Den största skillnaden som jag personligen anser föreligger är att den traditionella sidan inte ser sig blind på själva hoven utan hela hästens balans. För hästens maximala hållbarhet gäller det inom den traditionella sidan att minimera skaderisken i hästens led,senapparatur.
Vi brukar kalla det för
statisk och dynamisk balans. Hästen är ju för många tänkt som en kompis som man gärna vill kunna bruka och min erfarenhet är att dom flesta hästägarna gärna dagligen vill kunna rida,träna,tävla eller på annat sätt transportera sig med sin häst.
Att hästens hovar och hovastatus är avgörande för hästens välbefinnande är ju sedan länge känt och en häst med ömmande eller sjukdomsbild i hovarna kan inte anses som en sund häst utan en individ med hovrelaterad smärta. Det har länge diskuterats utifrån hovens vara eller icke vara såsom blodpump,tidigare forskning och för dagen fortskriden forkning menar på att så ej är fallet utifrån själva hovens verkning utan flera andra faktorer har sin inverkan såsom skelett,leder,senapparatur,ligament,arv,miljö,extriör,och inte minst övriga kroppens cirkulations system.
Hovens cirkulation och välmående är helt avgörande utifrån den belastning den utsätts för, en hov som ömmar eller besitter en sjukdomsbild kommer under inga omständigheter belastas fullt ut av individen vilket ger en secundär reduserad hovmekanism.
Jag tänker här redovisa ett par bilder på en häst i min kundkrets som är och alltid varit barfota (av ngn konstig anledning:smirk: ) och inga bilder "underifrån" kommer visas då det är helt ointresant. Det jag vill visa med dessa bilder är hur man på traditionellt sett ser till statisk obalans före verkning och statisk balans efter utförd verkning. Där har vi den största poängen i hästens hållbarhet.
Statisk obalans före verkning fram.
Statisk balans efter verkning fram.
Statisk verkning fram.
Statisk obalans bak före verkning.
Statisk balans bak efter verkning.
Statisk verkning bak.
Slutligen kan vi aldrig frångå att barfota är bäst i den mån barfota är det bästa för den enskilda individen.
Krävs beslag för den enskilda individens bruk och onödigt lidande, skall enligt Svensk djurskyddslagsstiftning beslag anbringas. Beslaget skall i så fall anbringas på ett för individen fysiologiska korrekt sätt och utförande.
En skicklig hovvårdare klarar av både att verka och anlägga lämpligt individuellt beslag utifrån varje enskild individs behov.
Svårare än så är det faktiskt inte även om vissa vill försöka förenkla det ngt.
Jag måste bara försöka förstå skillnaden i ditt och Ideaals inlägg (ska läsa det noggrannare) men i mina ögon så säger ni ungefär samma sak, om just själva verkningen, bara det att jag förmodar att Ideaal inte i slutändan slår på en sko på hästen.
