Vad är mycket sparpengar för er?

[Raderad medlem 68338]

Några hundra tusen och uppåt.
Själv lever jag jävligt slösaktigt men försöker spara 10 k i månaden. Funkar ibland, ibland inte

 

[Hedinn]

Även när jag kommer skaffa mig mer utgifter och ett hus, så förstår jag inte riktigt vitsen av att ha en halv miljon på kontot? Finns bättre saker att göra med dem pengarna.

Fast vadå, om man nu har mycket pengar och en stadig inkomst som man klarar sig på (och kanske mer därtill), ska man då leta efter saker att bränna sparpengarna på, bara för att? Det kan väl vara så att man några år framöver behöver en ny bil, större boende, eller vad som helst, då kan man använda en del av de pengarna då.

Som någon skrev, saker går sönder, man kan hitta saker man vill ha, gå utbildningar som kostar eller nåt annat. De dagarna det sker kan det ju vara skönt att kunna betala, utan att bränna halva sparkontot, eller behöva vänta månader eller år innan man kan göra verklighet av det för att spara ihop pengarna. Om man nu har den möjligheten, vad är felet?

Jag har en del pengar på kontot, dock mest i fonder, men så småningom har jag nog tänkt att köpa bil, t.ex. Då kan jag slippa ta lån, om jag låter bli att bränna pengarna på saker jag inte är i behov av i dagsläget.

 

[Teilani]

Det är klart att det är bra att ha pengar på banken om man spontant kommer på att man vill ha nåt dyrt.

Det jag inte förstår är känslan av kallsvettighet om en summa som ändå får räknas som avsevärd sjunker under ett visst värde. Då tänker jag mig att de pengarna finns där på samma sätt som ett finporslin i skåpet. Som aldrig kan användas för tillfället är aldrig tillräckligt festligt.

Vi har kanske ordnat vårt liv annorlunda än andra, genom att ha låga driftkostnader så klarar vi en kraftig sänkning i inkomst utan att kallsvettas. Innan vi fick barn jobbade jag extra vid sidan av studierna, vi hade då ut ca 40-50 000 i månaden. När barnet kom var först jag föräldraledig och sedan min man. När han var hemma pluggade jag igen och jobbade inte, enbart hans föräldrapeng som inkomst. Även med jämställdhetsbonus tappade vi mer än hälften av vår tidigare disponibla inkomst.

Så mer makaroner och mindre oxfilé, mer hemmakväll och mindre opera, inga nya prylar eller kurser med hästarna.

Visst har vi en slant sparad, den ligger på byggkontot och används för renovering. Det är en dynamisk slant som används och fylls på allt eftersom.

 

[nexxa]

@nexxa Ja precis, det är precis sådant jag menar. Att även om man är duktig på att spara så brukar oftast det kontot ätas upp undan för undan, förr eller senare. Och det inte för att man inte tänker ekonomiskt eller är oansvarig, utan på grund av saker som man själv inte kan påverka-som du själv varit med om.
Och då är det svårt att få sitt sparkontot att växa konstant, om man då inte har stöd eller hjälp från något annat håll.

Och precis som du skrev så kan också fysiskt stöd från ens familj vara lika mycket värt i en sådan situation, men inte alla har den lyxen och det verkar vara svårt att förstå för vissa tyvärr. Speciellt svårt (har jag märkt av egen erfarenhet) för de som då är unnade en stöttande familj som faktiskt också stöttar ekonomiskt och som man kan bo hos i nödfall osv.

Precis så! Det känns supertrist när man ses som slösig och icke skötsam för att man inte har sparade pengar, men det verkar som att vissa, som du och jag, har otur som jagar en och då kan man ju försöka spara bäst man vill men se pengarna segla iväg på något oväntat. Sen tror jag också som du är inne på lite att det är svårt för andra att sätta sig in i situationen om man inte hamnat i lägen som tömt sparkontot, jätteskönt förstås men man kan ju vara lite försiktig innan man "inte förstår sig på varför man inte sparar", klart man VILL men det är inte fullt möjligt alltid och det täcker upp nog för att kännas jobbigt liksom.

Denna månad har jag satt en liten summa pengar på sparkontot, summan är nog snudd på löjligt liten men just nu känns det mycket nog, samt att jag vill försöka komma in i det igen även om det varit lite katastrofala månader, så man känner att det händer något iaf

 

[Wysiwyg]

Hur mycket som är mycket sparpengar tycker jag beror på vad man gör, hur gammal man är och vad man tjänar. Själv skulle jag vilja ha minst 6 månadslöner undanstoppade i relativt lättillgänligt om jag jobbat heltid några år.

Just nu är jag student som bara jobbar på sommaren och jag tycker >50.000 är mycket sparpengar. Det beror ju på vilka möjligheter man haft till att spara också. Någon som kommer direkt hemifrån (typ 19 år) och inte jobbat något alls mellan studenten och universitetet har ju "sämre" sparförutsättningar än någon som jobbade i 5-10 år innan.

 

[fryckan]

Mitt svar var alltså en motsägelse på det då inlägget lät som att det endast är föräldrar som stöttar ekonomiskt som bryr sig.

 

[Pilot]

@fryckan Fast att ge stöttning ekonomiskt och betala en lunch då och då/ ge födelsepresenter eller whatever är skillnad och något jag hade blivit ledsen över. Det gör jag även med mina kompisar, att ha en förälder som tycker det är överkurs har jag svårt att förstå. Förutsatt att ens ekonomi inte kraschar över det.

 

[Kiwifrukt]

Jag är student, bor förvisso hemma men har bil och häst, som jag bekostar (nästan) själv (mamma och pappa sponsrar lite på hästen så länge jag går i skolan). Jag har två konton, ett som är kopplat till mitt kort, och det är där pengarna från CSN går in. Det är också det kontot jag i största möjliga mån försöker leva på. Det andra är ett sparkonto, som mina föräldrar skapade när jag föddes. Mamma och pappa har fört över en hundralapp i månaden från det att jag föddes tills jag fyllde arton år, resterande av pengarna på det kontot kommer från sommarjobbslöner. Jag sparar i princip allt det jag tjänar under somrarna, för att ha som buffert (bilen kan gå sönder, hästen kan bli sjuk, det kan hända något som kostar mer än vad som finns på det andra kontot helt enkelt). Får jag "mycket" pengar på det andra kontot, för jag över till sparkontot. Får jag pengar av släktingar i födelsedagspresent eller julklapp hamnar de också på sparkontot.

Eftersom jag är student och inte har några större inkomster, så är ett sparkonto för mig just nu någonstans mellan 20 och 30 000 kronor. Om vi räknar tio år framåt i tiden från nu, när jag förhoppningsvis har jobbat flera år och kanske har en helt annan livssituation (jag har väl definitivt eget boende, men i absoluta drömfall hoppas jag att jag har hus om tio år), tycker jag att allt över 100 000 är ett sparkonto. Det beror ju helt och hållet på vilket liv man lever och hur mycket inkomster kontra utgifter man har.

 

[fryckan]

@fryckan Fast att ge stöttning ekonomiskt och betala en lunch då och då/ ge födelsepresenter eller whatever är skillnad och något jag hade blivit ledsen över. Det gör jag även med mina kompisar, att ha en förälder som tycker det är överkurs har jag svårt att förstå. Förutsatt att ens ekonomi inte kraschar över det.

Jag pratade alltså bara utifrån mig och utifrån att jag är heltidsarbetande som klarar om inget jätteoförutsett händer. Tror det blev lite missförstånd för jag riktade egentligen in mig på det inlägg du citerade första gången.

 

[Pilot]

@fryckan Ah! Sorry, då missförstod jag dig

 

[Amha]

Ett par hundra tusen är väl rätt lagom tycker jag. Då bor vi i hus och kan få utgifter därefter. Hade vi bott i lägenhet, speciellt hyresrätt, hade 100' varit gränsen. Nu har vi nyligen köpt detta och jobbar stadigt upp ny buffert och håller tummarna för att inget händer närmaste halvåret så vi behöver låna massa pengar.

Snäppet till mycket sparpengar för mig ligger runt en 400' tror jag.

 

[Gabbi]

Precis så! Det känns supertrist när man ses som slösig och icke skötsam för att man inte har sparade pengar, men det verkar som att vissa, som du och jag, har otur som jagar en och då kan man ju försöka spara bäst man vill men se pengarna segla iväg på något oväntat. Sen tror jag också som du är inne på lite att det är svårt för andra att sätta sig in i situationen om man inte hamnat i lägen som tömt sparkontot, jätteskönt förstås men man kan ju vara lite försiktig innan man "inte förstår sig på varför man inte sparar", klart man VILL men det är inte fullt möjligt alltid och det täcker upp nog för att kännas jobbigt liksom.

Denna månad har jag satt en liten summa pengar på sparkontot, summan är nog snudd på löjligt liten men just nu känns det mycket nog, samt att jag vill försöka komma in i det igen även om det varit lite katastrofala månader, så man känner att det händer något iaf

Man kanske inte per automatik är inte skötsam som du skriver, men det kan vara så att man tänker väldigt olika. Om varje flytt och varje tandläkarbesök tömmer sparkontot så kan det vara så att man har en för låg lägstanivå i sitt tänk. Jag har märkt att en del ser det som att oförutsedda kostnader drabbar en, att det inte är något som går att förutse, att den buffert man tidigare haft utrymme att skapa har försvunnit på en ny häst, en ny hund, en resa, Ullared eller något, istället för att man sitter still i båten och låter bufferten faktiskt växa just för att man vet att de oförutsedda kostnaderna kommer att komma.

 

[nexxa]

Man kanske inte per automatik är inte skötsam som du skriver, men det kan vara så att man tänker väldigt olika. Om varje flytt och varje tandläkarbesök tömmer sparkontot så kan det vara så att man har en för låg lägstanivå i sitt tänk. Jag har märkt att en del ser det som att oförutsedda kostnader drabbar en, att det inte är något som går att förutse, att den buffert man tidigare haft utrymme att skapa har försvunnit på en ny häst, en ny hund, en resa, Ullared eller något, istället för att man sitter still i båten och låter bufferten faktiskt växa just för att man vet att de oförutsedda kostnaderna kommer att komma.

Säkerligen kan det vara så i en del fall att man inte legat steget före och tänkt att ytterligare sparpengar är lämpligt när det dyker upp diverse uppgifter. För min egen del är inte sparbufferten till för det du nämner som att köpa häst, åka till Ullared eller liknande utan snarare med tankar om att ha den tryggheten när oväntade utgifter dyker upp, att köpa häst ser jag inte som en oväntad uppgift, det är ju något man får planera för och sedan ha ytterligare buffert om något händer hästen samt för sin egen del då med.

Jag har inga djur av något slag, ingen bil, kontantkort till mobilen med låg summa, har inga dyra hobbys och reser alltid kollektivt eller del av resekostnader om man är fler, central lägenhet men billig i jämförelse till andra lika centralt. Utöver detta är jag student med fullt bidrag+lån, medicin varje månad på 1700 kr, rehabilitering för ett antal hundralappar. Utöver detta så har mina mediciner försämrat mina tänder = stora utgifter, 60 dagar på sjukhus i sträck + ytterligare 15-20 dagar utspritt, taxiresor från sjukhus och hem efter operationer. Listan kan göras lång...Jag är van att kunna få ihop min ekonomi trots allt som råder kring den, men det är inte svårt att gissa hur mycket som blir över i månaden och faktiskt kan bli ett sparande, det tar lång tid och sen dyker tex ett tandläkarbesök upp. Det handlar inte om min brist på att inse vilka belopp jag "bör" ha för att ha den tryggheten, det är helt enkelt inte möjligt så länge det dyker upp sådana saker sm bokstavligt talat äter hela sparkontot

 

[JeayL]

Tyckte jag var rik med 30 tusen på sparkontot, nu efter diverse dyra inköp och utgifter så har det minskat till, typ 16tusen men känns ändå ok, kan klara mig 1-2 månader ifall jag av någon anledning skulle bli utan inkomst.

Är däremot jävligt dålig på att spara, är uppväxt i en familj där det inte fanns de ekonomiska möjligheterna att ge oss det vi ville ha, så har senaste åren då jag har jobbat tagit igen det och helt enkelt köpt det jag vill ha och så äter vi helt enkelt de vi tycker är gott, fast vi allra troligast kunnat äta mycket mycket billigare

 

[grodan21]

Jag tycker 100 000kr är en lagom buffert för mig. Det är vad jag vill ha kvar den dagen jag köper ny häst. Just för att veta att jag kan ha kvar hästen om jag skulle bli sjuk eller arbetslös. Är uppvuxen med en mamma som inte har haft någon buffert, vilket ha skadat mig lite.

 

[Hero]

Jag skulle nog säga 100 000 kr precis som alla andra. Om vi pratar direktåtkomst från banken. Eftersom räntan är kass så har jag inte ens det i sparpengar. Utan betydligt mer i aktier.
Men pratar vi totalt sparande. Skulle jag nog säga 1+ miljon.

 

[niardasp]

Jag skulle nog vilja ha runt 50k lättåtkomligt, dvs kan få ut det i cash inom ett par dagar. Just nu är det ju dock totalt värdelöst att placera i så kallade sparkonton... Men lite måste man ha där ändå. Sen sitter resten i aktier och fonder och där tänker jag mig att efter att ha jobbat ett tag (pluggar just nu) så bör jag ha runt miljonen totalt. Plus boende utöver såklart. Det är mycket pengar för mig.

Just nu pluggar jag som sagt men har jobbat tidigare och kunnat spara samt även ärvt en hel del plus att jag äger en bostadsrätt, så jag är absolut på god väg att nå miljonen tänker mig att det jag har i fonder och aktier idag ska jobba själv så att säga och förhoppningsvis fortsätta växa. Jag placerar på lång sikt.

 

[Lamborghini]

Om man inte ska köpa hus/lägenhet ser jag INGEN anledning att spara o spara o spara till så enorma summor? 100 tkr absolut! Men långt innan det går min gräns för mycket pengar. 500 tkr, aldrig i livet att jag skulle spara till det, då reser vi o gör saker tillsammans medans vi lever isåfall.

Jag har ett tänk som säger, lite utgifter o mindre arbete = fritt liv utan stress o mycket tid till att umgås med sonen som då kan gå korta/få dagar på förskolan.

Vill gärna ha 10'000:- upp till 50'000 i nödpengar men har aldrig någonsin så stora utgifter. Siktar på hyresrätt fram tills barnen gått ur skolan på grund av läget (fantastiska områden o skolor).

Sparar till sonen o blir även samma till kommande barn. Siktar väl på 30-50'000:-/barn eller såklart så mycket som är möjligt vid oberäknade tillskott.

Jag är fruktansvärt harmonisk av min livsstil skall tilläggas

 

[niardasp]

Jag placerar på lång sikt.

Kan ju tillägga att vad jag menar med att spara på lång sikt är att jag ska kunna jobba mindre och mindre ju äldre jag blir. Dvs jag vill kunna ha så pass mycket pengar att jag inte är beroende av att ha ett heltidsjobb och den inkomst det medför. Jag vill kunna ha valmöjligheten att jobba mindre men ändå behålla samma levnadsstandard.

 

[Gabbi]

Om man inte ska köpa hus/lägenhet ser jag INGEN anledning att spara o spara o spara till så enorma summor? 100 tkr absolut! Men långt innan det går min gräns för mycket pengar. 500 tkr, aldrig i livet att jag skulle spara till det, då reser vi o gör saker tillsammans medans vi lever isåfall.

Jag har ett tänk som säger, lite utgifter o mindre arbete = fritt liv utan stress o mycket tid till att umgås med sonen som då kan gå korta/få dagar på förskolan.

Vill gärna ha 10'000:- upp till 50'000 i nödpengar men har aldrig någonsin så stora utgifter. Siktar på hyresrätt fram tills barnen gått ur skolan på grund av läget (fantastiska områden o skolor).

Sparar till sonen o blir även samma till kommande barn. Siktar väl på 30-50'000:-/barn eller såklart så mycket som är möjligt vid oberäknade tillskott.

Jag är fruktansvärt harmonisk av min livsstil skall tilläggas

Nåja, några anledningar finns det allt. Att investera.