Vad förlåter du och vad förlåter du inte?

[Lilla]

Då tror jag att problemet egentligen är ditt och att det är något du behöver jobba på för att må bättre, snarare än att du behöver förklara dig för folk så att De mår bättre.

Så du menar att det är ett problem att man inte vill såra folk? Då får vi vara överens om att vi inte är överens.

 

[Sel]

Så du menar att det är ett problem att man inte vill såra folk? Då får vi vara överens om att vi inte är överens.

Nej, men att överdramatisera och få panik över att man inte får tillfälle att förklara något som kanske, eventuellt hade kunnat uppfattas som negativt låter ganska jobbigt. Jag har helt enkelt svårt att se vad man skulle råka säga till någon som skulle vara så hemskt. Särskilt om man är en person som är mån om att inte såra folk.

 

[Morces]

Jag har svårt att förlåta när folk är dumma mot sina djur, tar ut sina aggressioner på djur. Jag tycker det är svårt att förlåta och glömma sånt för det är inte djurets fel och den är oftast hjälplös.

Nu har ju iofs flera redan skrivit liknande i tråden. Men kände att jag ville sticka in med den.

 

[cirkus]

Jag tycker det finns stort utrymme för misstag. Men litet utrymme för elakhet och att skada andra medvetet.

Om man gör fel av misstag är för mig en helt annan sak än att skada medvetet eller vara elak.

Nja.
Jag tycker inte att det alltid är förlåtligt att göra en handling som man vet skadar men samtidigt komma undan med att det inte var för att just skada som handlingen gjordes. Typ: Det var inte men mening att göra dig ledsen .. och sen tycka att saken är ur världen även om man vet att handlingen just gjorde någon ledsen.

 

[Skjøldur]

Jag har en kompis som jag känt och umgåtts med i øver 10 år. Hon blev ihop med en kille som hade två barn sen førr men mamman hade vårdnaden och dom var bara hos honom varannan helg. Så fick denna kompisen och han en dotter och det blev barndop. Hans åttaåriga dotter kunde, eller ville - vet inte vilket, stå stilla o fint framme i kyrkan utan till varje sång o psalm så dansade hon någon slags snurrdans mitt framfør bebisens morfars kamera. Kompisens son blev också lite otålig men han drog sig diskret bakåt istället. Efteråt så sa jag till bebisens pappa att jag tyckte dottern burit sig illa åt som saborterat filminspelningen och att jag tyckte kompisens son var smartare som drog sig bakåt istället då han inte orkade stå still. Han førsvarade henne, och det fick han väl gøra - det är høgst normalt att føräldrar førsvarar sina barn. Han tyckte att hon fortfarande var ett oskyldigt litet barn som inte førstod vad hon gjorde och att hon varit duktig som torkat bebisens panna efter dopet precis som hon skulle, men jag svarade att eftersom han är hemskt filmintresserad och filmar mycket själv så fattade hon visst, och att hon troligen var lite svartsjuk på bebisen som fick så mycket underbar uppmärksamhet. Inte konstigt alls om hon var det. Sen har jag ursäktat honom med att det inte är han utan snurrfians mamma som fostrat henne mest så det var nog inte hans fel. Denna barnafadern har inte førslåtit mig än, efter tre år! Kommer jag hem till dom så drar han sig undan. Sist vi sågs så sa jag det till honom, att det är ju inte klokt vad du är långsint! Och nu sitter jag och här och funderar på om jag har førlåtit honom før att han inte førlåtit! Tycker han är vrång o dum o så.

 

[sjoberga]

Nja.
Jag tycker inte att det alltid är förlåtligt att göra en handling som man vet skadar men samtidigt komma undan med att det inte var för att just skada som handlingen gjordes. Typ: Det var inte men mening att göra dig ledsen .. och sen tycka att saken är ur världen även om man vet att handlingen just gjorde någon ledsen.

Det menade jag inte heller, det du beskriver skulle kunna hamna under elakhet. Det jag menade med misstag är sånt där man gör eller säger saker som blir tokiga, utan att man kunde förutse att någon blir ledsen exempelvis.

Å sen är jag också på sidan att inga handlingar är ur världen så länge någon med kunskap om dem finns kvar. De påverkar. Om de är förlåtna av någon eller inte är inte det avgörande.

 

[Bison]

Jag tycker det är en svår frågeställning och vad är egentligen att förlåta?
Människor gör idiotiska grejer hela tiden, garanterat även jag
Jag är inte långsint, dvs jag går inte runt och hyser något agg mot människor, den enda som skulle lida av det är jag själv.
Sen behöver jag inte vara bästis med dem men jag tycker nog livet blir betydligt enklare om man kan ha neutrala relationer med de flesta, dvs varken gilla eller ogilla.

 

[cirkus]

Jag har en kompis som jag känt och umgåtts med i øver 10 år. Hon blev ihop med en kille som hade två barn sen førr men mamman hade vårdnaden och dom var bara hos honom varannan helg. Så fick denna kompisen och han en dotter och det blev barndop. Hans åttaåriga dotter kunde, eller ville - vet inte vilket, stå stilla o fint framme i kyrkan utan till varje sång o psalm så dansade hon någon slags snurrdans mitt framfør bebisens morfars kamera. Kompisens son blev också lite otålig men han drog sig diskret bakåt istället. Efteråt så sa jag till bebisens pappa att jag tyckte dottern burit sig illa åt som saborterat filminspelningen och att jag tyckte kompisens son var smartare som drog sig bakåt istället då han inte orkade stå still. Han førsvarade henne, och det fick han väl gøra - det är høgst normalt att føräldrar førsvarar sina barn. Han tyckte att hon fortfarande var ett oskyldigt litet barn som inte førstod vad hon gjorde och att hon varit duktig som torkat bebisens panna efter dopet precis som hon skulle, men jag svarade att eftersom han är hemskt filmintresserad och filmar mycket själv så fattade hon visst, och att hon troligen var lite svartsjuk på bebisen som fick så mycket underbar uppmärksamhet. Inte konstigt alls om hon var det. Sen har jag ursäktat honom med att det inte är han utan snurrfians mamma som fostrat henne mest så det var nog inte hans fel. Denna barnafadern har inte førslåtit mig än, efter tre år! Kommer jag hem till dom så drar han sig undan. Sist vi sågs så sa jag det till honom, att det är ju inte klokt vad du är långsint! Och nu sitter jag och här och funderar på om jag har førlåtit honom før att han inte førlåtit! Tycker han är vrång o dum o så.

Jag hade också blivit sur och tyckt du visat precis vem du är.
Vart hade du tänkte att det skulle leda?

 

[Tonto]

Jag har en kompis som jag känt och umgåtts med i øver 10 år. Hon blev ihop med en kille som hade två barn sen førr men mamman hade vårdnaden och dom var bara hos honom varannan helg. Så fick denna kompisen och han en dotter och det blev barndop. Hans åttaåriga dotter kunde, eller ville - vet inte vilket, stå stilla o fint framme i kyrkan utan till varje sång o psalm så dansade hon någon slags snurrdans mitt framfør bebisens morfars kamera. Kompisens son blev också lite otålig men han drog sig diskret bakåt istället. Efteråt så sa jag till bebisens pappa att jag tyckte dottern burit sig illa åt som saborterat filminspelningen och att jag tyckte kompisens son var smartare som drog sig bakåt istället då han inte orkade stå still. Han førsvarade henne, och det fick han väl gøra - det är høgst normalt att føräldrar førsvarar sina barn. Han tyckte att hon fortfarande var ett oskyldigt litet barn som inte førstod vad hon gjorde och att hon varit duktig som torkat bebisens panna efter dopet precis som hon skulle, men jag svarade att eftersom han är hemskt filmintresserad och filmar mycket själv så fattade hon visst, och att hon troligen var lite svartsjuk på bebisen som fick så mycket underbar uppmärksamhet. Inte konstigt alls om hon var det. Sen har jag ursäktat honom med att det inte är han utan snurrfians mamma som fostrat henne mest så det var nog inte hans fel. Denna barnafadern har inte førslåtit mig än, efter tre år! Kommer jag hem till dom så drar han sig undan. Sist vi sågs så sa jag det till honom, att det är ju inte klokt vad du är långsint! Och nu sitter jag och här och funderar på om jag har førlåtit honom før att han inte førlåtit! Tycker han är vrång o dum o så.

Jag hade också tyckt att du var dryg och jobbig. Hade inte velat umgåtts med dig efter det. Du har väl ingenting med deras barnuppfostran att göra.

 

[Roheryn]

Jag har en kompis som jag känt och umgåtts med i øver 10 år. Hon blev ihop med en kille som hade två barn sen førr men mamman hade vårdnaden och dom var bara hos honom varannan helg. Så fick denna kompisen och han en dotter och det blev barndop. Hans åttaåriga dotter kunde, eller ville - vet inte vilket, stå stilla o fint framme i kyrkan utan till varje sång o psalm så dansade hon någon slags snurrdans mitt framfør bebisens morfars kamera. Kompisens son blev också lite otålig men han drog sig diskret bakåt istället. Efteråt så sa jag till bebisens pappa att jag tyckte dottern burit sig illa åt som saborterat filminspelningen och att jag tyckte kompisens son var smartare som drog sig bakåt istället då han inte orkade stå still. Han førsvarade henne, och det fick han väl gøra - det är høgst normalt att føräldrar førsvarar sina barn. Han tyckte att hon fortfarande var ett oskyldigt litet barn som inte førstod vad hon gjorde och att hon varit duktig som torkat bebisens panna efter dopet precis som hon skulle, men jag svarade att eftersom han är hemskt filmintresserad och filmar mycket själv så fattade hon visst, och att hon troligen var lite svartsjuk på bebisen som fick så mycket underbar uppmärksamhet. Inte konstigt alls om hon var det. Sen har jag ursäktat honom med att det inte är han utan snurrfians mamma som fostrat henne mest så det var nog inte hans fel. Denna barnafadern har inte førslåtit mig än, efter tre år! Kommer jag hem till dom så drar han sig undan. Sist vi sågs så sa jag det till honom, att det är ju inte klokt vad du är långsint! Och nu sitter jag och här och funderar på om jag har førlåtit honom før att han inte førlåtit! Tycker han är vrång o dum o så.

Vad hade du ens med saken att göra? Jag förstår honom fullständigt!

 

[Breaktown]

Jag har en kompis som jag känt och umgåtts med i øver 10 år. Hon blev ihop med en kille som hade två barn sen førr men mamman hade vårdnaden och dom var bara hos honom varannan helg. Så fick denna kompisen och han en dotter och det blev barndop. Hans åttaåriga dotter kunde, eller ville - vet inte vilket, stå stilla o fint framme i kyrkan utan till varje sång o psalm så dansade hon någon slags snurrdans mitt framfør bebisens morfars kamera. Kompisens son blev också lite otålig men han drog sig diskret bakåt istället. Efteråt så sa jag till bebisens pappa att jag tyckte dottern burit sig illa åt som saborterat filminspelningen och att jag tyckte kompisens son var smartare som drog sig bakåt istället då han inte orkade stå still. Han førsvarade henne, och det fick han väl gøra - det är høgst normalt att føräldrar førsvarar sina barn. Han tyckte att hon fortfarande var ett oskyldigt litet barn som inte førstod vad hon gjorde och att hon varit duktig som torkat bebisens panna efter dopet precis som hon skulle, men jag svarade att eftersom han är hemskt filmintresserad och filmar mycket själv så fattade hon visst, och att hon troligen var lite svartsjuk på bebisen som fick så mycket underbar uppmärksamhet. Inte konstigt alls om hon var det. Sen har jag ursäktat honom med att det inte är han utan snurrfians mamma som fostrat henne mest så det var nog inte hans fel. Denna barnafadern har inte førslåtit mig än, efter tre år! Kommer jag hem till dom så drar han sig undan. Sist vi sågs så sa jag det till honom, att det är ju inte klokt vad du är långsint! Och nu sitter jag och här och funderar på om jag har førlåtit honom før att han inte førlåtit! Tycker han är vrång o dum o så.

Jag lovar, snurrdansen kommer vara anledningen till att någon öht uppskattar att titta på den där filmen i framtiden

Du var fullkomligt ute och cyklade när du kom med dina synpunkter på hur deras familj skulle uppföra sig under sin familjehögtid där du var inbjuden som gäst. Och den enda som av din beskrivning gjorde "fel" och inte verkar vara tillräckligt fostrad är i mina ögon du.

 

[Milosari]

Jag har en kompis som jag känt och umgåtts med i øver 10 år. Hon blev ihop med en kille som hade två barn sen førr men mamman hade vårdnaden och dom var bara hos honom varannan helg. Så fick denna kompisen och han en dotter och det blev barndop. Hans åttaåriga dotter kunde, eller ville - vet inte vilket, stå stilla o fint framme i kyrkan utan till varje sång o psalm så dansade hon någon slags snurrdans mitt framfør bebisens morfars kamera. Kompisens son blev också lite otålig men han drog sig diskret bakåt istället. Efteråt så sa jag till bebisens pappa att jag tyckte dottern burit sig illa åt som saborterat filminspelningen och att jag tyckte kompisens son var smartare som drog sig bakåt istället då han inte orkade stå still. Han førsvarade henne, och det fick han väl gøra - det är høgst normalt att føräldrar førsvarar sina barn. Han tyckte att hon fortfarande var ett oskyldigt litet barn som inte førstod vad hon gjorde och att hon varit duktig som torkat bebisens panna efter dopet precis som hon skulle, men jag svarade att eftersom han är hemskt filmintresserad och filmar mycket själv så fattade hon visst, och att hon troligen var lite svartsjuk på bebisen som fick så mycket underbar uppmärksamhet. Inte konstigt alls om hon var det. Sen har jag ursäktat honom med att det inte är han utan snurrfians mamma som fostrat henne mest så det var nog inte hans fel. Denna barnafadern har inte førslåtit mig än, efter tre år! Kommer jag hem till dom så drar han sig undan. Sist vi sågs så sa jag det till honom, att det är ju inte klokt vad du är långsint! Och nu sitter jag och här och funderar på om jag har førlåtit honom før att han inte førlåtit! Tycker han är vrång o dum o så.

Hade det varit jag som var förälder hade jag också bett dig fara och flyga rätt långt och sagt upp kontakten. Det handlar inte om att förlåta, utan om att man inte vill umgås med människor som är dumma i huvudet.

 

[sjoberga]

Jag har en kompis som jag känt och umgåtts med i øver 10 år. Hon blev ihop med en kille som hade två barn sen førr men mamman hade vårdnaden och dom var bara hos honom varannan helg. Så fick denna kompisen och han en dotter och det blev barndop. Hans åttaåriga dotter kunde, eller ville - vet inte vilket, stå stilla o fint framme i kyrkan utan till varje sång o psalm så dansade hon någon slags snurrdans mitt framfør bebisens morfars kamera. Kompisens son blev också lite otålig men han drog sig diskret bakåt istället. Efteråt så sa jag till bebisens pappa att jag tyckte dottern burit sig illa åt som saborterat filminspelningen och att jag tyckte kompisens son var smartare som drog sig bakåt istället då han inte orkade stå still. Han førsvarade henne, och det fick han väl gøra - det är høgst normalt att føräldrar førsvarar sina barn. Han tyckte att hon fortfarande var ett oskyldigt litet barn som inte førstod vad hon gjorde och att hon varit duktig som torkat bebisens panna efter dopet precis som hon skulle, men jag svarade att eftersom han är hemskt filmintresserad och filmar mycket själv så fattade hon visst, och att hon troligen var lite svartsjuk på bebisen som fick så mycket underbar uppmärksamhet. Inte konstigt alls om hon var det. Sen har jag ursäktat honom med att det inte är han utan snurrfians mamma som fostrat henne mest så det var nog inte hans fel. Denna barnafadern har inte førslåtit mig än, efter tre år! Kommer jag hem till dom så drar han sig undan. Sist vi sågs så sa jag det till honom, att det är ju inte klokt vad du är långsint! Och nu sitter jag och här och funderar på om jag har førlåtit honom før att han inte førlåtit! Tycker han är vrång o dum o så.

Vilken härlig tjej som dansade till musiken och sången i kyrkan!

Jag skulle tycka att ditt beteende var gränslöst och skulle också lägga det på minnet och säga ifrån på plats. I det här fallet kanske bara genom att inte umgås och inte bjuda in fler gånger. Inte "långsint" utan mer för att skydda mig själv och mina barn från den typen av negativa artikulerade tyckanden från vuxna som inte lärt sig förstå var gränserna finns.

För övrigt så låter det som att du inte bett om förlåtelse heller och förklarat din ånger över att ha trampat långt över gränsen vid tillfället ifråga, utan räknar med att tiden på något sätt ska radera gränsöverträdelsen.

 

[SiZo]

Jag lovar, snurrdansen kommer vara anledningen till att någon öht uppskattar att titta på den där filmen i framtiden

Du var fullkomligt ute och cyklade när du kom med dina synpunkter på hur deras familj skulle uppföra sig under sin familjehögtid där du var inbjuden som gäst. Och den enda som av din beskrivning gjorde "fel" och inte verkar vara tillräckligt fostrad är i mina ögon du.

Här är den viktiga poängen tycker jag.
Hade det varit under ens egen högtid som någons annans barn betedde sig så så hade saken varit en helt annan. Och det är också anledningen till att mitt bröllop blir barnfritt.
Men när det är familjens egna barn (om än särkullsbarn) så har man ju inget med det att göra. Och passar det sig inte så lämnar man. Svårare än så är det inte.

 

[MiniLi]

Jag vet att frågeställningen är enorm.
Ju äldre jag har blivit ju bättre har jag blivit på att inte döma lika hårt. Vet hur hemskt dåligt man mår när man säger eller gör något som inte är bra. Och hur hårt man dömer sig själv. Ofta med enorm ånger.
Men vilka misstag kan man förlåta? Sådana man själv har gjort? Andra?
Hur tänker ni? Dömer ni hårt eller kan ni ha förståelse även för riktigt dåliga handlingar?

Jag tycker att man nästan alltid kan förstå varför en person gjort som den gjorde, men det betyder inte att man behöver okeja det. Det beror ju helt på vad det är för "misstag" och vad det ger för konsekvenser. Det spelar ju även in vad man har för relation till personen.

Jag vet dock inte riktigt hur jag ska svara på frågan. Det är ju väldigt komplext. Jag är både väldigt tålmodig och har samtidigt väldigt lite tolerans för dåligt beteende. Det tycker jag personligen är sunt. Man mår ju varken bra av att vara en dörrmatta som aldrig sätter upp gränser eller av att vara väldigt lättkränkt där man tar minsta lilla personligt.

 

[Krålus]

Jag har en kompis som jag känt och umgåtts med i øver 10 år. Hon blev ihop med en kille som hade två barn sen førr men mamman hade vårdnaden och dom var bara hos honom varannan helg. Så fick denna kompisen och han en dotter och det blev barndop. Hans åttaåriga dotter kunde, eller ville - vet inte vilket, stå stilla o fint framme i kyrkan utan till varje sång o psalm så dansade hon någon slags snurrdans mitt framfør bebisens morfars kamera. Kompisens son blev också lite otålig men han drog sig diskret bakåt istället. Efteråt så sa jag till bebisens pappa att jag tyckte dottern burit sig illa åt som saborterat filminspelningen och att jag tyckte kompisens son var smartare som drog sig bakåt istället då han inte orkade stå still. Han førsvarade henne, och det fick han väl gøra - det är høgst normalt att føräldrar førsvarar sina barn. Han tyckte att hon fortfarande var ett oskyldigt litet barn som inte førstod vad hon gjorde och att hon varit duktig som torkat bebisens panna efter dopet precis som hon skulle, men jag svarade att eftersom han är hemskt filmintresserad och filmar mycket själv så fattade hon visst, och att hon troligen var lite svartsjuk på bebisen som fick så mycket underbar uppmärksamhet. Inte konstigt alls om hon var det. Sen har jag ursäktat honom med att det inte är han utan snurrfians mamma som fostrat henne mest så det var nog inte hans fel. Denna barnafadern har inte førslåtit mig än, efter tre år! Kommer jag hem till dom så drar han sig undan. Sist vi sågs så sa jag det till honom, att det är ju inte klokt vad du är långsint! Och nu sitter jag och här och funderar på om jag har førlåtit honom før att han inte førlåtit! Tycker han är vrång o dum o så.

Vad var problemet med att barnet dansade?

Jag hade inte ens brytt mig om andras barn hade dansat heller. Herregud det var barn vi pratar om.

 

[SiZo]

Jag är nog generellt förlåtande om folk bara hör av sig. Slutar de höra av sig så försvinner de tids nog ur vänlistor osv. Min far la på mitt i en mening för att han tyckte att jag använde härskarteknik när jag skulle förklara en grejj som han totalt har missuppfattat. Eftersom han la på så får han också ringa upp. Detta hände i januari. Jag väntar fortfarande. Han gapar om härskarteknik så fort man säger emot honom, så just den biten tar jag inte så allvarligt på. Han är en osäker lite pojke på insidan och tyvärr får jag vara den vuxna i vårat förhållande. Det är inte alltid jag orkar det och då blir det helt enkelt att vi inte pratar. Men jag är inte arg på honom eller liknande. Jag vet vem han är och vad jag kan förvänta mig av honom.

Samtidigt så har jag inte tid för människor som tar energi av mig - så jag kan exkludera folk rätt så fort utan att överhuvudtaget vara arg eller att de har gjort något. De passar bara inte mig.

 

[monster1]

Det händer inte ofta men jag håller inte med. Om människor missförstår varandra ser jag ett stort värde i att man förklarar för varandra.

Om människor missförstår dig reder ni väll ut det där och då? Den här oron som du har verkar snarast vara ett problem för dig, något som kanske kan vara bra att bli av med. För du kan ju aldrig veta om någon missuppfattat det du sagt och blivit sårad om de inte visar det på något sätt. Då kan du ju välja att reda upp det om den andra är intresserad av det. Du kan aldrig kontrollera hur andra uppfattar det du säger. Men man behöver såklart inte klampa fram i livet utan att ta minsta hänsyn heller så klart.

Om det var någon som var konsekvent klumpig i hur den uttryckte saker och därmed sårade mig ofta hade jag antagligen tagit avstånd även om jag förstod varför den var så klumpig. Jag hade nog antagligen inte orkat bli sårad hela tiden oavsett bakomliggande anledning. Ibland tar det för mycket på krafterna att inte ta åt sig av klumpiga kommentarer.

 

[Roheryn]

Det där med att förlåta - jag tycker inte det händer så mycket runt mig som jag behöver ta ställning till om jag ska förlåta. Har helt enkelt inte så mycket drama i mitt liv tror jag

Däremot finns det personer som jag undviker och det finns saker som jag inte glömmer. Min pappa gick bort för tio år sedan och hans frus/änkas agerande i samband med det och även tidigare mot min bror är sånt som det liksom inte finns anledning att förlåta (och hon anser inte att hon gjort något fel utan tvärtom att vi gjorde fel mot henne). Men jag har släppt det för länge sedan, det är inget som skaver, och självklart finns den här personen inte i mitt/våra liv längre. Att förlåta är dock helt ointressant.

Samma sak med vissa saker mitt ex sade och gjorde i samband med vår separation (också det ungefär tio år sedan). Det är inget jag känner att jag kan, vill eller måste förlåta och det är heller inget jag glömmer, men det påverkar mig inte i vardagen, det är inget jag ältar eller som skaver och jag har en okej relation till exet idag (men med väldigt tydliga gränser från min sida).

Jag tycker nog helt enkelt att förlåtelse är överskattat. Det som har hänt har hänt, jag drar mina slutsatser av det och går vidare med mitt liv. Glömmer gör jag sällan (varken bra eller dåliga saker), men jag är heller inte långsint eller går och ältar saker. Som sagt - gjort är gjort, men jag vore ju dum om jag inte mindes hur folk agerat och tog mina mått och steg utefter det.

 

[Skjøldur]

Får jag försvara mig? Jag sa inte vad jag tyckte så att barnet ifråga hörde det, vill inte att något barn ska förlora självförtroendet! Hon var 8 år och ganska lång för åldern och kameran satt på ett stativ så hennes lillasysters morfar kunde inte göra något åt att hon dansade mitt framför kameraögat. Det var alltså det som jag tyckte var värst, inte dansandet! Jag skällde inte utan var helt lugn o saklig. Och jag har inte barn så jag förstår säkert inte vare sig barn eller föräldrar lika väl som ni som är föräldrar. Eftersom jag är en av hans sambos närmsta så hälsar jag på oavsett. Hans långsinthet är värre för henne än för mig.