade jag inte mer med saken att göra än någon annan. När jag sa det där i kyrkan så behärskade han sig, jag förstod inte ens att han blev sårad. I så fall hade jag bett om ursäkt. Senare överöste han mig med en massa extremt otrevliga sms så jag svarade att "nu läser jag inte ett enda ett till". Och sen har det som sagt inte gått att nå fram, han bara drar sig undan.

1) Du hade inte med det att göra.
2) Att du var jätteirriterad är ditt problem och ditt ansvar
3) Det var ett barn som dansade/snurrade. Det har inget med respektlöshet att göra.

 

[Lilla]

Om människor missförstår dig reder ni väll ut det där och då? Den här oron som du har verkar snarast vara ett problem för dig, något som kanske kan vara bra att bli av med. För du kan ju aldrig veta om någon missuppfattat det du sagt och blivit sårad om de inte visar det på något sätt. Då kan du ju välja att reda upp det om den andra är intresserad av det. Du kan aldrig kontrollera hur andra uppfattar det du säger. Men man behöver såklart inte klampa fram i livet utan att ta minsta hänsyn heller så klart.

Det är ju det jag menar, att jag vill reda ut det.

 

[cirkus]

Får jag försvara mig? Jag sa inte vad jag tyckte så att barnet ifråga hörde det, vill inte att något barn ska förlora självförtroendet! Hon var 8 år och ganska lång för åldern och kameran satt på ett stativ så hennes lillasysters morfar kunde inte göra något åt att hon dansade mitt framför kameraögat. Det var alltså det som jag tyckte var värst, inte dansandet! Jag skällde inte utan var helt lugn o saklig. Och jag har inte barn så jag förstår säkert inte vare sig barn eller föräldrar lika väl som ni som är föräldrar. Eftersom jag är en av hans sambos närmsta så hälsar jag på oavsett. Hans långsinthet är värre för henne än för mig.

Du har ju inte med det att göra överhuvudtaget. Vad hade du tänkt att din kritik till barnet skulle landa i?
Morfarn hade kunnat säga till om han hade tyckt det spelat roll.
Fortfarande är det du som är problemet inte hans långsinthet.

 

[cirkus]

Jag var bara jätteirriterad på snurrfian som inte visade respekt!

Hon var ÅTTA år!
Den som inte visar respekt är ju du..

 

[Luff]

Jag har råkat fruktansvärt illa ut i jobbhänseende på grund av en person. Anledningen är att hon inte gillar mig - eller rätrare sagt avskyr mig. Jag har inte gjort henne någonting, tvärtom varit enormt förstående under en tuff tid i hennes liv. Jag hade ingen aning om att hon kände så. Trodde vi hade en helt ok jobbrelation. Fick reda på det genom ett sms som hon skickade fel. Jag vart enormt ledsen, pratade med henne. Hon förkunnade bara att hon kände så. Jag kröp undan, höll mig så tyst jag kunde i mitt jobbhörn. Sen kom det in nya kollegor som hon vände mot mig. Det här pågick i några år. Gamla kollegor kom i kläm. Jsg duckade. Ville tro att om hon bara slapp prata med mig så skulle det vara ok. Jag tänkte att hon hade rätt till sina känslor. Sen gick det mer åt helvete. Hon gav sug inte förrän hon nästan tagit kål på mig psykiskt. Vuxenmobbing al la djävel. Jag hoppas hon blir sittande ensam på ålderns höst - för det är hon skräckslagen för. Hon är en ond satmara som förstör för andra på löpande band. Jag är inte hennes enda offer vet jag nu. Så förlåta, aldrig i livet.

 

[monster1]

@Lilla Men ni reder inte ut det där och då? Jag förstår nog inte problemet. Antingen reder ni ut missförståndet där och då eller så släpper du det och går vidare.

 

[Masqueradee]

Jag var bara jätteirriterad på snurrfian som inte visade respekt! För övrigt hade jag inte mer med saken att göra än någon annan. När jag sa det där i kyrkan så behärskade han sig, jag förstod inte ens att han blev sårad. I så fall hade jag bett om ursäkt. Senare överöste han mig med en massa extremt otrevliga sms så jag svarade att "nu läser jag inte ett enda ett till". Och sen har det som sagt inte gått att nå fram, han bara drar sig undan.

"Snurrfia"...

 

[MML]

Sen har jag ursäktat honom med att det inte är han utan snurrfians mamma som fostrat henne mest så det var nog inte hans fel. Denna barnafadern har inte førslåtit mig än, efter tre år! Kommer jag hem till dom så drar han sig undan. Sist vi sågs så sa jag det till honom, att det är ju inte klokt vad du är långsint! Och nu sitter jag och här och funderar på om jag har førlåtit honom før att han inte førlåtit! Tycker han är vrång o dum o så.

Det här är väldigt talande, tycker jag. Det visar väl lite på komplexiteten i förlåtande.

Du funderar på om du har förlåtit flickans pappa för att han inte har förlåtit dig. Du tycker att han är vrång, dum och långsint. Jag skulle gissa att han i sin tur kanske var öppen för en genuin ursäkt från dig, men när ingen sådan kom kan jag mycket väl tänka mig att han sorterade in dig i facket "Ingen jag vill ha i mitt liv", och så var det bra med det. Jag tror att väldigt många föräldrar skulle reagera så i den situation du beskrivit.

Jag tror att vi är många som läser in ett ohyfsat, gränslöst, oartigt och otrevligt beteende i den situation du beskriver. Men inte från det glada, dansande barnets sida, utan från dig.

 

[Lilla]

@Lilla Men ni reder inte ut det där och då? Jag förstår nog inte problemet. Antingen reder ni ut missförståndet där och då eller så släpper du det och går vidare.

Det är ju det jag menar.

 

[monster1]

Det är ju det jag menar.

Vad är det du menar?

 

[Lilla]

Vad är det du menar?

Att jag vill reda ut missförstånd.

 

[Milosari]

Jag var bara jätteirriterad på snurrfian som inte visade respekt! För övrigt hade jag inte mer med saken att göra än någon annan. När jag sa det där i kyrkan så behärskade han sig, jag förstod inte ens att han blev sårad. I så fall hade jag bett om ursäkt. Senare överöste han mig med en massa extremt otrevliga sms så jag svarade att "nu läser jag inte ett enda ett till". Och sen har det som sagt inte gått att nå fram, han bara drar sig undan.

Barnet kanske uppförde sig så gott hon kunde? Barn utvecklas olika snabbt och vissa barn KAN inte vara stilla i kroppen på grund av hjärnans omognad. Föräldrar till barn som inte uppför sig idealiskt är VÄL MEDVETNA om att vissa människor stör sig, men nu var detta en PRIVAT tillställning och du var där som GÄST. Det är INTE din sak att förolämpa föräldern, medföräldern eller kränka deras barn. Jag har verkligen all förståelse i världen för att detta har legat och gnagt hos pappan, som kanske delvis fick sin dag (som skulle vara en glädjens dag) förstörd av din elaka kommentar.

Att du sen håller på och hävdar din rätt att vara där är ju helt makalöst! Har du verkligen ingen taktkänsla alls?

 

[monster1]

Att jag vill reda ut missförstånd.

Är det något som du känner hindrar dig från att göra det?

 

[mars]

Får jag försvara mig? Jag sa inte vad jag tyckte så att barnet ifråga hörde det, vill inte att något barn ska förlora självförtroendet! Hon var 8 år och ganska lång för åldern och kameran satt på ett stativ så hennes lillasysters morfar kunde inte göra något åt att hon dansade mitt framför kameraögat. Det var alltså det som jag tyckte var värst, inte dansandet! Jag skällde inte utan var helt lugn o saklig. Och jag har inte barn så jag förstår säkert inte vare sig barn eller föräldrar lika väl som ni som är föräldrar. Eftersom jag är en av hans sambos närmsta så hälsar jag på oavsett. Hans långsinthet är värre för henne än för mig.

Ojoj försvarstalet blev nästan ännu värre. Så många fel. Hälsar på oavsett? Hur tänkte du där? Känns det bra att hälsa på när du inte ens bett om ursäkt?

 

[nightcrawler]

Får jag försvara mig? Jag sa inte vad jag tyckte så att barnet ifråga hörde det, vill inte att något barn ska förlora självförtroendet! Hon var 8 år och ganska lång för åldern och kameran satt på ett stativ så hennes lillasysters morfar kunde inte göra något åt att hon dansade mitt framför kameraögat. Det var alltså det som jag tyckte var värst, inte dansandet! Jag skällde inte utan var helt lugn o saklig. Och jag har inte barn så jag förstår säkert inte vare sig barn eller föräldrar lika väl som ni som är föräldrar. Eftersom jag är en av hans sambos närmsta så hälsar jag på oavsett. Hans långsinthet är värre för henne än för mig.

Jag har heller inte barn och irriterar mej ofta på barn dessutom. Är ingen barnälskare. Men jag kan faktiskt inte se det som nått störande. Tycker det är du som är löjlig faktiskt.

 

[Fetaost]

Jag var bara jätteirriterad på snurrfian som inte visade respekt! För övrigt hade jag inte mer med saken att göra än någon annan. När jag sa det där i kyrkan så behärskade han sig, jag förstod inte ens att han blev sårad. I så fall hade jag bett om ursäkt. Senare överöste han mig med en massa extremt otrevliga sms så jag svarade att "nu läser jag inte ett enda ett till". Och sen har det som sagt inte gått att nå fram, han bara drar sig undan.

Jag tycker den som var respektlös i samanhanget var du. Du var inbjuden av familjen till en fin stund och cermoni. En cermoni för ett barn. När min son döptes sa prästen att dopet är barnens cermoni.
Deras dotter dansar på DERAS högtid och du har mage att kritisera detta.

Jag hade bett dig lämna dopet om det inte passade.

När min mor begravdes så valde vi att begravningen skulle spegla henne och struntade i alla tråkiga normer. Vi ville hylla henne. Så vi spelade musik som hon älskade. Så det blev lite softa låtar med Scorpions, Bruce Springsteen mm.
Kom några sura kommentarer från några fyrkantiga typer om ”olämplighet”.
De enda olämpliga var deras totalt onödiga gnäll.