P
pannkakssmet
Nu sitter jag här och lipar. Igen.
Och inte vet jag varför.
Visst, den utlösande faktorn vet jag ju, men inte vad som orsakar problemet. Jag behöver HJÄLP!
Det handlar om relationen mellan mig och min 7åriga kallblodskorsning. Vissa dagar går han helt felfritt, andra dagar går det som idag.
Jag håller just nu på att köra in honom (något jag gjort till och från sedan han var 5 år, men skador, okunskap och brist på engagemang har gjort processen långsam), han är en jättetrevlig individ som alltid försöker göra sitt bästa och som för det mesta är lyhörd.
Dock var jag väl för ung när jag skaffade honom (14 år, han var en knappt hanterad 2åring) och jag hade förmodligen inte kunskap nog att utbilda en unghäst. Nu anser jag mig ha det, men jag har nog inte kunskapen att kunna korrigera en "felaktig" utbildning.
Just idag skulle jag ta en tömkörningstur längs en stig i skogen, med lite slalom mellan träden. Vilket är lätt för honom.
På bortvägen går allt bra framåt, och han verkade lyhörd, men när vi kommer in i skogen är det huvudet upp i vädret och slängtrav mellan träden. Halter och insaktningar lyssnar han knappt alls på.
Tillslut ger jag upp och tar honom i grimma-grimskaft istället, och beger mig hemåt. Hela hempromenaden går vi som i två olika världar, han försöker titt som tätt springa om mig och ser åt ett annat håll när jag stannar honom.
Eftersom jag känner honom så vet jag ju att det är hos mig problemet ligger. Dom dagar vi klickar är han mjuk, lättstyrd och lyhörd.
Nästa dag kan jag behöva lägga hela min vikt i tömmarna för att öht få stopp på honom.
Är det någon som ha någon som helst idé om vad som kan vara orsaken till detta? För jag kan inte se något mönster.
Att det skulle vara smärta av något slag har jag svårt att tro, men ska ändå kolla upp honom till våren.
Och sedan vet jag att jag själv ställer till med mycket när jag förlorar tålamodet. Missförstå mig nu inte, det är inte som att jag skriker och slår, jag agerar snarare inåt men förlorar ju förmågan att vara konsekvent och pedagogisk.
Jag tar emot all hjälp jag kan få! Behöver ni veta mer för att kunna ställa någon "diagnos" så svarar jag villigt.
Tack.
/Tröstätande, sammanbruten Pannkaka
Och inte vet jag varför.
Visst, den utlösande faktorn vet jag ju, men inte vad som orsakar problemet. Jag behöver HJÄLP!
Det handlar om relationen mellan mig och min 7åriga kallblodskorsning. Vissa dagar går han helt felfritt, andra dagar går det som idag.
Jag håller just nu på att köra in honom (något jag gjort till och från sedan han var 5 år, men skador, okunskap och brist på engagemang har gjort processen långsam), han är en jättetrevlig individ som alltid försöker göra sitt bästa och som för det mesta är lyhörd.
Dock var jag väl för ung när jag skaffade honom (14 år, han var en knappt hanterad 2åring) och jag hade förmodligen inte kunskap nog att utbilda en unghäst. Nu anser jag mig ha det, men jag har nog inte kunskapen att kunna korrigera en "felaktig" utbildning.
Just idag skulle jag ta en tömkörningstur längs en stig i skogen, med lite slalom mellan träden. Vilket är lätt för honom.
På bortvägen går allt bra framåt, och han verkade lyhörd, men när vi kommer in i skogen är det huvudet upp i vädret och slängtrav mellan träden. Halter och insaktningar lyssnar han knappt alls på.
Tillslut ger jag upp och tar honom i grimma-grimskaft istället, och beger mig hemåt. Hela hempromenaden går vi som i två olika världar, han försöker titt som tätt springa om mig och ser åt ett annat håll när jag stannar honom.
Eftersom jag känner honom så vet jag ju att det är hos mig problemet ligger. Dom dagar vi klickar är han mjuk, lättstyrd och lyhörd.
Nästa dag kan jag behöva lägga hela min vikt i tömmarna för att öht få stopp på honom.
Är det någon som ha någon som helst idé om vad som kan vara orsaken till detta? För jag kan inte se något mönster.
Att det skulle vara smärta av något slag har jag svårt att tro, men ska ändå kolla upp honom till våren.
Och sedan vet jag att jag själv ställer till med mycket när jag förlorar tålamodet. Missförstå mig nu inte, det är inte som att jag skriker och slår, jag agerar snarare inåt men förlorar ju förmågan att vara konsekvent och pedagogisk.
Jag tar emot all hjälp jag kan få! Behöver ni veta mer för att kunna ställa någon "diagnos" så svarar jag villigt.
Tack.
/Tröstätande, sammanbruten Pannkaka