Vad förlåter du och vad förlåter du inte?

Jag hade en person som jag trodde var en nära vän till mig men som i våras vände sig mot mig och behandlade mig väldigt illa. Hen var även vän med min sambo som tig min sida och sa upp bekantskapen direkt.
Hen har bett om ursäkt för sitt beteende och har verkligen ansträngt sig för att bli en bättre människa. Vi arbetar på samma ställe, dock olika avdelningar.
Idag sa jag till hen att jag uppskattade att hen bad om ursäkt och ser att hen anstränger sig.
Hen blev väldigt glad över detta och tacksam för den positiva feedbacken från mig.
Sen blir vi antagligen inte bästisar men vi kan ändå ha en avspänd relation till varandra.
Jag antar att det är förlåta?
Det var fint att se att hen blev glad och jag tycker det kändes väldigt bra att få säga det.

Mon sambo däremot är långsint af och förlåter aldrig 😆
 
Jag hade en person som jag trodde var en nära vän till mig men som i våras vände sig mot mig och behandlade mig väldigt illa. Hen var även vän med min sambo som tig min sida och sa upp bekantskapen direkt.
Hen har bett om ursäkt för sitt beteende och har verkligen ansträngt sig för att bli en bättre människa. Vi arbetar på samma ställe, dock olika avdelningar.
Idag sa jag till hen att jag uppskattade att hen bad om ursäkt och ser att hen anstränger sig.
Hen blev väldigt glad över detta och tacksam för den positiva feedbacken från mig.
Sen blir vi antagligen inte bästisar men vi kan ändå ha en avspänd relation till varandra.
Jag antar att det är förlåta?
Det var fint att se att hen blev glad och jag tycker det kändes väldigt bra att få säga det.

Mon sambo däremot är långsint af och förlåter aldrig 😆
Jag är nog som din sambo.

Jag har lättare att förlåta den som varit dum mot mig. Den som däremot varit dum mot någon som står mig nära - där glömmer jag aldrig :cautious:
 
Jag hade en person som jag trodde var en nära vän till mig men som i våras vände sig mot mig och behandlade mig väldigt illa. Hen var även vän med min sambo som tig min sida och sa upp bekantskapen direkt.
Hen har bett om ursäkt för sitt beteende och har verkligen ansträngt sig för att bli en bättre människa. Vi arbetar på samma ställe, dock olika avdelningar.
Idag sa jag till hen att jag uppskattade att hen bad om ursäkt och ser att hen anstränger sig.
Hen blev väldigt glad över detta och tacksam för den positiva feedbacken från mig.
Sen blir vi antagligen inte bästisar men vi kan ändå ha en avspänd relation till varandra.
Jag antar att det är förlåta?
Det var fint att se att hen blev glad och jag tycker det kändes väldigt bra att få säga det.

Mon sambo däremot är långsint af och förlåter aldrig 😆
Det är befriande att förlåta och kunna förlåtas på det viset. Det funkar bara om det verkligen kommer inifrån hos bägge parter
Då kan man börja i en annan ände.
 
Jag tänker sällan i de termerna. Känns som jag är för gammal för att orka engagera mig ibland. Det finns folk som gör korkade saker mot mig som jag mest avfärdar som ”orkar inte bry mig, jag går vidare” och som jag ändå hälsar på etc. Sen finns sådana som gör korkade saker mot mig som jag inte släpper men heller inte lägger energi på mer än ”kommer aldrig prata mer med den”. Några sådana finns.
Jag funderade mer på detta när jag var yngre och fortfarande satt ”i fängelse” med tankarna om allt som hände när jag var yngre med mobbing, utsatthet, misshandel osv. Tillslut orkade jag inte sitta i mitt eget fängelse, det var ju inte så att mobbarna eller gärningsmännen satt varje dag och gav energi till att tänka på vad de gjort mot mig (eller om de gjorde de hände ju inget med mig) men jag gav de och händelserna så mycket energi och jag mådde så psykiskt dåligt så jag verkligen satt i eget fängelse. Varför skulle jag må dåligt även i vuxen ålder, de är inte ens värda att ge någon uns energi till, så där tog jag beslut och tog mig loss. Om jag förlåtit? Nä kanske inte i definitionen av förlåtelse men på nåt sätt kanske ändå för jag gått vidare?
 
Jag vet att frågeställningen är enorm.
Ju äldre jag har blivit ju bättre har jag blivit på att inte döma lika hårt. Vet hur hemskt dåligt man mår när man säger eller gör något som inte är bra. Och hur hårt man dömer sig själv. Ofta med enorm ånger.
Men vilka misstag kan man förlåta? Sådana man själv har gjort? Andra?
Hur tänker ni? Dömer ni hårt eller kan ni ha förståelse även för riktigt dåliga handlingar?
Jag vill förlåta allt, inte för den andres skull utan för min egen. Förlåta är dock varken att glömma eller bortse från. Som exempel, om någon lurar mig på pengar och inte betalar tillbaks ett lån vill jag inte gå och gräma mig, vara arg eller sur om jag träffar personen, det skadar mest mig själv och andra i omgivningen. Hen skulle aldrig få låna pengar igen, med mindre än att jag fick tillbaks pengarna, och knappt då. Nu har jag inte varit med om hemska saker som mord, misshandel och andra grova brott. Om jag verkligen kunnat förlåta något sådant vet jag inte och jag hoppas på att jag inte behöver försöka.

Förlåtelse ser jag främst som ett sätt för mig att gå vidare utan att själv må dåligt av situationen och att inte lägga energi på att tänka på det eller älta det. Konsekvenser av handlandet kan det bli ändå.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Trigger varning om psykisk ohälsa. Kort fattat historia, så har jag sen redan som barn mått dåligt till och från. Problem med skolgång...
Svar
18
· Visningar
1 014
Senast: Rosett
·
Bukefalos Jag tror detta passar bäst under Bukefalos men annars får moderator gärna flytta den eller ta bort om det på något sätt skulle vara...
Svar
5
· Visningar
607
Senast: Shaggy
·
Kropp & Själ Natten till igår fick jag ett samtal om att en nära anhörig från ingenstans försökt ta sitt eget liv. Det kom som en chock för alla...
2
Svar
24
· Visningar
1 708
Senast: Twihard
·
Kropp & Själ Jag är lite nyfiken på hur det ser ut runt om i landet, då jag själv upplevt att den vård man erbjuds kan variera väldigt beroende på...
2 3 4
Svar
69
· Visningar
3 026
Senast: corzette
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp