Vad får kastrerade göra?

[Liran]

Får en fråga vad syftet är att ej tillåta kastrerade hundar i tävling?

En anledning är att det har blivit vanligare att kastrera i synnerhet hanhundar utan medicinska skäl, och att SKK vill behålla avelsbasen så stor som möjligt. Gillar ägaren titlar kanske hon eller han tänker sig för en extra gång före operationen.

SKK har ju länge haft som ideal att en champion ska vara den kompletta hunden, och visst väcker det frågor om hur trevlig/koncentrerad på arbete/lätt att leva med som hunden var, om ägaren utsatte den för ett ingrepp som dels kostar pengar, dels innebär risk och definitivt obehag och smärta för hunden när den läker.

Det är tråkigt om fina hundar med trevligt temperament utestängs från aveln bara för att husse eller matte har en tik hemma också, eller för att ägaren tror att kastrering är en genväg till uppfostran.

Än så länge får väl inte en kastrerad hund ställas ut, men det skulle inte förvåna om det blir förbjudet att tävla bruks med kastrerade hanhundar. Bruksproven var från början ämnade för att välja ut de bästa hundarna för avel, och varför ska hundar som inte kan gå i avel prövas?

 

[Fruentimber]

Än så länge får väl inte en kastrerad hund ställas ut, men det skulle inte förvåna om det blir förbjudet att tävla bruks med kastrerade hanhundar. Bruksproven var från början ämnade för att välja ut de bästa hundarna för avel, och varför ska hundar som inte kan gå i avel prövas?

Det skulle tvärtom förvåna mig massor, med tanke på att brukssporterna främst är tävlingsformer som idag redan går på knäna. Att försvåra ytterligare genom att förhindra kirurgiskt kastrerade hundar vore ren idioti och självmord.

Och jo, kastrerade tikar har generell dispens vid utställning.

 

[Malibu_Stacy]

Det skulle tvärtom förvåna mig massor, med tanke på att brukssporterna främst är tävlingsformer som idag redan går på knäna. Att försvåra ytterligare genom att förhindra kirurgiskt kastrerade hundar vore ren idioti och självmord.

Och jo, kastrerade tikar har generell dispens vid utställning.

@Liran en kastrerad hane fick ställas tidigare om den hade godkänt testikelintyg, men inte längre. Dvs reglerna har blivit hårdare inom utställningsvärlden.

 

[Liran]

Det skulle tvärtom förvåna mig massor, med tanke på att brukssporterna främst är tävlingsformer som idag redan går på knäna. Att försvåra ytterligare genom att förhindra kirurgiskt kastrerade hundar vore ren idioti och självmord.

Och jo, kastrerade tikar har generell dispens vid utställning.

Anledningen till brukssportens problem är inte brist på tävlande hundar/ekipage, utan att det krävs så många dagsverken av arrangören för att arrangera brukstävlingar, typ tio-femton 8-timmarsdagar för att arrangera en spårtävling. Dessutom behövs marker som blir svårare och svårare att få låna, särskilt i närheten av större städer, där antalet deltagare är störst. Framtiden får visa om du eller jag spådde rätt om kastrerade hundars deltagande.

Jag trodde att det var allmänt bekant, (och är det dessutom inte redan nämnt i tråden?) att kastrerade tikar får delta i alla tävlingar. Det finns två anledningar till det 1) att det inte går att avgöra om en tik är kastrerad eller har genomgått ett kejsarsnitt eller har fått en svald leksak bortopererad. I varje fall inte utan att skära upp och kolla. 2) Eftersom en normal tik ofta är i ett vilostadium utan hormonpåverkan, så påverkar inte en kastrering en tik på samma sätt som en hanhund. Blev faktiskt uppriktigt förvånad att du känner dig tvingad att påpeka en sådan självklarhet som att kastrerade tikar inte hindras att delta.

 

[BornAgain]

Får en fråga vad syftet är att ej tillåta kastrerade hundar i tävling?

Tidigare kunde man få dispens även för utställning - skälet till att det togs bort sa man bl.a. att det var att alltför många hanhundar kastrerades så att avelsbasen minskade. Genom att inte tillåta kastrater på utställning skulle man skapa ett incitament att behålla fler hundar av showkvalitet intakta.

Själv kan jag tänka att prov är tänkta att utvärdera aveln. Många kastrerar för att komma tillrätta med t.ex. könsbunden aggressivitet eller översexualitet. Problem som man kanske snarare bör fixa med genomtänkt avel.

 

[BornAgain]

En anledning är att det har blivit vanligare att kastrera i synnerhet hanhundar utan medicinska skäl, och att SKK vill behålla avelsbasen så stor som möjligt. Gillar ägaren titlar kanske hon eller han tänker sig för en extra gång före operationen.

SKK har ju länge haft som ideal att en champion ska vara den kompletta hunden, och visst väcker det frågor om hur trevlig/koncentrerad på arbete/lätt att leva med som hunden var, om ägaren utsatte den för ett ingrepp som dels kostar pengar, dels innebär risk och definitivt obehag och smärta för hunden när den läker.

Det är tråkigt om fina hundar med trevligt temperament utestängs från aveln bara för att husse eller matte har en tik hemma också, eller för att ägaren tror att kastrering är en genväg till uppfostran.

Än så länge får väl inte en kastrerad hund ställas ut, men det skulle inte förvåna om det blir förbjudet att tävla bruks med kastrerade hanhundar. Bruksproven var från början ämnade för att välja ut de bästa hundarna för avel, och varför ska hundar som inte kan gå i avel prövas?

Aveln bör inte utvärderas bara utifrån avelsdjuren - det är lika viktigt att följa upp kullsyskon etc. Min schäferprinsessa var A-höfter ur en klad som även givit E-höfter. Stänga ute andra än avelsdjur från prov är verkligen att skjuta sig i foten

(plus att vi måste få upp intresset för proven så att det anordnas prov - annars ges inga möjligheter att utvärdera någon hund. Möjligheten att delta ökar intresset bland människorna och därmed tillgången på funktionärer)

 

[Fruentimber]

Anledningen till brukssportens problem är inte brist på tävlande hundar/ekipage, utan att det krävs så många dagsverken av arrangören för att arrangera brukstävlingar, typ tio-femton 8-timmarsdagar för att arrangera en spårtävling. Dessutom behövs marker som blir svårare och svårare att få låna, särskilt i närheten av större städer, där antalet deltagare är störst. Framtiden får visa om du eller jag spådde rätt om kastrerade hundars deltagande.

Jag trodde att det var allmänt bekant, (och är det dessutom inte redan nämnt i tråden?) att kastrerade tikar får delta i alla tävlingar. Det finns två anledningar till det 1) att det inte går att avgöra om en tik är kastrerad eller har genomgått ett kejsarsnitt eller har fått en svald leksak bortopererad. I varje fall inte utan att skära upp och kolla. 2) Eftersom en normal tik ofta är i ett vilostadium utan hormonpåverkan, så påverkar inte en kastrering en tik på samma sätt som en hanhund. Blev faktiskt uppriktigt förvånad att du känner dig tvingad att påpeka en sådan självklarhet som att kastrerade tikar inte hindras att delta.

Ja, jag är medveten om problematiken inom brukssporterna. Det påverkar även våran klubb. Men försvårande kommer också innebära mindre intresserade av att hjälpa till.

Jag påpekade angående kastrerade tikar för att du skrev att en "kastrerad hund" inte får ställas ut. Du behöver inte ta så väldigt illa upp, tråden handlar ju om vad kastrerade hundar får och inte får göra, då kan det vara bra om man specificerar sig eftersom det inte alls är självklarheter för alla.

 

[Fruentimber]

Aveln bör inte utvärderas bara utifrån avelsdjuren - det är lika viktigt att följa upp kullsyskon etc. Min schäferprinsessa var A-höfter ur en klad som även givit E-höfter. Stänga ute andra än avelsdjur från prov är verkligen att skjuta sig i foten

(plus att vi måste få upp intresset för proven så att det anordnas prov - annars ges inga möjligheter att utvärdera någon hund. Möjligheten att delta ökar intresset bland människorna och därmed tillgången på funktionärer)

Exakt.

 

[Liran]

Aveln bör inte utvärderas bara utifrån avelsdjuren - det är lika viktigt att följa upp kullsyskon etc. Min schäferprinsessa var A-höfter ur en klad som även givit E-höfter. Stänga ute andra än avelsdjur från prov är verkligen att skjuta sig i foten

(plus att vi måste få upp intresset för proven så att det anordnas prov - annars ges inga möjligheter att utvärdera någon hund. Möjligheten att delta ökar intresset bland människorna och därmed tillgången på funktionärer)

Du har missuppfattat mig, jag pratar inte om att stänga ute intakta hundar som inte lämpar sig för avel, (t ex på grund av C-höfter). Jag pratar om att stänga ute kastrerade hanhundar från bruksprov, eftersom en kastrering faktiskt kan påverka en hanhund så mycket att den kan ses som ett operativt ingrepp för att öka prestationsförmågan (alltså som dopning) om hunden inte jobbade optimalt eftersom den bara hade tikar i huvudet. Och den hunden är ju också en hund vars syskon i aveln absolut inte ska ha något plus för att brorsan blir tävlingsbar och kanske gör fina resultat utan testiklar.

Vidare är en stor del av Sveriges hundar inte lämpade för bruksprov. De saknar uthålligheten, koncentrationen, arbetsglädjen och nervkonstitutionen som behövs. De kan naturligtvis vara alldeles underbara hundar ändå, jag har haft några sådana guldklimpar, bruks var helt enkelt inte deras grej. Funktionärerna måste alltså sökas i den mycket mindre grupp av människor som har hundar som passar för provformen, och som är intresserade av att tävla.

Jag tror att varje brukstävlingsstart borde villkoras med en full dags funktionärsarbete. Man kan ju samla funktionärstimmar när man har valp och senior. Den mest markkrävande och populära grenen spår kunde ändras så att spåren blev kortare men äldre och svårare, så skulle det bli enklare att arrangera tävlingar.

 

[BornAgain]

Du har missuppfattat mig, jag pratar inte om att stänga ute intakta hundar som inte lämpar sig för avel, (t ex på grund av C-höfter). Jag pratar om att stänga ute kastrerade hanhundar från bruksprov, eftersom en kastrering faktiskt kan påverka en hanhund så mycket att den kan ses som ett operativt ingrepp för att öka prestationsförmågan (alltså som dopning) om hunden inte jobbade optimalt eftersom den bara hade tikar i huvudet. Och den hunden är ju också en hund vars syskon i aveln absolut inte ska ha något plus för att brorsan blir tävlingsbar och kanske gör fina resultat utan testiklar.

Vidare är en stor del av Sveriges hundar inte lämpade för bruksprov. De saknar uthålligheten, koncentrationen, arbetsglädjen och nervkonstitutionen som behövs. De kan naturligtvis vara alldeles underbara hundar ändå, jag har haft några sådana guldklimpar, bruks var helt enkelt inte deras grej. Funktionärerna måste alltså sökas i den mycket mindre grupp av människor som har hundar som passar för provformen, och som är intresserade av att tävla.

Jag tror att varje brukstävlingsstart borde villkoras med en full dags funktionärsarbete. Man kan ju samla funktionärstimmar när man har valp och senior. Den mest markkrävande och populära grenen spår kunde ändras så att spåren blev kortare men äldre och svårare, så skulle det bli enklare att arrangera tävlingar.

Men det är OK med kastrerade tikar? De ger väl lika mycket "fel-poäng" som en kastrerad hane och det är inte mycket märkvärdigare att upptäcka en kastration än medicinering.

Ska man inrikta sig mer mot avelsfrågor måste man dock fråga sig varför man avlar - vilket är målet för hunden? Varför behöver vi hundar med vissa egenskaper? I tjänst fungerar en kastrerad hund. Är målet att få fram tjänstehundar så kanske det räcker att de funkar efter ett ingrep?

(Det är dock en ganska sjuklig fascination för hanhundars könsorgan i tävlingssammanhang. Nu får du inte ställa ut en krypt hane - nu ska man inte avla på sjuka individer men det ger "bara" en viss ökning i den ganska låga risken för testikelcancer och testikelomvridning (men du får ställa ut och avla på hans systrar och mor som nedärver problemet), och du får ställa hundar med dåliga leder, autoimmuna sjukdomar, etc som direkt ger påverkan på välbefinnandet och även hundar med andra fel som i rasklubbarna förhindrar att valpar registreras. Men just krypta hanhundar - det är de värsta missfoster hundvärlden kan föreställa sig )

På BPH för man anteckningar om kastration - det är inte svårt att följa linjer och se om de har många kastrerade individer och utifrån det dra slutsatser. Jag tror att det är en bättre väg framåt. Just nu tappar brukset till agility, rally, nose work som anordnar tävlingar och inte prov.

 

[Liran]

Men det är OK med kastrerade tikar? De ger väl lika mycket "fel-poäng" som en kastrerad hane och det är inte mycket märkvärdigare att upptäcka en kastration än medicinering.

Ska man inrikta sig mer mot avelsfrågor måste man dock fråga sig varför man avlar - vilket är målet för hunden? Varför behöver vi hundar med vissa egenskaper? I tjänst fungerar en kastrerad hund. Är målet att få fram tjänstehundar så kanske det räcker att de funkar efter ett ingrep?

(Det är dock en ganska sjuklig fascination för hanhundars könsorgan i tävlingssammanhang. Nu får du inte ställa ut en krypt hane - nu ska man inte avla på sjuka individer men det ger "bara" en viss ökning i den ganska låga risken för testikelcancer och testikelomvridning (men du får ställa ut och avla på hans systrar och mor som nedärver problemet), och du får ställa hundar med dåliga leder, autoimmuna sjukdomar, etc som direkt ger påverkan på välbefinnandet och även hundar med andra fel som i rasklubbarna förhindrar att valpar registreras. Men just krypta hanhundar - det är de värsta missfoster hundvärlden kan föreställa sig )

På BPH för man anteckningar om kastration - det är inte svårt att följa linjer och se om de har många kastrerade individer och utifrån det dra slutsatser. Jag tror att det är en bättre väg framåt. Just nu tappar brukset till agility, rally, nose work som anordnar tävlingar och inte prov.

Som jag redan har skrivit så är det för det första omöjligt att avgöra om en tik blivit kastrerad eller har genomgått någon annan typ av bukoperation utan att skära upp hunden och kontrollera. För det andra är det mycket stor skillnad på hur tikars könshormoner och hanhundars könshormoner påverkar hunden.

Hanhundars hormoner påverkar varenda minut varenda dag av året. Tikarnas hormoner påverkar vid löp, (sken)dräktighet och när hon har valpar, alltså långa viloperioder UTAN hormonpåverkan emellan, i varje fall om tiken löper två gånger om året. Och löpande tikar, dräktiga tikar (utom de första veckorna på dräktigheten) och tikar som har valpar får ju inte delta på bruksprov.

Att avla fram individer som bara fungerar efter en operation måste ses som etiskt mycket tveksamt av alla djurvänner. Att blindhundar kastreras kan försvaras, men om andra tjänstehundar måste kastreras för att kunna arbeta är det fel.

Det är också fel att hävda att brukset tappar till agilityn och rallylydnaden. Mer korrekt vore att säga att rallylydnad och agility på lägre nivå kräver mindre av både hund och förare. Alltså är tröskeln mycket lägre för att starta där och följaktligen är målgruppen många gånger större än för bruksprov.

Tror inte att en "riktig brukshund" blir nöjd av enbart rallylydnad eller agility. Vet däremot många arbetande brukshundar som tagit alla rallytitlar och tycker agility är toppenkul, så som komplement till brukset är det roliga grenar.

Med brukset är det så att det inte bara är höga krav på hundarnas mentalitet och fysik, det kräver också mycket av förarnas mentalitet och fysik. Du måste vara terränggående, med hyfsad kondition, bra uthållighet och balans, och vara vädertålig och målmedveten, och ha många timmar att spendera i skogen.

Några av de sjuttioplussare jag känner som har riesenschnauzer som jag, har börjat med nosework eftersom de inte längre klarar att gå kilometerspår i terräng eller att älga omkring i en sökbana. De säger att nosework är second best för hunden efter brukset, nu när de inte orkar ta sig ut i skogen. Glädjande nog har de också fått stora framgångar i nw, vilket inte är konstigt. Excellenta arbetshundar med erfarna förare slår det mesta.

Eftersom jag ställt ut tre hundar totalt fyra gånger, två stycken en gång var, och en hund två gånger, och är ointresserad av utställning, så har jag inga kunskaper eller åsikter om den tävlingsformen, och följaktligen inga kommentarer där.

 

[BornAgain]

Som jag redan har skrivit så är det för det första omöjligt att avgöra om en tik blivit kastrerad eller har genomgått någon annan typ av bukoperation utan att skära upp hunden och kontrollera. För det andra är det mycket stor skillnad på hur tikars könshormoner och hanhundars könshormoner påverkar hunden.

Hanhundars hormoner påverkar varenda minut varenda dag av året. Tikarnas hormoner påverkar vid löp, (sken)dräktighet och när hon har valpar, alltså långa viloperioder UTAN hormonpåverkan emellan, i varje fall om tiken löper två gånger om året. Och löpande tikar, dräktiga tikar (utom de första veckorna på dräktigheten) och tikar som har valpar får ju inte delta på bruksprov. (En skendräktig eller tät löpande tik är ett jefla problem i tjänst. Och om proven prövar något annat än förmågan att genomföra prov är det inte oviktigt)

Att avla fram individer som bara fungerar efter en operation måste ses som etiskt mycket tveksamt av alla djurvänner. Att blindhundar kastreras kan försvaras, men om andra tjänstehundar måste kastreras för att kunna arbeta är det fel. (Tja 90% av alla hanhästar kastreras OCH en hund som fungerar i tjänst har många andra kvalitéer som gör att den eller dess nära släktingar normalt har i avelsbasen att göra)

Det är också fel att hävda att brukset tappar till agilityn och rallylydnaden. Mer korrekt vore att säga att rallylydnad och agility på lägre nivå kräver mindre av både hund och förare. Alltså är tröskeln mycket lägre för att starta där och följaktligen är målgruppen många gånger större än för bruksprov. (Hur har intresset för brukset utvecklats? Min erfarenhet är att det minskar. Det gäller inte hundtävlingarna)

Tror inte att en "riktig brukshund" blir nöjd av enbart rallylydnad eller agility. Vet däremot många arbetande brukshundar som tagit alla rallytitlar och tycker agility är toppenkul, så som komplement till brukset är det roliga grenar. (Du vet inte särskilt mycket om agility? Några av världens bästa är mallar som inte gör mycket annat. Agility skulle dessutom vara skitbra eftersom det skulle motverka att brukshundarna blir för stora, tunga, otympliga och sköra för aktiv tjänst)

Med brukset är det så att det inte bara är höga krav på hundarnas mentalitet och fysik, det kräver också mycket av förarnas mentalitet och fysik. Du måste vara terränggående, med hyfsad kondition, bra uthållighet och balans, och vara vädertålig och målmedveten, och ha många timmar att spendera i skogen. (Men proven var ju för aveln - förarens egenskaper går ju inte i ärv till hundens avkomma Det var ju därför det var så viktigt att kastrerade hundar inte skulle delta)

Några av de sjuttioplussare jag känner som har riesenschnauzer som jag, har börjat med nosework eftersom de inte längre klarar att gå kilometerspår i terräng eller att älga omkring i en sökbana. De säger att nosework är second best för hunden efter brukset, nu när de inte orkar ta sig ut i skogen. Glädjande nog har de också fått stora framgångar i nw, vilket inte är konstigt. Excellenta arbetshundar med erfarna förare slår det mesta.

Eftersom jag ställt ut tre hundar totalt fyra gånger, två stycken en gång var, och en hund två gånger, och är ointresserad av utställning, så har jag inga kunskaper eller åsikter om den tävlingsformen, och följaktligen inga kommentarer där.

Men prov för avelns skull är bara intressant om proven prövar något annat än proven. Avla för att få hundar som klarar prov bra? Brukset som sitt eget mål. Och dessutom stänga ute många av de ekipage som faktiskt fungerar inom räddning, tjänst etc som ju faktiskt måste vara de ultimata målen för hundaveln och som bruksproven faktiskt från början är riggade för att efterlikna?

 

[Liran]

Men prov för avelns skull är bara intressant om proven prövar något annat än proven. Avla för att få hundar som klarar prov bra? Brukset som sitt eget mål. Och dessutom stänga ute många av de ekipage som faktiskt fungerar inom räddning, tjänst etc som ju faktiskt måste vara de ultimata målen för hundaveln och som bruksproven faktiskt från början är riggade för att efterlikna?

Säkert vet du lika bra som jag att bruksprov ses mer som en tävlingsform än som det enda instrumentet för avelsurval. När jag letar valp som jag planerar att tävla bruks med, vill jag att föräldrarna visat sig vara så dresserbara och arbetsglada att de har bruksmeriter. Sedan vill jag ha MTn som jag gillar på föräldrarna också.

Jag vill inte ha en tjänstehund, jag vill ha en kombinerad sällskaps- och sporthund som jag kan hitta på vad jag vill med. Eftersom bruksprov testar ljudrädsla, koncentration, dresserbarhet och uthållighet är eller var chansen stor att man får/ fick en trevlig hund åtminstone förr om föräldrarna hade bruksmeriter. Dagens sporthundsavel har gett en hel del övertaggade, stressade hundar som varken är roliga att leva med eller okomplicerade att träna.

Sedan förstår jag inte alls vad du syftar på när du skriver "stänga ute många av de ekipage som faktiskt fungerar inom räddning, tjänst etc." Vilka ekipage stängs ute från vad? Så vitt jag vet får kastrerade hanhundar tävla bruks i dagsläget.

 

[Liran]

@BornAgain Nu såg jag att du skrivit in oinitierade och fler ännu mer oinitierade kommentarer i den citerade texten. Jag svarar utförligt på dina kommentarer, du undviker att svara till och med på direkta frågor.

(En skendräktig eller tät löpande tik är ett jefla problem i tjänst. Och om proven prövar något annat än förmågan att genomföra prov är det inte oviktigt)
Det beror allt på tiken det. Min stora tik jobbar lika strålande som vanligt under löp och skendräktigheter. Skendräktig och intresserad av hanhundar, det är hon på fritiden. Det gäller alla bra brukshundar. Och alla bra vallhundar också. Tråkigt för dig om du bara har haft B-tikar som är problem när de löper eller är skendräktiga. Är det det som gjort dig till kastreringsförsvarare?

(Tja 90% av alla hanhästar kastreras OCH en hund som fungerar i tjänst har många andra kvalitéer som gör att den eller dess nära släktingar normalt har i avelsbasen att göra) För det första är det absurt att jämföra en gräsätare med samma levnadshistoria och intelligens som ett marsvin med en intelligent, domesticerad predator som hunden. Som djurvän och hundägare borde du känna till absolut basetologi, där levnadshistoria är ett begrepp. För det andra kastreras inte 90% av alla hingstar i världen, kanske i det lilla landet Sverige, men inte globalt. Har du aldrig varit i Östeuropa och ridit? När jag var där sist var 80% av hingstarna intakta. Nu är den här sista kommentaren egentligen helt överflödig från mig eftersom det stora misstaget du gör är att tro att något som är tillämpligt på hästar också gäller för hundar. Och extra fånigt blir det med den djävulssmileyn.
(Hur har intresset för brukset utvecklats? Min erfarenhet är att det minskar. Det gäller inte hundtävlingarna)
Som jag skrivit så många gånger förut, målgrupperna för agility och rallylydnad är många gånger större än målgruppen för brukset, eftersom brukstävlande kräver mycket mer av hunden, av föraren och tidsmässigt. Det är få rallylydnadsekipage som har vad som krävs för brukstävlande. Det är alltså inte så att bruksekipage lämnat brukset för rallylydnaden eller agilityn, utan att rally och agility gjort det möjligt för andra typer av hundar att tävla. Min stora riesenschnauzer älskar agility, och är bra på det. Hon tycker det är som Gröna Lund för hundar. Men något arbete är det inte, och bara en bråkdel av hennes kapacitet används.

(Du vet inte särskilt mycket om agility? Några av världens bästa är mallar som inte gör mycket annat. Agility skulle dessutom vara skitbra eftersom det skulle motverka att brukshundarna blir för stora, tunga, otympliga och sköra för aktiv tjänst) Som sagt, har en hund som kör agility på kul, och en på tillväxt. Ser mig själv som agilitytävlande i klass ett på livstid när jag blir äldre på grund av den glada, trevliga stämningen på tävlingarna, de korta tävlingsdagarna och de låga fysiska kraven (om man tänker sig att stanna i klass ett). Min hund är stor och relativt tung, så det blir verkligen mäktigt när hon tar sig runt banan i toppfart. Den lilla malletiken som vägde hälften och var lika gammal och bra i både agility, lydnad och bruks är tyvärr död sedan några år, förslitningsskador. Tycker synd om mallarna som bara får springa "Gröna Lund". En brukshund behöver arbeta med näsan. Känner du någon av agilitymallarna som bara gick agility? Hur funkar de i vardagen? Snälla balanserade hundar som kan vistas i alla sammanhang, eller?

(Men proven var ju för aveln - förarens egenskaper går ju inte i ärv till hundens avkomma Det var ju därför det var så viktigt att kastrerade hundar inte skulle delta)
Har du något förslag på hur man testar brukshundar i arbete utan att involvera föraren? Dela med dig, snälla! Här invänder du liksom mot dig själv. Jag har nämnt att bruks inte är för alla som rallylydnad och agility-klass 1 är. Du förstår inte att det krävs mycket av föraren fysiskt för att kunna hänga med i skogen, om jag tolkat din andra malplacerade smiley rätt. Vad är det du inte förstår?


Slutligen måste jag få fråga dig: Har du någonsin tävlat i bruks, eller varit skogsfunktionär på en brukstävling, eller tränat räddning eller patrull? Det känns som vi skulle vara mer överens om du gjort det några gånger.