Vad är mycket sparpengar för er?

Nåja, några anledningar finns det allt. Att investera.

Ja om du vill jobba mycket för o kunna spara mycket kan man ju göra det.. Men har man inga mål med de växande pengarna fattar jag inte? Då reser vi hellre o hittar på saker.

Berättade bara hur jag tänkte :) å där finns inga 40-timmars veckor på jobb!
Edit: Det vill säga mer fritid mindre pengar! :)
 
  • Gilla
Reactions: fio
Jag skulle såklart välja en bra sparform om jag hade 100 tkr att spara undan. Jobbar på det! ;)

Vill inte ha noll o ingenting men 500 tkr - aldrig i livet. Om jag ärver (usch) massa pengar så sätts det in stora summor till barnen såklart! En mindre till oss o sen resa tillsammans. inte spara bara för att spara. Vi lever bara en gång o jag har ett sånt yrke där jag kan få jobb dagen efter om nåt händer.
 
@Lamborghini Har inga barn själv, men tycker det är en väldigt god syn, man glömmer värna om tid före pengar många gånger och även om pengar är en trygghet kan jag med egen erfarenhet säga att pengar inte är allt! Har man en sparad buffert, drar ner i arbetstid för mer tid med barn och sedan anpassar sig ekonomiskt för mindre resurser tror jag det är ett vinnande koncept för harmoni
 
Spara pengar är en trygghet för mig.
Jag har egentligen allt jag behöver redan :). Jag har små utgifter och läger en stor del av lönen till sparande.
Det är för framtiden, största önskan är ju att kunna jobba mindre när jag blir äldre. Men vill jag unna mig nåt kan jag göra det också :)
 
Är jag den enda som tänker så?? :)
+1!

Satsar hellre mer på tid för hela familjen och håller utgifterna (så gott det går) hellre lägre och med en buffert rimligt ställd till oväntade utgifter. Varit ledig 1-2dgr i veckan sedan dottern föddes, med minskad arbetstid såklart, hon började på dagis först vid två. Nu är hon tre år och min fru vill gå ner till 15h dagis för att kunna göra roliga aktiviteter övrig tid. Går ju inte att räkna i pengar =)
Egna lilla gården, hästar och fordon så 100k+ i mina ögon är mkt sparpengar. Dotterns barnbidrag sparas varje månad så en liten peng finns ju för henne där i framtiden + vårt egna sparande såklart.

Mvh Thomas
 
Är jag den enda som tänker så?? :)
Beror lite på om man sparar till något. Är gift, har bostadsrätt, två fina bilar, fin häst osv så inget jag egentligen "behöver" spara till. Åker sällan på dyrare resor över 10'

Har investerat mkt i bostadsrätten men har ändå ca 150;000 kvar, de räcker gott o väl för ev ny bil, ny häst osv osv. Skulle hellre investera i något om jag hade mer pengar, eller amortera lån.

Men hade jag hyresrätt, ingen eller dålig bil osv eller så så hade mkt sparande varit väldigt viktigt!
 
Vi har sparat ihop vårt sparkonto själva utan bidrag från föräldrar och har ca 40000 på det då vi nallade och betalade resan till gran Canaria med dem.

Jag är nöjd med att vi har tagit oss igenom småbarnsåren med att ha tagit ut ganska lite dagar första året för att kunna ha dagar kvar till inskolningar, planeringsdagar osv.

Vi har kunnat unna oss en utlandsresa om året de senaste 4 åren och några kryssningar här och där. Sen har vi ju suttit i en rävsax med teodlingen på sri lanka. Vi har skyfflat in 530 000 dit med lånade pengar så det har varit tufft att betala tillbaka dem. Vi har ju inte fått något tillbaka ännu och jag ser fortfarande de pengarna som förlorade, men mannen hoppas fortfarande att han ska få tillbaka dem.

Jag ser det som ett stort välgörenhetsprojekt. Vi går under 100 000 på lånet nu och börjar se ljuset i tunneln.

Jag vill ha minst två månadslöner på sparkontot för att känna att vi klarar det.
 
Vi har sparat ihop vårt sparkonto själva utan bidrag från föräldrar och har ca 40000 på det då vi nallade och betalade resan till gran Canaria med dem.

Jag är nöjd med att vi har tagit oss igenom småbarnsåren med att ha tagit ut ganska lite dagar första året för att kunna ha dagar kvar till inskolningar, planeringsdagar osv.

Vi har kunnat unna oss en utlandsresa om året de senaste 4 åren och några kryssningar här och där. Sen har vi ju suttit i en rävsax med teodlingen på sri lanka. Vi har skyfflat in 530 000 dit med lånade pengar så det har varit tufft att betala tillbaka dem. Vi har ju inte fått något tillbaka ännu och jag ser fortfarande de pengarna som förlorade, men mannen hoppas fortfarande att han ska få tillbaka dem.

Jag ser det som ett stort välgörenhetsprojekt. Vi går under 100 000 på lånet nu och börjar se ljuset i tunneln.

Jag vill ha minst två månadslöner på sparkontot för att känna att vi klarar det.
Teodling? Är det något ni startat upp?
 
Jag som bor ensam i bostadsrätt och är företagare vill ha en buffert på 50 000kr privat. Den räcker om något skulle gå sönder i lägenheten eller jag behöver något akut. Kan även nalla av till semesterresa. Bodde jag i hus så skulle jag i alla fall velat ha 100 000kr sparat alt 50 000kr var om jag har sambo.

Sen vill jag ha en "a-kassa" på 120 000kr sparat om det skulle bli dåligt med jobb så jag klarar mig 1 år utan annan inkomst. Är inte med i en riktig a kassa för om jag skulle lägga ner mitt företag helt så skulle jag ha ett annat jobb klart innan och även då skulle jag kunna arbeta vid sidan om det så just nu känns det inte lönt.

Utöver det sparar jag för framtiden, hus, drömbilen. När jag får barn vill jag kunna jobba 50% max några år så sparar för det och såklart lite till pensionen men det är det mesta i fonder. Sen ska det sparas ihop en buffert för företaget också.

Så det beror lite på vad man menar med sparpengar. Jag är kanske lite spargalen men har låga utgifter så lever ett bra liv och kan unna mig saker på 10 000kr i månaden.
Mina föräldrar sparade lite i fonder och på ett sparkonto som jag fick tillgång till när jag fyllde 18. Tyvärr var jag en idiot och spenderade en del av sparkontot på sprit och kläder men 4 år efter det så har jag skärpt till mig :)
 
Ja om du vill jobba mycket för o kunna spara mycket kan man ju göra det.. Men har man inga mål med de växande pengarna fattar jag inte? Då reser vi hellre o hittar på saker.

Berättade bara hur jag tänkte :) å där finns inga 40-timmars veckor på jobb!
Edit: Det vill säga mer fritid mindre pengar! :)
Tänker så gör nog många men inte alla som har möjligheten.
Min branch tex betalar företagen hällre mer än att vi skall få extra semesterdagar eller jobba halvtid eller deltid.
 
Jag tänker också lite "vi kan ju dö imorgon" därför vill jag inte lägga undan flera flera tusen i månaden.

Hade jag siktat på ett liv i lyx så hade ju sparande varit mer väsentligt.

Är dock nöjd med att hålla låga fasta kostnader så hus är i dagsläget inget jag vill ha ens. Hyresradhus eller 2-plans lägenhet absolut men då är det fortfarande hyres som sagt.

Vägrar att jobba ihjäl mig för att slippa känna stress (?!) ond cirkel...
 
Jag har, lite märkligt nog, först nyligen insett att det kan vara bra att ha en buffert sparad på 50 000-100 000:-, istället för att ev spara lite grann om det möjligtvis går. Likaså insåg jag för ungefär ett år sedan att a-kassan kan ju vara bra att vara med i...
När jag växte upp hade familjen inte pengar i överflöd. Vi var inte fattiga, men fick hålla i slantarna. Jag kan tänka mig att det lite ligger till grund för att jag är så bra på att "unna mig" saker till höger och vänster nu istället för att spara ihop en buffert, bara för att jag kan liksom.
 
Är jag den enda som tänker så?? :)

Nej, det tror jag inte. Jag vet många som resonerar som du. Men jag håller nog med @Elisha, om man står med bostadsköp, bilköp, barn osv framför sig känns det viktigt (för mig) med en ganska bra sparad buffert. Så istället för att bränna alla extra pengar jag (och min sambo) får in "bara för att" så lägger vi undan till kontantinsats, framtida ev bil och barn (för att jag och sambon tex vill kunna vara lediga tillsammans med barnet så länge som möjligt och ha råd att jobba deltid och ändå pensionsspara för att kompensera osv.). För mig blir sparande pengar en frihet. Jag söker knappast ett liv i lyx (tvärtom!) men att känna att jag tex kommer ha möjlighet att fixa någonstans att bo i framtiden är viktigt för mig. Jag kan dö imorgon men högst troligt lever jag ganska många år till, och jag skapar gärna förutsättningar för att underlätta det livet också. Men det betyder inte att jag inte lever idag, också.

(Jag hade gärna bott i tex hyresrätt (med en bra hyresvärd) hela mitt liv men i de städerna där jag och sambon har våra vänner och vår familj är det i princip omöjligt).
 
Senast ändrad:
Nej, det tror jag inte. Jag vet många som resonerar som du. Men jag håller nog med @Elisha, om man står med bostadsköp, bilköp, barn osv framför sig känns det viktigt (för mig) med en ganska bra sparad buffert. Så istället för att bränna alla extra pengar jag (och min sambo) får in "bara för att" så lägger vi undan till kontantinsats, framtida ev bil och barn (för att jag och sambon tex vill kunna vara lediga tillsammans med barnet så länge som möjligt och ha råd att jobba deltid och ändå pensionsspara för att kompensera osv.). För mig blir sparande pengar en frihet.

Jag hade gärna bott i tex hyresrätt (med en bra hyresvärd) hela mitt liv men i de städerna där jag och sambon har våra vänner och vår familj är det i princip omöjligt.

Som jag skrev finns så inga pengar extra att bränna (sparar såklart men inga 500k!!) eftersom man jobbar mindre för att istället få tiden. Kan tillägga att jag bor i Stockholm.. :)
 
Jag pluggar på heltid på en väldigt krävande linje och prioriterar inte att jobba extra. Har drygt 30 000 i sparade pengar. 15 000 av dessa ska gå till en resa och den andra hälften är min buffert. Givetvis hade jag gärna haft mer, men hade till skillnad från många andra i tråden (?) inte låtit pengarna sitta på ett konto. Tror mer på att investera i aktier, fonder m.m om det handlar om pengar man inte behöver just nu. Mina 30 000 är pengar jag vill kunna ta ut nu nu nu. Har t.ex. en bostadsrätt som är köpt utan topplån och jag placerar hellre pengarna där, och planerar att sälja om sisådär 5 år.
 
Som jag skrev finns så inga pengar extra att bränna (sparar såklart men inga 500k!!) eftersom man jobbar mindre för att istället få tiden. Kan tillägga att jag bor i Stockholm.. :)

Jag förstår, jag känner att det är okej för mig att jobba mer nu när jag är ung och utan barn (nu studerar jag i och för sig, men ändå) och sedan tänker jag gå ner i arbetstid när jag får barn. Då kommer ju inte sparandet kunna existera i lika hög utsträckning, men som sagt känner jag att vi då förmodligen har köpt en bostad, bil mm så vi inte heller har lika stora inköp att spara till. Spara bara för att behöver ju inte kräva lika stora summor, utan då ämnar man väl att ha sparkontot enbart som en buffert. I dagsläget känner både jag och sambon att vi har mycket tid över trots heltid, i en lite mindre stad som vi bor nu så slipper vi mkt pendling osv. Men jag tror inte det kommer kännas så i framtiden, med en större familj.
 

Liknande trådar

Skola & Jobb Jag har blivit singel efter att sambon gjorde slut med mig idag. Det hela suger såklart och är otroligt sorgligt. Jag är ledsen, arg...
2
Svar
29
· Visningar
4 200
Senast: Fazeem
·
Kropp & Själ Blev lite inspirerad av tråden under Barn som behandlar FHM's rekomendationer om skärmtid. Vad har man egentligen en padda till? I min...
2 3 4
Svar
65
· Visningar
2 453
Senast: Marita73
·
Juridik & Ekonomi Tips och råd, vad att tänka på? För ca 1,5 år sedan kom det fram att min systers sambo var/är spelmissbrukare. Det kom fram under stor...
Svar
11
· Visningar
1 958
Senast: Ava22
·
Juridik & Ekonomi Jag vill nästa år försöka ta tag i min ekonomi ordentligt. Jag har alltid varit dålig på att hålla koll på min ekonomi. Förutom de dumma...
2 3 4
Svar
61
· Visningar
3 959
Senast: Squie
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

  • Dressyrsnack 17
  • "Sitt som ett m**go" - Aftonbladet
  • Uppsittningspall?!

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp