Vad är meningen med livet?

Sporthorse

Trådstartare
Det låter deppigare än vad det är menat, men vad är DIN mening med livet?
Hade en filosofisk diskussion här om dagen och det var väldigt intressant att höra hur olika folk tänker gällande livets mening.
Människan har ju en enorm drivkraft och överlevnadsinstinkt som gör att man kämpar oavsett situation och motgångar.
Alla har vi haft dessa stunder då allt tycks gå emot en, men man kämpar på och försöker åter känna den lycka och glädje som livet ger när man funnit balansen igen.

Vad sporrar dig? Har du en drivkraft eller flera? Kan du sätta fingret på vad exakt det är som du lever för och vad får oss egentligen att hålla den där balansen, från att exempelvis göra sig glad och lycklig på andras bekostnad?
 
Jag har ingen mening med mitt liv mer än överlevnad. Visst kan jag argumentera att jag spelar roll i mina vänner och släkts liv, att mina husdjur behöver mig, etc, etc, men egentligen finns det inget högre syfte med mitt liv.

Däremot trivs jag med mitt liv. Jag mår bra och jag gillar livet. Jag vill leva! Och det är väl det som driver mig upp ur sängen varje dag - att de vad som kommer att hända under dagen! Min drivkraft är nog att vara vid liv och att få uppleva saker och ting. Det är det som är livet - att leva! Och det fina är att jag styr väldigt mycket i mitt liv själv, folk glömmer gärna av det ibland och tycker att det är omständigheter som styr hur deras liv ska se ut och skyller på alla möjliga sjuka ursäkter. Det är också det som aldrig gör mig avundsjuk på vad andra har eller hur de lever. Mitt liv blir varken bättre eller sämre beroende på hur andra människor lever eller mår, och det är också ett mantra jag ofta kör för mina vänner och bekanta, eftersom några kan vara missunnsamma.
 
Meningen med livet är att sprida sina gener.

Jag känner inte att det finns någon större mening med mitt liv. Jag gillar att leva och försöker göra det bra.
 
Vad menar du med att göra sig glad och lycklig på andras bekostnad?
Menar på dom som tex är redo att försämra andra människors liv och levnadsvillkor för egen vinning. Om man tex ser framgång som meningen med livet och är redo att ta till alla möjliga medel för att ta sig dit, på andras bekostnad. Kan även vara brottsliga handlingar.
 
Jag gillar mitt liv och har inställningen att det blir mkt vad jag gör det till. Men jag har nog ingen direkt mening med mitt liv-tanke.
Men är det inte mkt i-landsproblem att hitta en mening med livet? Sånt man kan fundera på när man är mätt i magen och har det rätt bra?
Nej det tror jag verkligen inte, många har ju religion och religiösa meningar med livet i vad man kan kalla U-länder.
Det intressanta är väl vad vi som lever i ett sekulärt samhälle ser som meningen med livet när man inte har någon religiös tro på tex livet efter döden.
 
Meningen med livet är att sprida sina gener.

Jag känner inte att det finns någon större mening med mitt liv. Jag gillar att leva och försöker göra det bra.
Jag kan inte relatera då jag varken har barn eller partner.

Kom på mig själv sist att jag inte kan sätta fingret på vad som är meningen med mitt liv, annat än att jag inte vågar /vill dö och älskar att leva. Drivkraften är förmodligen glädjen?
 
Räcker inte det med att du älskar att leva?
Jo det har räckt än så länge, men om man ska gå djupare i vad som är att leva och vad exakt det är jag älskar med livet så blir frågan genast lite svårare att svara på.
Det finns inget mål utan massa delmål tror jag. Kärleken till livet och livets utmaningar.
 
Meningen med livet är att sprida sina gener.
Det här har jag funderat massor på i mitt liv, för jag förstår det inte. Vad är det som är så speciellt med tex dina gener att du tänker att meningen med ditt liv är att sprida dina gener vidare?

Jag som sysslat med avel hela mitt liv anser att det är få människor som egentligen är något större avelsmaterial om man sätter ihop exteriör och den mentala biten. Vi förökar oss pga andra värden än just våra geners skull, tex en längtan efter att skaffa barn, att berika sitt liv med barn, etc. Men för mig är det en ren självisk handling att skaffa barn, det handlar ju inte om att jag tänker förbättra världen med mina gener. Så bra gener har inte jag liksom.
 
Det här har jag funderat massor på i mitt liv, för jag förstår det inte. Vad är det som är så speciellt med tex dina gener att du tänker att meningen med ditt liv är att sprida dina gener vidare?

Jag som sysslat med avel hela mitt liv anser att det är få människor som egentligen är något större avelsmaterial om man sätter ihop exteriör och den mentala biten. Vi förökar oss pga andra värden än just våra geners skull, tex en längtan efter att skaffa barn, att berika sitt liv med barn, etc. Men för mig är det en ren självisk handling att skaffa barn, det handlar ju inte om att jag tänker förbättra världen med mina gener. Så bra gener har inte jag liksom.
Lite så tänker även jag kring att föra generna vidare.
Jag har aldrig haft någon längtan efter egna barn. Snarare tvärtom. Ska man skaffa barn så ska man bidra med någonting riktigt bra, då världen redan är överbefolkad.

För mig känns livet mer levande utan barn där jag kan göra precis vad jag vill och lägga all min tid på mig själv och mina djur.
 
Ska jag vidareutveckla mitt svar tror jag att det blir lite jämngrått och segt när jag sitter fast i komfortzonen. Klart jag vill vara där, vem ger sig ut till sabeltandade tigrar om man inte måste? Å andra sidan behöver jag testa mina gränser då och då, få ett adrenalinpåslag, något som gör att jag kanske omvärderar mig, ser mig i ett annat ljus.

Det behöver inte vara en sanning för alla, och jag är långt från den bungyjumpande typen, men jag vet att jag är bekväm om jag inte tvingas ur grottan. Och när jag sitter kvar blir jag snabbt less.
 
Meningen med mitt liv är att ha det trevligt och göra roliga saker.
Genom mitt jobb så gör jag bra och viktiga saker även för andra, men jag tror inte att det finns något högre "syfte" med livet som sådant.
Man föds och man dör och det däremellan är det bra att fylla med sådant som gör en glad tänker jag.
 
Ska jag vidareutveckla mitt svar tror jag att det blir lite jämngrått och segt när jag sitter fast i komfortzonen. Klart jag vill vara där, vem ger sig ut till sabeltandade tigrar om man inte måste? Å andra sidan behöver jag testa mina gränser då och då, få ett adrenalinpåslag, något som gör att jag kanske omvärderar mig, ser mig i ett annat ljus.

Det behöver inte vara en sanning för alla, och jag är långt från den bungyjumpande typen, men jag vet att jag är bekväm om jag inte tvingas ur grottan. Och när jag sitter kvar blir jag snabbt less.
Oj där kom jag på ännu en mening med livet, dvs att utmana mig själv, och göra livet större. Vidga mina erfarenheter och sätta större press på mig mentalt, fast på ett positivt sätt.
Hade livet i mitt fall varit väldigt ensidigt och inrutat så hade jag blivit deprimerad.
 
Det här har jag funderat massor på i mitt liv, för jag förstår det inte. Vad är det som är så speciellt med tex dina gener att du tänker att meningen med ditt liv är att sprida dina gener vidare?

Jag som sysslat med avel hela mitt liv anser att det är få människor som egentligen är något större avelsmaterial om man sätter ihop exteriör och den mentala biten. Vi förökar oss pga andra värden än just våra geners skull, tex en längtan efter att skaffa barn, att berika sitt liv med barn, etc. Men för mig är det en ren självisk handling att skaffa barn, det handlar ju inte om att jag tänker förbättra världen med mina gener. Så bra gener har inte jag liksom.

Livet i allmänhet, menade jag. Jag vill inte sprida mina gener.
 
Meningen med livet, som jag känner det, är att få vara det man vill vara och vara där i livet man vill vara.
Att det sedan ändras är helt ok. Då får man en ny strävan att jobba mot.

Jag har hört att jag inte har ambitioner men jag skiter helt högaktningsfullt i att folk tror att jag inte har ambitioner bara för att jag inte har DERAS ambitioner (karriär eller vad det nu kan vara). Ambitionen hos mig är riktad åt ett annat håll, lugn, grå vardag och inte resa utomlands.

Mitt liv är precis som jag vill ha det.

Jag har STOR respekt för de som har en annan mening med livet. Det enda jag kan tycka är tråkigt är att de flesta inte hittat sin mening med livet eller hela livet letat men aldrig funnit.
Att vara ung och inte veta är en sak.

Kanske måste man sluta lyssna på vad andra tycker man ska ha för mening?
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Det här blir lite utlämnande, så jag valde ett anonymt nick. Om ni listar ut vem jag är, så håll det för er själva, tack. Jag vet inte...
5 6 7
Svar
121
· Visningar
11 294
Senast: Petruska
·
Kropp & Själ Jag känner en stor osäkerhet och rädsla kring män, och känner en fruktansvärd panik inför att bli intim med någon. Men även i andra...
2
Svar
36
· Visningar
4 130
Senast: Mabuse
·
Kropp & Själ Jag är 30 år gammal, jag har så långt jag kan minnas haft en depressiv läggning. För ungefär ett halvt liv sedan hade jag min första...
3 4 5
Svar
85
· Visningar
8 285
Senast: krambanan
·
Gravid - 1år Detta blir ett skamfyllt inlägg med förmodligen bland det mest provocerande (har googlat och sett andra stackare be om hjälp o sen bli...
4 5 6
Svar
110
· Visningar
24 142
Senast: cirkus
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp