Mening med livet, den stora frågan, finns det någon poäng med att finnas till? Finns det någon anledning att anstränga sig? Gå upp på morgonen, planera dagen, jobba, handla och laga och äta en massa mat som sen ändå ska bajsas ut. Varför? Egentligen?
Jag tror inte det finns någon större vits, förutom att göra sin egen exisistens lite mer intressant. Vi har evloutionerat på nyfikenhet och dumdristighet i tusentals år, intelligens i all ära, men utan de andra två händer det inte mycket.
Så jag fundrar inte på någon mening, eftersom jag inte tror det finns någon så blir det lite meningslöst att fundera på saken.
Jag fundrar däremot mycket på vad jag ska göra för att inte avlida av tristess i mitt super-lyckliga, fantastiska, jag-har-allt-man-kan-önska-sig liv. Jag har haft många långsiktiga mål för att hitta lyckan, och då tänkt att lugnet ska infinna sig. Men jag får nog inse att jag inte är en person som klarar att bara leva och vara tillfreds.
Så driven av nyfikenhet och ett visst mått dumdristighet hattar jag vidare genom livet, går kurser på högskolan, lagar nya mysko maträtter, försöker utveckla min ridning bortom ranta-runt-i-ringen, valt ett yrke som innebär ständigt lärande (ska försöka hitta en tjänst som även inkluderar forskning i framtiden), resor med nya miljöer och människor, vi fick ett litet barn och med honom är det aldrig tråkigt, kanske försöker jag ta MC-kort, vi renoverar och bygger ut vårat hus, försöker ha en trädgård som är mer än bara ogräs.
Ibland slappnar jag av med massa böcker, handarbeten och en vända in på Bukes forum. Men jag skulle inte säga att något av allting jag gör har mer mening än något annat, men visst betyder min familj och hästarna mer för mig än det övriga.