Vad är meningen med livet?

Anledningen till att jag tar mig upp ur sängen på morgonen är mina hundar. De gör mig alltid på bättre humör och kräver att få omvårdnad, jag ser mig skyldig att ge dem så bra vård det öht är möjligt. I övrigt är jag en väldigt meningslös person som inte tillför något för någon alls och inte heller har några förhoppningar om att det ska ske något sådär superfantastiskt i livet.
 
Meningen med livet ! Hade det varit för drygt 2 år sedan hade jag skrivit att jobba så mycket som möjligt och tjäna så mycket pengar som möjligt ! Men nu har livet tagit en annan vändning .Man måste tänka på vad man gör och hur man gör det annars får man sota för det kanske bara över natten eller i värsta fall en vecka .Man kan inte göra saker som jag kunde för några år sedan .Som att man vill ut och fiska men har för ont så man blir sittandes vid datorn istället helst när vädret är som finast .Vet det är många med mig här som har som största önskan att vara helt smärtfri och leva som förut .Under dom här två åren har jag ätit mer piller än jag gjort under resterande av mina 50 år ! Så nu får meningen med livet ett helt annat innehåll att försöka må så bra det bara är möjlligt och tänka sig för vad man gör och göra det man klarar av utan att få värk !
 
Meningen med livet är för mig att leva det liv jag vill leva. Att fylla det med roliga upplevelser och fina relationer och inte låta mig begränsas av andras orimliga krav. Att låta sig göra det man faktiskt vill och behöver.

Att inse att just nu är det såhär men att inte stanna där utan att alltid sträva efter att må ännu bättre, att bli en ännu bättre människa. Att utvecklas och gå framåt.

Meningen med livet är också att vara generös mot sina medmänniskor. Att lyfta andra när man kan och att berätta när någon gör något bra hur litet det än kan tyckas i andras ögon. Att se människor på riktigt.
 
42... :angel:

Jag tror inte det finns någon högre gemensam mening med livet (förutom i fortplantningssyfte då). Jag tror det finns en individuell mening som varierar med vem man frågar och ändras i takt med att man blir äldre.
Det flyter nog ihop lite med "vad gör dig lycklig" i mitt huvud.

För mig just precis nu räcker det med att jag vet vad jag vill bli när jag blir stor och att jag ska börja ta mig dit.
 
Det här har jag funderat massor på i mitt liv, för jag förstår det inte. Vad är det som är så speciellt med tex dina gener att du tänker att meningen med ditt liv är att sprida dina gener vidare?

Jag som sysslat med avel hela mitt liv anser att det är få människor som egentligen är något större avelsmaterial om man sätter ihop exteriör och den mentala biten. Vi förökar oss pga andra värden än just våra geners skull, tex en längtan efter att skaffa barn, att berika sitt liv med barn, etc. Men för mig är det en ren självisk handling att skaffa barn, det handlar ju inte om att jag tänker förbättra världen med mina gener. Så bra gener har inte jag liksom.

Precis som jag tänker. Jag är rätt smart och har fint hår men det räcker inte när man har en radda sjukdomar med rätt hög arvbarhet så jag har tagit mig själv ur avel :D
 
Jag tror inte så mycket på meningen med livet på en individnivå. Att något så otroligt som liv uppstått och fortsätter är väl tillräckligt? Och att vi, på individnivå, får vara en del av något så fantastiskt?

Sedan försöker jag väl vara en god människa, betala min skatt osv men helt ärligt funderar jag inte så mycket på det. Att vi ens finns till räcker gott och väl.

Man ska heller inte förväxla att ha ambitioner (vilket jag givetvis har) med livets mening. För mig är det skilda saker.
 
Mening med livet, den stora frågan, finns det någon poäng med att finnas till? Finns det någon anledning att anstränga sig? Gå upp på morgonen, planera dagen, jobba, handla och laga och äta en massa mat som sen ändå ska bajsas ut. Varför? Egentligen?

Jag tror inte det finns någon större vits, förutom att göra sin egen exisistens lite mer intressant. Vi har evloutionerat på nyfikenhet och dumdristighet i tusentals år, intelligens i all ära, men utan de andra två händer det inte mycket.

Så jag fundrar inte på någon mening, eftersom jag inte tror det finns någon så blir det lite meningslöst att fundera på saken.

Jag fundrar däremot mycket på vad jag ska göra för att inte avlida av tristess i mitt super-lyckliga, fantastiska, jag-har-allt-man-kan-önska-sig liv. Jag har haft många långsiktiga mål för att hitta lyckan, och då tänkt att lugnet ska infinna sig. Men jag får nog inse att jag inte är en person som klarar att bara leva och vara tillfreds.

Så driven av nyfikenhet och ett visst mått dumdristighet hattar jag vidare genom livet, går kurser på högskolan, lagar nya mysko maträtter, försöker utveckla min ridning bortom ranta-runt-i-ringen, valt ett yrke som innebär ständigt lärande (ska försöka hitta en tjänst som även inkluderar forskning i framtiden), resor med nya miljöer och människor, vi fick ett litet barn och med honom är det aldrig tråkigt, kanske försöker jag ta MC-kort, vi renoverar och bygger ut vårat hus, försöker ha en trädgård som är mer än bara ogräs.

Ibland slappnar jag av med massa böcker, handarbeten och en vända in på Bukes forum. Men jag skulle inte säga att något av allting jag gör har mer mening än något annat, men visst betyder min familj och hästarna mer för mig än det övriga.
 
Meningen med livet är något man måste hitta själv. Jag är andligt lagd, inte religiös men jag tror på något större och starkare och det hjälper mig med drivkraft och ork. Jag tänker att jag försöker göra den skillnad jag kan i det lilla här på jorden genom att göra ett bra arbete, sprida god energi och kärlek omkring mig. Världen behöver mer av det, och i den mån jag orkar vill jag bidra till att förena människor istället för att separera. Det finns så mycket ondska i världen att det behövs obeskrivliga mängder godhet för att väga upp, inge hopp, sprida god energi, minska psykisk ohälsa. Rent egoistiskt vill jag hamna i ett läge där jag mår bra och känner harmoni och lugn, och kan trivas. Kärleksfulla relationer med vänner och familj där jag väljer i den mån det går att omge mig av människor som ger energi istället för tar. Hoppas kunna fortsätta vara så nära min sambo som jag är och att vi ska må bra tillsammans genom livet. Vill våga lita till min egen styrka att klara av vändningar som livet kan ta och som jag inte kan förutse.

Jag vill verkligen skaffa barn, det är något som vuxit sig starkare och starkare med åren och skulle jag få möjligheten att bli mamma är jag ganska övertygad om att det barnet skulle bli meningen med mitt liv. Jag skulle känna att det vore min uppgift att trycka så mycket kärlek och sunt förnuft jag bara kan i en ny liten individ som i sin tur kanske kan sprida det vidare. Det är det närmaste ett kall jag kommit hittills i livet som jag hoppas kan få bli verklighet.

Har en känsla av att människor kan bli provocerade av min präktighet men det är såhär jag tänker och är ;)
 
Att leva, uppleva, resa, se nya platser, träffa nya människor. Äta god mat, dricka vin ;) Och att finnas i en inspirerande, estetisk och intellektuell miljö. Typ så.

Personligen är jag helt ointresserad av familjeliv, vill inte ha några barn. Jag lever och tar dagen som den kommer.

För att citera en god vän när hennes chef frågade om hennes framtidsplaner: "är det för mycket begärt att ha lite kul kanske?" :rofl:
 
Livet är så himla mäktigt och stort att jag ibland inte kan förstå det riktigt.
Behövs en mening?
Att ha chansen att få leva, och att få leva i ett så fritt och bra land som Sverige i ett modernt samhälle gör det hela ännu större och heligare på något vis (ej religiöst)och det kanske egentligen räcker som en mening med att fortsätta leva och ta vara på alla verktyg man har både genetiskt och geografiskt.
Men! Människan ät en smart och nyfiken varelse så även om man har allt så söker man efter ännu mer i dem flesta fall.

Jag har aldrig sökt någon direkt mening med livet, men har alltid försökt göra livet met meningsfullt. Om ni förstår?
 
Rent biologiskt är meningen med allt liv att föra gener vidare. Nu har människan utvecklat självreflektion och ett väldigt avancerat tänkande som gör att vi till hög grad kan rationalisera bort driften att föröka oss. För min egen del så vill jag känna en viss mening i det jag gör här och nu: hjälpa andra, uppleva något, utvecklas. Varje dag har ett egenvärde. Att det ska finnas en enskild mening med hela livet tror jag inte.
 
MIN mening med livet är att njuta av det. Så jag prioriterar till den mån det går sånt som får mig att må bra fysiskt och psykiskt.
Vad som gör människor lyckliga och till freds är ju otroligt individuellt så ett sånt facit tror jag inte finns.
 
Meningen med livet, som jag känner det, är att få vara det man vill vara och vara där i livet man vill vara.
Att det sedan ändras är helt ok. Då får man en ny strävan att jobba mot.

Jag har hört att jag inte har ambitioner men jag skiter helt högaktningsfullt i att folk tror att jag inte har ambitioner bara för att jag inte har DERAS ambitioner (karriär eller vad det nu kan vara). Ambitionen hos mig är riktad åt ett annat håll, lugn, grå vardag och inte resa utomlands.

Mitt liv är precis som jag vill ha det.

Jag har STOR respekt för de som har en annan mening med livet. Det enda jag kan tycka är tråkigt är att de flesta inte hittat sin mening med livet eller hela livet letat men aldrig funnit.
Att vara ung och inte veta är en sak.

Kanske måste man sluta lyssna på vad andra tycker man ska ha för mening?
Du och jag ser väldigt lika på detta. Även jag är en person som inte har en massa mål och storslagna ambitioner.
Jag är fullt nöjd och lycklig i min värld :)
 
Jag tror inte så mycket på meningen med livet på en individnivå. Att något så otroligt som liv uppstått och fortsätter är väl tillräckligt? Och att vi, på individnivå, får vara en del av något så fantastiskt?

Sedan försöker jag väl vara en god människa, betala min skatt osv men helt ärligt funderar jag inte så mycket på det. Att vi ens finns till räcker gott och väl.

Man ska heller inte förväxla att ha ambitioner (vilket jag givetvis har) med livets mening. För mig är det skilda saker.
Så tänker jag också.
Egentligen så finns det inte så stor mening med livet mer än fortplantning, då. ;)
Eller att man på något vis gör avtryck så att det för utvecklingen framåt. Fast det är inte viktigt för mig personligen.

För mig är vad man vill med livet något helt annat och väldigt unikt för varje person och sammanhang.
Mina ambitioner och förväntningar på livet är nog väldigt olikt vad en kvinna i min ålder från exempelvis Somalia, Pakistan eller Bangladesh.
Sånt brukar jag tänka ganska mycket på.
Hur skulle det vara för mig att vara i det sammanhanget. Skulle jag vara som jag är eller skulle jag ha formats till en helt annan person?
Våra svar skulle nog se ganska olika ut på frågan om livets mening och ambition med livet.

Vad jag själv vill med livet i det sammanhang där jag befinner mig nu, är att jag får utveckla mina konstnärliga sidor mer och att jag skulle någonstans hitta ett sätt där jag kan finna mer harmoni i mig själv.

Rent praktisk vill jag också vara en god människa som tar hand om mina barn och står upp emot orättvisor och förtryck i stort och smått.
Jag vill arbeta, betala skatt och kunna ha det tillräckligt bra materiellt så jag inte behöver bekymra mig dagligen.
Det sista stycket tror jag att jag uppnått i alla fall. ;)
 
En annan grej jag kom att tänka på är att många av oss strävar efter att förbättra världen; Miljö, klimat och demokrati är någonting som engagerar folk trots att man kanske inte själv har en avkomma.

Många, bland annat jag, vill att världen ska bli bättre och hållbar även efter att jag lämnat jorden.

Det kan väl också räknas som en mening med livet? Dvs att göra världen lite bättre eller i alla fall inte bidra till att göra det värre?
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Det här blir lite utlämnande, så jag valde ett anonymt nick. Om ni listar ut vem jag är, så håll det för er själva, tack. Jag vet inte...
5 6 7
Svar
121
· Visningar
11 294
Senast: Petruska
·
Kropp & Själ Jag känner en stor osäkerhet och rädsla kring män, och känner en fruktansvärd panik inför att bli intim med någon. Men även i andra...
2
Svar
36
· Visningar
4 130
Senast: Mabuse
·
Kropp & Själ Jag är 30 år gammal, jag har så långt jag kan minnas haft en depressiv läggning. För ungefär ett halvt liv sedan hade jag min första...
3 4 5
Svar
85
· Visningar
8 285
Senast: krambanan
·
Gravid - 1år Detta blir ett skamfyllt inlägg med förmodligen bland det mest provocerande (har googlat och sett andra stackare be om hjälp o sen bli...
4 5 6
Svar
110
· Visningar
24 142
Senast: cirkus
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp